Rock Everybody på Carlforsska

Jag nöjer mig med en bild idag.

Det var Stockholm Marathon i går så jag är stel i benen och allmänt trött.

Så här ser vår kör ut, och vi sjunger 12 låtar idag på Carlforsska i Västerås. Det finns säkert biljetter kvar, säljs på Carlforsska från 15.00 och sen börjar vi sjunga kl 16.00. Och så till hösten blir du också med och sjunger om du har åldern inne (pensionär) annars får du stå på tillväxt!





Signaturmeloodi: Rock-a-Beatin' Boogie
Hemsidan hittar du HÄR 

#blogg100 nr 93       7 nummer kvar

After Work med PRO Kultur

Kön till baren 

Redan på 60-talet hade vi lite After Work ett tag, men det blev aldrig nån succé, sitta och tugga med kollegorna som man jobbat med hela veckan var ingen höjdare. Vårt After Work ett par gånger om året med gamla kollegerna från mitt första jobb däremot var kul och höll i sig i 10-12 år efter att det kontoret lagts ner. Populärt, välbesökt och kul men det rann ut i sanden till slut, och från mitt senaste jobb är de flesta fortfarande kvar på jobbet, men  igår var det till sist ett After Work i alla fall!      

PRO Kultur hade alltså ett After Work igår. På Harrys. Lite smått att äta, en öl och lättsam musik, gladjazz med "JaZZt for fun" ända från Arboga! Helt fullt så det här blir nog till ett stående inslag på PRO Kulturs program.

JaZZt for fun men ingen dans

Jag får väl erkänna att i mina öron har det innan jag själv blev pensionär låtit lite "bingo och allsång" över PRO men så fel man kan ha! Vi pensionärer har ju en tid när vi är åtminstone hyfsat unga och rörliga pensionärer, och då är det fint med såna här aktiviteter, och det enda som saknades igår var några kvadratmeter så att vi kunde få röra på oss till den svängiga musiken. Rollatoråldern skjuter vi framför oss.

#blogg100 nr 4 - 96 to go                

Vadå, jag egotrippad?

Trevliga föredrag

Nä, inte jag va? Jag tycker visserligen jag ser det på Margareta ibland, alltså att hon antyder nåt sånt, men man har ju sin blogg för att skriva av sig och ibland sätta sig själv i centrum och göra sig själv lite märkvärdig. Men "tomma tunnor etc." är det väl nån som tänker. Javisst ja, Jante...

Nu var vi i alla fall på humorföredrag igår, Pensionärsuniversitetet, VPU. Rätt trevligt och naturligtvis bara gamlingar i publiken, men vi fick skratta en hel del. Margareta träffade många gamla arbetskamrater, många från skolan hamnar i VPU, men det var första gången hon var med dit. Föredragshållaren drog bl.a. några limerickar, mer behövs inte för att min förvirrade hjärna ska gå igång. Det här fick jag ihop under dagens joggingrunda som förresten gick ovanligt fort och lätt att springa.

Men när jag får något nytt på hjärnan blir jag lite löjligt fokuserad på just det, lätt odräglig. Nu är det det här med körsång - det går väl över när det blir mer grå vardag. Samtidigt ska man ju leva i nuet. Jaja så här blev i alla fall dagens löparlimerick, och nu måste man ju ha varit med där på cykelresan på Sardinien för att förstå vad jag menade, så jag ber om ursäkt på förhand:

            Det hände mig i Orosei
            Göteborgstjejen utbrast "Oh nej!
            I "Dagny" den duger
            Men sångstilen suger
            Enda chansen är körsång för dig"


Ett litet klipp från SVT redan från första körträffen. Det var innan jag tog mod till mig.

*****  Sorry, länken har visst gått sönder. Fungerade ett par gånger..... *******  

Gamla skådisar imponerar

Vi har ung. samma förmåga att
minnas, guldfisken och jag

Hur bär dom sig åt att lära sig nya roller utantill? Jan Malmsjö. Meta Velander, Ingvar Kjellsson och alla dom där som lär sig nya roller i 80-årsåldern. Ja, Kjellsson har till och med fyllt 90!

I min nya karriär som körsångare bör man ha förmågan att lära sig en del utantill, åtminstone körens signaturmelodi borde man kunna utantill, det låter på körledaren, Lars Jauring, som han tycker det. Och jag verkligen försöker, men närminnet är inte i bästa skick.

Signaturmelodin för kören är också lite av Bill Haleys signaturmelodi, Rock-a-Beatin' Boogie, och den är egentligen väldigt enkel. En normalbegåvad pensionär borde klara av den utantill hur lätt som helst!

Halva låten sitter rätt bra, sen är det egentligen bara NIO nyckelord att komma ihåg, men dom ska komma i rätt ordning och med en massa krafs däremellan. "Krafset" var lätt att lära sig, det är dom där nyckelorden som går så trögt. Proffsen har säkert bra knep men för mig är det jättejobbigt att komma ihåg dom här orden och få fram dom i rätt ögonblick .

Rockin' - Dancin' - Shakin´- Jumpin' - Rompin' och sen Jump - Jive - Dance - Alive  Lätt som en plätt?

Jodå, jag ska klara av det, men det här med det dåliga minnet är ju ett av det allra tristaste med att bli äldre. Men det är bara att kämpa på! För just signaturmelodin MÅSTE sitta.

Att sjunga i kör

Elvis - Stones - Beatles - Cash.....

Här på bloggen kommer det så klart bli ett och annat inlägg om min nya karriär som smörsångare, förlåt körsångare. Jag ska väl inte bli alltför tjatig men händer det något kul där eller om jag någon gång skulle sjunga en ton rätt så kan det vara värt en notis.

Och min första körträning är i alla fall värd en notis här på bloggen. Måndagen den 23 september 2013, min salig pappas 103:årsdag, var den dagen då det hela började. Numera titulerar jag mig "körsångare" och får väl tänka på honom i min framtida karriär, den här gnälliga rösten har jag ju honom att vara tacksam över.

Men vilket bra initiativ av Västerås Kommun. Det kan väl inte kosta så himla mycket för kommunen, tvärtom tjänar säkert samhället på att aktivera oss pensionärer t.ex. på det här sättet så att vi inte springer runt på stan i stället och gör bus. Det enda jag är kritisk till är att det är helt gratis. Jag tycker alltid att allt ska kosta något, en hundring per termin åtminstone så att deltagarna tar det på allvar. Men nu är ju det här så roligt så alla kommer nog att träna flitigt och prioritera måndagarna ändå.

Vi vithåriga i kören samlas. Mest tjejer.

Och upplägget är ju genialt med att låta oss sjunga vår gamla ungdomsmusik. För vad man än senare fastnar för för musik så kommer man aldrig över det där man lyssnade på i 13-15-20-årsåldern. Så här är vi nu 130-150 grånade ungdomar med så mycket gemensamt. Suveränt tänkt.

På min första körträning sjöng vi Elvis och Bill Haley förstås som det hela började med och även en trudelutt från The Beatles repertoar. Senare blir det väl en kavalkad av alla andra som ändrade musiken i hela världen. Fats Domino - Buddy Holly.... Kulturhistoria! Innan 50-60-talet fanns det ingen riktig ungdomsmusik, tänk att man fick vara med när den kom. Och inte undra på att gamla vithåriga stötar på den tiden var upprörda över alla långhåriga slashasar som lyssnade på så skrällig musik. Ja, det var nog tveksamt hos många om nu Elvis kunde kallas musik. Tål att tänka på. Och nu är man en gammal stöt själv...

En körträning avklarad, nu står jag framför spegeln med Spotify på stereon och tränar. Undrar om det inte är viktigt med gester, steg hit och dit och sånt. Vi i showbiz tänker på helheten.              

Bengt Göransson, fd kulturminister

Bengt Göransson

Vi hade en välkänd föreläsare på PRO Kultur idag. Bengt Göransson är 81 år nu men fortfarande en fantastisk talare. Han hade själv satt rubriken för sin föreläsning "Inte fan blir man frisk av kultur", men jag blev nog allt lite friskare av det här talet.

I just själva inledningen hade vi några beröringspunkter han och jag. Kommunikation  mellan människor började han prata om som skillnad från att kommunicera ut ett budskap, envägs, som politiker ofta säger nu, och just det kör jag hårt med på mina kurser. Men sen upphörde all ev. likhet.

Biblioteken, var rädd om orden, elever som produktionsenheter, beställare/utförare - han var så klar och så intressant att lyssna på, jag tror jag höll med honom i allt han sa. Att vara varsam med språket kom han tillbaka till stup i ett med exempel hur slarvigt politiker ofta uttrycker sig. Förkortningar, som man svänger sig med för att göra sig märkvärdig på lyssnarnas bekostnad, t.ex. Det var en fin politiker som var uppskattad av kulturfolk en gång i tiden, det är inte alltid som dagens kulturministrar är populära bland kulturfolket nu när kulturen ska marknadsanpassas.

Den där timmen han pratade gick alldeles för fort, och det är bara att hoppas att man får fler tillfällen att lyssna till så här fina föreläsningar i PRO Kultur. Inte för att jag skäms över mina insatser förra veckan, men det var division sju jämfört med fd herr kulturministern.