Vaccinerad mot influensan för första gången

Bara ett stick, gjort på ett kick

Vi vaccinerade oss mot influensan idag, både Margareta och jag, och det var första gången för oss båda. På jobbet blev jag alltid erbjuden att göra det gratis, men tackade alltid nej. Nu som pensionär är det också gratis och i år tog vi alltså den sprutan för första gången.

Det var en intervju med Annika Linde som gjorde att vi bestämde oss. Är det så att man är mer mottaglig för influensan när man passerar 65 och att även risken för allvarliga komplikationer ökar då så är det väl dumt att tacka nej även om varken Margareta eller jag någonsin haft en riktig influensa.

Kö långt ner i trappen på Oxbackens Vårdcentral men inget gnäll, och efter 40-45 minuter var vi framme och fick våra sprutor och nu kommer vi inte att få någon influensa i vinter.

Sen var behållningen att i den milda novemberkvällen ta en promenad hem genom stan. Vi kollade in några nya matställen som vi måste prova och en del nya affärer dyker också upp när man går i områden man normalt inte rör sig i. Som boende i centrum borde vi nog lite oftare strosa runt nere i stan. Vi tar oftast vår kvällspromenader åt annat håll.

Runt nya Filmstaden finns det nu en massa nya matställen och fler är på gång. Vi måste hänga lite mer på dom hippa inneställena nere i centrum. Och nu ska vi väl klara oss bra från influensan i år.        

Det är ju bara en lek

Ibland vore det skönt att inte vara sportintresserad, men för det mesta är det skoj. I kväll var det skoj. Riktigt skoj. Men det går inte att koppla av och gå och lägga sig.

När det är så där superspännande och det börjar gå åt pipsvängen med sitt lag skulle man väl vilja sluta kolla på fotboll, som i Ukraina i somras t.ex., men så har vi fotbollsintresserade på bara en månad fått vara med om två så fantastiska landskamper, först VM-kvalet mot Tyskland 4-4 i slutsekunderna och så ikväll mot England 4-2. Så härligt att vara sportintresserad.

I kväll var det ju bara en vänskapsmatch, så man behövde ju inte vara ett dugg nervös utan bara luta sig tillbaka och titta på fin fotboll på första landskampen på Friends Arena. Men så blir det så otroligt roligt och fyra kanonmål: först en liten vickning, sen en delikat framspelning och ett distinkt skott, sen en låååååång välplacerad frispark och till sist en bicicleta från 25-30 meter. Speciellt det sista målet kommer att vevas 100-tals gånger vartenda år på TV i hur många år som helst. Tänk att man fick vara med om nåt sånt här. I en vänskapsmatch. Fyra mål av Zlatan.

Det är som Kurre Hamrins 3-1 på Tyskland och Liedholms 1-0 på Brasilien i VM 1958. Tänk att man fick vara med om dom också. Och nu Zlatan i en vänskapsmatch. Till våren fortsätter VM-kvalet och det kommer väl inte alltid att gå så här bra, men det kommer också flera höjdpunkter. Och jag ska boka mig en biljett till en bra landskamp i vår. Och det är allt bra mycket mer än en lek.            

Det privata alternativet

Bilprovning idag och det är alltid lite nervöst. Hur dyrt ska det bli?

Sommardäcken är dåliga, skulle bytt dom för länge sen så i stället åkte vinterdäcken på lite väl tidigt nu inför bilprovningen. Fastän dom rullat 10 vintrar och tappat en hel del dubb är dom helt OK ett bra tag till. Och sommardäcken kommer jag att byta till våren, jag har nästan haft lite dåligt samvete när jag kört med dom så här länge även om dom inte är så slitna att dom är olagliga.

Bilen har under året fått nya bromsar och koppling och tom fått ett nytt dörrhandtag på förarplatsen, men man vet ju aldrig ändå vad herrar bilprovare (har nog aldrig sett en tjej som bilprovare) kan hitta på. I år glömde jag bekräfta föreslagen tid hos Svensk Bilprovning så jag bokade hos Carspect, det privat alternativet i Västerås.

Nya rutiner, och jag gjorde en massa fel förstås nu första gången. Hade lite svårt först att hitta till Carspect och ställde sen bilen på fel ställe. Vid betalningen hade jag väl blivit lite stressad och tryckte på fel knappar på kortautomaten ett par gånger innan det blev rätt.

Carspect var bemannad av bara en enda kille som skötte allt, inskrivning, betalning och förstås provningen. Han tog bilnyckeln (som jag förstås fick leta efter ett tag och hittade den kvar i bilen) och "tog en liten tur" på egen hand för att prova tutan och sånt, allt medan jag fick sitta i ett litet fikarum med en kopp väldigt starkt kaffe. Rent och snyggt och folk har nog inte hittat hit än, jag såg många luckor i bokningen. Dom har Drop-in också, kanske fler utnyttjar det.

345 fick jag betala, något dyrare än Svensk Bilprovning tror jag, men det var en trevlig kille som gav mig några bra tips och det bästa av allt, han godkände vår Citroën C5 -02. 10 år gammal och 20500 mil. Undra på att Citroën har ekonomiska problem, det finns ju aldrig någon anledning att byta bort en sån här pärla.  

Linking People Together

I går såg jag en film på Filmarkivet. Ericsson firade 100 år 1976 och gjorde då en jubileumsfilm. Kolla gärna:  Linking people together där bl.a. Olof Palme har ett uppmärksammat videosamtal med Australien. Fantastiskt! Teleteknik för att minska avstånden mellan människor. Sen kom Internet.....

Riggad för en föreläsningsturné

Jag blir nästan lite högtidlig när jag drar parallellen till mitt fritidsintresse, Sociala Medier, som ju på så många sätt är just det. Kommunikation mellan folk, gränslöst, demokratiskt, snabbt. Jag har roat mig (?) några dar att se alla föreläsningar som Youtube har om Sociala Medier och det har aldrig varit så lätt att sia om framtiden om något, och det är kul att vara med om starten. Egentligen har allt hänt sedan jag slutade jobba, på 8 år alltså, men nu går det så fort så jag får vara glad att hänga med på det lilla jag kan lära mig. Som trendanalytiker är det lätt att se vart det är på väg, men jag tar rejält betalt att avslöja sådant.  

Men till våren fick jag ett uppdrag, en föreläsning om Sociala Medier! Inget att direkt skryta med och betalningen är mer symbolisk (en gottepåse till fredagsmyset) , och det blir nog i liten skala för 30-40 pers max, men vad ska folk tänka när det kommer en gubbe och ska försöka entusiasmera ungt folk att kasta sig ut i moderna trender på nätet? Det blir en utmaning, jag får väl ha kepsen bak och fram.

Misslyckad reparation

Margareta är så nöjd med sin väckarklocka. 199 kr på Clas Ohlson, köpt för ett år sen. Men nu har den varit på reparation så nu får det bli en ny.

Helautomatisk, den går inte ens att ställa manuellt, den får alltid tiden från satelliter. Rätt stor urtavla med tydliga visare som syns bra i mörkret. Men så ramlade den i golvet häromdan, bara från 40-50 cm och det var tillräckligt. Timvisaren skakade loss och hänger sen dess och dinglar rakt ner på sexan.

Lätt fixat tänkte jag och skruvade loss bakstycket, sen var det väl bara att lossa på innandömet och trycka till timvisaren. Men nix.

Delarna ramlade ut till höger och vänster och hur jag skulle komma fram till visarna har jag ingen aning om, och även om jag skulle fixa det kan jag aldrig få ihop den igen. Det blir till att ta en tur till mitt gubbdagis igen.

Men först tittade jag in på nätet och ser inte Margaretas favoritklocka längre, dom har bara två väckarklockor, en med Disney Cars och så den här med Snövit. Men inte kan jag väl komma hem med en sån?

Min väckarklocka får också sin tid från satelliter, 39 kr på Karlssons i Morgongåva. Den är så lätt så den har jag knuffat ner på golvet hur många gånger som helst, tex när jag ska stänga av den och armarna inte är riktigt koordinerade där på morgonkvisten, men den har hållit i 10 år nu. Om inte Clas Ohlson har något bättre får det väl bli en sån.      

Same same - YOLO!

Tur att man har några connections till ungdomsvärlden så man får hänga med i trender, nu är det visst YOLO som dom kör med, det hade jag aldrig hört talas om tills för fem minuter sen men jag sprider det gärna vidare.

YOLO säger visst ungdomarna, You Only Live Once. Och menar dom det samma som Carpe Diem som vi lite mognare säger så är det ju fint: Fånga Dagen och  Lev i nuet!

Direkt tänker jag på min egen tonårstid när jag visserligen inte kunde så där fina ord, men visst tänkte vi likadant på vår tid på 50-talet. Jag tänker speciellt på en film med Warren Beatty. Minns inte vad den hette, men den handlade väl om den där svåra ungdomstiden på något sätt, och jag minns tydligt den där känslan jag hade då som 15-16-åring efter den filmen, jag hade säkert kunnat säga YOLO till vilken som helst, man är så lättpåverkad i den åldern.

På Youtube hittade jag några roliga YOLO-filmer men även ett nyhetsinslag på Metro från september när några rappare gick lite för långt i sitt YOLO-ande som slutade i en bilkrasch i 190 km/tim. Men som en parallell till kategorin Lev livet leende och liknande är det väl en bra slogan. Så attinte ungdomarna, och vi andra också, går och gräver ner oss i alla bekymmer. Yolo!




    

My Squeezebox

Jag blir så glad när jag lyckas lösa ett problem. Som idag att jag kunde sätta på radion! Det kan inte vem som helst.

Vår Logitech Squeezebox har vi haft några år nu och jag gillar den skarpt. Och Margareta tycker ännu bättre om den, vi har den jämt på. Bra ljud.

På somrarna står den i Stentorpet och på vintern hemma i Västerås. Men så tystnade den häromdan, ingen kontakt med det trådlösa nätverket! Inte katastrof precis, men det blev väldigt tyst här hemma, och sen har jag hållit på och testa. Fram tills nu, nu flödar musiken igen.

Det är inte lätt nu för tiden, hur gör folk som inte har 40 års erfarenhet av datavärlden? Med handböckerna kvar i Sala var det bara att prova. Standard är ju att slå av och på strömmen några gånger. Kopplade bort den från routern och kopplade in den igen. Återställde till originalinställningen och konfigurerade allt på ny kula. Man blir ju både galen och frustrerad  hur jag än gjorde så lyste röda lampan. "Ingen kontakt med nätverket". Kopplade in den med Ethernetkabel men fungerade ändå inte. "Kan inte ansluta till mysqueezebox.com" (inte att förväxla med squeezebox.com) .

Men så nu på söndagskvällen när det blev tyst i huset efter att alla helggäster åkt hem la jag upp ett nytt konto på webben och lyckades registrera om radion till mitt nya konto och nu är den igång igen, men ska det va' på detta viset? Lite väl krångligt, men den åsikten har jag luftat många gånger förr här i bloggen. Jag är i alla fall glad att jag kunde sätta på vår Squeezebox, på en modern Internetradio är det inte bara att koppla in strömmen. Men varför började den krångla så här?  

New York City Marathon inställt

Vilken otur, framför allt att stormen Sandy över huvud taget drabbade New York så hårt, men även att loppet blev inställt.

Jag följer alltid sändningen på Eurosport, det är så kul att återuppleva stämningen från året jag själv var med 2002, men iår får jag kolla DVD:n från det året i stället.

Rätt eller fel att ställa in? Antagligen rätt, speciellt om det har med resurser att göra. Och läser man om läget på södra Manhattan och på Staten Island så verkar det vara riktigt rejäla skador. Men så hör man andra som uttalar sig att det skulle vara fint att ha lite roligt att tänka på ett tag också, så inte vet jag vad som är rätt beslut. Men antagligen var det rätt att ställa in, möjligen borde man tagit det beslutet lite tidigare bara. 800 svenskar (tror jag) på plats blir utan lopp, men det planeras redan massor av alternativa lopp. En spontan mara i Central Park, i en grannstat finns en mara dit många söker sig, ett gäng ska springa från norra Manhattan mer mot Battery Park och sen upp mot Förenta Nationerna och samla in pengar som en gest. Med 47500 löpare på plats kommr det nog bli en hel del springande ändå fast loppet blev inställt!

Att sen Karibien blev ännu värre drabbat av Sandy är förstås sant, ännu fler omkom där och ännu fler lider av en humanitär katastrof där, men det förringar inte problemen i New Jersey och New York, och den här funderingen handlade mest om det inställda marathonloppet där.

Och en tanke slår en också vad fint det är med Facebook och Twitter i ett sånt här fall. Hur når man ut med information till 800 svenskar på ett 10-tal hotell och ett stort antal privatboende. Lappar på hotellen och informationsträffar i all ära, men man missar alltid nån. Men alla förstår ju att man kollar sin Facebook för rätt information. Där fick jag ett bra exempel som jag ska ta upp på kursen på tisdag!      

När ska man börja heja?

Jag har några gubbar som jag möter jämt på väg till och från stan, men när ska man börja heja på'rom?

Idag kunde jag inte låta bli att säga Hej till killen som bor halvvägs längs vägen ner till stan. Vi har gått och tittat snett på varann nu i åtta år, det var väl dags nu. Eller kände han igen mig sen tidigare? Vi har en gemensam vän och har faktiskt setts en gång tidigare, i trängseln vid starten på mitt allra första Stockholm Marathon, söndagen 7 juni 1998. Vi kom där alla tre, min kompis Kaj, den här killen och jag, och jag kommer ihåg honom sen dess, men jag tror aldrig att nån annan kommer ihåg mig än mindre känner igen mig, jag är inte sån som märks. Men nu sa vi Hej båda två, så jag ska försöka snacka lite med honom nästa gång vi ses.

Killen som varje dag, ibland två gånger per dag, går 5-6 km från norra delen av Västerås förbi oss och ner till centrum för att köpa en tidning och sen gå sina 5-6 km raka vägen hem igen måste jag försöka få kontakt med, jag är så nyfiken på hans vanor. Vi såg honom idag från bilen där han målmedvetet travade på ner mot stan.

En tredje kille jag ser ibland var på Clas Ohlson häromdan och också på Aktiva Seniorers höstfest, men vad gör man. Känns som jag känner igen honom sen gammalt och han tittar nog lite igenkännande på mig också, men det har inte blivit av att morsa. Men det ska jag banne mig göra nästa gång, det kan väl inte hända mer än att man gör bort sig.

Jag har några andra också som jag nog borde heja på. Folk jag känner igen men ändå inte. Jag har bra sifferminne, men sämre minne för ansikten, det vet jag, och dom här kanske går och är sura på mig för att jag inte hälsar, vad vet jag. Kom att tänka på den här gamla slagdängan: Hej hej, hemskt mycket hej!             

      

Dålig produktutveckling

Det är ju ingen överdrift att säga att det kommer mycket tekniska nyheter. Elektronikprylar, foto etc. Vilken utveckling!

Men så finns det produkter som inte utvecklas alls. Jag börjar förstå att också jag kommer att få problem med att öppna lock och sånt, ja det har jag redan. Kom att tänka på det idag när jag skulle tanka bilen. Locket hade sugit fast så där som det gör ibland, och inte får man riktigt tag heller, tom mina små frökenhänder är för stora för att få riktigt tag runt locket. Visst lossnade locket till slut, men när man blir lite svagare i nyporna kommer det här att bli riktigt svårt.

Inbrottssäker

Och häromdan fick jag öppna filmjölken med verktyg, plastskruvlocket satt stenhårt och inte ens svordomar hjälpte.


För någon månad sen kämpade jag med syltburken och fick ta hjälp av både Casper och Ellen som försökte hjälpa till med en sked under plåtlocket för att få lufttrycket att släppa. Vi hade problem alla tre innan någon lyckades. Vem det var minns jag inte, kanske tom det var Margareta, hon är stark i nyporna.

Men problemet är att det här borde förstås inte vara ett problem. Man ska väl inte behöva träna på gym för att kunna öppna syltburken. Om bensinlocken är bättre på nyare bilar vet jag förstås inte, min fransyska är över 10 år, men filen och sylten behöver man allt produktutveckla.



  

Windows 8 installerat

Jag kan inte hålla fingrarna borta när det är nåt skoj på gång med datorn, som tex Windows 8. "Bäst att vänta några år" säger en del, men jag har redan bytt.

Bara 279 kr kostar det om man struntar i DVD-skivor och handböcker, så jag beställde och körde igång i söndagskväll. Allt gick hur bra som helst, det tuffade på och jag behövde bara titta till installationen dåå och då. Fick skriva in produktnyckeln och någon gång fick jag acceptera några villkor och trycka på Enter, men det mesta skötte sig självt. Ett par timmar tog det, men då stod nog datorn och väntade på ibland också.

Det första som sen hände när Windows 8 startade var att min router inte hittades! Det inbyggda trådlösa nätverkskortet i datorn hittade 10-12 andra trådlösa routers här i huset men inte vår egen som står 5-6 meter bort! Men så hoppade det igång och gick helt OK ett tag, tappade taget igen, kom igång och försvann. Så på tisdagskvällen gick jag och köpte ett externt trådlöst kort på Clas Ohlsson, 299 kr, så var det problemet löst. Det var väl nån drivrutin jag skulle ha behövt uppdatera.

Fö gick allt OK. All data på diskar är kvar och alla program jag hittills installerat om har fungerat helt OK.

Men Windows Media Player finns inte i Windows 8 måste köpas separat. Men under en kortare tid kan man beställa det gratis från Microsoft, och det gjorde jag förstås redan på söndagskvällen, men inte förrän sen på tisdagskvällen fick jag produktnyckeln och kunde installera det programmet. Då såg jag att datorns inbyggda TV-kort inte hade rätt drivrutin och inte fungerade, och än har jag inte hittat nån uppdatering.

Så det enda jag hittills sett är att TV på datorn inte funkar. Jag får fortsätta leda drivrutiner och får jag inte till det så blir det väl Clas Ohlson igen, ett TV-kort kostar väl bara några hundra.

Värt att uppdatera? Med datorn som hobby är det absolut det, det är ju så här Windowsdatorer kommer att se ut framöver. Windows 8 är ju inte bara en ny release utan den första releasen i deras nya generation av operativsystem.  Jag gillar den rena designen, det hittills enda jag inte gillar är kontaktlistan hur rensar man där? Jag får in alla som jag följer på Twitter, Carl Bildt och Jonas Gardell tex. Hans Rosling, SVT Debatt och Barack Obama. Jag måste rensa!                      

Jag är banne mig synsk

Eller vad ska man tro om det som hände igår.

Inte ovanligt i sån här trafik

Jag tog bilen ett ärende till affären och passerade den stora rondellen över E4:an. På avfarten ner mot E4:an åker en bil som jag först fick för mig åkte upp mot mig, alltså i fel riktning, så jag bromsade till lite lätt innan jag såg att jag sett fel. Bilen körde rätt och var på väg ner mot E4:an, inga problem!

Så kommer jag 25 meter in i rondellen och passerar avfarten från E4:an in i rondellen. Där har en bil fått motorstopp och står lite dumt parkerad, men det konstiga är: Där kommer en bil körande i rondellen i riktning mot trafiken, rakt emot mig! Han/hon var på väg till bilen med motorstopp och körde i fel riktning i rondellen!

Jag har väl åkt i 10000-tals rondeller, och det har förstås aldrig nånsin hänt mig att jag mött en bil där i en rondellen, jag har väl aldrig nånsin ens tänkt tanken att det skulle hända.

Och så händer det mindre än fem sekunder efter att jag får för mig att en bil är på väg in i rondellen rakt mot mig. Visst är det väl spooky!

Nu bara funderar jag på om jag skulle ha nån mer konkret nytta av det här att vara synsk. Det är väl Solvalla jag tänker på i första hand. Eller så kan jag spå i händer. Min spåstuga är öppen vardagar 13-17,  torsdagar även kvällstid till 21. Bara 500 kr/timme så boka tid!          

En delvis förlorad generation

Det är nog så att vi som var lite väl gamla och malätna när Internet slog igenom aldrig kommer att bli riktigt hemtama på Internet. Mer än att läsa tidningen, boka semesterresan och betala räkningen.

"Facebook ska man vara försiktig med", "Internet är allt bra farligt" etc. etc. Jag hör så mycket runt kaffebordet och i bastun. Vi gamlingar jagar hellre upp oss och ser till allt som vi tror är dumt än att fundera över vad som kan vara bra, vilka fördelar man kan ha av det oroväckande och hotfulla nätet.

Oftast ligger jag lågt i sånt här snack, det är jobbigt att ta på sig uppgiften att lära gamla hundar sitta, speciellt när dom inte har den minsta lust att sätta sig. En annan sak är i min roll som magister (eller coach som jag föredrar att kalla mig) på mina datakurser dit folk har kommit frivilligt. Där försöker jag få dom att inte vara så oroliga. Veta mer och i och för sig  vara försiktiga men även att använda det mer utan att vara oroliga.

Ett tryck, så är man borta?

"The right to be forgotten" är ett lagförslag som diskuteras i EU som kanske mina ålderskamrater kommer att tycka om. Ska man kunna sudda ut all information om sig själv på nätet? Det ska bli intressant att följa hur den diskussionen kommer att föras, argument för och emot och hur det skulle gå till. Spontant verkar det ju nippran att man skulle kunna sudda bort information, även sånt man själv inte äger. Att man själv ska kunna ta bort bilder och texter man ångrar som den här bloggen t.ex. när jag börjar skämmas över den är en sak, men att sudda i resultatlistor från mina maror, att ta bort bilder som andra tagit etc etc är väl tveksamt, luktar historieförfalskning. Ska bli intressant att se vad EU kommer fram till.

Att många av mina tusentals inlägg på bloggar, Twitter och Facebook inte är mycket att ha kvar på nätet är en sak, men jag tar nog inte bort dom, dom kommer i stället att för evig tid (?) att finnas där som ett gammalt fornminne under rubriken "The right to be remembered"  

        

Min första prenumerant på Youtube

Vilket framsteg! Jag har fått en prenumerant på Youtube!

Old Cremona

Min produktion där är väl inte så lysande om man ska vara ärlig men har ändå gett ett genomslag i Youtube-bruset! Min första och förstås även enda prenumerant, Old Cremona, är en banjoentusiast från Amerikanska södern, och om jag är ärlig en gång till så var det min film med Gunhild Carling som gjorde att han fastnade för min Youtube-kanal, inte mina egna filmer.

Men strunt i det, jag blev så glad att få en prenumerant så jag besvarade artigheten och prenumererar nu på Oldies alster. Banjo och fiol i lite folkton, helt klart sånt som jag stampar takten till.

Och speciellt kul var det att hos honom hitta en film med Gunhild Carling som nioåring på trombone! Det är vår gemensamma beundran för Gunhild Carling som har fört oss samman, Oldie och mig.    

Som Oldie säger:     

"Ah! Eph, what'll they think when they hear the old cremona speak like that!"

Tom Briggs (1824-1854)

Det där förstod jag inte riktigt men lät seriöst att citera från hans Youtube-kanal. Klippet med den ungdomliga Gunhild Carling går att beskåda på min Facebook, men här är ett annat ungdomligt klipp från Oldies kanal när hans brorsdotter spelar trumpet på Charlie Parkers grav. Inte lika svängigt som Gunhild men Oldie och jag gillar båda duktiga ungar. Ett tryck på länken tar dig till Lincoln Cemetery där Old Cremona och Grace hyllade The Bird.              The Birds gravsten   

Siffernisse

Jag är rätt road av statistik, och nu har jag suttit och kollat lite. Dom här siffrorna (genomgående gäller det Sverige) ska jag försöka lära mig så har jag lite fakta i diskussionerna:

Av svenskar över 16 år:

• 65% använder Internet varje dag
• 14% varje vecka
• 2 % då och då
• 19% Aldrig

Av svenskar över 9 år:

• 66% läser epost varje dag
• 22% spelar dataspel varje dag
• 20% läser en blogg varje dag

Twitter                300.000  användare men bara 55.000 tweetar dagligen 

Facebook         4.900.000 användare (=53,84% av alla svenskar)

Bloggar                           ? Jag hittar ingen bra siffra får leta vidare. 44% läser eller skriver bloggar såg jag.             

Vi lägger lika mycket tid på Internet som på vanlig TV, men det kommer säkert snart att bli mer Internet än TV.

En massa statistik finns det, men det gäller att tolka siffrorna också. Det här ska jag grotta ner mig i, för det är ju kul med siffror.        

En ny författarfavorit

För en tid sen, ett halvår eller så, funderade jag här i bloggen på att läsa några böcker av Arne Dahl. Jag hade förstått att han var stor även utomlands. Och vilken timing det blev.

Jag såg på TV ett inslag om Arne Dahl som var på föreläsningsturné i Tyskland och folk åkte 20 mil och mer för att få lyssna till honom. Sen kom Margareta hem med en Dahl-pocket, hon kände väl på sig att det var dags för Arne Dahl.

Just idag under några nattimmar har jag avslutat Viskleken, Årets bästa svenska deckare 2011, som har varit svår att lägga ifrån sig sen jag började med den för ett par dar sen. Egentligen var det lite väl hårdkokt intrig för min smak, men han har nåt visst ändå den här herr Arne Dahl. . Många namn att hålla reda på i ett tempo som gör att man inte kan slappna av med läsandet och jag får väl erkänna att jag inte alltid hängde med i svängarna, men jag läser gärna fler Arne Dahl-böcker.

Och så har det slumpat sig att i kväll börjar SVT sända en filmatisering av några (eller är det bara en?) Arne Dahl-böcker, det var väl bra timing! Såklart jag ska kolla hur A-gruppen jobbar och löser svåra kriminalfall. TV-serien ligger en bit innan boken jag just läst, men det gör ju inget, det blir lika spännande ändå.    

Är det åldern som börjar märkas?

Som ung skröt jag ofta att mina förkylningar gick över så fort. Kunde blåsa över på en dag bara ibland. Eller nästan bara över natten, lite snuvig på eftermiddagen, feber på kvällen och så var man bra dan därpå igen.  

Snuvig? Då sover jag här.

Men nu kommer förkylningarna ofta och blir rätt långvariga. Den senaste började med att jag tappade rösten i fredags, sen har det varit hosta och en snuva som fortfarande håller i sig, jag har sovit några nätter på soffan.

Men ingen feber, är det det som är hemligheten. Alltså om man får en rejäl febertopp, som jag ofta fick förr i tiden, så kanske bacilluskerna dör och ger sig iväg, men nu får jag gå och snyta mig i veckor i stället.

Smittar man? Jag har träffat rätt mycket folk den här veckan, men dom har inte märkt så mycket av min förkylning, och jag är extra noga att tvätta händerna, att inte hosta och nysa bland folk och så där. Gå på toa och snyter mig ibland och tvättar händerna igen. Nä, inte har jag spridit min förkylning så mycket.

Men nog är det ett bevis på att äldre är mer mottagliga för baciller. Som 65+ sitter jag nu med en broschyr från Landstinget Västmanland med ett erbjudande om gratis influensavaccinering, jag kanske ska ta det i år. Jag har annars aldrig haft influensan och aldrig tidigare vaccinerat mig mot den, utom svininfluensan då, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Gratis är det.

Min förkylning spred sig inte till Margareta, hur ska man tolka det. Har det med åldern att göra så är det alltså över 66 som man hamnar i riskgruppen.      


     

Gomorron Sverige

Varje morgon på SVT

En bra dag vaknar vi tidigt och sitter nån timme framför TV:n och Gomorron Sverige på SVT. Det är så jag hänger med i nya trender.

Här pratas det nya filmer, politik, resor, böcker och ofta datornyheter och dataspel. "För pensionärer?" undrade svärsonen en gång. Icke sa Nicke! Men här finns det tid att ta upp sånt som kvällstimmarna är för korta för. I morronsoffan kan dom ta upp lite vad som helst som är bra att veta.

Nu kollar jag film på Netflix

Idag har jag fått några bra filmtips och igår var det böcker. I tisdags pratade man om nya TV-tittarvanor med allt mer funktioner för "On demand" och den i USA stora filmtjänsten Netflix lanserades i måndags i Sverige. Gomorronredaktionen är trendig och hakar på direkt, och jag är trendig jag också och hakar på. Klart jag har ett Netflix-konton nu, det hade jag inte haft utan Gomorron Sverige. Netflix bjöd på fri testperiod året ut, och har lagom gamla filmer för min smak, jag har hunnit se en musikfilm med Fred Astaire/Audrey Hepburn.

Facebooks Tidslinje diskuterades flitigt i morronsoffan förra hösten och dataspelrescensionerna är väl inte i första hand till för panschisar. Kulturpanelen, nöjespanelen, nyhetspanelen, sportpanelen etc etc.  Och så lagas det mat. Reklamfritt!

Vanliga nyheter är ju annars det viktigaste med analyser och debatter, många politiker får gå upp riktigt tidigt och börja sin arbetsdag i TV-soffan nu för tiden. Lokalnyheter varje halvtimme.

Hos barnfamiljer har väl TV:n fastnat på Barnkanalen och Disney på morgnarna, men då är det så fint ordnat att Gomorron Sverige sänder i SVT Play också!

Jag kom försent

Färdigjobbat för i dag

Världens största, och så missar jag den. En megastor press rullade under natten ned till hamnen på specialbyggda trailers. Från Avure, ett Västeråsföretag jag aldrig hört talas om tidigare. Så skulle pressen lassas på båt under eftermiddagen för transport nedåt Europa. Men när jag var på plats för att dokumentera var pressen redan på väg ut på Mälaren och svallvågorna hade lagt sig.

Vlt fick en bild från transporten
ned mot hamnen

Om jag överdriver lite lätt så var det faktiskt en strid ström av åskådare ned not Östra Hamnen för att beskåda sensationen, men allt vi fick se var den kraftiga kranen man använt för lyftet. Men jag lånar en bild från Vlt där det syns hur stor pressen var, världens största! Vad man ska pressa har inte framgått av informationen, men det är väl knappast oliver, vitlök och sånt.

Långt därute ligger hotellet

Rum att hyra

Men när jag ändå var ner i hamnen fick jag tillfälle att testa den fina zoomen vi har på vår Panasonic-kamera. Hotell Utter Inn ser man knappt med blotta ögat, men zoomar jag in för fullt kan man nästan se vad hotellgästerna har för pålägg på frukostmackan. Men just idag stod visst hotellet tomt.      

"Alltid något" eller "Nöden har ingen lag"

Vi skulle assistera lite i helgen i Krisslinge Park i Uppsala. Ett par projekt återstår där innan vintern. Men så blev jag kravlig med känningar i halsen och jag tappade rösten, skulle vi ställa in? "Kom gärna ändå" sa Elisabeth. Dom var angelägna att få hjälp.

Men väl där bröt förkylningen ut, men jag hade ju varnat dom. Näsan rann och hostan satte fart. Klart man inte skulle varit tillsammans med andra i det här skicket, men dom var ju som sagt varnade. Egentligen skulle jag väl ha burit stenar och kört sand till stödmuren, men i mitt skick maskade jag och höll mig inne med småtjejerna. En promenad till lekparken med Nelly orkade jag med och en liten sväng med Selma för att få henne att somna i vagnen, annars höll jag mig mest inne hela helgen.

Och tittade i fönstret hur Andreas och Elisabeth kämpade, men dom körde så hårt och effektivt så det var nog lika bra att jag höll mig borta, jag hade bara dragit ner tempot.

Så Margareta och jag skötte marktjänsten (mest Margareta om jag ska vara ärlig) men det är väl OK ändå att kalla insatsen "Alltid något". Så kunde Andreas & Elisabeth få jobba på utan att bekymra sig förr flickorna.

Bottenstenarna på stödmuren kom på plats under helgen och det var ju det som var planen. Snart nog kommer höstkylan på allvar med tjäle i marken och då hade det varit försent att fixa muren, så inte undra på att dom tog en risk med att ta dit en småförkyld hjälparbetare, "nöden har ingen lag" som det heter, då får man ta lite risker..

Hoppas att min förkylning inte fick fäste, efter en peak på söndagem har den snabbt blivit lindrigare. En natt på soffan i natt, sen är jag bra igen. Hur mår dom då i Krisslinge Park?