Finns det fler ordbehandlare?

Vi kom just hem från Owe Thörnqvist på Scala-teatern. Vilket ös - 80 år!!! Och vilken ordbehandlare han är.

Jag gillar musiken förstås, men framför allt gillar jag texterna. Inte många kan skriva så där. Enkelt, roligt och mänskligt. På svenska. Jag gillar texterna som har en handling, en historia, inte bara suck och stön med känslodarr och " jag älskar dig" etc. Berättande texter var visst vanligt förr i Amerika - han drog ett gammalt 50-talsexempel från Hank Williams, den gillar jag också - Hey good looking!

Owe bjöd t.ex. på Vittingeparken med slagsmål och dramatik, triangeldramat Albin och Pia med livräddning och urkundsförfalskning, triangeldramat Alptoppens ros med våldsdåd och rutten moral , Rumba i engelska parken som slutar med en smitning efter ett grovt snatteri, ja nästan alla hans låtar har en handling mot ett lyckligt eller tragiskt slut. Och Dagny slutar också tragiskt när fyra kärlekstörstande ynglingar äter ihjäl sig.

Det kanske är mossigt och omodernt med den här typen av texter för ingen vad jag kan komma på skriver så här numera. Men om ungt folk tycker hans rim är mossiga och töntiga så tror jag ändå att hans musik kommer att spelas länge länge än, och återupptäckas en gång av dagens småkids. Jag satsar en krona.