Två traditioner i morrn

Spin of Hope och Earth Hour. Riktigt högtidligt när de här två traditionerna sammanfaller på samma dag.

I Spin of Hope fick vi seniorspinnare hos Actic ihop två lag á 12 deltagare men lite inlånade spinnare från vänner och bekanta men bra ändå. Vi spinner i snygga, sponsrade T-shirts från Coop och 125 kr/st har vi betalt för att få spinna en timme var.  

Jag såg just listan hos Actic. 16 lag anmälda hittills, varav vi alltså är två. Med lite fånigt namn bara men det var mot min vilja: Antikrundan I & II heter vi, rätt fånigt. Från alla motionsanläggningar har det samlats in 1,3 milj till Barncancerfonden och det blir väl några hundratusen till när allt är redovisat. Det känns fint att vara med på en sån här sak och tänka en tanke på barn som haft otur att drabbas av sjukdom.

Sen på kvällen i morrn släcker vi förstås lampan en stund också som vanligt på den här världsomspännande dagen då vi tänker en stund på jorden och energiproblemen. Och så blir vi taggade att sen vara med och göra en riktig insats hela året.

Två fina vårtraditioner, som man naturligtvis är med på.        

Pensionärsskatten

"Skriv om pensionärsskatten" var det en som sa till mig häromdan, och nu har det varit så mycket prat om'et i mina kretsar ett tag så det börjar bli dags. Vi kom tom in på det en stund på båtturen på Bosporen, och när jag dessutom hörde ett intressant radioprogram, Detektor, i lördags i ämnet så  måste jag nu skriva av mig ett tag.

Pensionärsskatten är obegriplig för alla i arbetslivet så du som har inkomst av tjänst kan sluta läsa nu om du inte vill försöka bli upplyst. Men vill du bli upplyst så är p-skatten andra sidan av jobbskatteavdraget. En orättvis fördelning av statens resurser tycker vi som hamnade på fel sida, och det oavsett partifärg. Åtminstone bland mina gubbar verkar vi vara väldigt eniga, även dom som säkert är moderater, men det är nog kört nu.

Henrik von Sydow

För även om den här ordningen inte finns bland ett enda av de andra västländerna (hur det ser ut i djupa Afrika eller på Stilla Havs-öarna vet jag inte) så kommer det att kosta för mycket att rätta till den här orättvisan och den är ju själen i Alliansens politik så från det hållet kommer det naturligtvis inte att komma nånting. Och en ev. annan regering kan inte på kort sikt göra så mycket heller, alla som är lyckliga med jobbskatteavdraget vill nog inte dela med sig av det till pensionärerna.

Men det värsta av alltihopa är att jobbskatteavdraget inte har gjort ett dugg för jobben, det var det Detektor kom fram till i radion i helgen.  ”Jobbskatteavdraget tillhör en av de mest jobbskapande reformer vi känner till” sa Henrik von Sydow (M) härom veckan och hänvisade till en massa myndigheter som alla i radioprogrammet tog avstånd från det där uttalandet när Detektor frågade. Ingen mer än ordf. i skatteutskottet tror på det där.

Jag blir riktigt upprörd av det här. Och det blir andra som drabbats också förstår, men man ser på insändarsidorna att upprördheten börjar trubbas av, man resignerar och accepterar. Men nu har jag i alla fall skrivit en artikel till om bluffen med jobbskatteavdraget som mina kompisar tyckte jag skulle göra.

Rekordbillig bilreparation

Nu har jag varit på stolpen igen i garaget så dörrlisten rök.

Listen fram har varit borta förut.

V70:n som står bredvid mig stod egentligen lite för nära men felet är ändå mitt, jag var oförsiktig. Ibland hamnar jag lite för nära V70:an så han/hon får svårt att komma in, så jag är inte sur på honom,/henne. ("Hen" kommer jag aldrig att acceptera). Och den här gången var det jag som fick problem.

Men det är rätt bra att det enda som händer är att dörrlisten hoppar av, och med lite tur blir den inte skadad mer än några skrapsår. Det var bara att åka upp till Citroënfirman Nyströms Bilar och köpa tre nya plastklammor.

Rekordfakturan. 

Jag hade nog Nyströms gamla rekord på billiga reservdelar, men den här gången blev det ännu billigare, 50% billigare! Förra gången kostade 3 plastklämmor 6 kronor, den här gången behövde jag bara betala 4 kronor vilket nu alltså är det nya rekordet hos Nyström. Nedåt alltså.

Sen passade jag på att beställa underhållsservice, den blir väl lite dyrare, men jag hoppas jag håller mig långt från Nyströms rekordfakturor uppåt.  


   

Lätt att köpa matta i Sverige

 I förra helgen satt jag i en mattaffär i Istanbul fast jag inte skulle köpa nån matta. Men jag kanske skulle få en kopp te tänkte jag när dom tjatade in mig så jag gick in en stund. Det har hänt förr att jag fått en kopp te fast jag inte tänkt köpa någon matta.

I den här mattaffärn fick jag inget te, men säljarn var energisk och visade snygga mattor i 10-12.000-kronorsklassen, så till slut sa jag bara tack för mig och lämnade den stackars säljaren och hans assistenter. Han ropade allt lägre priser efter mig när jag lämnade affären och jag tror jag var nere i 7.200 när jag gick ut genom dörren. Men en matta ville jag ändå inte köpa. Då är det bra mycket enklare i Sverige.

För en ny matta skulle vi ha kom Margareta på igår men i ett helt annat prisläge än det som man hade i Bazaren i Istanbul. Den dyraste vi tittade på kostade 2.600 och den billigaste 3-400 kr. Och precis som när man prutar ska man hamna nånstans däremellen. Åt det nedre hållet.

Mattbolaget har bra mattor, där har vi nog köpt de flesta mattor vi har, men igår blev det IKEA-matta. Kanske inte lika snygg som den i Istanbul men tillräckligt snygg för att platsa i vårt vardagsrum. Och bra mycket billigare fast jag inte behövde pruta ett öre. 

Jag är helt klart synsk

Jag ska jobba vidare med min talang

Det har hänt förut just på det här sättet och jag har skrivit om det förut. Nu har det hänt igen, så allt pekar på att jag är hyfsat synsk.

Hem från Sala idag sa jag till Margareta att vi har haft tur och inte sett en enda olycka den här vintern, Det var ju makalöst förra vintern så många olyckor vi såg där vi dessutom ofta var nästan först till olycksplatsen.

Så åker vi tio minuter och där står en bil i diket. Inget allvarligt som tur var. En brandbil hade fått explosionspunka på vänster fram just där 2+1-vägen är som smalast. Bilen hade hamnat lätt i diket och föraren satt och väntade på bärgaren.

Förlåt mig alla brandsoldater, jag skulle inte tänkt den där tanken, men jag kan inte riktigt rå för det där. Väl framme i Västerås mötte vi bärgaren så det ordnade sig nog för brandbilen till slut.      

Tidigt däcksbyte

Jag vet att man måste ha vinterdäcken på tills 31/3 om det är vinterväglag, men nu är väl risken lika med noll för snöoväder så vinterdäcken åkte av rekordtidigt.



En bra "special feature" på Citroën
är att bilen kan höjas 2-3 dm

Egentligen hade jag väl inte behövt dom alls den här vintern, jag har knappt åkt i snöoväder en enda gång i år. Jo kanske en gång när jag tänker efter. Eller två, men mer är det inte. Men nu är dom i alla fall av.

Och för första gången på nästan 30 år kom jag på att det är klart att däcken ska bytas och förvaras på Stentorpet. Här har jag ju bra plats att förvara däcken och gott om de verktyg som kan behövas. Och högtyckssprutan så att däcken kan göras ordentligt rena. Och så blir det bättre plats i källarförrådet i stan. Att jag inte tänkt på det här tidigare!

Snygga däckspåsar från Clas Ohlson

Det kostar visserligen inte många kronor att byta på verksta'n och för några hundringar till kan man ju ha däcken på däckhotellet, men än så länge byter jag själv, det känns mer riktigt, och så här bra rengjorda har däcken aldrig varit. Däcksbytet görs fr.o.m. nu på Stentorpet.

Men sen var det knepigt här i Sala att kolla lufttrycket. Det finns numera bara en enda mack som har luftpump, de andra 3-4 mackarna är alla automatstationer utan någon service alls. Och på OkQ8 var det lång kö till pumpen, 8-10 bilar i alla fall. Tog nästan en halvtimme att vänta för en stressad pensionär.          

Jubileum igen, 45 årig bröllopsdag

23 mars 1967

En del jubileum såg man fram mot, moppe var väl viktigast vid 15 år. Och så körkortet vid 18.

Nu förtiden är nog 20 väldigt viktigt för ungdomarna då dom får börja köa på Systemet. Det var 21 på min tid, men det var det minst viktiga av allt. Men att få rösta vid 21 var viktigt förstås. Sen har nog inga födelsedagar varit så mycket att uppmärksamma, åtminstone inte dom efter 50.

Bröllopsdagar däremot, dom är ofta mer viktiga och dumma att glömma. Men vi har nog gjort det ibland, både Margareta och jag, för vi gör väl oftast ingen större affär av dom, men ibland är det kul att fira lite extra. Men vad gjorde vi nu vid 10 år? 20? 30? Ingen stora utsvävningar så jag minns inte reiktigt. Vi brukar inte fira dom så speciellt.

40 däremot minns jag, då tog vi en tur till Vadstena Klosterhotell och åt riktigt gott. En sån där middag som sticker ut över allt annat gott man ätit. Och som jag minns fortfarande fem år efteråt. Det var så fin miljö där också. Ett fint hotell.

Några bilder från Vardas hemsida

Och nu är det alltså 45 år, så fort dom åren gick! En bild i tidningen blev det och en blomma har kommit från blomsteraffär'n så den här gången känner vi oss ovanligt uppvaktade. Och ett bord står dukat på Restaurang Varda som har fått full poäng i de senaste testerna av stans restauranger så det blir säkert något alldeles extra det också.

Nästa födelsedagsjubileum för mig blir 70 år 2014, det ser jag inte fram mot direkt, men till nästa bröllopsdagsjubileum, 50 år 2017, får jag väl se till att ha en nystruken skjorta. Och nu bär det av till Varda, hoppas dom bjuder på något riktigt gott i kväll.              
    

Sluta pruta

Det där med att pruta ökar visst i Sverige. Det tycker jag är dumt.

Bilen skulle man pruta på förr, så mycket mer var det inte. Nu blir det visst allt vanligare, räntan på banklånet i första hand. Försäkringar ska prutas. Och snart prutar man väl på kläder och allt annat också, för folk reser ju och ser hur man gör i andra länder, men det där är absolut inget för mig.

På Grand Bazar i Istanbul ser man inte en enda prislapp, allt ska förhandlas. Jobbigt. Slutpriset bör hamna på en tredjedel av det man börjar på, tänk om det priset stod på prislappen från början. Då skulle jag bli en mer spendersam kund.

I helgen gjorde jag ett par köp och hamnade på halva priset för ett par varor och 60% på några godiskartonger så jag gjorde väl dåliga affärer, men jag var nöjd ändå. Och sista köpet betalade jag direkt vad säljaren begärde. Gärna låga priser, men pruta är inget för mig.

Men pruta har man ju alltid gjort och kommer alltid att göra vad jag än tycker. På sidenmarknaden i Peking skulle man handla plagiatvaror och pruta där man ändå vet att man göder maffia och kriminella ligor.

Annars kändes Grand Bazar rätt fräsch och fin med bra varor där jag gärna hade handlat mer om dom hade haft mer fasta priser.

Det finns risker med att pruta också. Det minns vi från Brians vedermödor i Life of Brian:

Bastusnack som vanligt på onsdagarna

Jag filtrerar numera starkt de ämnen som avhandlas i bastun efter träningen hos Actic på onsdagsförmiddagarna, efter seniorspinningen på Kristiansborg i Västerås.

Det kan numera tänkas att någon av de andra herrarna i gruppen ibland läser detta så nu får jag allt vara lite mer saklig och formell. Ett tråkigt och tyvärr alltför ofta återkommande ämne är den dåliga kvaliteten på bastun, så det var oundvikligt att det blev en hel del snack om det idag då bastun (för vilken gång i ordningen? Femte?) var stängd idag för reparation. Snickarn var i full gång att såga och skruva. "Bättre förr" - har man hört det förut?

Vansbrosimningen i våtdräkt?

Så var det en ´hel del simsnack. En av oss var nybliven Svensk Mästare med svenskt rekord i 100 bröstsim (tror jag det var). För äldre gentlemän 70-74 och han blev kvalificerad till VM i Italien. Men Vansbrosimningen skulle han och en till simma i år med våtdräkt. Det gör visst alla nu förtiden. Våtdräkt alltså. För 3-5-7.000 kr. Är inte det för sissies? Herr bloggaren hade på sin tid bara badbyxor fast det var rätt kallt i Dalälven, var inte ens insmord i ullfett. Men när jag försökte imponera med det blev det snabbt andra ämnen som var mer intressanta...

Som fågelläten tex. På bokrean finns det en fågelbok med inspelade fågelläten berättade Gidde. Den stod jag och höll i på bokrean, och jag ska kolla om den finns kvar. I så fall köper jag den.

Istanbulresan - "Spin of Hope"-spinningen, avslutning nästa onsdag mm mm. Det finns mycket att prata om efter spinningpasset, där jag var oförskämt lat den här gången. Tänkte nästan bonda, men jag satt och slötrampade i stället.  
   

  

Fredagsmys på Actic

Sändes 1982-93

Det är en förmån att ha så nära till ett trevligt gym. Jag har just tillbringat en trevlig fredagsmorgon hos Actic på Kristiansborg.

Jag tänkte på Cheers när jag gick hem, den där TV-komedin från 80-talet. Nu var det inte barmiljön jag tänkte på, mer det där lättsamma tugget mellan bargästerna och personalen. Lite som på mitt gym där man känner så många både bland motionärerna och bland tränarna. Ledmotivet i Cheers (Skål) löd: "Where everybody knows your name". Lite som på vårt gym.

Idag var jag nog lite trött och tänkte bonda, men Margareta tränar ju också där så jag fick inte slippa. Och tur var väl det, nu känns det riktigt bra i kroppen, ryggen och benen värker.

Och jag lägger ner lite träningskläder i resväskan till i morgon. Halva seniorspinninggänget (från onsdagsmorgnarna) åker till Istanbul i morgon och vårt hotell har ett fint gym som vi måste prova. Säkert inte lika fint som vårt Actic men ändå.          

Gomorron världen

En så här solig morgon vill man gärna stå på balkongen och ropa högt. Det brukar jag göra soliga mornar i Stentorpet där ingen hör. Margareta bara suckar och tycker jag verkar vrickad så här hemma i stan brukar jag vara lite mer diskret.

Idag får det bli en promenad eller kanske en cykeltur och lunch på stan måste det bli.

Du som missade Gomorron världen i P1 söndags har chansen här där dr Widmark lägger ut texten:     



Jag tror jag går ut på balkongen och hojtar mitt Gomorron ändå. Grannarna behöver komma upp nu.



         

Vilket sammanträffande!

Jag har, som vanligt, sprungit och letat efter ett papper idag. Inlämningskvittot för Margaretas PC var borta. Och jag som tänkte titta in till NetOnNet just idag och höra vad som händer med min reklamation.

Garantin på hennes PC gick ut för fyra veckor sen och för tre veckor sen provade vi Skype och då såg (eller hörde) vi att den interna mikrofonen inte fungerade. Den hade vi aldrig använt tidigare så den den har väl heller aldrig fungerat, och som tur är har man tre år på sig att reklamera ett fabrikationsfel.  Det känner folk inte till så bra sa dom på TV igår, men jag visste om det så för två veckor sen lämnade jag in den, reklamerade och fick ett kvitto.

Hur lång tid ska det ta att fixa felet tänkte jag fråga NetOnNet idag, men var var kvittot? Jag letade gott och väl en timme och Margareta blev allt lite orolig, skulle hon få tillbaka sin PC. Sen gick det plötsligt upp ett ljus. Jag visste precis var kvittot låg. Där jag hade lagt den.

Och mindre än 5 minuter efter den lyckliga tilldragelsen kommer det så ett SMS från NetOnNet: PC:n är klar för avhämtning! Felet är åtgärdat! Vilket sammanträffande!

Jag som förberett mig med argument om service, reklamationsrätten och väntetider och så får det så här bra. Ja nu vet jag förstås inte om den interna micken fungerar som den ska, men det räknar jag med. Bra service!  
 

  

Venus och Jupiter

Roligt att få sprida kunskap ur min stora kunskapsbank.

Venus har jag skrivit förr om, men sist hade jag några fel. Men ingen har kommenterat mitt misstag,  antingen beroende på läsarnas lika dåliga kunskap eller, mest troligt, att ingen över huvud taget läste det intressanta inlägget.

De som kollat på himlen i vinter har i skymning sett Venus o Jupiter ganska nära varandra där Venus är den som lyser starkast.

I kväll, 12 mars, blir det extra intressant då dom ligger riktigt nära varandra, passerar varandra och sen glider ifrån varandra. Det här är så ovanligt så ikväll går vi ut på balkongen och riggar upp stjärnkikarn.

Fastän dom kommer att se ut att krocka behöver ingen vara nervös, det är visst 700 miljoner kilmoneter emellan dom. Astronomi är kul och appen Google Sky är gratis att ladda ner i sin smartphone.

Jag tutade åt en Audi idag

Jag är normalt rätt lugn i trafiken, men idag blev jag osams med en annan bilist. Utan att jag tappade humöret.

Vi körde genom Uppsala på en 90-sträcka och bilkön höll nog 90 bra precis när bilen framför oss, en Audi, vek av till höger på en avfart. Men han ångrade sig och körde tvärt ut på 90-vägen igen och var nära att ramma oss.

Reaktionssnabb som jag är (?) hann jag både bromsa, göra en undanmanöver och inte minst viktigt ge en arg signal med tutan. Mycket arg signal. Jag kan nog göra såna där dumheter själv i trafiken, men då skulle jag nog skämmas lite och lägga mig långt bakom, men hr Audi blev sur för att jag tutat, drog gasen i botten, körde om och la sig framför oss.

Fint tänkte jag, då kan jag blinka lite också, så han fick lite helljus i baken också, och det gjorde väl inte saken bättre, men jag var fortfarande sur på hr Audi.  Det kokade nog rejält inne i hans bil, en fräck Citroën hade synpunkter på körtekniken hos en minst dubbelt så dyr Audi...  Så närmade vi oss rondell innan E4:an när hr Audi helt enkelt tvärbromsade och stannade till, kanske i hopp om att jag skulle köra på honom?

Nämnde jag att jag är reaktionssnabb? Så det blev ingen krock och för säkerhets skull lät jag hellyset vara den här gången, jag var rätt ointresserad att trappa upp konflikten. På E4:an försvann sen hr Audi söderöver i en ryslig fart och kanske var han lycklig över sin demonstration mot min reaktion, och i så fall blev ju slutet gott, för jag blev glad att få ett bra ämne till min söndagsbetraktelse. Vänner i trafiken!          

En dålig vana

En bra vana först: att titta på Babel. Nystartade i veckan med ny programledare och ny sändningstid.

Programledaren blir jättebra, Jessika Gedin är sympatisk, verbal, rolig och intelligent, allt sånt som man själv skulle vilja vara. Ja, hennes egenskaper gäller förra programledaren också, Daniel Sjölin, men han ville prova på lite nytt efter sju år.

Däremot är väl inte sändningstiden så jättebra för oss, 22.15 har vi oftast släckt lampan. Men gamla tiden 20.00 var väl inte heller bra för alla, och vi anpassar oss. Eller ser reprisen i SVT24 eller kollar när som helst på SVTPlay. No big deal! Första programmet var Per Hagman gäst och så blev vi påminda om Lamco i Liberia på 60-70-talet. Babel fortsätter vi att kolla varje vecka. Tur att vi har så bra public service-TV.

Jessika Gedin tyckte i en intervju innan programstarten att börjar man läsa en bok man inte tycker om ska man lägga undan den och ta en ny. Det gör jag aldrig och jag tycker själv att det är en dålig vana. Jag borde strunta i böcker man tycker är dåliga.

Som boken jag läste ut igår, sämsta på länge. John le Carré, Vår egen förrädare. Spionthriller med en tuff jargong som jag tycker så illa om, ändå har jag ägnat bra många timmar åt boken bara för att se hur det skulle gå. Nästa gång jag börjar med en så här tråkig bok hoppas jag att jag kan göra som Jessika tycker, lägga ifrån mig den eller bläddra till sista sidan och se hur det gick.


Och det där gäller filmer på TV också - är filmen tråkig ser jag den ändå till slutet. Lite dumt, är det försent att ändra sig? Men den svartvita stumfilmen The Artist vi såg igår på Elektra Bio var verkligen inte tråkig, en sån film ser garanterat alla ända till slutet! Du också.

     

    

Fredagslunch på stan

En gång i veckan blir det lunch på stan. Som idag på vår lata och avslappnade fredag. Lunch på Harrys.

Jag saknar en pub hemma i kvarteret, där har vi bara pizzerian, men sen är det Harrys vi har närmast till. Vi hade nappat på ett reklamerbjudande med ett par tiors rabatt för en lunch så det var en bra orsak att det fick bli just Harrys. Sen kör dom med husmanskost också, det lockade också. I veckan har dom tex haft Raggmunk, Isterband (Margaretas favorit), Lindström etc. Sånt där som det vattnas i munnen av. Idag hade dom Skomakarlåda!

Tänkte nästan rätta upp tavlan...

  
Och det är klart att vi äter mitt i lunchrusningen när trängseln är som störst. Folk i farten blir ju sura när pensionärer är så fräcka att dom beblandar sig med den stressande, arbetande generationen, men det tar vi ingen hänsyn till. En sak med lunch på stan är ju också att det är kul se om man träffar nån bekant, nån arbetskamrat som kämpar kvar i arbetslivet, och Kenneth som jag jobbat tillsammas med sen tidigt 70-tal satt där med sina kompisar.

Typisk pubinredning

Skomakarlåda med lingondricka och salladsbord. Och kaffe på maten för 69 kronor. Ord.pris 89, lite dyrt men vi fortsätter ändå med våra luncher på stan.

Och den lata fredan fortsätter lika avslappnat med färdiglagad kvällsmat och premiären av Oscarsvinnarfilmen på det. Såna här dar behöver man ibland.
       

Prata inte i mobilen vid ratten

Vad jag hört är Sverige det enda land i Europa där det är tillåtet att prata i mobil och köra bil. Borde vara förbjudet här också, jag har två färska exempel:

I Spanien blir man påmind om förbudet 

1. Jag väntade på "röd gubbe" igår när en bil i rätt hög fart skulle svänga höger i korsningen. Killen som körde hade vänster hand på ratten och mobilen i den högra. Det är svårt att klara en 90-graderssväng med en hand på ratten så han kom över på fel körbana där i korsningen. Jag tror knappt han märkte det själv, han var helt klart okoncentrerad.

2. Så idag på löparrundan vid kyrkogården finns ett övergångsställe med vägbula. Jag var på väg över där när en tjej, också med mobilen i höger hand, närmade sig och passerade utan att stanna. Hon pratade bara på utan att se att jag var på väg över. Okoncentrerad.

I Spanien kostar det 3 puntos att prata i mobilen vid ratten. Sen blir det väl nåt hårt straff, hoppas jag,  när man kommer upp i 10 puntos eller så. Jag vet inte, men det är i alla fall förbjudet, det borde det vara i Sverige också.

Jodå, det händer väl att jag också använder mobilen vid ratten, men normalt stannar jag till bredvid vägen om jag behöver prata i mobilen.

Och jag vet tom dom som utan att skämmas messar vid ratten, men där är det ett förbud på gång, men när jag kollar nu på nätet ser jag inte om det redan nu är förbjudet. Om det inte reda är det så är det fint att det är på gång med ett förbud i alla fall.

Nu får jag acceptera min ålder

Redan när jag var lite över 50 fick jag frågan av min frisör "Jobbar du fortfarande"  Jag kunde få pensionärsrabatt. Det frågade hon sen varje gång jag klippte mig, men efter femte gången bytte jag frisör. Då hade jag tröttnat.

Ett kort med pensionärsrabatter

Sen efter 60 var det en tid när jag struntade i pensionärsrabatten. Kändes bättre att betala ett par tior extra hos frisörn och skjuta upp pensionärsåldern. Självförnekelse?

I går klippte jag mig så hos Sofia på Klippstugan och jag blev riktigt snygg. Jag har börjat med riktigt kort frisyr efter att jag av misstag förra gången blev snaggad av en ung, nyutbildad tjej som gjorde sin praktik där på Klippstugan. Jag hann inte med då att säga hur jag brukar bli klippt så jag blev istället så kortklippt som jag aldrig tidigare varit.

Men när jag vant mig med min snagg så blev jag riktigt nöjd, så igår sa jag till Sofia att ta fram maskinen och köra riktigt kort igen. Snyggt, och man känner sig ung på nytt. 10 år yngre åtminstone. Eller 20. "Jag säger inget om pensionärsrabatt"  tänkte jag när jag skulle betala. 30 kronor kan det vara värt att för en kort stund slippa pensionärsstämpeln.

Men Sofia lurar man inte. 30 kr i pensionärsrabatt stod det på kvittot. Jag kastar in handduken och tackar för kaffet.   

Mitt liv som magister

En gång i tiden hade jag tänkt bli magister. Men det blev inte av förrän på gamla dar, som panschis. Eller som senior, det låter bättre. Eller varför inte försvenska det spanska Jubilado.

Hur som helst så är det kurs för andra Jubilados på tisdagsförmiddagarna där jag är magister, riktigt kul. Speciellt eftersom ämnet är "Facebook och andra Social Medier", lite exklusiv kurs som av någon outgrundlig anledning är väldigt sällsynt. Och speciella kurser för Jubilados är ännu mer sällsynt, jag har bara hittat en kurs liknande vår i hela pensionärssverige!

Men det är tufft att vara magister, som elev kan man ju nicka till nån gång, men här ska man vara på tå och ha svar på allting. Vilket jag inte alltid har, jag fick med mig två svåra frågor hem som jag ska ta itu med på direkten så jag kan svara nästa tisdag.

Men de flesta frågor tycker jag själv att vi reder ut rätt bra med att testa och prova, och ibland kommer nån av eleverna på hur man ska göra. Idag var det snack om Facebook hela dan på nyheterna, så nog är det bra att kunna lite om det här ämnet som är så hajpat. Det snackas "jämt" om sånt här så jag är nästan lite mallig över att vara en av få magistrar i det här ämnet som är så sällsynt i studieförbundens kursprogram.  

En utmaning med att lära ut Sociala Medier för den äldre generationen (panschisar, pensionärer, seniorer, jubilados...) är att få eleverna att inse att det inte är en tillfällig fluga det här, men den här kursomgången har jag lyckats rätt bra tror jag, bättre än vanligt.

Bara en träff kvar. Synd, jag skulle gärna fortsatt ett tag till!

Skrivkramp

Tomt 

Inte en rad skriven på fyra dar, varken på bloggen, Facebook eller Twitter, det blir så ibland. Men mest beror det på att det var trångt runt datorn, riktig skrivkramp brukar jag inte ha.

Jag behöver nog vara för mig själv för att kunna skriva. Jag är imponerad över t.ex. småbarnsföräldrar som t.o.m. livnär sig på att skriva med ungarna surrande runt benen medan jag inte får till nånting när det är surrigt i stugan. Som den här helgen när det helt oplanerat några dagar blev fullt i alla stugorna här i Stentorpet. Snöbristen i Ockelbo för några sammanföll med andras tillfrisknande efter en influensa, då blev det en tur till Stentorpet istället.

Geocachinggänget tog sin 5000:e cache, det skulle de gå att skriva mycket om, men läs hellre vidare HÄR på Team Vildmarks blogg. En skogstur i Sala-skogarna blev det med champagne, hurrarop och grillning av Iran-inspirerade kycklingspett.

Stadium har extrapris!

I helgen blev det också premiär för en åktur på långfärdsskridskor. Kanonis på Silvköpren, men vi hade inga dubbar, livlinor och sånt så vi bara provade en liten kort runda närmast stranden där man lätt skulle bottna om nåt skulle hända. Kul men jag spände mig och fick ont smalbenen. Jag behöver några timmar träning innan jag visar upp mig nästa gång.

Appar i Windows 8

Till sist var det premiär för Windows 8 också. Det tog ett par timmar att installera på datorn i Stentorpet,  och det gick helt utan problem. Men jag behöver bra många timmars träning där också för det såg allt lite annorlunda ut och man får tänka lite annorlunda än på dom där antika operativsystemen XP, Vista och Windows 7 som vi kör på på våra andra datorer. Men till hösten när alla ska ha Windows 8 har jag ett försprång!

Det har allt hänt en hel del på Stentorpet de senaste dagarna fastän bloggen legat i träda.