Mord på hemmaplan

Det flesta deckarmord sker väl i Stockholmstrakten gissar jag, och även Stockholmarna är ju så stolta över sina bokmord. Tex sitter det små infotavlor här och var i Stockholm som visar var Stieg Trenters offer dog, och vandringarna i Stieg Larssons fotspår lockar väl fortfarande turister. Så det var kul att få ett smarrigt mord riktigt på hemmaplan i Västerås.

Thomas Kanger skrev ofta om mord i Västerås och några andra har jag också läst men aldrig kommit riktigt så nära händelserna som i Det fördolda av Hans Rosenfeldt och Michael Hjort.

I min senaste "Loka-deckare" av dessa två herrar händer en hel del i några fiktiva miljöer, Palmlövska Gymnasiet t.ex. har jag aldrig hört talas om, men en central händelse utspelade sig nästan alldeles utanför dörrn där vi bor, i alla fall inom 100 meter eller så. Och jag som inte märkte nånting.

Några övervakningskameror som sitter där är viktiga för handlingen. Jag går där rätt ofta och aldrig känt mig övervakad, men nu när jag vet att det sitter kameror där får jag allt tänka på hållningen. Rak i ryggen, dra in magen och le lite lagom överlägset. Tänk på imagen.

Jag avslöjar inte för mycket om jag säger att kroppen dumpades i Listakärr som ligger längs med min långrunda i Rocklundaskogen och inte heller där har jag märkt något konstigt när jag sprungit förbi. Åtminstone borde jag väl sett Rosenfeldt när han irrat runt i stan och i skogen och rekognoscerat.

Filmen

Jag har inte läst ut boken än, så när snaran dras åt kanske dom närmar sig vårt hus och vår uppgång ännu mer, det går inte att låta bli att tänka så. Spännande! Hela tiden funderar jag på miljöerna dom rör sig i, den gula tvåvåningsvillan, busshållplatsen etc. Känns som man personligen är med i brottsutredningen.

Nu hade jag egentligen tänkt att sommarens deckarkvot var uppfylld, jag har läst 5-6 stycken, men det är visst fler böcker dom här herrarna skrivit. Om Västerås? Jag får kolla och så får jag väl klämma dom också. Och det finns en film också, Den fördömde som bygger på den här boken, den ska jag också försöka få tag på om den nu är inspelad här hemma på gatan i grannkvarteret.  

Otroligt!

Riktigt god Thaimat

Är det PRISM? Eller FRA? Kanske Säpo eller gamla IB? Är hyresvärden inblandad? Har Vlt egna kanaler? Hur som helst är jag en blandning av imponerad och fundersam.

För andra gången sen i mitten av maj sov vi över hemma i lägenheten och vi åt kvällsmat på balkongen just under den timme som hösten kom. Temperaturen sjönk nog 7-8 grader från första tuggan till den sista. Vi käkade Thailändskt från Gröna WOKEN där det var lång kö ikväll."Vilken härlig sommarkväll" sa en motorcykeltjej som åt vid det enda bordet där utanför kiosken.

Så långt kände jag mig inte övervakad, inte heller när jag sov gott i min gamla vanliga säng, men vad var det för ljud jag vaknade av i sextaget? Inte tidningen va, den har vi ju eftersänd till Stentorpet en vecka till. Förra gången vi bodde över hemma, för ett par veckor sen, hade vi sån tur att tidningen låg på hallgolvet, det kunde väl inte hända igen.

Dagens Vlt

Så jag somnade om någon timme till men visst blev jag förvånad när jag stapplade upp för att laga till en luguber frukost på veckans andra fastedag (luguber är ett ord som används av Klas Östergren, Håkan Nesser och nu även herr Widmark). Hur som helst, där på hallgolvet ligger återigen en färsk Vlt. Vem har koll på att vi var hemma i natt. Två Vlt har hamnat i vår brevlåda sedan mitten av maj, just dom två dagar vi bott hemma, det kan inte vara en tillfällighet.

Samtidigt blev jag igår inbjuden till ett evenemang i Stockholm under titeln: "Efter #PRISM, hur paranoid måste jag vara", var det bara en tillfällighet.  Det mötet hinner jag inte vara med på, men min Facebookvän från P4 Västmanland deltar och hon skriver nog något om det senare. Tills dess får jag gå på något lugnande och väga mina ord med yttersta omsorg. Jag kanske redan sagt för mycket i det här inlägget, eller vad tror du, Edward Snowden?

Men det var fin service från Vlt. Tackar! Det är väl så här livet är nuförtiden. Storebror ser....

Avslöjad i en pinsam situation

Kort paus under hårt arbete

Nu kanske någon hade hoppats på något värre, men det här var illa nog och kan påverka min image negativt om jag inte gör några klargöranden.

Är det något som gör att man ser lat och ointresserad ut så är det väl när man självupptaget sitter och håller på med manikyr. Och frökenaktigt. Inget fel med fröknar, tvärtom, men för oss stora starka karlar låter det lite negativt. Och sitta och fila på naglarna, då tänker man väl lite fördomsfullt på tjejerna i växeln en gång i tiden. Som nu är bortrationaliserade men säkert sköter sina naglar bra ändå.

Annars är jag egentligen lite stolt över den här paparazzibilden som Margareta tog. Som notorisk nagelbitare i nästan 70 år är det bara senaste halvåret eller så som jag har lagt av och har haft anledning att klippa naglarna. Bita på naglarna är en dålig ovana och lite ohygienisk.

En annan sak på bilden som jag är lite stolt över är min T-shirt som jag fick den 3 november 2002 efter målgången i Central Park. Om jag får en ny i november 2014 kommer den ALDRIG att drabbas av att bli degraderad till en arbets-T-shirt i stugan som den här. Den här har jag numera bara på mig när jag gör lite skitjobb, som idag, så manikyrbilden ljuger, jag hade tillbringat hela morgonen med källarrensning och bortsortering av gamla färgburkar och sånt.                

Om/när jag får en ny NY-marathontröja kommer jag bara ha den på ytterst högtidliga tillfällen. Och när jag vill malla mig lite.

Två månader med 5:2-metoden

Fastedag idag, måndag, för Margareta och mig. Nu har vi hållit på i två månader som var första målet för att se hur det är, och nog kör vi på ett tag till.

Dagens lunch, rätt kalorisnål 

De första fastedagarna kändes kanske lite konstiga och någon var rätt jobbig minns jag, men i stort har det gått bra och helt klart bättre och bättre. Så bra att idag, efter att ha fått äta som vanligt i tre dagar, såg vi fram mot en ny fastedag.

Eller fastedag är ju inte riktigt rätt att säga. Frukost, ingen lunch och inga mellanmål men en kalorisnål kvällsmat som avslutning, det är så vi fördelar våra 5-600 kalorier, så man äter ju en del i alla fall. Mycket kaffe blir det men mycket färre kalorier än vanliga dagar, men nån fasta som jag körde med i min ungdom är det ju inte.

På fastedagen, om jag nu ändå kallar den så, kopplar man på nåt konstigt sätt bort hungerkänslorna, blir mer aktiv med träning och gräsklippning och sånt. Tänker inte så mycket på mat, men uppskattar det man äter desto mer. Kvällsmaten tuggar vi i oss långsamt och omsorgsfullt och njuter lite mer av maten än annars.

Morgonen efter fastedagen brukar jag vakna extra tidigt men är mindre hungrig då än på vanliga morgnar. Oftast håller vi på den frukosten ett tag och tar den lite senare än vanligt, men sen äter vi som vanligt under matdagarna, kanske lite mindre portioner än tidigare men ingen större skillnad. Det är ju det som är det fina med den här metoden, att man kan äta som vanligt på matdagarna.

Vikten då? Vi gick ner några kilo i början, både Margareta och jag, men sen har det inte hänt mycket. Ja, vi hade väl förstås inte så mycket övervikt att ta på, speciellt jag som marathonlöpare, och det är inte så viktigt för oss att tappa fler kilo. Men när höstträningen på Actic kommer igång på allvar kanske midjemåttet går ner nån centimeter.

Det här är den effekt vi kan märka och är dessutom lite extra pigga, vad som sen händer inne i kroppen med IGF-1 och celler som tar igen sig och annat som det sägs påverka, det har man ju ingen susning att bedöma. Men det ska ju forskas i det här i höst och det kommer väl rapporter som sågar eller hyllar metoden, men efter de här två månaderna tycker vi bara det känns bra med 5:2-metoden, vi är lite "frälsta" och kör vidare. Det här var nånting som passade oss.

Vad ska vi göra idag?

Morfar kikar fram i bakgrunden

Vädret var så fint i går och nu börjar det krypa lite i kroppen efter att vi bott i sommarstugan ända sen i mitten av maj eller när det nu var vi flyttade hit. Vad skulle vi hitta på? Bara läsa en bok? Ta en cykeltur igen? Sitta och åka långt i bil var inte så lockande, det fick bli Avesta som vanligt.

Ett stopp på outleten förstås, men annars var det Carl Jularbos museum som lockade mest. Av någon mystisk anledning har vi aldrig varit där förut fast jag varit så intresserad om jag skulle hitta några spår av morfar Axel där. Han var så blygsam så jag hade aldrig hört det innan en kusin berättade det härom året. Axel spelade dragspel på lördagsdanserna i Hallsta i sin ungdom och hade även spelat med Jularbo berättade Kerstin. Att inte morfar Axel skröt med det!

Rätt bakgrundsmusik på muséet

Vid Calle Jularbos 50-årskalas blev mormor och morfar hämtade av Calle i hans berömda turnébil, Cadillac Coupé DeVille-59, skulle man se några spår av bilen, 50-årskalaset och morfar Axel på muséet? Jo banne mig. På en bild där dragspelarna hyllar Calle med en serenad på Västerlånggatan ser man morfar Axel i bakgrunden! Hade han haft Facebook hade han fått hur många Gilla som helst med ett sånt kort, Jularbo var ju bland Sveriges största artister då. Men morfar Axel var så blygsam så det där var väl inget att prata om, men nu är det sagt.

Vackra bälgaspel

Muséet var annars riktigt fint, 30 kr i entré och café i trädgården, vi kommer säkert att göra återbesök och då ska vi promenera runt lite mer också bland de fina husen där muséet ligger. Dom är värda en titt dom också.  

Åskådare på Silverman

Det är rätt skönt att bara stå och titta på när det är motionslopp men det händer inte så ofta, jag är ju nästan alltid med och springer själv. Men idag var jag bara åskådare, Sala Silverman, triathlonens medeldistans. Simma 1,9 km, cykla 9 mil och spring 2 mil.

Det är en rätt stor tävling med riktigt bra deltagare. Jag spanade förgäves efter min kusins grabb som hade en kanontid förra helgen i Kalmars Ironman. under 10 timmar, men han kom inte till start idag. Bor i Saudi men är hemma över sommaren och det hade varit kul att se honom tävla.

Fredrik från Actic 

Min Actic-coach däremot var med och sprang och låg tvåa när sju km återstod men föll visst igenom på slutet. 6:a 7:a nånting tror jag han blev till sist och det var kanske OK, men han hade ju segervittring en kvart från målet.

Så står man och funderar, skulle jag kunna vara med? Nej, nån måtta får det vara. Bara EN deltagare var över 60 och det är säkert en gammal elitidrottsman. Kanske sprintloppet, (simma 750 m, cykla 20 km och spring 5 km) men det verkar nästan lite blekt, eller...?

Vilken fin omgivning för tävlingen

OK, jag ska testa ett triathlon sprintlopp alldeles för mig själv så att jag kan uppdatera min CV, men längre blir det inte. Det blir rapport här i bloggen och på Facebook, hoppas jag hinner innan sommarn är över. Blir tiden tillräckligt bra blir jag med nästa år i sprintloppet på Sala Silverman.


Så avslutade jag i alla fall dagen med en hyfsad motionsrunda, vi körde en cykelträning, Margareta och jag. "Naturrundan" som den kallas blev drygt 35 km i för oss rätt högt tempo.    

Nästan fullmåne

Fullmåne här i Sala var det visst för ett par nätter sen, men kanske min inre klocka går lite efter, för det var nu i natt jag hade svårt att sova. Och i rummet bredvid låg Margareta och läste, hon hade också vaknat.

Jag som annars sover så bra måste väl haft en släng av fullmåne. Gick ut och luftade mig och sen var det omöjligt att somna om. Och över alltihopa lyste "nästan"-fullmånen.

Jag borde väl tagit en bild på månskenet där över gården, det är ju så snyggt, men försökte somna om i stället. Jag vet inte om jag riktigt tror på det där med fullmånens inverkan, men den här natten var jag ovanligt klarvaken. Läste några kapitel, kollade senaste nytt på mobilen, åt lite grann (tur att det inte var en 5:2-fastedag) låg och vred mig en stund, läste ett kapitel till. Tur att det inte är så ofta det blir så här.

Så idag på morron är det lite segt för oss båda, så jag orkar inte göra något längre blogginlägg idag.

Jag fick mail igår från Mark. Från Mark Zuckerberg.

Nobelpristagare?

Han ville ha mina synpunkter om en tanke han har skriver han, och det är ju vänligt att grundaren av Facebook frågar just mig. Eller vänder han sig kanske till alla dom andra miljonerna också som följer honom på Facebook. Ja det är väl så.

Hans fråga var "Is connectivity a human right?" och min engelska är lite för dålig för att jag kristallklart kan följa resonemanget i dokumentet men kontentan är nog att nu har 2,7 miljarder människor tillgång till Internet (varav 1,15 miljarder har Facebook!) och så hade han en "rough plan" för att inte bara vi i rika länder ska ha den här möjligheten.

Jag hoppas texten kommer på svenska så jag förstår den bättre. Men jag tyckte mycket lät så bra så när jag läste om texten nu på morronen så tänkte jag att den där grabben (han är inte 30 än) måste ju vara kandidat till Nobels Fredspris. Att Sociala Medier på något sätt får Fredpriset nån gång är nog självklart, och det är många bloggare som är kandidater ser jag när jag googlar, och Mark Z. har varit kandidat flera år i rad ser jag också, det hade jag ingen aning om. Många före mig har alltså kommit att tänka på att han är värd priset.

Åtråvärd medalj

Så nu håller jag tummarna för honom eller någon annan som har med Sociala Medier att göra i höst som Nobelpristagare. Jag brukar påstå att vi ännu inte riktigt förstått det här som hände efter millennieskiftet, hur stort det egentligen är det här med Sociala Medier och många tycker ju fortfarande att det bara är trams.

"Vi vill ABSOLUT INTE vara med i din verksamhet"  sa min pensionärsförening och det sved. Tänk om Mark Z. skulle få nobelpriset...

En favoritrunda

Vi har kört den här vändan eller åtminstone delar av den många gånger nu, en av vår absolut bästa cykelrundor.

Lilla huset är brandstationen i Gussjö 

Passerar alldeles i början munkklostret i Östanbäck där det var alldeles tomt idag, bönestund? Sen kommer den enda större backen, fint att den kommer redan efter 5-6 km när benen fortfarande är fräscha. Vid gamla brandstationen vid Gussjön brukar vi ta en vattenpaus innan vi tar sista biten fram till Gammelgården i Fläckebo där vi alltid äter vår matsäck efter två mils cykling.


Idag hade vi tur. Vaktmästarn på Gammelgården var där och klippte gräset och han blev så glad för besöket så han öppnade husen för oss. Det var konstutställning i ett hus och det största huset var möblerat med gamla möbler och gamla museigrejer som vi kollade in. Sen åkte vi vidare där Svartådalen är som vackrast och fågelrikast, tog några nya vägar, några genvägar och några omvägar. Skördetröskor på alla åkrar men lugnt med bilar, bland de bästa cykelturer vi gjort. Och banne mig, även om det kommer att bli vackert på Sardinien så är det riktigt vackert här också.

Jag tycker det är vackert...

Hemåt i medvinden la vi till en mil och tog vägen över Måns Ols för en påtår och en macka där på serveringen så dagens tur blev lite drygt fem mil innan vi var hemma för ett dopp i ån. Ett par tre tremilare till har vi tänkt hinna med innan cykelsemestern på Sardinien, då är vi minst dubbelt så bra förberedda som när vi cyklade i Provence häromåret.

Och inte var vi överdrivet trötta efter den här turen, så vi ligger bra till!

Nya IKEA-katalogen har kommit

Att det är en stor sak för oss svenskar när IKEA-katalogen kommer, det är väl helt klart, även om jag själv inte bryr mig så mycket. Men jag kunde inte låta bli att göra en test idag. I postlådan idag låg förutom VLT och Sala Allehanda den nya IKEA-katalogen. Och en reklamtidning, Vi i Villa. Vilken skulle Margareta börja med?

Jag la upp alla fyra på matbordet och satte på frukostkaffet. Och väckte Margareta.

Före

Efter

Ja, det kunde väl inte gå på mer än ett sätt:






                                          "Här har vi beviset", som Ellen brukar säga.
 
 

   

Lite speciell vecka det här

Så här i mitten av augusti har vi lite datum som vi inte gillar, det har hänt lite tråkigheter just dom här datumen och just den 20:e är ett för oss lite dramatiskt datum. Nästan så vi varit lite oroliga ibland när det dragit ihop sig till mitten av augusti, men det är ju samtidigt lite dumt, inte tror vi väl på skrock...

Semestern är slut - Härligt!

För det är mycket som är bra också den här tiden på året. Nu är folk tillbaka på jobbet, det är ju positivt. Och skolan och dagis är igång igen, det har nog barnbarnen sett fram mot sista tiden. Speciellt Natan som börjar i skolan - stort! Och Ellen och Casper börjar i nya skolor, ja mycket är nytt för alla. Och nu är det ordning och reda i TV-tablåerna också fr.o.m. den här veckan, det är bra för oss TV-nördar. Morgon-TV i SVT är igång nu precis som det ska vara, t.ex. Vi har vår rutiner och vill ha det som det alltid har varit.

Och det är bara två och en halv vecka kvar här på Stentorpet också, det är rätt bra det också. Och den här tiden från mitten av augusti och tills vi flyttar hem brukar vi vara väldigt flitiga då vi i en hast sätter igång och gör allt som vi borde ha hunnit med tidigare under sommaren.

Vi ska ta hem ved inför vintern, röja, rensa och köra ner en massa till tippen, elda och beta av "Att Göra"-listan så mycket det går, här ska jobbas! Peppar peppar - det här är en ovanligt fin "mitt i augusti"-vecka. Bara det inte händer något dumt i år när jag är så styv i korken.            

Nära att jag gjorde en tavla idag

Jag har varit lite sur på Nokia, mitt mobilmärke ett tag. Gick den verkligen sönder redan efter ett halvår?

Det har annars varit kul att prova en Nokia med Windows 8, jag har absolut inte ångrat mig än, men det har varit nära några dar. Den är mycket lättare att använda än Margaretas Android och den är värd en bättre framgång än den hittills fått. Dåligt med appar sägs det, men jag laddar in lite nytt nästan varje dag, mer än jag orkar med att lära mig. Jag saknar nästan ingenting. Det är för mycket redan som det är.

Mobilen på sin laddare

Och nu i veckan kom en stor uppdatering med massor av nya fräcka funktioner och jag hängde på direkt och uppdaterade. Men jag var inte mer än precis klar då jag jag såg att den trådlösa laddningen inte längre fungerade. Det som är så himla bra, och som bara finns hos Nokia än vad jag vet. Inga sladdar - mobilen ligger bara på laddningsplattan bredvid sängen och så är den alltid fulladdad. Men nu funkade det inte - hur kunde det ha något med nya uppdateringen att göra?

Jag läste på nätet om andra hade haft samma problem, jag provade andra uttag, bytte en kabel etc. Och jag svor en hel del över finnarna. Så idag plockade jag rätt sur ner laddaren och funderade om jag skulle börja klaga där jag köpt laddaren eller där jag köpt mobilen.

Men så gjorde jag en sista koll för säkerhets skull. Voilá - felet var löst - jag hade vänt laddningsplattan upp och ner! Det tog en vecka att komma på det. Pinsamt om man klagar och har gjort en sån där tavla. Nokia Lumia 920 är en kanonmobil och finnarna på Nokia kan verkligen det här med mobiler. Dom är bäst i klassen.
    
Men häromdan var jag ner till Järnboden med grästrimmern vi köpte strax före midsommar. Jag behövde byta tråd i den och fick inte loss kassetten, det måste ju vara något fel tänkte jag och tänkte säga nåt dumt till dom, men redan killen i kassan vände bara på trimmern och tog bort kassetten hur enkelt som helst. "Det här får du inte skriva på Facebook, alltså att kunderna är så klantiga" sa jag åt honom.    

Släktträff med en uppgörelse

Klanledarna sammanträder innan drabbningen

Slaget stod i Vansjö lördagen 17 augusti 2013. Platsen var vald med omsorg, lite avskiljt i skogsbrynet ut mot Upplandsslätten utan någon större störningsrisk från obehöriga. Ryktet om våra Wild Kids-drabbningar på Stentorpet hade spritt sig till övriga släkten, nu ville alla prova och vi tänkte ge dom en omgång. Så där samlades vi alltså nu i skogsbrynet på lördagseftermiddagen, och som tur var låg där en sommarstuga med både grill och gott om mat.

Lasses gäng kom från själva Sala City och Nisses gäng hade sitt högkvarter i Salas södra förorter och båda dom gängen ställde upp mangrant, och så var det Margaretas gäng från vischan norr om stan, tyvärr något reducerade vilket skulle visa sig komma att påverka utgången negativt för hennes lag.

Pinsam bild, men det syns
väl inte att det är Anders?

Totalt var vi så 34 deltagare av 36 möjliga. Klanledare, kusiner och sysslingar. Rätt imponerande att så många kunde vara med när så många är unga och aktiva med som vanligt fullt program, men den här helgen träffades vi alltså, och för många var det första gången vi sågs. Alla, inte bara barnen, var tävlingssugna och efter att vi styrkt oss med lite koffeinhaltiga drycker blev det en hård femkamp, en drabbning där både taktik och uthållighet premierades.

Curling mitt i sommaren, bara det..., vedstapling, stegen, klädstafett och fotboll. Utslagsgivande tävlingar som passade alla från 2 år upp till pensionsåldern. Bara åldermannen, 69, slapp anstränga sig, han åkte på att vara tävlingsledare och domare, rätt jobbigt det också. Så när slaget var över var vi rätt tagna alla 34 och kunde pusta ut med att köa till grillen och sprida ut oss på tävlingsarenan/slagfältet med en massa gott att äta.

Tre klaner förbrödrade, lite trötta men mätta och belåtna

Och prisutdelning. Förutom äran så tillföll prispokalen Lasses gäng, som efter tre grensegrar var värdiga vinnare, det höll nog alla med om. Kvällen avslutades så runt lägerelden med sång och glada skratt, inte en dag för tidigt att vi hade en sån här släktträff. De förlorande lagen kommer nog rätt snart att inleda träningen inför nästa drabbning, det blir väl på olympiskt manér om fyra år. I augusti 2017 kommer vi alltså att samlas igen och då blir det match igen vem som ska få höja bucklan!

Jag hör röster!

I huvet på en gammal gubbe är det lite väl mycke funderingar och lite väl mycke oreda ibland. Idag har jag hört röster.

Radiopratare som gillar
Wienerschnitzlar

Det började lite oskyldigt i morse när jag kollade mobilen och såg på Instagram en bild från ett födelsekalas på restaurang Moldau vid Hornstull. Bilden, en privat bild, föreställde Stockholms bästa schnitzlar, och dom ska vi prova nästa gång vi är där i närheten. Men nu va det inte som det gällde utan pappan till födelsedagsbarnet, han med den fina rösten. Det var så jag började höra röster idag.

Redan för snart 25 år sen började jag märka att jag gillade vissa röster, jag hör dom så bra och tydligt. Kanske för att vi pratar lite gnälligt i den här delen av landet så att man blir avundsjuk på andra som pratar så tydligt. Eller beror det på att jag hör lite knackigt på ena örat, då blir man så glad när folk pratar tydligt. Många av mina favoriter är radiopratare, inte så konstigt, det är väl därför dom fått sina jobb. Här är några stycken:

Den första jag tänkte på idag la jag märke till redan under Kuwaitkriget 90-91. Radioreporter som och sen blev ekonomireporter. Eva Stenström, som pratar sån fin skånska så man blir glad även om börsen störtdyker.

Nästa exempel, Johanna Östlund, var TV-hallåa och pratade så fint så man bara satt och väntade på att programmen skulle ta slut så att hon skulle börja prata igen. Men hon blev inte kvar så länge på TV, hon blev Fröken Ur istället, och där sitter hon väl kvar 24 timmar om dygnet. Om nu den servicen finns kvar förstås, men ett litet Youtube-klipp finns kvar med hennes förföriska röst:
      

Jag har en massa fler exempel, men nöjer mig med herr radiopratare Gunnar Bolin på bilden ovan. På Kulturradion, sen mer allmänreporter i Berlin men nu undrar jag om han är kvar på radion. Inte bara pratar han så tydligt, han är rolig också. Kom alltid med så intressanta reportage, men nu var det väl länge sen man hörde honom? Sitter för ofta där på Moldau och käkar schnitzlar kantänkas.

Själv borde jag lite mer köra efter den gamla huskuren att "Tala är silver men tiga är guld"

Mina sommarböcker

Nog har jag läst en hel del i sommar, men nu tror jag att det har spårat ut riktigt. Jag har fyra böcker på gång samtidigt. Två samtidiga är rätt vanligt, en hemma och en i stugan, men fyra är nog personligt rekord.

Det började med en bok från bokrean i februari, Kerstin Ekmans "Grand Final i skojarbranschen". Jag har lite svårt för henne, men den här skulle vara så rolig så jag försöker så gott jag kan men har väl inte riktigt kommit in i den än. Det går trögt, och än har jag inte direkt skrattat.

Snygg hatt på Stieg Trenter

Jag ska kämpa mig igenom den, men så fick jag tag på en gammal Stieg Trenter-deckare, Kalla Handen. Rätt tunn så jag tänkte sticka emellan med den. Jag gillar såna där "normala" deckargåtor, moderna deckare har ofta så otroliga intriger som både mina senaste Nesser och Anna Jansson t.ex. Det svåra med den här Trenterboken är språket, så mycket är skrivet med Stockholmsslang från 50-talet, det är som ett annat språk. Annars är 50-talsmiljöerna från Djurgården bl.a. det mest intressanta med den boken, och två mord är avverkade men ingen misstänkt än.

Men sen kom 5:2-boken till bokhandeln och jag fick koncentrera mig på den ett tag. Den är mer lättläst och jag har snart tagit mig igenom den, sen får den bli en slags bibel att ta till när viljan är svag på fastedagarna. Jag blir nog klar med den i helgen.

Och mitt i alltihopa köpte jag några flaskor Loka-vatten som jag skrev om i ett annat inlägg. Så jag blev med ett antal deckare till alldeles gratis, e-böcker. En har jag redan läst (Anna Jansson) och en håller jag på med Denise Rudberg, Ett litet snedsprång med mord i överklassmiljö, och det var ju rätt lyckat när vi nu idag hamnade hemma i stan över natten och jag inte har mina böcker med mig.

I stället för att börja med en femte bok, Göran Greiders bok om Olof Palme ligger klar vid sängen att börja läsas men jag lugnar mig med den tills vi flyttar hem om några veckor. Så i stället har jag då alltså en e-bok på gång i mobilen, det var ju praktiskt. Jag förstår att det är poppis att låna e-böcker på bibblan, så poppis att dom måste ransonera utlåningarna. Man kan ju ha en hel bokhylla i fickan eller i surfplattan.    

Cykla necesse est

Fincyklarna från Sportson

Redan det gamla grekerna hade ett uttryck för det här med att cykla innan ens cykeln var uppfunnen. "Det är nödvändigt att cykla" har jag för mig att dom sa. Möjligen att citatet är lite annorlunda. Någon påstår att det ska vara "Navigare necesse est" men jag tror det var cykeln dom menade.

Våra fincyklar har vi i Sala. Min fyller 10 år till våren och Margaretas är bara fem på sin höjd. Riktigt fina och har 24 växlar båda två. Nishiki låter japanskt, men dom är visst byggda i Göteborg sägs det.

"Hur många växlar använder du?"  brukar folk som inte kan något om cyklar fråga, dom tycker det borde räcka med högst tre växlar eller helst inga alls. Men det är inte så vi cyklister tänker, vi har användning av allesammans. Och nu i sommar har vi cyklat rätt mycket. Idag tog vi en runda igen, Sala runt.

Första längre stoppet tog vi på Café Järnvägen. Rejäla lunchmackor med Prosiutto och Mozarella, läckert! Det var det första rejäla vi ätit sen söndagskväll (5:2-metoden) så vi tuggade sakta och omsorgsfullt. Sen fortsatte vi längs med dammarna och genom Stadsparken, vilken fin stad Sala är! Och på cykel kommer man in i på vägar man aldrig åker annars, en fin tur. Så tog vi bakvägen hemåt, över Styrars och Hönsgummans väg, ut på landet mot Ringvalla och så via Svassla där man blir utskälld av hundarna på hundpensionatet. Innan vi kom hem kollade vi några kantarellställen som var tomma och så efter över tre timmar och nästan tre mil var vi hemma igen. En bra träning inför semestern. Nu behöver vi några lite längre pass också, det ska vi nog hinna med.

Snart hemma

I går på TV var det ett sällsynt program om Vätternrundan, nästan så jag blev sugen att ta ett varv igen. Men samtidigt, det är riktigt drygt på slutet när regnet öser ner och kraften i benen är slut. Nästan tråkigt där på slutet upp mot Askersund innan man ska vända söderut mot Motala. Och alla har så moderna cyklar, jag har nog inte råd att lägga 10-15000 på en ny racer, men en riktig långtur på min Nishiki kan jag tänka mig nån gång. Alltså en riktig långtur. Får väl se...                   

 


 

Smaken är olika

Dagens TV-kock på SVT

Jag kom att tänka på smaker idag vid frukosten. Vi vaknade lite sent och åt vår lite spartanska fastedagsfrukost framför TV:n, 100-150 kcal, där det som vanligt var nån matlagning som höll på. Det lagas ju jämt mat på TV och idag var det Paul Svensson som var i farten och det vattnades i munnen på mig.

Häromdan pratade jag lite om smaker med en vän, och visst är det något som de flesta har synpunkter på. Vännen gillade inte vissa smaker som jag däremot älskar, så smak ska man ju inte diskutera, vi tycker olika. Nu i morse handlade det mycket om fisk och det är bland det godaste jag vet. Det är nog egentligen bara fisk som får det att vattnas i munnen på mig, matjéssillen med färsk potatis, inlagd sill på julbordet eller när som helst, stekt salt sill med lök, torsk i alla former....

En sån här ska jag ta och fiska upp

Det här känner jag på mig att jag skrivit om förut, men det kvittar. I morse pratade han, TV-kocken Paul alltså, bl.a. om makrill. Nyrökt makrill med Västeråsgurka. Fast jag är oduglig som kock ska jag göra ett försök med den rätten, alla säger ju bara att det bara är att följa receptet. Det vete tusan, men jag ska prova och den som har vägarna förbi när maten är färdig är välkommen att smaka.

Men det blir inte idag, idag blir det rökt lax från affärn. Kalorisnålt men gott det också, men vi ska inte äta förrän om 4-5 timmar, varför började jag skriva om mat och smaker på en fastedag. Dumt.

Då är det lite lustigt att min matglade och matlagningsduktige bror absolut inte äter fisk. Inte ens lax. Fiskpinnar kanske går, jag vet inte, men det är lite märkligt hur vi kunde bli så olika. Och en granne här i stugan är allergisk mot fisk säger han, det visste jag knappt att man kunde vara.

Men ibland är det gott med en grillad köttbit också. Riktigt gott. Det blir det nog i morgon, och just nu känns det som jag kunde äta en häst, men jag inte bara nöjer mig med utan ser fram mot en portion rökt lax till kvällen. 3-400 kcal. Och aldrig mer att jag nämner ordet mat på en fastedag.

Vad man blir irriterad över på Sociala Medier

Många av mina bekanta är irriterade på allt som handlar om Sociala Medier. "Bara skräp som folk som vill göra sig märkvärdiga håller på" med tycker dom. "Och så blir man övervakad, inga bilder på mig tack, bara larv!"

Jag irriterar mig inte på mycket, folk får väl skriva vad dom vill. Jo en sak är jag lite trött på, det får jag erkänna, men vad det är håller jag för mig själv. Och jag bara bortser från såna inlägg, hoppar över dom, läser dom inte.

Men nu läste jag precis en undersökning i Resumé om vad som irriterar folk mest på Sociala Medier och som nr ett och två kommer dels dom som skriver en massa klagande statusar och så tvärtom dom där som ihärdigt illustrerar att dom har ett allt igenom perfekt liv. Jodå, jag känner igen båda typerna men irriterar mig inte på nån av dom. Inte heller irriterar mina politiska FB-vänner som båda sympatiserar med "fel" sida och jag lägger mig sällan i deras debatter. Rätt kul bara att läsa hur dom och hans kompisar tänker, men det är svårt att förstå dom. Kanske jag biter ifrån lite mer under valåret, men nummer ett och två känner jag mig oskyldig till. Inte klagar jag väl så mycket heller och mitt enkla liv som pensionär kan väl inte framstå som "ett perfekt liv" på Facebook, Instagram och bloggar.  

Då har jag väl lite mer dåligt samvete för nummer 3. Att skriva för mycket om sin träning och sitt hälsosamma liv upplevs rätt irriterande står det. Med blossande kinder och sänkt blick erkänner jag att jag nämner både min jogging och mitt nya 5:2-liv rätt ofta. Alltför ofta? Men va' sjutton - jag säger alltid att man skriver det man själv vill, och retar man upp nån så kan ju det vara kul också.

Dagens lunch på cykelturen

Som fyra och fem kommer alltför många incheckningar och sen bilder på mat (irriterande bilder på fötter som är så vanligt stod det inget om). Men där kan jag lova att jag kommer att göra övertramp rätt snart. Incheckning på Arlanda är obligatoriskt, resan till Sardinien närmar sig, och det får irritera FB-vännerna hur mycket som helst. Där kommer vi under cykelresan av och till att under korkekarna käka picnic som enligt Tema-resors hemsida kan se ut nånting som på bilden, och garanterat kommer jag att lägga ut en massa fler matbilder då, en och annan incheckning på fina ställen och bilder från våra hälsosamma cykelturer i en vacker natur som sammantaget illustrerar vårt perfekta liv.... Så oj, vad den veckan kommer att irritera.  

Vem behöver en egen pool?

Vi har fått bada hos flera vänner med egen pool, och det har varit fina bassänger och bra på alla sätt, men ingen av dom går upp mot vår privata pool, eller badanläggning ska man väl säga.

Litet fint bad utanför Sala

Det här var tredje gången under de senaste åren vi tog en tur till Tärnabaden. På lagom avstånd från stugan om man vill prova något annat än bad i våra sjöar här runt stugan. I Tärna finns tre bassänger, bastu och café och både stora och små tycker det är kul att plaska i en pool ibland.

Lite kyligt på morgonen idag men när solen började värma "tog vi en lite tur" som Natan brukar säga, och det var som det varit nu alla tre gånger vi varit där de senaste åren. Vi var helt ensamma där! Det är alldeles som vår privata badanläggning! Ungdomarna som jobbar där i entrén blir ju glada när dom får besök, men visst är det väl lite konstigt att det är så tomt. Någon gång har det varit busväder, men även då går det ju fint att bada i en varm pool, och just idag var det sol och riktigt varmt också. Skumt.

Vi hade gott om plats

Så någon egen pool är det inte tal om, och förresten hoppas jag att vi inte är ensamma där nästa gång, det är förstås bara roligare om det är lite fler folk som badar, och det här att vi varit ensamma där så många gånger hoppas jag bara är tillfälligheter.

Boken har kommit

Idag blir det en mellandag. Det är tillåtet att bara lägga upp en bild eller länka till ett Youtube-klipp t.ex och ändå kalla det #blogg100, det utnyttjar jag idag för nu har boken kommit, 5:2-bibeln. Nu ska jag läsa vad dr Michael Mosley skriver:

Läsa deckare? Vilken flaska ska man köpa?

Biblioteket på Coop Extra

Lite märkligt, men det där hänger ihop nuförtiden.

Det började med Berthel och hans QR-koder, Sveriges modernaste pensionär. Jag hade inte tänkt så mycket på dom där koderna tidigare, men nu ser man dom ju jämt. Och några sommardeckare vill man ju avverka. Hur hänger det ihop?

Jo, Loka har tänkt på det. Dom bjuder på några sommardeckare om man köper deras vatten, det sitter en QR-kod på etiketten. Generöst? Nja, snarare ett bra reklamtrix, dom fick ju lite gratisreklam här på bloggen. Så när jag köpt hem flaskvatten i år har jag valt Loka i första hand och bläddrat igenom högen för att hitta en flaska jag inte läst tidigare. Tack för det Loka och är det nån annan av mina flaskleverantörer som tar upp samma koncept ska jag göra reklam för dom också. Och även göra en genomgripande utredning om bra användningsområden för QR-koder. Det sved att få spö av Berthel i matchen om titeln, nu ska jag slå honom på hans specialområde.

En app för att skanna QR-koder finns nog redan installerad på de flesta smartphones. Margaretas Android och min Windows Phone hade samma app, "Scan", men för att läsa böckerna fick hon Aldiko och jag kör Bookviser. Inte helt lätt tycker jag för att komma igång, men jag kanske gjorde lite för krångligt för oss, men sen är det rätt OK att läsa böckerna på mobilen. Sitta vid datorn och läsa har jag provat många gånger men det gillar jag absolut inte, bättre att läsa i sängen på kvällen. Allra bäst är det väl med en surfplatta, men min favorit som lanserades i USA för en vecka sen har inte kommit till Sverige än, hoppas den inte dröjer för länge.

Ångbageriet i Sala

Ett gott, nybakat bröd hör väl till det allra bästa man kan få. Helst hembakat eller från ett riktigt bageri. Idag fick jag båda delarna.

Åter öppnat efter semestern

Ångbageriet i Sala hade öppnat efter semestern, och jag var tidigt där idag för att köpa en nybakad limpa. Solrosfrön och pumpafrön hade dom men jag slog till med ett tranbärsbröd. "Men vi tar inte kort", sa tjejen i kassan. Det hade jag glömt, och jag som aldrig har kontanter på mig. Men för ovanlighetens skull hade jag två tjugor. "35 kronor", sa hon och gav mig fem kronor tillbaka, och jag tackade och gick med min limpa.

Framme vid bilen så kommer tjejen springande efter mig och ropar nånting. Hade jag gjort något fel? Nix pix, hon kom springande där med en 10-krona! "Fick jag inte en femtilapp av dig" sa hon. "Du ska ha mer tillbaka!". Den tog jag förstås inte emot, men visst är det lite småstadsromantik över det.

Som grädde på moset blev det ett riktigt hembakt bröd också, personligen levererat av bagaren i lagom tid till sommarlunchen.

6-8 brödskivor om dagen, eller hur var det Socialstyrelsen sa en gång?    

Tänk på trycket

Vid lite drygt 50 skulle jag tänka på blodtrycket sa man vid en hälsokoll. Det var lite väl högt. Men sen tog det bra många år innan jag gjorde nåt åt det. "Lite högt blodtryck ska väl en karl tåla..." tänkte jag. Typiskt dumt resonemang som jag kör med alltför ofta.

Senare förstod jag bättre och högt blodtryck är ju riktigt farligt så jag körde med medicin i mer än 10 år, men nu efter en hälsokoll i våras har jag kunnat sluta med pillren.

Men för säkerhets skull köpte jag en blodtrycksmätare, 599 kr på Clas O. så att jag lätt kan hålla koll så att trycket inte sticker iväg igen. Och så idag såg jag något märkligt.

Beurer BM 44

Första gången jag kollade trycket sen vi började med 5:2-metoden hade trycket plötsligt minskat med 10% och hamnat i den lägre delen i spannet! Blodtrycket är visserligen en sak som positivt ska påverkas av 5:2, men det här var ju både mer och gick snabbare än jag kunde tro. Här på bloggen kommer det att bli ett lite mer omfattande inlägg i början av september när vi är klara med första delen av den här metoden, för då tar vi en kort paus från 11 september för en semestervecka, men är vi nöjda så kör vi säkert igång igen når vi kommer hem.

Men redan nu: Minskad vikt några kilo och blodtrycket som sjunkit till mer hälsosam nivå - vi är nog fast i 5:2-metoden.

Dataspel är jag värdelös på

Det är klart att jag förstår att ungarna tycker det är roligt. Men jag är för trög både i fingrarna och i huvudet för att hänga med där.

Gamla Tetris kunde jag

Och jag har inte många spel att träna på. På mobilen fanns några redan från början när jag köpte den, och jag har väl sen laddat ner några gratisspel både till mobilen och datorerna, men jag tar mig aldrig tid att lära mig dom. Mer än möjligen Angry Birds och så kom jag upp ett par nivåer på Cut the Rope när jag satt en kväll i våras. Gamla Tetris  var ju kul och finns nu också i moderna versioner har sett.

Och nu i helgen försökte Natan förklara för mig hur man spelar Nintendo DS. Det var ett Lego Harry Potter-spel som han hade till sin Nintendo DS och Clea körde visst samma spel på sin. "Jag ska visa hur man gör. Gör så här och så här och så här"  sa Natan men jag fattade ingenting.

När Casper höll på som mest med sin Nintendo försökte jag få låna den alldeles för mig själv en halvtimme och träna, men det gick inget bättre, jag skulle nog ha behövt den minst en vecka. Enklast är att bara inse att dataspelen får barnbarnen hålla på med och jag är tveksam till att ens barnens föräldrar klarar av spelen. Då kan ju morfar/farfar med gott samvete strunta i att försöka lära sig. Jag kan Angry Birds, det får räcka.

One night in Västerås

Visst går det att bo i lägenheten även på sommaren, vi har ju t.ex. balkong om man vill äta utomhus i solen, men det var lite ovant igår när vi sov över hemma i stan. Med fönstret på glänt i sovrummet hör man ungdomarna som stojar och är uppspelta på väg hem i natten och bilar som gasar, det är vi inte vana med här i stugan.

Inte så väldigt störande, men det är bara det att vi vant oss av med det nu under tre månader i stugan, här är det närmast ljudlöst. Ja tåget rasslar förbi några gånger under natten förstås, men det hör vi inte längre. Och så är det en helt annan luft hemma i lägenheten också och mycket varmare än vad vi är vana med. Det var lite svårt att somna igår och så vaknade vi mitt i natten båda två (antagligen nattvandrarna som hojtade) och så ligger man vaken där i natten och vrider sig.

Det var rätt lugnt på poolpartyt, men 28 i vattnet

Vi pratade om'et igår på poolpartyt i Barkarö hur mycket lägenheten kostar när den står tom i fyra månader varje år, men så kan man ju inte riktigt resonera heller. Och oftast bor vi väl hemma lite mer varje sommar, det var väl just i år den här fina sommaren som det blev så få Västeråsnätter. 

Och i år när sommaren fortfarande är så varm och fin vill vi förstås vara kvar i stugan. En, hoppas jag, lång och skön månad till men sen så kommer det att kännas riktigt skönt att komma hem och boa in sig i gamla kära TV-fåtöljen igen. Och ta en varmdusch på morgonen i stället för ett morgondopp utomhus.

Årets varmaste dag idag

Får väl se hur det blir men det sägs att det ska bli det idag. Lika bra att klara av dagens #blogg100-inlägg direkt. Kvar i sängen med mobilen.

Vi ska in till stan när vi kommit igång, tur att det är kallt i bilen, Så drygt det var förr på dom här riktigt varma dagarna. Det blir bad i pool och trevligt på alla sätt, så det ska bli kul, men jag orkar nog inte slå på datorn ikväll så nu har jag gjort min "plikt" som #blogg100:are innan jag ens har hämtat tidningen.

Vi tog med cyklarna hem till stan och cyklade till poolpartyt på Barkarö

Vad kostar det?

"Varför skriver du alltid vad allting kostar?" frågade Margareta i går. Jo, rätt ofta brukar jag göra det på bloggen, och det är faktiskt en baktanke. Inte förstås för att visa hur mycket eller lite pengar jag har eller hur snål jag är, men lite på skoj som en krydda ibland och ibland lite med den där baktanken jag har. Rätt tänkt, det  fick jag bekräftat på #blogg100-mötet i maj.

De här för det mesta ointressanta, ibland förvirrade och någon enstaka gång intressanta inläggen på den här och alla andra tusentals bloggar kommer för all framtid finnas kvar på något sätt, det konstaterade vi på mötet i maj och de kommer att vara en guldgruva för forskare i en avlägsen framtid hur folk levde och tänkte under de här åren när samhället så radikalt förändrades och vi fick helt nya möjligheter att vara sociala. Och om man kommer att sitta och analysera inlägg (naturligtvis maskinellt med avancerade dataprogram och helt nya tekniker som vi inte har en susning om än) så tror jag seriöst att det är bra med lite fakta som t.ex. priser. Är jag ute och cyklar?

Skrev tjocka böcker

Nä, tror inte det. Jag bidrog med en text till Tekniska Museet, för 6 år sen nu, som skulle användas för framtida forskning om de filurer som hamnade i datasvängen när den slog igenom på 60-talet, där drog jag också till med en hel del fakta som kanske kan vara matnyttiga. Och jag är nästan säker på att dom här första 10-15 årens bloggar på något sätt kommer att analyseras och användas på något sätt, och kanske att fakta som priser kan komma att vara intressant en gång. Löjlig tanke? Det kan man tro, men tom Twitter-inlägg sparas för att analyseras, så det är nog inte så löjligt som det låter. Säger en besserwisser.

Alla mina blogginlägg ända från 2008 finns kvar och åtkomliga, 15-1600 inlägg, det blir ju ett par tre Dostojevskij-tegelstenar. Med bara visdomsord och fakta. En guldgruva för en forskare när historien ska skrivas om 100 år, och kanske jag skulle ge ut blogginläggen som en tegelsten jag också. Kioskvältare?      
   

Ordning på torpet!

1:a augusti idag

Nu är det slutlekt, nu är det dags att spotta i nävarna och ta nya tag.

Sommarn har varit lite ansvarslöst improviserad, laissez faire heter det va? Åtminstone jag har mest flutit med strömmen, klippt gräs, rensat ogräs och bränt maten på grillen. Bara sprungit en enda gång under hela juli t.ex. Men nu är det ny månad, nya rutiner.

Träningen först. Flera år har jag inte haft nån direkt ordning på joggningen, mu har jag ställt iordning ett bra schema med två formtoppar, dels om 303 dagar och dels om 1 år och  93 dagar. Till nästa års maror (mina sista?) ska jag nämligen vara lika bra förberedd som i början av min "karriär". Första passet avklarat idag och jag ligger tillfälligt ETTA på kommunlistan som nollställs vid ny månad. Och hemma i stan blir det Actic på onsdag och fredag varje vecka. Mer ordning på träningen.

Jag kör ett varv till, men kanske
inte exakt varje dag 

Bloggandet tänkte jag mig också att få lite mer ordning på. Efter fem års bloggande köpte jag igår min första bok i ämnet så nu ska jag lära mig lite mer hur man egentligen ska göra.  Boken kostade en hundring som e-bok, och varför inte ta tag i #blogg100-konceptet ett tag igen. Mina kollegor saknar #blogg100 skriver dom i vår Facebook-grupp, så jag hakar på där igen. Mer ordning på mina bloggar alltså.

5:2 är det redan ordning på, det ser Margareta till, men när vi köpt boken som kommer v.32 och läst på lite mer så gör vi nog lite justeringar, vi pratade om det vid lunchen. Fortsatt bra ordning på matvanorna.

Och så ett av det viktigaste när vi kommer hem till stan, jag måste få lite mer ordning på digitalbilderna. Kamera och mobilen, en del lägger jag ner på datorn i Sala, en del hamnar på Skydrive och en del hamnar i Västerås. I mappar lite hipp som happ. Äntligen bra ordning på mina foton och filmer!

Och så "Att Göra"-listan här på Stentorpet, den får väl snart dammas av och börja betas av. Men nja, nu börjar det bli för präktigt och lite för mycket ordning och struktur, det här får räcka för den här månaden. Vid årsskiften brukar man ju försöka bli en bättre människa, men för det mesta lyckas man inte. Men månadsskiften kommer ju oftare, fä se vad jag misslyckats med till nästa månadsskifte.