Skype-chat |
Mest tycker jag det är bra att man alltid kan komma i kontakt med vem som helst när som helst, men jag vet inte hur jag skulle tyckt i arbetslivet. Nog var det väl skönt att sitta ifred och bara jobba ibland, men med mobil är man ju aldrig säker. Ja under programmerartiden ville jag absolut inte bli störd när man hade så många trådar samtidigt i huvudet. Då hade jag absolut stängt av telefonen. Skype, Facebook, SMS, Twitter, epost etc. etc, nu har jag inga problem med att vara nåbar om man säger så.
Själv stänger jag förstås av ljudet på mobilen när jag är på körsången t.ex. eller när man sitter på bio, men sen glömmer jag allt som oftast att sätta på ljudet igen, det är tämligen ofta Margareta eller andra försökt ringa mig när mobilen legat tyst i fickan. Där har jag en idé på en app som skulle lösa det problemet, jag tänkte jag skulle tipsa Nokia för jag klarar nog inte att skriva en app själv.
Idag var jag okontaktbar hela förmiddan - på spinningen får mobilen ligga hemma, men sen hör det till rutinen att kolla om det har varit nåt mens man varit ute, men jag missade det idag, så Lasse hade all anledning att vara lite sur när han ringde. Men han var inte långsint, vi reder ut det över en lunch i morrn då Lunchpatrullen rycker ut till gamla Balkan på Pilgatan som visst heter något annat nu.
Men under lunchen stänger jag av mobilen, vi har många gamla arbetsminnen att reda ut!
#blogg100 nr 2, 98 to go
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar