Marathonhelgen är över.

Den rekordregniga och rekordkalla (4-6 grader) maran var en riktig rysare och finns beskriven i joggingbloggen.

Nästan så solen sken någon sekund..

Det var skönt att efter loppet bli hämtad vid målet av Calle och Ellen för hemtransport till Lavendelvägen för en dusch, en god middag och skön säng att sova i. Jag var bara så nöjd efter loppet att det var svårt att somna.

Uppvärmning innan loppet

Söndagen var det Marathon igen, Stockholm Mini Marathon. Vädret var något bättre, inte konstant regn och kanske 8-10 grader. Det var Natans löparpremiär och jag hade fått förtroendet att springa med honom, "pojkar 5-6 år, en kilometer", vilket hedersuppdrag. Uppvärmning av Sats-tjejer som Natan följde exemplariskt. Och jag också, jag var rätt stel efter lördagens lopp.

Grattis!

Så gick starten och det gick hur bra som helst. Vi hoppade över vätskekontrollen för att tjäna några placeringar och när vi såg Stadion (som är en gammal borg, berättade Natan) då tyckte han att det var ju inte så långt. In på Stadion och i upploppskurvan satt hejarklacken, farmor o mormor o morfar, Clea o mamma o pappa. Då satte Natan in rycket och sprang ifrån mig i en kanonspurt in i mål.

Nån timme senare var det dags för Clea, "flickor 8 år, en kilometer".  Här går hon i mål i en härlig stil. Välj  Widmark och tryck på Clea så kommer hon springande. Riktigt roligt att vara med på minimaran, men sen åkte vi direkt hem till Sala, kröp ner i sängen och somnade båda två. Vi sov 2-3 timmar på eftermiddagen och gick ändå till sängs tidigt efter kvällsmaten och en stunds TV och somnade igen båda. En sån här maratonhelg tar både på löparen och supporten.     
        

Piece of cake

Visst har jag glömt mycket sen arbetslivet. Nätverk, IP-adresser, drivrutiner, konfigurationer hit och dit, sånt där som var självklart en gång är bra mycket jobbigare nu.
Men samtidigt är ändå mycket en hel del enklare nu för tiden, det finns ju hjälptexter till allting nu. Och man får så mycket förslag automatiskt som man inte fick förr på den gamla goda tiden. Men det är rätt, så ska det va', men allt måste göras ännu bra mycket enklare framöver.

Idag skulle jag från Margaretas PC skriva ut några papper på skrivaren som sitter på stationära PC:n med Windows 8. Småsaker men ändå lite för svårt för kreti och pleti tror jag. Lite trickigt för mig också först, men jag fick i alla fall till det utan att ens behöva svära och blev nöjd med det. Nästan a piece of cake.  

När jag kollar på vänners PC:s ser man hur rörigt det kan bli i datorn när man inte har riktig känsla för vad en PC är. Många är rätt duktiga, men andra törs inte göra nånting med sin dator. Och jag tycker egentligen inte att man ska behöva göra nånting, det ska vara som TV:n eller tvättmaskinen med bara några få enkla grundinställningar. Och vill man skriva ut från en PC till skrivaren på en annan ska det bara fungera, det ska datorerna själva klara av. Utan att man behöver vara en gammal avdankad IT-gubbe.

Många nya förkortningar hittade jag när jag grävde i Kontrollpanelen, men jag bryr mig nog inte om att försöka lära mig alla. Jag säger som den pensionerade stinsen som på pensionsdagen såg tågen passera: "Där kommer ett tåg men det skiter jag i".   

Mitt nedbrytande projekt



Bortom tallen finns min favoritgran

Det var för drygt två år sen jag började mitt projekt att se hur snabbt toapapper bryts ner i naturen. Det går inte fort.

En tall hade ramlat ner över spåret i vinterstormen men min favoritgran klarade sig precis, och jag tittade in där idag bakom granen och hoppades att inte se ett spår av pappret som legat där sen i maj 2010, men den här vintern har inte tärt det minsta på det där pappret. Visst är det intressant att mer än två år inte är tillräckligt! Det här ska jag fortsätta att följa varje år.

 Det ger ju en extra tanke att man inte ska slänga nåt i naturen. Ja produkten som hamnade där bakom granen samtidigt som pappret är ofarlig, den är borta redan på några dar. Ett äppelskrutt eller nåt liknande är väl också OK. Bananskal ska visst vara tveksamt, men jag tycker dom försvinner fort dom också. Plast och plåt är ju självklart att man inte lämnar efter sig i skogen, men lite toapapper kan man tycka är OK, men nu vet jag bättre. Göm det åtminstone under mossan!

Nu tar jag emot vadslagningstips. Hur länge dröjer det innan pappret från maj 2010 är borta? Jag satsar en femkrona på att det dröjer tre år till. I maj 2015 ser jag inte pappret längre. Nån som törs sätta emot?

Och sens moralen är att gräs och mossa är ett miljövänligt alternativ om man måste huka bakom en gran.                 

Jag som mekaniker

Jag borde bli mekaniker

Tur att man har dom där moppeåren i botten. Jag lärde mig en hel del av att dagligen vara tvungen att meka med min NV Autoped. Och nu har jag min Klippo Éxcellent, 7000 kr, som behöver regelbunden tillsyn.

Idag har jag alltså mekat med gräsklipparen och haft både framgång och en rolig poäng. Startkabeln som gick av i lördags fick jag tag på i Järnboden i lördags och den var enkel att montera. Varje gräsklipparmärke och varje gräsklipparmodell har sina olika kablar, och alla varianter finns inte i lager här i Sala, ja inte i Västerås heller, men jag hade sån otrolig tur att Järnboden hade just den. "Passa på och köp några trisslotter idag" tyckte expediten.

Järnboden i Sala

Så kunde vi klippa färdigt men vår Klippo Excellent gick lite knackigt, kändes vårtrött. Idag tänkte jag så göra rent luftfiltret. Så jag började böka, skruva och svära över hur dumt man placerat luftfiltret. Det tog mig evigheter att få bort det, och jag var tvungen att plocka bort en massa annat också för att komma åt luftfiltret. "Det här ska jag skriva om på Twitter och Facebook. Och i bloggen" tänkte jag. Tills jag förstod att det var ljuddämparn jag med sån möda plockat bort!

Lite skämdes jag, monterade snabbt tillbaka den så ingen granne skulle hinna se mitt misstag. Sen på en halv minut öppnade jag riktiga luftfiltret i stället och blåste rent det. Sen gick vår Klippo Excellent riktigt bra.

Tur att jag är så händig med motorer och det mekaniska. 
   

Skrivkramp

Så himla viktigt är det är det inte med att skriva varje dag här i bloggen så jag hoppar över idag. Hade några bra saker jag ville reda ut, men det får bli en annan gång, idag är jag privat. En tur hem till Västerås idag och tandläkaren och en lång "att göra"-lista ska betas av när vi är hemma också. Återkommer.      

Lätt att sabba ett gott renommé

Man får visst inte många sekunder att göra ett gott första intryck, men det går fort att riva ner ett gott omdöme också som Alina Devecerski sjunger i årets sommarplåga "Flytta På Dig". "Du river bara ner" sjunger hon. Nu är det Vlt som rivit ner det goda omdömet och även min Klippo som jag varit så stolt över tidigare.

Tidningsbudet i Möklintabilen har på fyra morgnar och med fyra reklamationer som följd fyra gånger i sin rapport noterat att han/hon inte hittat vår postlåda. Otroligt! Stentorpets brevlådor består av en rad med nio brevlådor där det står Widmark på en. Vore jag tidningsbudet skulle jag chansa på den, men för att hjälpa till har jag mailat den här bilden till Vlt (och Prolog som delar ut tidningarna) och tipsat om att den fjärde från höger är den rätta.

Det här har fungerat i 8-10 år tidigare, men inte i år. Undrar vad det egentligen beror på? Ful färg på brevlådan? Nonchalans? Det blir spännande på måndag, då ska Margareta få ringa!

Sen är det vår Klippo. 7000 kr, modellen som är så bra att den går i arv i generationer enligt reklamen. Den har tre reglagekablar och första året fick jag byta två som hade gått av - ingen garantireparation, 875 kr "för det måste du gjort själv" sa Elman i Västerås. Nu, andra året gick den tredje av. Dj-r. Finns kabeln att köpa här i Sala? Jag åker ner till Järnboden direkt och kollar, men jag tvivlar....

Men det blir nog inget slagsmål mellan våra arvingar om vår Klippo!       
    

En gång ingen gång

Fel två gånger irriterande, men fel tre gånger är underkänt, då blir t.o.m. jag arg.

Tidningsröret var tomt i onsdags, vår första morgon som Stentorpsbor den här sommaren. Och inte bara tomt, det var helt borttaget! Vad har hänt, ska vi hämta vår tidning nån annanstans? Jag gick en vända längs med byvägarna, men inte har jag tänkt på att det sitter nåt tidningsrör nån annanstans.

Det gjorde det inte heller, och Ove förklarade att nu får vi tidningen i brevlådan, det var så lätt för skummisar att sno åt sig en tidning i rören. Fint, det är ju bättre! Bara det att det var tomt i brevlådan också. Men tidningen skulle komma på torsdag lovade Vlt när jag ringde och klagade.

Det gjorde den inte, det såg lite konstigt ut i datasystemet. Men idag hann dom dirigera ut en tidning med posten så vi fick den i ett-taget i.st.f. på morgonon. Och så skulle vi få den på fredan lovade Märta, men jag var inte lika trevlig i telefon den här gången.

Och nu på fredagmorgonen var det tomt igen! Men nej, jag höjer aldrig rösten och skäller när jag ringer och klagar, men jag var lite mer bestämd idag. Tidningen kommer att komma i morgon, det lovade Malin, om inte dyrt och heligt så i alla fall bestämt. Och tidningen kommer med posten efter lunch idag också. Men surt är det.

Men samtidigt har vi kunnat läsa fullversionen av tidningen på nätet, så det kanske är ett I-andsproblem. Men i morgon, lördag så har vi tidningen i brevlådan, det har Malin på Vlt lovat. För blr det fel en fjärde gång kanske jag måste skälla, och det vill jag inte!

    

    

Etniska svenskar

Reinfeldt kommer med lite konstiga uttalande ibland, var det genomtänkt det där med etniska svenskar i arbetslöshetsdebatten? Och för nån månad sen var det det där om att jobba till 75 som var lite onyanserat. Börjar han bli trött och ofokuserad?

Hur som helst så tänkte jag på det där uttrycket idag i soprummmet när jag pratade lite med en granne, etnisk svensk. "Dags för lite sopsortering" sa jag, det brukar bli nåt hurtigt för att få igång ett samtal när jag stöter på nån granne. "Visst, men det klarar ju inte folk, här sorteras ju hur som helst!" svarade grannen. "Jag tycker ändå det är rätt OK" sa jag, "och det är ju så enkelt och snabbt att sortera soporna". "Men jag måste ha fem hinkar i lägenheten, och...." sen lyssnade jag inte längre.

Men är inte det alltför vanligt bland oss svenskar, eller är det inte bara "typiskt svenskt", är det generellt bland folk över huvud taget? Att när man får en positiv kommentar svarar man med nåt negativt. "Jodå, men....".  Ja, inte vet jag, men vi hade ju kunnat prata en stund i stället för att gnälla ikapp.

Jag erkänner att jag gör så där själv också alltför ofta, speciellt om man skulle få beröm nån enstaka gång. Då ska man envisas med ett: "Tackar, men..." Efter det uppfriskande samtalet i soprummet kommer jag skärpa till mig, och en tanke av tacksamhet går till Reinfeldt också, det var ju han som gjorde att jag kom att tänka på't.               
   

En bra bok

Filmtips i går, får bli ett boktips idag. Korparna av Tomas Bannerhed. Augustpriset 2011.

Jag gillar såna där böcker där man läser varje ord och inte vill hoppa över ett stycke här och där, och den här var en sån bok som man läser noga. Varför den här boken vann framför andra kan inte jag ha nån synpunkt om, men att det var en välskriven och bra bok var det ingen tvekan om.

Rolig? Nej, rätt dyster. Spännande? Inte direkt, snarare långsam. Men dramatisk. Småland, 70-tal, mycket elände och mycket natur och fåglar. Lättläst fastän det tog sån lång tid för mig att ta mig igenom boken. Och även om jag gillade den här boken tog det så lång tid för mig att läsa den att jag fick lägga ifrån mig den ett tag mitt i och sticka emellan med en lättläst deckare, det verkar väl inte riktigt seriöst och sånt som är dumt att erkänna, men så gör jag ofta om en bok tar för lång tid att komma igenom. Jag har en gång kämpat med en bok ett helt år innan jag blivit klar och då hunnit läsa bra många andra under tiden.

Nu till sommarn blir det kanske lite deckare, kanske Arne Dahl. Han var på TV i går och verkade så sympatisk så jag ska ta ett par av hans deckare. Och så är det ju Strindbergsår så jag ska plocka fram Röda Rummet som jag inte läst på evigheter, det här var också ett par bra boktips. Utöver Korparna.

En trevlig film

Tomt i stugan, alla har åkte hem. Inget på TV i går förutom finalen i Champions League, men jag har inte alltid sista ordet, Margareta fick bestämma. Det fick bli en långfilm för 39 kr, Telias digital-TV är suveränt. The Help eller som den heter på svenska Niceville.

Bättre än jag trodde. Eller jag trodde väl ingenting egentligen för jag visste inte vad den skulle handla om, men Margareta hade läst boken så jag kände till namnet i alla fall. Och jag blev tagen av den och kommer att rekommendera den till andra och var rätt bra som ammunition i diskussioner också.

Handlar om vita hemmafruar som anlitar svarta kvinnor för att städa sina hem och uppfostra sina barn och de konflikter som det för med sig. Segregationen i södra USA var så stark för mindre än 50 är sen att det var farligt för den vita socitetsflickan Skeeter att intervjua de svarta kvinnorna för att skriva en avslöjande bok, ja de var de svarta kvinnorna som det var farligt för förstås, dom var modiga och tog en stor risk.

50 år sen och en hel del har hänt i USA och Obama är president, men tex Zimmerman i Florida visar väl att hos en del har tiden stått stilla. Och jag möter så ofta på folk stoltserar men sin åsikt att "Jag säger neger, det har jag alltid gjort och fortsätter med " . Men har man sett den här filmen, eller läst boken för den delen, så borde man förstå att man har kvar gamla pinsamma fördomar om man prompt måste köra med neger. Så nu har jag en rekommendation som jag ska köra med nästa gång ämnet dyker upp: Kolla in Niceville. Och det rekommenderar jag förstås alla andra också, en trevlig film.

Vi elitidrottsmän

Så var den här magåkomman avklarad, den var rätt lindrig. Men jag blir nog seg ett par dar till. Det här var den fjärde på elva år, så ofta har jag aldrig råkat ut för sånt här tidigare. Finns det nån förklaring.

Yazd mitt i öknen

Jo jag tror det. 2001 tre veckor innan Stockholm Marathon smällde det till efter en kycklinglunch nere i Yazd i södra Iran. 2002 hände det direkt vid hemkomsten från New York City Marathon. 2011 avviker, det var efter ett barnkalas där alla blev dåliga. och så nu 2012, tre veckor innan Stockholm Marathon.

Nog verkar det kunna vara så att motståndskraften minskar när man tränat extra mycket. Tänk så många idrottsmän som fått problem inför stora mästerskap, och Charlotte Kalla blev däckad av en puss av Peter Settman på en Idrottsgala härom året. Sen är det säkert så att motståndskraften också minskar när man blir äldre, så risken är väl dubblerad i mitt fall, inte helt ung men topptränad som den värsta elitidrottsman.

En kollega med liknande problem

Så kom jag att tänka på en annan akut magåkomma med viss poäng. I augusti 1980 blev jag undersökt av en riktigt bufflig läkare, rätt ung och han hade kanske fått för sig att jag simulerade min sjukdom för han körde med så konstiga frågor, han trodde nog han var mig på spåren. "Ligg på rygg och titta i taket" sa han. "Omöjligt" sa jag. Så tjafsade vi ett tag men han stod på sig, jag skulle absolut titta i taket. Jag vred sakta upp huvudet, 45 grader gick bra, 50-60 sen började jag bli darrig. Vid 75 grader var vinkeln perfekt och jag släppte en kaskad rakt i nyllet på den otrevlige läkaren som bara sa "Ojdå", tvättade sig och avslutade undersökningen, sen slapp jag honom mer.                 

Lite segt idag.

Var det nåt jag ätit? Eller har jag inte tvättat händerna tillräckligt? Nåt fel har jag väl gjort.

Min mage protesterade vilt igår, men har lugnat sig rätt bra idag. Jag har ätit en macka och druckit lite blåbärssoppa idag så jag är snart på banan igen. Som tur är hade Margareta tvättat sina händer bättre så hon har klarat sig. Resorb är bra också har Elisabeth sagt.

De var ju fint att Margareta klarade sig, hon har pysslat om mig lite, men samtidigt sårar det den manliga fåfängan när just jag blev däckad av en liten osynlig bacill. Och att man kan bli så utslagen. Kanske mina tuffa träningsveckor gjort att motståndskraften minskat? Ett glas blåbärssoppa till så kanske jag snart blir som folk igen.  

Ett varv till

Nu har jag skrivit på för en omgång till. En blick i spegeln, sen kom jag på lösningen.

Vad är det som format vecken på min panna frågetecken
Det är Livet som så tungt lagt sin hand på pannan punkt
Vecken väck ett tankestreck
Så nu blir jag slät på fläcken en dos Botox utropstecken

Nävarna är spottade för att skräpa ner på nätet en tid till.

Den eviga frågan

Vår lilla balkong har blivit vårfin

Stolarna från IKEA,
lilla bordet från Indiska  

Balkong högt upp var Margaretas önskemål sist vi bytte bostad, snart åtta år sen. Det blev på femte våningen med utsikt över stan. Balkongen är kanske lite liten men det är plats för två sköna stolar och några växter i alla fall.

Vi är ju borta så mycket på sommaren så vi har inga möjligheter att ha så väldigt mycket växter, men två snygga Lindesbergskrukan från Åhléns med några tåliga buskar har vi, en dvärgsyrén och en liten bambu. Och nu har vi bytt ut vårt lite tråkiga tryckimpregnerade golv mot ett trallgolv från IKEA. Made in Vietnam som så mycket annat nu.  159 kr för 0,81 kvm var ju billigt och vår balkong är bara på 6 kvm. "Small is beautiful" hade vi som reklamslogan en gång på jobbet, här blev i alla fall "small" hyfsat billigt.

Krukorna och bordet från Åhléns
Och golvet från IKEA 

Man sitter inte på balkongen och lyssnar på fågelsången, det är trafiken för tät för så fåglarna lyssnar vi på i Sala i stället, men vi trivs bra på balkongen ändå. På sommarkvällarna tystnar trafiken, och om vi vevar ner markisen får vi riktigt ombonat. Då är det kvällsmat på balkongen och så sitter vi och läser och spejar ut över Västerås.

Vår kombination med lägenhet (med balkong) i centrum av stan och fritidshus på rimligt avstånd är vi rätt nöjda med, och när man läser hur folk vill ha det när dom blir lite äldre är det just så som många önskar ha det.

Och banne mig, med balkongen så här trevlig tror jag vi tar lite fler dagar hemma i stan i sommar.

Farfar funderar

Farfar låter i mina öron äldre än morfar, så det passar bäst efter den här helgen. Det har varit mycket ett tag nu.

Jag är inne i en lite tung träningsperiod i min löpträning. Det var lite drygt att få bort gamla golvet från balkongen. Det var en hel del grävande i sommarstugan. Och räfsande. Och städande. Med mycket mera. Våren är jäktig för barnfamiljer men det växer ingen mossa på oss heller än så länge. 

Det jobbigaste är nog grävande, undrar varför. Har man ätit för lite gröt och laddat upp musklerna för dåligt? Det är hjärtat som dunkar extra mycket då, man behöver väl extrakraft i armarna förstås så det är väl därför blodomloppet går för högtryck. Att springa några mil är nåt helt annat, det märks knappt i kroppen, men det där grävandet....

Riktigt skönt att komma hem till lägenheten några dar, men det är en hel del att göra här också. Bl.a. ska balkongen bli fin, jag ska jaga runt och köpa en del grejer till stugan, det är lite kroppsligt underhåll och så behöver vi dricka kaffe på balkongen när den är snygg och fin. Fullt upp. Och så ska det springas en och annan mil. Jag måste titta in till Clas Ohlson, dom funderar nog. Farfar börjar bli lite trött.

Men det är ju övergående. Sover man bra hämtar man snabbt in nya krafter, och en morgonstund vid datorn piggar upp. En ny dag! Nu kör vi!                  
       

IKEA under lupp

Tidig söndagsmorgon. Folktomt.

IKEA och hr Kamprad har med rätta varit rätt granskade de senaste åren. Nazistsympatier, hemliga miljardfonder och tveksam personalpolitik bl.a. Och senast det där med ryska urskogar som blir till IKEA-möbler. Allt är inte bara fint, dom behöver allt granskas. Och jag har under några dar granskat deras datasystem. Inte helt godkänt det heller.

Det började i onsdags. Vi skulle köpa lite balkongtrall. Coop har en snyggare variant, men den är mer än dubbelt så dyr. Clas Ohlson har också en variant, men den ser lite tråkig ut, så vi bestämde oss för IKEA, men tyvärr där var trallen slut.

Inget att säga om det, "Dom tar slut hela tiden, men det kommer in nya hela tiden också" sa killen. Så vi kollade på nätet och beställde både SMS och mail för att få reda på när trallen fanns i affären igen. "På lördag" stod det på nätet, men vi kollade på nytt dan därpå: "På söndag" stod det nu och vi kollade på nytt efter ännu en dag: "På tisdag". Men det fanns i Uppsala så vi funderade på att ta en tur dit och köpa.

Hela högen gick åt idag.

Så kollade jag en gång till på lördagseftermiddan. Nu fanns det plötsligt en massa trall i Västerås (som skulle komma först på tisdag), men inte hade jag fått något SMS eller mail från IKEA. Och nu var det tomt i Uppsala.

På söndagsförmiddan tog jag så en tur in till Västerås och fick mina sju trallpaket och tur var väl det för jag ser nu på nätet att dom är slut igen.

Sens moralen är att IKEA:s leveransbesked på nätet inte är speciellt tillförlitliga och det där med SMS o mail kan man inte heller lita på. Men vi har fått vår balkongtrall och är rätt nöjda ändå. Och en femtilapp har hamnat på miljardkontot i Lichtenstein.          

Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott

Det var en vårdag 1975 som det hände. På stenplattorna längs med garageväggen. Snart 40 år sen men jag minns det än.

Hon kom vinglande där på gången, tjock och fet, och sneglade upp mot mig och tom sträckte upp vänster framben som om hon bad om hjälp. Skadad eller sjuk, men inte kunde jag ta hand om en sjuk humla så även om det bar mig emot så förkortade jag lidandet för henne, humledrottningen, med ett distinkt stöveltramp. Jag kan fortfarande höra det imaginära ropet från henne strax innan jag tryckte till med foten. En nödvändig åtgärd på en skadad humla var min ursäkt till barmhärtighetsmordet.

Och just när hon blivit mosad slog det mig att den här humlan bara var helt nymornad och hade hela sommaren på sig att föda massor av nya humlor, hon var inte alls skadad. Jag har haft dåligt samvete allt sen den dagen när jag ser en humla. Men idag har jag gottgjort dråpet, mordet hoppas jag.

På golvet i källartoaletten utanför tvättstugan kom det en ny humledrottning vinglade. Hon har väl övervintrat i värmen och vaknade nu idag just när jag hade tvättstugan. En annan person hade nog gjort som jag och trampat till, men jag tog henne försiktigt i handen och ledde ut henne på vår gård där hon vinglade vidare under några buskar. Nu kommer det att bli massor av nya humlor hemma på vår gård i stan, och jag har gjort en ny insats för humlesläktet. I Sala har vi ett humlebo och där hade vi sån otrolig tur i somras att vi fick se massor av nya humlor krypa upp och ta sin första flygtur. Ett par veckor höll det på så humlorna trivs nog i min omgivning trots min synd från anno dazumal.  Fin låt av Evert Taube
                

Mobiler med eget liv

Är det bara min mobil som gör lite som den tycker?

Poilitikerspråk

Det var rätt vanligt i början av mobileran att man ringde samtal av misstag. Jag har fått samtal när man hör telefonören traska till jobbet eller sitta på tunnelbanan etc. Inga skandaler har avslöjats på de samtal jag tagit emot, och vad jag själv avslöjat när jag oavsiktligt ringt vet jag inte. Och sen man börjat med telefonlås är det väl inte lika vanligt.

Det mest välkända automatringningen är väl Carl Bildts "ficktwitter" när han till sina 100000 följare,  politiker och mediafolk världen över, fick iväg ett  A@laqaqlqqaqqqqaQpAApAaQQaAQAPAaaaaAa AAaAaaaaQaaAAAqaAAqaaQaAaAAAqAplqqqq QqaAAqApaqaAa Aqqaqqaqqqqqa@aaaqQqaqaqaqa. . Han skriver så trist engelska i sina tweets tycker jag, så det här var nästan bättre. Och några kanske inte ens märkte någon skillnad mot vad han brukar skriva.

I helgen lyckades jag ringa upp min vän Stig när jag spelade Wordfeud och märkte inte av det förrän Stig ringde tillbaka och undrade vad jag höll på med. Och igår var det dags igen. Jag stod i kassan på Coop Forum när Margareta ringde och påminde om en sak. Då passade telefonen att dra iväg ett SMS till Anders som står först i telefonboken. Uqtptpupupuupuq ungefär skrev telefonen. Undrar vad han menade med det. Han har samtidigt fått något fel på batteriet så han stänger av sig vid de mest olämpliga tillfällena så det var nog ett rop på hjälp. Men garantitiden är som vanligt överskriden så jag får sköta om honom ett halvår till innan pensionen.                  

Square Dance är nog nyttigt

Utvecklande hjärngymnastik

Min gamle Square Dance-kamrat Björn är två år äldre än jag och jobbar fortfarande. 70 bast! Och är fortfarande aktiv med Square Dance.


Nu var det en avancerad oljeuppfinning som presenterades i tidningen och han är delaktig. Dom kommer att återvinna olja ur kasserad plast o.dyl. Verkade riktigt intressant och Västerås kan bli en oljemetropol i klass med Norge och Mellanöstern, vem hade kunnat tro det. Seriöst! Björn har alltid varit duktig på teknik och nu blir han i sin glans dagar oljebaron också! Det är bara att gratulera.

Och härom veckan var ett par andra kamrater från tiden med Square Dance i tidningen med ett avancerat datasystem som dom tagit fram och lanserat i sitt nystartade företag. Dom är också i samma ålder och har på egen hand tagit fram ett system för att minska byråkratin och öka tillgängligheten för personliga assistenter. Med deras system blir det inga luckor och inte heller onödiga dubbleringar. Bättre på alla sätt.  

Man blir imponerad av hur kreativa en del är. Är det allt tankearbete med Square Dance som ligger bakom? Kan tänkas. Själv la jag av för 16-17 år sen för att satsa på min löparkarriär i stället, och jag kan bara erkänna att det inte är så mycket hjärngymnastik i joggingspåret. Att i huvudet försöka räkna ut kilometertider och sånt efter att ha sprungit några timmar är helt omöjligt. Annat var det på dansgolvet!                        

Wordfeud - slutstriden

Wordfeud är rätt kul och bra hjärngymnastik. Nu har jag kört massor av matcher under några månader. Massor. Vunnit en del men fått stryk i de flesta.

Den roligaste vinsten var den enda gången jag slog Anders. Låg under hela matchen men fick in en fullträff med sista bokstaven, 65 poäng, gick om och vann. Men sen har det bara blivit förluster mot honom förutom i matchen som pågår just nu. Jag ligger under där också men jag hoppas på sista bokstaven och min andra vinst där.

Lasse har varit hyfsat jämt. Gick uruselt i början men så hade jag flyt i några matcher så jag hämtade in en del av försprånget men har nog minussatistik ändå.

Elisabeth krossade jag i de första matcherna, men hon surnade till så där haft jag inte haft en chans sen dess, vinnarskalle antagligen. Enda matchen mot Annika vann jag, men det var nog mest okoncentration av henne och jag hade lite tur med mina brickor.

Sen har jag spelat mot några jämnåriga kompisar, både vatten och vin.. De som har hållt på ett tag har lärt sig en del vilka konstiga ord som godkänns kan man förstå. Vem har tex hört talas om LIX som ett svenskt ord? Och SINKET. Allmänbildande. GLOTTAL skulle man visst kunna, men varför godkändes inte HANGAR? Undrar vilken ordlista Wordfeud använder sig av. Förkortningarna är skumma också. Jag har inte förstått hur man valt ut förkortningar som godkänns och som inte är tillåtna.   

Nu ligger jag under med 25 poäng mot Lasse och 75 poäng mot Anders, men med koncentration idag och i veckan som kommer ska jag ta dom båda, sen tar jag några vita månader från Wordfeud och satsar på löpning och trädgårdsskötsel.

Nu börjar slutstriden!   

     

En vårmorgon på Stentorpet

29:e april, bara jag är vaken en tidig morgon. Fågelkvitter, vattnet porlar i ån, lite småkyligt men solen börjar värma och tranorna har flugit iväg till mossen.

God Morgon!

Vilket är bäst?

Det är den eviga frågan när man har svårt att bestämma sig. Men det är dumt att dra en del saker i långbänk. När jag impulsköper blir det ofta bra nog, då kommer man ju i alla fall till skott.

Vi ska köpa en ny kamera och det handlar bara om 3-4000 kr, inte så märkvärdigt, men man vill ju ha det bästa. Men alla är rätt likvärdiga, varför inte bara ta den första man tittar på?

Det finns gott om mycket dyrare kameror, så det är fint att vi bestämt vad det får kosta i alla fall. En bra början. Och jag hade nog bestämt mig för en Canon som säljarn plockade fram allra först. Den såg fin ut, men så tittade jag i en test där "min" bara kom på 5-6 plats. Så då bestämde jag mig för en Sony i stället som låg först i den testen.

Sen så kollade jag Pricerunner och där låg en annan på första plats, Panasonic. En Panasonic har ju haft tidigare och trivdes bra med, den kändes rejäl. Varför inte en gång till? Men i en annan test var det en Nikon som toppade. Det kanske är ett bra val.

Lite löjligt att tänka för länge, det kommer ju hela tiden nya prylar som är lite bättre än förra modellen med nya finesser som man inte behöver. GPS? 3D? WiFi?

Egentligen duger det nog med den där enklare för tusen kronor jämt. För jag har en benägenhet att tappa mina kameror eller misshandla dom så dom går sönder. Det är mycket att tänka på, alltför mycket. Men nu vet jag, jag tar nog en....! Jag ska bara höra med Margareta vad hon tycker.     
    

Facebook bara ökar

Det är otroliga siffror Facebook kom med igår, och jag får verkligen blodad tand. Nu kör jag på ett bra tag till med att missionera för Facebook för mina seniorkamrater.

Facebook spränger miljardvallen för antal aktiva användare redan i sommar om ökningstakten fortsätter som just nu. Helt otroligt, och det som är extra kul är att här i Sverige är ökningen högst bland oss som är lite äldre. Nästan fem miljoner svenskar är med på Facebook. Fem miljoner!!

Och i föreningen där jag missionerar har styrelsen till slut förstått att det här inte är något att vara skraj för, inte konstigare än att ha telefon. Så svårflirtade dom var från början, och nu är det helt accepterat av dom. "Droppen urholkar stenen", som man säger.

Nu ska jag öka tempot i föreningen och har satt upp några mål. Om jag når upp till dom ska jag ge mig själv en rejäl bonus och om jag mot förmodan inte klarar målen så kastar jag in handuken och låter mina seniorkamrater fortsätta sin vandring i mörkret!

Ett första mål är att få 30 "gilla"-tryckningar på min sida för Coach Widmark. Då får jag tillgång till Facebooks statistik, och det ska jag väl i alla fall klara!

Filmstaden i Västerås

Så hamnade vi i alla fall på bio på nya Filmstaden. Kvarteret Skatan åker till Laholm.

Filmen först. Riktigt rolig, åtminstone i början. Vanna Rosenberg är min favorit, men dom är ju roliga allihopa förstås. Kanske sista kvarten blev lite seg, men filmen får nog 4 av 5 från Utsiktens jury ändå. För att den var som en film av Kvarteret Skatan ska vara.  

Själva biografen då? Jodå, den var ett lyft mot den gamla biografen. Foajén var ljus och hyfsat rymlig, men man saknade kanske några ställen att sitta på. Många Biomater för biljetterna så det blir nog inga större köer. Och Vardas lilla servering precis i anslutning var fin, där tar vi nog en matbit nästa gång vi går på bio.

Salongen vi satt i var också ett lyft med bra fåtöljer och en stor filmduk. Och framför allt ljudet var kanon! Det där mullret i magen kan man nog aldrig få fram hemma hur fina högtalare man än har.

Hjalmar Gullberg

Och så var vi där i så pass god tid att vi hann surra lite med några bekanta i foajén innan filmen. Det är därför jag alltid vill vara tidig när vi går på bio, teater eller nån konsert, det är kul att få surra lite med folk IRL. Så det passar bra att avsluta med några högtravande ord av Hjalmar Gullberg som Sven Wollter citerade i dagens tidning. Just så här är det, sånt här gillar jag. Jag hade inte kunnat sagt det bättre själv. Tack för tipset Hjalmar och Sven:
 
             Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå
             Alla människors möte borde vara så.

Oops, I did it again

Minst tredje gången nu och lite onödigt att erkänna, men det var inte mitt fel den här gången, det var programmerarnas.

Mitt medmerakort blev kvar på Coop Forum igen när jag självscannat - jag blir galen. Men glad för att kortet fanns kvar därute när jag ringde och frågade, och nu har jag varit ute och hämtat hem det.

Från början fungerade det så hos oss att när man betalt och kvittot skrivits ut så öppnades grindarna och då var det lätt att glömma kvar kortet i kortläsaren,som jag gjorde några gånger när jag hade bråttom. Men så programmerade dom om så att grindarna öppnades först när man tagit ut kortet, enkel ändring och man kan inte glömma kortet,

Men nu har dom kostat på ny utrustning, tryckkänsliga skärmar med snyggare grafik och så, men programmerarna glömde bort den där sista ändringen, nu öppnas grindarna igen så snart man godkänt beloppet, och det är bara att kliva ut ur butiken fast kortet sitter kvar i kortläsare. Klart att vi kunder ska klara det här också, men det var ändå svagt av Coops programmerare att göra den här missen. Hoppas dom läser det här inlägget och ändrar. Asap!        

Våra nya grannar

Boet är väl dolt i trädet.

Det var ett himla liv utanför balkongen häromdan. Det var något skumt på gång i det stora trädet som vi har nästan på armlängds avstånd från balkongräcket så kikarn åkte fram för att vi skulle se riktigt vad som pågick. Det var nåt privat på gång.

Ett par turturduvor hade flyttat in i vår poppel (?) och byggt sig ett bo med utsikt över stan och nu hade dom en liten privat stund så dom fick förstås vara ifred en stund, men sen har jag setat på pass vid balkongdörren för att se vad dom har för sig.

Nu bygger dom vidare lite på boet som dom tittar till emellan varven och ligger och tar igen sig där ibland, men sen kan dom vara borta hela dagen. Ute och letar mat antar jag.

Lite väl högt för småfåglar.
Klarar dom det här?

Vi är bra svältfödda på naturupplevelser när det här blir så stort, men nu är det här intressant att följa. Hur länge dröjer det innan det blir ägg? Tar det ett par veckor och så ytterligare några veckor innan ungarna är kläckta så borde vi ha tillökning i mitten av maj. Så ska ungarna matas några veckor och bli flygfärdiga till sista maj, kan det gå så fort? Ja, nu är vi med och kollar och försöker lära oss. och har jag något att rapportera om så lägger jag ut en nyhetsflash.

 
       
  

Svårt att gå på bio

Nu blev jag lite sur, jag ska ta och klaga till SF, men först en rad här.

Våra favoriter

Vi tänkte ta en biokväll i kväll på nya Filmstaden som är helt ny och modernast i hela Europa läste jag nånstans. Vi tänkte vara kulturella och se Kvarteret Skatan reser till Laholm.

Förr gick man på 7:an eller 9:an, men det var då det. Nu gäller andra tider men tidigast sex och senast åtta skulle passa oss ikväll. Så jag kollade tiderna och blev både besviken och arg. Laholm går bara kl nio - lite för sent för oss. Andra filmer då? Dom har nitton filmer på programmet i dag, nån borde väl passa.

Men nix! Mellan 6-8 började 3 filmer, Gamla Titanic som förstås är aktuell igen, men den har vi sett. Och så två superamerikanska komedier som vi inte har något intresse av alls. Några rysare började strax efter åtta och så var det lite annat som började i nio-taget. Väldigt besvikna får vi avstå från film i kväll.

Jag kommer en annan gång

Eftermiddagsbion på söndagar passar oss bra, annars föredrar vi 7:an, men det här är väl lite väl rörigt. Kvällsfilmerna ikväll startar 17.30,17.45,18.00,18.15,19.00,20.15 etc till 21.15. Vad är det för dumheter? Som ung var ju halva nöjet när man gick på bio att gå och kolla vilka andra ungdomar som var på bio och det är kul även för oss att se om man ser nån bekant där, men med mer än 10 starttider blir det ju inte så numera. Och det lustiga är att fredag-lördag går Skatan redan kl 18.00, men då hade det ju passat bra med 21.00!

Det är väl någon tanke bakom det här, hoppas jag, men jag uppskattade det inte.       

En massa skräpmail

Direkt spam får jag inte ofta nu för tiden. Det är mailoperatörerna bra på att få bort. Men postlådan svämmar över ändå av reklammail.

När jag rensade i postlådan i går dök en reklamslogan upp:  "En olycka händer så lätt" sa minns alla i min generation från reklamfilmer om Salvekvick, men jag hittar tyvärr inte nån sån film varken i Filmarkivet eller på Youtube. Men den sitter djupt i medvetandet fortfarande efter mer än ett halvt sekel, och det kan man ju tänka på när man lallar med i all reklam på reklamkanalerna. Man blir aldrig av med dom. Dom sitter i livslångt.

Och i mina postlådor (jag använder regelbundet tre) får jag massor med mail som jag bara tar bort utan att läsa, men dom har väl ändå fastnat där i bakhuvudet så att man gärna köper just den grejen när man sen går och handlar. 

Men nu är det slut med det. Nu kommer jag inte att få så mycket mer mail. Det tog mig flera timmar i går kväll att gå igenom och deleta men framför allt avbeställa all onödig reklammail jag får. Där var färgburken jag köpte en gång, jag kryssade väl för då att jag ville ha mer info kantänkas, dvs reklam varje vecka till tidens slut. Resebolaget, nån tidning jag prenumererat på, hotellet jag bott på en enda gång etc. Det var hemsidor jag registrerade mig på för 10 år sen och inte har ett dugg intresse av längre. Men reklammail får jag. 

Det är visserligen lite status att påpeka hur många mail man fått mens man var borta från datorn en stund för att sätta på kaffe, men det är nog så med de flesta som med mig att det är mest skräpmail som fyller postlådorna. 

Nu blir det bara riktig post hoppas jag. Men mailen att jag vunnit några miljoner tex och det från tjejerna i Ukraina som har fått nys om att jag är så snygg och vill lära känna mig lite bättre, dom kommer väl att fortsätta. Dom törs man ju inte besvara och bråka om, då blir det väl bara än värre.

Ett vårtecken

Vinterns skörd får mogna till nästa vår

Blåsippor och tussilago i all ära, men det bästa vårtecknet på Stentorpet är när toatunnorna är tömda och rengjorda som dom blev idag. Hoppas bara att Separett är så miljövänligt som dom säger.

Vi gör precis som man ska göra. När en tunna  börjar bli full täcker vi den med 5 cm jord och så får den stå och mogna minst ett halvår innan vi tömmer och gräver ner "slutprodukten" som får ligga och dra där i gropen ett år till, och sen har vi prima matjord som bara kostat några timmars grävjobb och lite  ryggvärk. Kanon!

Vattentoa då? Bara dra i snöret och bli av med skiten? Jo, det är ju bekvämt, men det får gärna vara straffskatt på sånt i fritidshus, av miljöskäl. Och av samma skäl kunde Separett vara subventionerat på något sätt. Om nu Separett är så miljövänligt som jag tror, annars får jag ändra åsikt och tycka tvärtom.


2011 års produktion nedgrävd

Men nu är alltså våren här på riktigt på Stentorpet när 2011 års toatunnor är tömda och rengjorda med produktionsresultatet nedgrävt och slutförvarat. Eller förstås bara tillfälligt förvarat för att eftermogna till 2013 års trädgårdssäsong. Ett miljövänligt kretslopp.

Andra vårtecken för idag var annars sädesärlan och vitsippan, men toabuttarna var viktigast.       



 

Tandläkarn idag

Inte för att jag är nervös för det - jag tar aldrig bedövning t.ex., men det kan ju bli dyrt så det var kanske därför jag vaknade så tidigt? Jag hade en stressig dröm om pengar.

Jag hade missat tåget hem från Malmö men bokade om till nattåget med lyxhytt för 17.000 kr men kunde inte somna på tåget för jag låg bara och gruvade mig för vad dom skulle säga på jobbet när jag lämnade in reseräkningen. Jag får väl betala själv tänkte jag till slut, vaknade svettig och gick tidigt upp.

Och läste tidningen på nätet. Vi testade det igår, Margareta och jag, och idag hade inte tidningen hunnit komma så jag läste den på nätet i stället. Det kompletta tidningen alltså, inte bara nyhetssiten. Det går riktigt bra, så vi funderade direkt på att gå över till den här varianten. Det finns fördelar med både papper och nät. Och nackdelar.

Fördelar med papper är väl att man är ju van att bläddra i tidningen till frukostkaffet och låta ögonen fladdra fritt. Lite avstressande att ligga kvar i sängen med tidningen.

Fördelar med nätet är att vi läser den lika bra i stugan som hemma i stan och vi slipper eftersändningar och sånt och på semesterresan kan man också läsa morgontidningen.  I stugan slipper vi gå upp till brevlådan på morgonen och röret där blir inte fullt om vi åker bort några dar. Så fanns det fina sökmöjligheter, gamla tidningarna finns tillgängliga och det var lätt att klippa ut en artikel för att skicka till nån eller för att skriva ut på skrivaren. Om det är något man vill spara.

Det finns andra plus och minus, vi får vi testa ett tag först. Bäst fungerar det nog på en surfplatta, men det har vi inte tänkt köpa just nu i alla fall. För nu ska jag till tandläkaren.  

 


 

Bilen på service

Från i vintras. Vist är hon snygg!

Idag blir det en nervös väntan vid telefonen, har dom hittat nåt stort fel? Bromsarna borde jag snart fräscha upp, kanske redan idag. Och ett par däck ska jag byta, men dom duger nog i år också. Men nya torkarblad ska det bli, det beställde jag idag.

Blir det inget extra så är servicen på en Citroën C5 hyfsat billig, under 3500, och det fina är att serviceintervallet är hela 3000 mil. Många bilar ska ju servas redan efter 1500 eller 2000 mil.

Vår Cittra fyller 10 år nästa vecka, och vi har nog aldrig varit så nöjda med en bil som den här, så den får gärna hänga med ett tag till. Men jag passade förstås på i affärn att titta på dom nya modellerna. Rätt fina om vi ska vara märkestrogna nästa gång vi byter. Om det nu blir något nästa bilköp. Det är alltid bättre att köra några år till med sin gamla bil.

BMW + MINI = sant

På löpturen hem från verksta'n funderade jag lite på bilar, bl.a. det där att så många fastnar för ett märke och håller fast vid det. Vi har haft 4-5 Ford, en Fiat och 3 Volvo och så nu Citroën som jag gärna fortsätter med. Fransk kvalitet! Jag sprang genom några villaområden där alla hade Audi, BMW eller Mercedes, ibland två var. Grannarna går väl och sneglar på varandra och ser till att bräcka varandra kan tänkas.

I påskhelgen pratade vi bilar i stugan också, det är ovanligt där. Ingen där är så där riktigt kunnig om bilmärken. Så vilket märke var det egentligen på grannens bil. En Fiat eller en engelsk bil? Ingen japan i alla fall, kanske en tysk? Vi skickade ut en löpare och sen kollade vi på nätet så nu vet vi! Det var ju en Hundkoja, en  ganska ny Mini Cooper!

BMC Mini Cooper kom 1959, hette Austin Mini Cooper ett tag, eller Morris. Nu heter den bara MINI Cooper och tillverkas i Oxford av BMW. Så en tysk engelsman är det, rätt fin att se på och det kan vara en möjlighet för oss att skaffa en BMW om vi nu skulle vilja byta ner oss från det franska stilen.

Påsken är över

Bara lite städning kvar här på Stentorpet, sen åker vi hem till Västerås igen.

Räddningen vid elavbrott

Nästan hela klanen har traditionsenligt varit samlad i fritidshuset sedan långfredagen med traditionsenligt program med lamm (både grillat och i ugn), lax och ägg. Och sill och korvgrillning. Och diverse andra traditioner. Äggletning med skattkarta t.ex. Men så kallt det har varit. Kaminen har gått på högtryck och ändå blev det några dar med röda staplar på vår förbrukningssida hos  Sala-Heby Energi.

Men det började lite oroligt på långfredan. Direkt efter att lunchen var klar slocknade elen så kaffet fick bryggas på Calles nya Trangiakök. Skulle det bli långvarigt avbrott? Det tog väl nån timme innan någon råkade se att jordfelsbrytaren löst ut. Mina glasögon är för dåliga, jag hade inte sett det först när jag kollade.

En höjdare i jazzen

Sen var det som vanligt: fiske från bryggan, promenad mm och några letade cacher. Jag med faktiskt. I vattenfallet vid Stentorpets kvarn, men den är svårhittad. Inte ens experterna i Team Vildmark har lyckats, så jag ska leta där en annan gång, hitta den och malla mig lite. Så himla svårt kan det väl inte vara.

En höjdare var Ellens och Andreas musikfrågetävling. Vi som är lite mognare har lite problem med omognare musik, men vårt lag, Team Barmark hade bra stöd av Bettan, och fast vi missade Napoleons Waterloo med tre år (1815 skulle det vara) så lyckades vi ändå knipa segern över Team Vildmark med en poäng tack vare Margaretas jazzkunskap. Count Basie och Splanky var rätt när jag trodde det var Glenn Miller och In the mood!

Men nu i efterdyningarna efter den kyliga påskhelgen får jag konstatera att man är inte så ung längre. Det kostar på att busa med barnbarna, så en eftermiddagslur när allt var tyst i stugan var inte så dumt!              



  

Förändringar till det sämre och bättre

Mark Zuckerberg upprör med sina nyheter

Jag hade en liten diskussion i lördagskväll på nätet. På Facebook. Mest med folk jag inte känner, men det var rätt kul.

En av mina Facebookvänner hade kört fast med Facebooks nya tidslinje och avreagerade sig på sin Facebook och fick medhåll av några Facebookvänner med samma åsikt. Så jag fick lov att lägga mig i och så var diskussionen i full gång. Vi var lite sociala där på nätet och resonerade lite med varandra fast vi inte känner varandra. Rätt kul, det skulle vara mer sånt, och jag tror nog att dom flesta höll med mig till slut när jag visat att problemet inte var ett fel, bara att man inte visste riktigt vilken knapp som skulle tryckas på.

Just Facebooks tidslinje har det skrivits och bråkats massor och tom diskuteras i SVT:s morgonsoffa så även om jag tycker det är "no big deal" och vad som är sämre eller bättre mest är subjektivt så är det tydligt att det engagerar. Men just den här förändringen är mest till det bättre.

I affärn i går, Coop Extra i Sala hade man möblerat om lite grann bland hyllorna. Till det sämre. Det kommer garanterat att bli stopp i innersta hörnet, men det kanske var meningen så att vi kunder samlas där i hörnet. Men jag satsar en krona på att där kommer dom att ändra snart igen.

Filmstaden hemma i Västerås byggde nytt för 20 år sen, men det kändes direkt då i trängseln att man byggt fel. Nu i påskhelgen invigs nya, nya filmstaden, man fick bygga om. Vi går dit och kollar efter helgen. Har det blivit bättre?

Centralstationen i Västerås stod i 125 år och byggdes om den också, för 15 år sen, men så besviken man blev. Trångt och konstigt. Nu tar man nya tag igen för att bygga om och förändra, men till det bättre den här gången?

Ändringar i TV-tablån brukar folk bli upprörda över trots alla Play-möjligheter och tyvärr ser vi inte Babel så ofta nu sen det flyttades till 22.15. Men tänk om SVT skulle vilja flytta på julaftonens Kalle Anka!

Jag tycker nog annars oftast förändringar är till det bättre även om där gamla är bra nog, man behöver ju inte hänga med på allt. Men min Android 2.1 börjar kännas gammalmodig och mobilen klarar inte en uppgradering....   
        

Fönstershopping på Erikslund

Expert på Erikslund

En typ av affärer saknar jag här i centrum så av och till måste jag ta mig en biltur för att åka runt och kolla i dom affärerna i köpcentrum och gallerior långt bort från city.

Elgiganten, MediaMarkt, Siba, Expert mfl med sina hav av surfplattor, PC:s och kameror etc, alla dom håller till därute i förorterna och vore det inte för dom här affärerna kom jag nog aldrig ut dit till Hälla och Erikslund t.ex.. Ja, jag har ju NetOnNet förstås alldeles här i närheten, men dom har allt i kartonger och idag ville jag klämma och känna. 

PC:s och surfplatta behöver vi inte

Lite har jag nog tappat stinget för hur jag än klämde och kände blev jag inte riktigt köpsugen. Det finns så himla mycket att köpa och allt blir ju bättre och snabbare hela tiden, och visst skulle jag lätt kunna handla upp all kredit jag har på kontokorten, men jag är så nöjd med dom här fönstershoppingturerna och bara kolla vad som finns.

Surfplatta? Jo, det kanske blir en sån nån gång, men jag har inget riktigt behov av en sån, så det är lätt att vänta ett bra tag till. 

Fina kameror

 Det enda jag kollar seriöst är en ny kamera. Systemkamera eller kompaktkamera? Det blir allt en kompakt när jag kollat färdigt, dom verkar ju så himla bra nu. Jag lät en säljare rekommendera en bra sån för mig och han valde en för c:a 4.300. "Men den här är egentligen bättre" sa han och pekade på en för 3.300. Det var samma kamera men från förra året. Några små detaljer skiljde, men knappast värt 1000 kr. Och dom som är ytterligare en tusing billigare kanske är bra nog.

Men 4.300-kameran tog Expert "bara" 3.800 för. Och då får man årets modell....  

Blir det affär nån gång kommer den att rescenseras och sågas eller hyllas, men innan dess är det bilservice, tandläkare och restskatt så ett tag till får jag nöja mig med fönstershopping.
      

Avslöjad av spegeln

Tänk så fint det vore utan speglar. På en del platser borde de vara förbjudna. Som på Actic, mitt gym tex.

Inte jag

Det började rätt bra idag så jag ökade 5 viktenheter på varje maskin som jag har i mitt program. 80 blev 85, 100 blev 105 etc. Och jag kände mig rätt stark.

Så kom jag till min series tuffaste maskin. Där ökade jag från 70 till 75 och gjorde mig beredd. Men den maskinen är så dumt placerad på armlängds avstånd framför gymmets jättespegel. Alla i hela gymmet ser hur man kämpar. Bredvid mig satt en snygg kille, runt 25, och gjorde sina lyft exemplariskt med svällande muskler så jag fick lov att försöka se oberörd ut jag också och göra lyften så där lugnt och fint som man ska göra.

Hur jag försökte tror jag inte jag lyckades speciellt bra och inte såg jag speciellt snygg ut heller. Och så kollade jag killen bredvid mig - han såg oberörd ut med maskinen inställd på 120!

Det var inte speciellt uppbyggligt, jag som kände mig så stark. Om dom nu behöver en spegel just där borde dom ha lite skum belysning i alla fall så man inte ser varenda rynka. Annars är väl spegeln hemma i badrummet på morgnarna allra värst, det är ju då man ser som värst ut.

Enda spegeln jag trivs med är spegeln i hissen när jag är på väg till stan då jag är nykammad och någorlunda fräsch, men annars undviker jag helst speglarna.

Mitt nya yrke: Coach

Jag som coach vill lyfta mina klienter

Det har tagit lite tid, men just idag och just nu i denna stund har jag kommit på vad jag har för yrke nu. Nu har jag sett ljuset! Solklart.

Mina år i databranschen betraktar jag bara som puppastadiet. En 40 år lång förberedelse för att nu blomma ut till mitt riktiga yrke. Ett trendigt och kreativt yrke. Ett yrke i tiden som ju anses ska rädda jobben och så mycket mer, faktiskt behöver alla av och till hjälp av den här yrkeskåren. Och nu jobbarr jag också som Coach! Jag coachar fram mina medmänniskor till lysande framtider på nätet nu när jag jobbar som Coach i Sociala Medier.

Yrket Coach är måhända lite skamfilat då en del av mina kollegor utan att skämmas kallar sig Coach och tar hutlösa arvoden utan att kunna mycket mer än att skriva fakturor, det är ju i alla fall intrycket man ofta får när man läser nyhetssidorna . Senast i torsdags pratade man om det här på SVT Debatt, och SVT har en kul dramaserie på söndagskvällarna "Coacherna" som också belyser hur oseriöst en del som kallar sig Coach arbetar.

Men i min egen roll som Coach kommer det seriösa att lysa tydligt. Så jag skulle uppskatta någon form av legitimering för att få kalla sig Coach, det skulle jag klara lätt. Så sent som igår kväll extraknäckte jag framgångsrikt med coaching och goda råd på Facebook för en del seniorer som var oroliga, frågande och tveksamma om Facebooks nya tidslinje bl.a. Då kändes det tryggt att med pondus och eftertryck kunna coacha de osäkra där på nätet.

Ö.W. leg Coach i Sociala Medier kommer det att stå på mitt visitkort där "leg" t.v. bara innebär att jag har körkort eller liknande legitimation, men det ser rätt bra ut. Mina arvoden blir väl i början inte så höga, men jag tror jag går mot en lysande framtid. Tur att jag kom på på det här - en snilleblixt framför TV:n på söndagskvällen.