Smockan hängde i luften

Jag hörde på långt håll att det var något spännande på gång. Två karlar, 50-60 år såg jag sedan när jag kom närmre, munhöggs å det grövsta och mellan dom satt en hund och såg olycklig ut. Rätt stor, var det en schäfer? Jag minns inte men nåt åt det hållet i alla fall.

Platsen var väl inte den bästa, mitt utanför skolan, men som tur var var det inga skolbarn i närheten. Vad dom bråkade om hörde jag inte i början, men jag tänkte att jag får nog gå emellan här eller åtminstone bli ett bra vittne om det skulle bli handgemäng.

En hade cykel och det var han som var mest ilsken, "svenskt" utseende och väldigt verbal. Han kunde många svordomar jag aldrig hört någon gång. Den andre hade mer "utländskt" utseende och var tvärtom väldigt tyst, sa inget på hela tiden. Och om nu hunden var en schäfer var han väl tysk, och första bilden var väl klar: Killen på cykel hade väl blivit störd av den andre som var hundägaren trodde jag. Då kanske han gjort sig förtjänt av en avhyvling tänkte jag när jag precis kom fram till de två gentlemännen.

Men man ska inte lita på sitt första intryck. Den verbale cykelkillen avlossade en sista salva och skrek nåt om att "även om man har hunden kopplad kan han för f-n dra iväg åt fel håll", så hoppade han upp på cykeln och for iväg ner i cykeltunneln med den lösspringande hunden lufsande bredvid. Det var alltså cykelkillens hund, och nere i tunneln skrek han det sista, nåt om "djävla idioter". Och den andre killen stod kvar, tittade på mig, sa fortfarande ingenting men såg lite chockad ut.

Inte vet jag, men kanske "utlänningen" sagt något om lösspringande hundar på cykelbanan som ju inte är så bra men som gick cykelkillens ära för när. Stor dramatik men jag slapp gå emellan och lugna ner herrarna som tur var.  

Bättre sent än aldrig?

Nä, det här är väl inte jag

Ibland tycker jag inte att det gäller, när en del alltid är sena får man väl hålla sig hemma.

I kören på måndagarna samlas nu 150 personer varje måndag. De flesta är där i hyfsad tid, och det är ju bra så att vi kan hjälpa till med att ställa ut stolar t.ex. och så kan vi vara igång på rätt tid. Lite socialt snack hinner man också med innan vi startar om folk är på plats hyfsat tidigt.

Men så när det fattas en minut kommer det där gänget som alltid är sist och så upptäcker dom varje gång att det är ont om plats. "Var ska vi sitta?" undrar dom förebrående och så ska det bäras fram fler stolar. Eller så vill dom tränga sig in bland oss gubbar om det finns nån ledig stol där fast alla vet att körledaren vill ha oss 20 gubbar i en grupp för sig. Nu har vi jag varit på kören 4-5 gånger och det är samma sak varje gång och alltid med samma folk.

På jobbet var det också ofta så. Eftersläntrarna till mötet, ofta några chefer, skulle väl visa hur upptagna och viktiga dom var så att personalen skulle få sitta och vänta. Alltid samma folk som alltid kom sent.

På seniorspinningen är alla tidiga, alla cyklar är upptagna redan tjugo i nio nu, så när jag kommer kvart i får jag alltid den sista cykeln. Vi pensionärer brukar väl ha ord om oss att vara tidiga och bortsett från några i kören så kanske det stämmer, jag är i alla fall alltid tidig men det har jag nog alltid varit. Dålig stil att alltid vara sen. Och nu har jag som en sur gubbe fått gnälla lite.    
   

Alla dessa dagar

Feldt skrev en bok

Söndagskväll och rätt trött. I bilen hem från stugan på söndagseftermiddagarna är det ofta tyst. Då har det varit en bra helg och vi har fått mycket gjort, men då orkar vi inte prata så mycket.

Alla dessa dagar = Bildts blogg

Som en sån här helg när det varit så fint väder och vi varit ute mest hela helgen, då blir det inte mycket sagt i bilen och det blir nog en tidig kväll i kväll. Det här är nästan bästa tiden i stugan, vädret är fortfarande fint och ingen större stress med projekten, det man inte hinner nu får vänta till våren. Däremot stressar talgoxarna på oss lite, dom flyger runt fågelbordet och ser irriterade ut och undrar varför det inte finns någon mat till dom. Men jag kollade faktiskt i affärn i fredags där dom inte plockat fram fågelmaten än.

Nu blir det till att slappa framför TV:n i kväll. Bron har kommit till Avsnitt 4 och vi kollar säkert något mer också. Och så ska veckan planeras, motionspassen ska bokas in, presenten till lillebror Lars-Erik ska bestämmas. I morrn är det halvfastedag igen. Och körsång. Och en joggingrunda. Och så måste jag fixa datorn som börjat bete sig väldigt jobbigt.

 "Alla dessa dagar"  har använts av Kjell-Olov Feldt, av Carl Bildt och nu av mig också. Men just den här dagen var en riktigt bra dag.




 

Vilken pers, jag måste lugna nerverna efter matchen

Tack för matchen

Sverige klart för Play Off, två matcher från Brasilien. Inte bra för nerverna med så här spännande matcher. Sverige - Österrike 2-1, tackar!

Nervöst redan innan matchen när Casper och hans gäng skulle sköta de stora flaggorna på planen, men det gick förstås bra och matchen gick ju också bra till slut. Men nu ska man svettas i ett par Play Off-matcher också, och om det går bra så blir det många nervösa matcher i Brasilien i juni nästa år, dom där som inte är intresserade av fotboll har det lättare, dom slipper att våndas så här.

Tetris var svårt nog

Men det finns annat som också är spännande kom jag just att tänka på. Casper berättade entusiastiskt för mig häromdan om spännande dataspelsmatcher. Rätt obegripligt för en så gammal stöt som jag, men det var intressant. Fullsatta sporthallar med tusentals vrålande supportrar som följer turneringar där matcherna visas på jätteskärmar och kommenteras av kommentatorer minst lika entusiastiska som nånsin Hyland och Lars-Gunnar Björklund i sin glans dagar. Dataspelsmatcherna sänds i TV och på Youtube med seriespel och proffs med jätteinkomster - en värld jag knappt trodde fanns. Casper är väldigt duktig i det spelet, men jag skäms att jag har glömt vad det hette. Counter-strike? World of Warcraft? Minecraft? Dom känner  jag till, men det här var något annat som han visade mig. Och något helt annat än Tetris som jag var rätt bra på en gång.

Kan det bli så att om 10-20 år hans datorspel är lika hypat och världsomspännande som VM i fotboll? Jag förstod inte mycket av det Casper visade mig fast han försökte förklara så pedagogiskt, det är väl som att försöka förklara "offside" för fotbollsokunniga. Men med all respekt för den ungdomliga entusiasm som Casper visade när han berättade om sitt spel så hoppas jag att fotbollen håller ställningarna över dataspelen, och Casper är ju lika duktig i fotboll som i dataspel, så han håller kanske med mig.  

Litteraturpriset. Så här blir det.

Nobelprisklass?

Ska man låtsas vara lite bildad och ge sig in i tippandet? Jag blir nog avslöjad men eftersom min kandidat leder så stort så ger jag mitt tips: Haruki Murakami, och hans odds är nu kl 21.00 på onsdagskvällen 3,25 och med det leder han klart.

Jag har läst 5-6 böcker av Murakami och jag har gillat allt jag läst. Så då kan jag passa på och låtsas vara lite intellektuell när han ligger så bra till, men de böcker jag läst har alla varit lättlästa och riktigt intressanta och visar hur livet i Japan fungerar. Japanerna tänker rätt annorlunda än vad vi gör men det har ändå varit lätt att förstå varför dom gör si eller så. Även omMurakami mot förmodan inte får priset kommer jag säkert att läsa fler av hans böcker. T.ex. gick vi härom året liksom miljoner japaner och väntade på att sista delen av hans 1Q84 skulle komma ut.

Jag har tom läst en bok av honom på engelska, inte min starka sida annars. Men med titeln "What I talk about when I talk about running" var det bara att ta del av hans funderingar om hans andra liv vid sidan av författandet, tillvaron som marathonlöpare. En så fin egenskap gör ju bara det att han borde få priset i morgon. So far so good, men ska jag var ärlig så av förhandstipsen är det bara Murakami jag läst något av. Ett par tre stycken känner jag till namnet men jag tror inte jag ens läst något av Oates som ligger fyra just nu, men det har Margareta men hon hejar visst också på Murakami.

Om det mot förmodan blir någon annan än min marathonkollega som vinner miljonerna så ska jag i alla fall läsa en bok av honom/henne, vi försöker alltid läsa en bok av nobelpristagarna. Av Mo Yan läste jag Vitlöksballaderna och känner fortfarande lukten av vitlök, så bra var den. I morron kl 13.01 vet vi.            

En extra promenad i brittsommarvärmen

"Bra att du kom hem", sa Margareta när jag kom hem efter promenaden idag. "Men var har du maten?"

Det var hans fel

Om det här vore ett nytt fenomen kunde man bli orolig, för det är ju lätt att tänka vad det kan vara symptom på i den här åldern, men så här har det alltid varit för mig. Gå ner till stan för att handla mat men komma hem utan kasse. Jag vände direkt i dörren och tog en extra promenad tillbaka till affären, och i det här varma fina vädret var det riktigt skönt.

Jag skulle annars bara kolla ett par saker nere på stan och så lovade jag att handla lite mat på vägen hem, men så kom det som så ofta något annat emellan. Och så har det alltså alltid varit. Efter att jag gjort mina ärenden blev det så att jag tog en annan väg hem som variation, det var då det där med affärn föll bort.

Utan någon som helst anledning kom jag att tänka på Bo Setterlinds fina dikt i minneslunden på Wallinska Kyrkogården, det var den vägen jag tog hem. Fyra rader på en sten som är så fint skrivna och som jag läst många gånger på vår alternativa väg hem men nu kom jag inte ihåg en av raderna så jag friskade upp minnet och kommer aldrig mer att glömma dom. Fan tro't. Bo Setterlind jobbade som ung i kassan på posten och bjöd kunderna på karameller brukade pappa postis-Sven berätta, men det kanske bara är en dikt det också. Är det någon som minns Bo Setterlind längre?

Möjligen är man lite mer okoncentrerad så här på halvfastedagen i 5:2-tillvaron, men är det inte värre än en extra promenad är det OK. Okoncentrerad men extra energisk - effekten håller i sig. Extra promenader, gärna en löprunda, gräva en grop, man vill ha något att göra hela tiden. Margareta var också arbetssugen idag, hon passade på att möblera om lite.

Storpremiär idag. Söndagsöppet i Sala.

Egentligen tycker jag det inte behövs så mycket söndagsöppna affärer, men man kan väl med lite dubbelmoral i alla fall tycka att det är himla bra att det nu finns en söndagsöppen affär med byggvaror i Sala.

Cheapy: nyöppnat och fräscht 

Det har jag saknat bra många gånger. När det varit kris, som t.ex. när vattenröret blev avgrävt, så har det blivit en snabbtur in till nån byggmarknad i Västerås, eller annars har man fått ta en paus i snickrandet och vänta på måndan om det saknats nån planka eller nån skruv. Rätt skönt det också ibland, men vill man fortsätta jobbet finns nu Cheapy sen ett par månader och i dag var det första gången jag handlade där på en söndag. Stort för oss Salabor!

Rätt mycket folk så det finns väl ett behov. Få se hur den andra bygghandeln gör nu, om dom också söndagsöppnar. Det är oftast bra med konkurrens, och det här var ett exempel där det absolut var bra.

Vägg i vägg med Cheapy ligger DollarStore, också dom söndagsöppna. Jag kikade in där också och det var en hel del folk där också så det har väl saknats också den typen av affär i Sala, men det känns ju lite mer onödigt med söndagsöppet här.  

Jag brukar säga att folk inte verkar har något att göra eftersom dom slösar bort sin tid i affärer på söndan, men det har ju inte jag nåt med att göra. Och jag är i alla fall glad att det finns en söndagsöppen byggmarknad i Sala.

Det kom en skur och vi fick bra biljetter

Vilka möjligheter man har nu för tiden. Jag slutar aldrig att bli imponerad hur enkelt det går nu, och hur omständligt det var förr. Det här hände oss nu på lördagseftermiddan uppe i stugan:

Vi satt och pratade häromdan om Jonas Gardell och hans senaste show, Mitt enda liv, som är så uppmärksammad. Den skulle vi vilja se "men det finns väl inga bra biljetter kvar" sa vi. När så regnet kom idag tog vi en paus. Faktiskt en tupplur också och efter stund så vaknade jag av att Margareta ropade från sitt rum: "Sover du?" "Nä, inte nu längre" sa jag yrvaket. Hon hade sett i sin mobil på Twitter att Gardell hade släppt biljetter till 4 extraföreställningar, hans tweet var bara någon timme gammal, så det borde finnas bra biljetter kvar. 

Vi kollade direkt på Ticnet och visst fanns det biljetter. Extraföreställningarna var några onsdagar och en lördagseftermiddag och vi fick biljetter på rad 5 på lördagen, det var ju lite annat än biljetter långt bak eller på balkongen. 

Så skulle vi betala. Man kan säkert reservera biljetter och betala där man hämtar ut dom, men då åker man ju på en avgift till, jag betalar alltid direkt och skriver ut biljetterna på egna skrivaren. Det är dyrt nog ändå utan extra avgifter, men ajaj, då behövde jag ju bankdosan, inte tar man med den till stugan. Men då kom jag på att jag har ju ett mobilt Bank-id i mobilen. En kvart efter att Margareta sett Gardells tweet sitter vi alltså med fina biljetter till en lördagseftermiddag i november. 

Twitter, datorn och våra mobiler och så fick vi våra biljetter. Bara en sedelärande historia hur man kan hänga med fast man sitter i en liten sommarstuga på landet. Nu ska vi bara boka tågbiljetter också.         

Ny pryl till samlingen

Det tar aldrig slut, nu har jag en liten ny pryl att knappa på.

Jag försvarar mig med att det här är ju min hobby så man vill ju hänga med. "Vad ska du ha den till" frågar Margareta. Förstår frågan, det finns lite väl många prylar nu, men den här lilla nya kommer att ha sin plats här i familjen.

Den här lille vännen bestämde jag mig för långt innan den fanns att köpa, förandsbokade en liten elektronikpryl, lite nördig?

Nu provar jag bara att skriva lite på min nya pryl men det är mycket nytt igen att lära sig.  Men en liten surfplatta är nog ingen onödig pryl längre. Så nu är min/vår lilla Nexus 7 invigd med ett kort inlägg på bloggen, men hur får jag in bilder t.ex.? Och länkar och allt anat. Vilka appar ska man ladda ner? Mycket att lära sig - en jobbig hobby.

Vad har hänt med bastun?

Ett stående inslag i min blogg och en tacksam inspirationskälla med intressanta diskussioner har varit det som avhandlats i bastun på onsdagarna och sedan haft rubriken "bastusnack" här i bloggen. Men nu vet jag inte vad som har hänt.

Skulle vara fint att få jogga på
Las Canteras i vinter igen

Fullt med folk på spinningen, idag var det bara en cykel som var ledig. Fullt med folk runt kaffebordet också efter träningen men det bar glest i bastun. Mina kamrater bara duschar och går hem. Que? Får dom inte vara ute så länge?

Vi tre som satt en stund i bastun avhandlade Vasaloppet, lite Spanien över vintern och lite ålderskrämpor... Men det var inte mycket att komma med, inget att skriva om här i alla fall. Inte ens själva bastun är mycket att orda om, efter senaste reparationerna så har det inte varit något direkt att klaga på alls där.

Hoppas det blir bättre fart på bastudiskussionerna längre fram. När vinterkylan sätter in kanske gubbarna vill värma sig en stund och ljuga lite efter träningen. Vid kaffebordet var det annars mest snack om 5:2, vi är tre stycken nu som är med på tåget, men det är ju inte mycket att komma med i det här forumet.

Nä, det här var ett riktigt riktigt magert blogginlägg. Nu tar jag en promenad i stället.

Vadå, jag egotrippad?

Trevliga föredrag

Nä, inte jag va? Jag tycker visserligen jag ser det på Margareta ibland, alltså att hon antyder nåt sånt, men man har ju sin blogg för att skriva av sig och ibland sätta sig själv i centrum och göra sig själv lite märkvärdig. Men "tomma tunnor etc." är det väl nån som tänker. Javisst ja, Jante...

Nu var vi i alla fall på humorföredrag igår, Pensionärsuniversitetet, VPU. Rätt trevligt och naturligtvis bara gamlingar i publiken, men vi fick skratta en hel del. Margareta träffade många gamla arbetskamrater, många från skolan hamnar i VPU, men det var första gången hon var med dit. Föredragshållaren drog bl.a. några limerickar, mer behövs inte för att min förvirrade hjärna ska gå igång. Det här fick jag ihop under dagens joggingrunda som förresten gick ovanligt fort och lätt att springa.

Men när jag får något nytt på hjärnan blir jag lite löjligt fokuserad på just det, lätt odräglig. Nu är det det här med körsång - det går väl över när det blir mer grå vardag. Samtidigt ska man ju leva i nuet. Jaja så här blev i alla fall dagens löparlimerick, och nu måste man ju ha varit med där på cykelresan på Sardinien för att förstå vad jag menade, så jag ber om ursäkt på förhand:

            Det hände mig i Orosei
            Göteborgstjejen utbrast "Oh nej!
            I "Dagny" den duger
            Men sångstilen suger
            Enda chansen är körsång för dig"


Ett litet klipp från SVT redan från första körträffen. Det var innan jag tog mod till mig.

*****  Sorry, länken har visst gått sönder. Fungerade ett par gånger..... *******