Smockan hängde i luften

Jag hörde på långt håll att det var något spännande på gång. Två karlar, 50-60 år såg jag sedan när jag kom närmre, munhöggs å det grövsta och mellan dom satt en hund och såg olycklig ut. Rätt stor, var det en schäfer? Jag minns inte men nåt åt det hållet i alla fall.

Platsen var väl inte den bästa, mitt utanför skolan, men som tur var var det inga skolbarn i närheten. Vad dom bråkade om hörde jag inte i början, men jag tänkte att jag får nog gå emellan här eller åtminstone bli ett bra vittne om det skulle bli handgemäng.

En hade cykel och det var han som var mest ilsken, "svenskt" utseende och väldigt verbal. Han kunde många svordomar jag aldrig hört någon gång. Den andre hade mer "utländskt" utseende och var tvärtom väldigt tyst, sa inget på hela tiden. Och om nu hunden var en schäfer var han väl tysk, och första bilden var väl klar: Killen på cykel hade väl blivit störd av den andre som var hundägaren trodde jag. Då kanske han gjort sig förtjänt av en avhyvling tänkte jag när jag precis kom fram till de två gentlemännen.

Men man ska inte lita på sitt första intryck. Den verbale cykelkillen avlossade en sista salva och skrek nåt om att "även om man har hunden kopplad kan han för f-n dra iväg åt fel håll", så hoppade han upp på cykeln och for iväg ner i cykeltunneln med den lösspringande hunden lufsande bredvid. Det var alltså cykelkillens hund, och nere i tunneln skrek han det sista, nåt om "djävla idioter". Och den andre killen stod kvar, tittade på mig, sa fortfarande ingenting men såg lite chockad ut.

Inte vet jag, men kanske "utlänningen" sagt något om lösspringande hundar på cykelbanan som ju inte är så bra men som gick cykelkillens ära för när. Stor dramatik men jag slapp gå emellan och lugna ner herrarna som tur var.