En extra promenad i brittsommarvärmen

"Bra att du kom hem", sa Margareta när jag kom hem efter promenaden idag. "Men var har du maten?"

Det var hans fel

Om det här vore ett nytt fenomen kunde man bli orolig, för det är ju lätt att tänka vad det kan vara symptom på i den här åldern, men så här har det alltid varit för mig. Gå ner till stan för att handla mat men komma hem utan kasse. Jag vände direkt i dörren och tog en extra promenad tillbaka till affären, och i det här varma fina vädret var det riktigt skönt.

Jag skulle annars bara kolla ett par saker nere på stan och så lovade jag att handla lite mat på vägen hem, men så kom det som så ofta något annat emellan. Och så har det alltså alltid varit. Efter att jag gjort mina ärenden blev det så att jag tog en annan väg hem som variation, det var då det där med affärn föll bort.

Utan någon som helst anledning kom jag att tänka på Bo Setterlinds fina dikt i minneslunden på Wallinska Kyrkogården, det var den vägen jag tog hem. Fyra rader på en sten som är så fint skrivna och som jag läst många gånger på vår alternativa väg hem men nu kom jag inte ihåg en av raderna så jag friskade upp minnet och kommer aldrig mer att glömma dom. Fan tro't. Bo Setterlind jobbade som ung i kassan på posten och bjöd kunderna på karameller brukade pappa postis-Sven berätta, men det kanske bara är en dikt det också. Är det någon som minns Bo Setterlind längre?

Möjligen är man lite mer okoncentrerad så här på halvfastedagen i 5:2-tillvaron, men är det inte värre än en extra promenad är det OK. Okoncentrerad men extra energisk - effekten håller i sig. Extra promenader, gärna en löprunda, gräva en grop, man vill ha något att göra hela tiden. Margareta var också arbetssugen idag, hon passade på att möblera om lite.