Bättre sent än aldrig?

Nä, det här är väl inte jag

Ibland tycker jag inte att det gäller, när en del alltid är sena får man väl hålla sig hemma.

I kören på måndagarna samlas nu 150 personer varje måndag. De flesta är där i hyfsad tid, och det är ju bra så att vi kan hjälpa till med att ställa ut stolar t.ex. och så kan vi vara igång på rätt tid. Lite socialt snack hinner man också med innan vi startar om folk är på plats hyfsat tidigt.

Men så när det fattas en minut kommer det där gänget som alltid är sist och så upptäcker dom varje gång att det är ont om plats. "Var ska vi sitta?" undrar dom förebrående och så ska det bäras fram fler stolar. Eller så vill dom tränga sig in bland oss gubbar om det finns nån ledig stol där fast alla vet att körledaren vill ha oss 20 gubbar i en grupp för sig. Nu har vi jag varit på kören 4-5 gånger och det är samma sak varje gång och alltid med samma folk.

På jobbet var det också ofta så. Eftersläntrarna till mötet, ofta några chefer, skulle väl visa hur upptagna och viktiga dom var så att personalen skulle få sitta och vänta. Alltid samma folk som alltid kom sent.

På seniorspinningen är alla tidiga, alla cyklar är upptagna redan tjugo i nio nu, så när jag kommer kvart i får jag alltid den sista cykeln. Vi pensionärer brukar väl ha ord om oss att vara tidiga och bortsett från några i kören så kanske det stämmer, jag är i alla fall alltid tidig men det har jag nog alltid varit. Dålig stil att alltid vara sen. Och nu har jag som en sur gubbe fått gnälla lite.