Aktuellt i Aftonbladet

Bara några kommentarer till nyheter jag läser i Aftonbladet. Jag brukar kommentera i tidningen ibland, och det är så många knäppgökar som kommenterar där så man försvinner lätt i mängden.

Men idag har jag några kommentarer här:

Kungen i blåsväder, han har nog satt sin sista potatis. Lena Mellin skriver att han framstår som skyldig med sitt sätt att hantera den här sista krisen. Han borde abdikera, det  tycker KG Bergström och det tycker jag också.

Extra skatt på lådvin var en bra idé, men knappast populär bland andra. Jag har alltid tyckt att det är konstigt att man får så mycket rabatt när man köper 4 flaskor i stället för en. Just vin är inte lämpligt att ge såna rabatter på. Tycker jag. Och inte är det så nyttigt heller att gå och krana vin när som helst så det är dumt att ge rabatter just på lådvin.

The Beast  fick problem på Irland. Obamas kortege fastnade på backens krön. Det hade aldrig hänt med en Citroën! Då trycker man bara på "Upp" och bilen höjer sig nån decimeter. Räcker inte det så trycker man på "Ännu mera upp" och höjer sig ytterligare. Då kan man visserligen få problem med askmolnet, men trots det så borde Obama gå över till en Cittra. Han skriver på Facebook att USAs government har 600.000 fordon, har dom något emot franska bilar?

Hämnden är ljuv

Jag var ner till brädgården igår.

Det är alltid trevligt folk där, en vet tom vad jag heter. Vi brukar prata lite om Rickard Widmark när det är den killen som mäter virket. Och tjejen i kassan är också väldigt trevlig och väldigt kunnig. Hon har jobbat där så länge jag har handlat där och jag tror hon kan allt om material och verktyg. Så det är en bra brädgård. Och igår var släpet ledigt och jag skulle köpa några brädor.

Hakade på släpet och körde in i virkeshallen och mätkillen visade var mina brädor fanns, i ett fack rätt högt upp. Han visade också var jag kunde hämta en pall att kliva på och då nådde jag nätt och jämt upp till övre brädfacket."Hur många ska du ha" frågade han och skrev ut min nota och cirkulerade vidare i hallen som var rätt folktom. Inte en tanke på att hjälpa till, det var rätt svårt att få ner brädorna.

Så jag fick kämpa själv med att räkna och dra nerdom och lassa släpet mens han tittade på. Sen plockade jag bort stickorna ur handen, betalade i kassan och åkte upp till Stentorpet för att lassa av, men ojdå, jag hade tagit en bräda för mycket. 55 kronor.

Jag säger till när jag lämnar tillbaks släpet tänkte jag, men så tänkte jag att med en så slö kille i virkeshallen så får udda vara jämnt. Där fick dom och jag fick en bräda extra.              

Turistreklam för Sala

Det första man tänker på är väl silvergruvan när man tänker på Sala, och det är en fin turistattraktion, men nu ska jag slå ett slag för Gröna Gången som vi gick häromdan.

Starten vid Månsols

Riktigt fint

Här gick gruvfolk en gång och kollade att vattnet rann som det skulle fram till gruvan. Nu är det en så fin väg att gå. Börjar vid Dammskybod nästan ända uppe vid oss och går ända ner till Stadsparken. Nu startade vi vid Måns Ols där det finns en liten skylt som berättar om gången. Så går den längs med vattnet som gav några få hästkrafter till gruvan, det räckte och gruvan var en viktig inkomst för Sverige en gång.

Så kommer man förbi bakingången till Folkets Park som på halvfart är lite av folkpark fortfarande, tror jag. Det finns inte många kvar, men här stod jag och köade en gång med Margareta för några år sen...

Vi gick inte hela vägen ner till stan den här gången utan rundade Mellandammen och gick tillbaka till Långforsen på andra sidan, genom sommarstugeområdet som Margareta hade mycket att berätta om. Nästa gång går vi hela vägen ner till Stadsparken. Kanske börjar redan hemifrån Stentorpet, längre än så är det inte, men det är en fin turistattraktion för Sala tillsammans med gruvan.    

Och hemma på väggen i stan hänger en Gröna Gången-målning av Karl-Otto Modin.

Världsnyhet i Stentorpet

Väggtidningar som tex i Peking är gammalt. Väggmålningar, konstverk på husgavlar etc etc  har funnits länge. Men en Vägg-blogg har nog ingen sett tidigare. En världsnyhet som kommer att slå igenom på bred front, men det var här i Stentorpet den föddes.

Ove och Marianne, byns biodlare, har lagt till honungsladan till bloggosfären, världens första vägg-blogg. Redan kan man läsa där om spännande traktorreparationer men framför allt kommer det att bli nyheter där om biodling och sånt tror jag. Binyheter är huvudnyheter, och redan flockas folk framför ladan för att ta del av det senaste på bloggen.

Det här kommer förstås få efterföljare, jag funderar själv på en väggblogg, men har inte hittat nån riktigt bra vägg än, men det kommer. Det fina med en väggblogg är att den är helt plattformsoberoende och tillgänglig under hela dygnet och man behöver ju inte heller sitta och knappa på datorn för att uppdatera bloggen. Det här är något som kommer.      

The Genius of Ray Charles

Jag känner mig lite salig i kväll. Jag såg just ett kanonprogram på Axess TV, Amerikas Musikaliska Mästare del 3. I kväll hade dom kommit fram till Ray Charles.

Min första Ray Charles-skiva

Jag var bara 15 när jag läste om en sångare med ett så tufft namn, Ray Charles.Bara på grund av namnet och helt osett och helt ohört beställde jag en LP, The Genius of Ray Charles, och sen var jag fast - jag köpte alla hans skivor. Ray var sen  den stora ungdomsidolen för mig - större än Elvis. Och vilken lycka när jag i juni 1962 fick höra och se honom spela på Gröna Lund. Att vi sen fick gå brandvakt i Stockholm och vänta på morgontåget kl 6 hem till Västerås var det värt.

Filmen "Ray" häromåret var en kanonfilm som jag ska ta och se om, men det här programmet handlade mest om hans musik och var nästan bättre, det är så sällan man ser något om honom på TV och hans musik spelas ju aldrig på radio nu för tiden.

Nu var det längesen jag lyssnade på Ray så det blev nästan samma kick som jag fick som 15-åring.

  Ray Charles - I can´t stop loving you!