lördag 28 februari 2009

Rätt låt vann

Nu har vi hört alla melodifestivalbidragen, 32 sånger

Och den 32:a var bäst, Malena Ernman med La Voix. Den hoppas jag vinner i Globen också, jag tror den platsar i Moskva.

Av vinnarna från förra veckorna var det ingen som riktigt stack ut och jag har redan glömt dom. Zelmerlöw var rätt bra har jag för mig och BWO och hårdrockarna H.E.A.T., och det kan vara någon annan bra låt jag glömt, jag får väl se i finalen.

Carolina af Ugglas gillar jag starkt så hennes Snälla, snälla får väl några poäng också, men jag ger 12-poängaren till Malena. Och Petra Mede får MVG.

Vasaloppet går imorgon

Men jag är inte med. Den här gången.

Två gånger har jag kört, Öppet spår för 9 år sen och några år senare blev det det 'riktiga' Vasaloppet.

Visst var det kul, men rätt jobbigt. Jag har ingen skidteknik. Och jag kan inte valla heller.

Första gången lämnade jag in skidorna för vallning men fick så bakhalt så jag borde åkt baklänges till Mora.

Andra gången försökte jag valla själv och det blev mycket bättre den gången. Men när jag vallade på 15 minuter tog det 3-4 timmar för mina kamrater att bli klara, så jag kunde kanske varit lite mer noga. Och dom suckade lite åt mina finska lågprisskidor när dom putsade på sina nyinköpta, toppmoderna märkesskidor.

Ska man ge sig på Vasaloppet ska man ha riktiga grejer, jag borde kostat på mig grejer för ett par tusingar till, då hade jag inte behövt slita så mycket.

Skidor är bra motion, man jobbar ju med armarna också, men för mig passar löpning bättre, och det är jobbigare att springa en 5-milare (som i söndags) än att skida en 9-milare. Tycker jag.

Är det verkligen så länge sen?

Jag tänkte så igår när vi kollade Så ska det låta på TV.

Sex personer i åldern 20-40 funderade utan framgång på vilken svensk som varit FN:s generalsekreterare och med tvekan chansade en av dem till sist rätt på Dag Hammarskjöld.

Det känns så nära när han omkom i Kongo. Hans begravning TV-sändes, lite ovanligt då, och vi fick ledigt från skolan. Statsminister Erlander hade byxor i fel storlek, dom slutade en decimeter över fotknölarna, det såg lite dumt ut. Och efteråt satt jag, 17 år, på Djäkneberget och ägnade mig åt mitt missbruk jag redan då hade: Ett kilo gröna vindruvor, ett par äpplen och Aftonbladet. Sånt glömmer man inte.

Och just idag är det 23 år sen Olof Palme blev mördad. Han kommer väl också bli glömd av många om en del år. Åren går.

fredag 27 februari 2009

Trådlös el - verkar konstigt!

I slutet av sextiotalet påstod jag i en fikarumsdiskussion att nu är alla stora upptäcker gjorda. Man rodnar hur dum man kan vara.

Sen dess har vi fått mobiltelefon, laser och el från solceller, persondatorn med Internet, DVD och trådlösa nätverk, GPS och hur mycket mer som helst. Och mikrovågsugn har också kommit senare.

Och nu pratade jag om trådlös el med svärsonen. Det verkar omöjligt, men det fungerar faktiskt, och bilden visar en klumpig prototyp. Det jag läst verkar i första hand gå ut på att trådlöst ladda batterier i mobil och PC på korta avstånd, och det dröjer nog länge innan man kan slippa alla sladdar hemma, men tänk så skönt när man ska möblera om och bara ställa lampan där hon vill ha den den här gången. Utan att krångla med skarvsladdar och sånt.

Men hur det kan fungera ska jag fråga min kompis Lars om. Han kan allt om elektricitet. Det som jag tycker verkar omöjligt kanske bara är el-ementärt.

Bra Försäkringskassan

Tur att man kan sköta så mycket hemifrån datorn.


För nu kommer jag att ha en del kontakt med Försäkringskassan, det var länge sen sist. Jag har skött allt från datorn och sluppit köa och dom har lyckats göra det mesta rätt enkelt att förstå hur man ska göra.

Så hade jag bara en liten fråga igår så jag skickade ett mail och tänkte att det tar väl sin tid, dom har ju inte så gott rykte. Men efter nån timme kom svarsmailet. Bra Försäkringskassan!

Men till banken gick jag in och köade igår för en gångs skull, och det var ju massor av folk där. Vad gör dom där? Det kändes ovanligt att köa på banken, nu dröjer det länge till nästa gång.

Telefon, el, bredbandet och såna ärenden fixar man också lättast från datorn och de flesta kundwebbar är rätt OK numera.

Men visst har dom som har datorvana ett otroligt försprång. Få se om mina elever på datakursen hos Aktiva Seniorer kommer att våga skaffa sig BankId och sluta köa.

torsdag 26 februari 2009

Jag gillar inte tiggeri

Det sitter en gumma på stan och tigger. Med en skylt på dålig svenska. Så ser det alltid ut.

För då och då dyker dom upp, tiggarna. Jag vet förstås inget om den här gummans historia, men tiggare på stan vill vi inte ha, och ingen behöver väl heller sitta så.

Alltför ofta läser man om gäng som åker från stad till stad och tigger några dar innan polisen motar bort dom. Så drar dom vidare till nästa stad, Jag har också läst om 2-3 killar som jobbade i skift i samma gathörn, medan en tiggde så festade dom andra upp pengarna, sen bytte dom av varandra. Kan det vara så?

Och i ett annat gathörn stod en kille och spelade dragspel mycket dåligt och tänkte sig få en slant för det. Han fick inget han heller.

För en tid sen lyckades en man fly från sina fångvaktare som tvingat honom tigga flera år. Så det finns kriminalitet i tiggeriet också.

Men duktiga gatumusikanter däremot som man kan se på sommaren stannar jag gärna och lyssnar på en stund och dom kan tom få ett par spänn för besväret.

Vilken hälsometod är bäst?

Tallriksmodellen, GI, Atkins, fett eller kolhydrater, glykemiskt index, BMI. Man kan bli snurrig.

Men det är nog så enkelt att var och en blir salig på sitt sätt, alla hälsometoder har sina för- och nackdelar. Jag tror inte det finns någon absolut sanning, utan trivs man och mår bra av sin livsstil så är just den den bästa.

Och nu såg jag en ny rapport (kommer ju nya hela tiden) att vilken metod man än väljer så är dom ganska lika om man samtidigt motionerar några timmar i veckan och drar in lite på kalorierna. Sen ska maten förstås vara hyggligt sammansatt.

Det låter ju så busenkelt, så självklart. Det tror jag på!. Vi går nog mest på den gamla tallriksmodellen med lite dragning åt GI, och det passar oss. Mycket motion och frukt och lite mindre med kalorier. Och så försöker jag dra in på ostmackan.

Men när jag i söndags tog en löptur i snömodden från 8 på morgonen till 4 på eftermiddagen då mosade jag in hallonbåtar under loppet och tog med gott samvete ett lass ostmackor efteråt.

onsdag 25 februari 2009

Livslångt lärande

Jag är säker på att man aldrig blir för gammal för att lära sig nåt nytt.

Men i pensionärsåldern tar det lite längre tid får man erkänna. Jag kämpar själv med spanskan och tex konjunktiv och preteritum är jättesvårt i spanskan. Hade jag bara varit under 20 så... Men nu är jag 64.

Däremot klarar jag datorn hyggligt, och idag var jag för första gången en av tre lärare hos Aktiva Seniorer för åtta elever, alla pensionärer. Bra med många lärare, och det var kul men jobbigt och man ser hur himla svårt det kan vara att lära sig nåt nytt.

Kan jag bara själv visa mina elever hälften så stort tålamod som maestro Scardovi visar mig på spanskakvällen är jag nöjd. Kul var det i alla fall. Hoppas eleverna tyckte det också.

Nu blir det tungt

Förlovning i går och bröllop nästa år i kungahuset. Inget kan beröra mig mindre.

Jag förstår förstås att så länge vi har den här ordningen i Sverige ska det uppmärksammas, men det är väl en lågoddsare att tippa att media och östermalmstanterna (som finns över hela landet och även är män) kommer att tappa all sans och måtta nu. Lokaltidningen tex hade 5 helsidor och hela förstasidan idag.

Det kommer inte att gå att värja sig, men det positiva kan trots allt vara att även kritiken mot kungahuset kanske kan komma att luftas.

Men när tom den här bloggen försöker åka snålskjuts på förlovningen är det illa. Det får inte upprepas!

Om jag hade ärvt min pappas jobb hade jag blivit postis. Inget fel i det, men jag är glad att jag fick välja själv.

tisdag 24 februari 2009

Å en sån dag

Så sa lillbrorsan Olle jämt i Pistvakt - vilket bra TV-program det var. Snacka om kultur.

Och i dag var det väl årets hittills finaste vinterdag. Sol, runt noll och vindstilla. Vi pulsade i snön över isen i de färska spåren efter några älgar och när vi kom närmare Braheholmen där Ebba Brahe en gång höll till såg vi bortåt land tre älgar som vi skrämt iväg.

Dom hade legat och vilat vid holmen där det var gott om älgbajs. Vi tänkte plocka lite och sälja dyrt till tyskar, men dom var lite för färska. Och över allt vakade några mäktiga rovfåglar. Det var verkligen fint.

Sen fixade vi grillad korv och en kopp kaffe och det är ju alltid gott.

Soptunna till salu


Vi källsorterar våra sopor här på Stentorpet. Självklart.

Men fortfarande finns det folk som inte kan skilja på kartong, metall, plast och annat. Märkligt.

Och så komposterar vi allt grönt avfall i trädgårdskomposten och får prima matjord gratis. Så det blir inte så mycket sopor i tunnan.

Nu går vi ett steg längre och gör oss av med soptunnan helt och hållet! Och då slipper sopbilen att köra sönder vår väg längre, och så blir det ingen soptömningsavgift heller. Fint. Vi tar med oss de lilla sopor som blir kvar till närmaste sopsorteringsstation, och med lite tur kanske dom sätter upp en ny sån borta vid nedlagda kiosken så får vi ganska nära också.

Vi får se om vi kan få något för vår gamla tunna på Blocket.

måndag 23 februari 2009

Det går bra

När det var som jobbigast på långa löparrundan igår fick jag hjälp av vad Clea sa när hon var 2,5 år.

Med armpuffar kämpade hon i poolen i Lanzarote. Alla vill hjälpa henne till stegen, men hon ville klara sig själv. "Det går bra" frustade hon och vevade på med armarna. Jag tänkte på det i går när det var som tyngst. Det går bra!

När Casper var 5-6 år råkade han slå ner två lampor. Den ena gick sönder och han fick lite bannor av sin mamma, men han drog till med en hurtig kommentar: Men en klarade sig!

Och när jag barnvaktade Ellen och bad henne plocka upp sina kläder tyckte hon det var lite onödigt: Hemma hos oss är vi inte så noga!

När jag kom hem efter en tuff 32-km träningsrunda och var rätt tagen drog Margareta till med: Bra att du kom hem, kan du kila ner till affärn och handla nu.

Spontana kommentarer kan vara kul, dom kan jag skratta åt länge.

Sportlov

Sportlov med sportlovsungar. Vad ska vi hitta på?

Skidor och skridskor förstås men det blir väl lite TV-tittande också. Och dataspel. Dom behöver väl koppla av från skolan med lite av varje.

Men jag tar det lugnt idag - pulsade i snön nästan åtta timmar i mitt 5-milslopp igår så benmusklerna ömmar rätt rejält.

Det börjar bli mildare ute här på Stentorpet och snön börjar lite mjuk. Jag körde fast med bilen i modden igår så nu tar jag och skottar snö några timmar, så får dom andra åka skidor. Armarna blev inte så slitna igår.

söndag 22 februari 2009

Jag är Ultra Marathon-löpare

Dvs jag har sprungit lopp längre än ett marathon. 50 km blev det.

Men det var tungt, mesta delen var det 5-6 cm nysnö, men på många bitar var det snarare 10-15, och värsta biten genom skogen ännu mer. Så det var tungt! Det här loppet borde snarare räknas som 60 km.


Men ingen blir profet i sin egen hemstad, så mina närmaste är inte så imponerade, tycker snarast är det verkar klent beställt mellan öronen.

Må vara hur som helst med det, men jag känner mig nöjd och vill hädanefter tituleras Ultramarathonlöpare. Och spurten är jag extra nöjd med, folk i stugorna trodde visst det var blixten som slog ner medan någon gissade på en Kenyan. Undra på att jag är nöjd.


.

Bågen är spänd

Det finns ett ordspråk: Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Och nu är bågen spänd: Jag ska springa längre än jag nånsin gjort, rekordet hittills är en mara, 42 km. Nu ska det bli 50 km.

Mitt i vinten. Någon minusgrad är OK men 3-4 cm nysnö var väl onödigt. Och en bra bit på rundan är oplogad, där får jag springa i ett hjulspår. Där är det nog bättre att gå.

Det är en tävling, Yours Truly 50 km, som man kan springa var som helst i världen och sen rapportera in till arrangören, och nog har dom skönare dom som springer i Florida, men jag har tänkt på det här så länge så nog spänner jag bågen och kommer till start.

Det är bättre att få ett DNF i resultatlistan (Did Not Finish) än ett DNS (Did Not Start)

lördag 21 februari 2009

Standardisera mera!

Man kan bli tokig på alla olika kontakter till dataprylarna.

Jag glömde USB-sladden till extradisken hemma i stan. Och fast jag har massor av olika sladdar i datalådan var det förstås ingen som passade så jag får vänta till nästa vecka och koppla in den.

Men det här måste ju ändras. Det verkar ju rena nippran att varenda pryl ska ha sin egen sladd - standardisera mera!

Jag läste i veckan att batteriladdare till mobiler är på gång att standardiseras till nån USB-variant, och det var ju bra så man kan låna vilken laddare som helst.

Och sen blir ju mer och mer trådlöst. Elen kan visst också fungera trådlöst har jag läst nånstans hur nu det kan gå till, men då börjar likna nåt. För sladdar gillar jag aldrig.

fredag 20 februari 2009

Twitter är rätt kul


Och jag kommer nog att twittra en hel del och vara modern.

Twitter betyder kvittra fick jag lov att slå upp i boken, och om jag kvittrar regelbundet behöver inte Margareta fundera vad jag håller på med på dagarna. Har jag nåt skumt för mig kan jag ju bara låta bli ibland. Eller kvittra falskt.

Jag följer Obamas kvittrande och han var artig nog att lägga till mig i sin lista, det kände jag mig hedrad av, tänk att han är intresserad av lilla mig. Men Putins twitter verkade inte äkta, den följer jag inte.

Och det är lite för mycket skräpkonton som lustigkurrarna lägger upp så man får väl se hur långlivat det här blir.

Och t.ex. är jag tveksam till Homer J Simpsons twitter, det finns så många Homer att välja mellan. Men det vet ju alla att det bara finns en Homer J Simpson, och hans twitter skulle jag gärna följa.

Seconda, mitt nya vattenhål?

Det tar bara 5-6 minuter för mig att gå ner till centrum, och dit går jag flera gånger om dan.

Biblioteket ligger först, sen är det Piazza Di Spagna, Konsum och Clas Ohlson.

Men nu kommer det snart att ta längre tid till stan. En ung tjej, (Iza, 22) ska öppna ett fik på halva vägen ner till stan. Café i 50-talsstil och second hand-butik och det är snart invigning, fredag 27:e. Så det blir väl till att stärka sig med en kaffe och ett wienerbröd på väg till stan i fortsättningen.

Och får hon till bord och stolar utomhus också till våren så kommer jag nog låna en bok på bibblan och sätta mig med en cappucino i solen och bara låta da'n gå.

Second Hand har jag än så länge inget intresse av och Antikrundan och sånt får vara. Men en kopp kaffe är alltid gott.

Det går att bli av med fobier

Hjärnstorm på TV är alltid intressant. I går kollade dom in höjdrädsla.

Och precis det där har jag egen erfarenhet av. Henrik Fexeus fick två tjejer att tro att han påverkade deras höjdrädsla. Sen klarade dom av att klättra 10 meter upp i en repstege i Kolmårdens höjdbana, högt upp i träden. Och någon vecka innan vågade dom knappt gå över en hög bro.

Själv blev jag av med min höjdrädsla i en liknande höjdbana för 10 år sen. Den ena efter den andra av ungdomarna på företagskickoffet backade ur, så då måste man ju bara klara av det, och på en bana 8 meter upp i luften klättrade vi som vågade på repstegar, balanserade på rep, stockar och klätterväggar mellan träden. Och höjdrädslan försvann, nu är det bara höjdrespekt.

För länge sen såg jag en flicka som blev av med sin fobi för fåglar. Efter några timmars träning gick hon mitt bland duvorna på torget och matade dom. Och en bekant svimmade hos doktorn när blodprovet skulle tas. Det gick också att komma över.

Tankens makt kallas det ibland.

torsdag 19 februari 2009

Hinner ni jobba?

Det är snart 5 år sen jag lämnade yrkeslivet. Men jag har inte lämnat datorn.

Nu har jag bytt dator som gett mig flera dagars heltidsjobb för att få allt på plats och jag är inte klar än, men nu går det i alla fall fort som f-n som tur är för det är mycket att göra vid datorn. Lite väl mycket.

E-posten ska kollas förstås fast jag mest får reklam, sen ska man läsa tidningar och nyheter. Man ska kolla Facebook, den här bloggen tar ett par kvartar varje dag och jag vill kolla lite i andra bloggar också. Så tittar jag lite på Pensionätet och Silvergen ("Facebook" för oss äldre). Och TV-programmet man missade måste man ju se. Med mycket mera.

Och nu ska man börja med Twitter också, puh, och det var lite kul med riksdagstwittrarna. Allteftersom jag hittar nya twittrare att följa så tar väl det här sin tid också. Och nu måste jag lära mig twitter från mobilen också. Man måste ju hänga med.

Davis Cup i Malmö


Idrott och politik är aktuellt igen. Tennis mot Israel i Malmö. I mars.

Nu ska matchen spelas har man bestämt, men inför tomma läktare, men det blir säkert massor av demonstrationer utanför.

Efter Israels övervåld i Gaza hade det hade varit omöjligt att bara spela tennis som vanligt, och helst tycker jag att man skulle ställt in matchen, men om det blir bra demonstrationer utan alltför mycket bråk så är det effektivt med tomma läktare på matchbilderna också. Då visar vi Israel att vi vill ha slut på våld och ockupation.

Och det är blåögt att tro att man alltid kan skilja politik och idrott. Var Peking-OS opolitiskt?

Tennis mot Rhodesia 1968, Chile 1975 och nu Israel 2009 - det är klart att vi ska protestera.

onsdag 18 februari 2009

Långsemester

Våra kompisar är framme i Thailand. Dom blir borta en månad.

Visst är det fint i fritidshuset på Stentorpet även på vintern, men någon eller några månader i värmen under kallaste vintern ska vi också försöka unna oss när vi båda har nått After Work.

Det låter fint med Thailand, där har vi aldrig varit, och det kanske också är billigast och ligger bra till, men vi tittar på andra alternativ också. Jag skulle gärna bo i en lägenhet i en liten småstad runt Medelhavet eller på ett litet hotell där, det är OK det också.

Så kan man leva gott, läsa böcker, promenera, cykla och åka på sightseeingturer etc.

En lång rundtur i USA finns också i tankarna, eller "bara" några kortare solresor till värmen under vintern.

Men sen har man det där med luftföroreningar, visst tänker jag på det. Man kan nog inte resa hur mycket som helst i fortsättningen, men till Medelhavet kan man ta tåget. Vi tog tåget till Italien för två år sen, och det fungerade jättebra.

tisdag 17 februari 2009

Bra kundsupport

Jag var tvungen att ringa Tele2 kundsupport idag. Och fick bra svar.

Alltför ofta känns det som det sitter nybörjare på supporten, men här fick jag den hjälp jag behövde så nu fungerar mitt trådlösa nätverk precis som jag tänkt. Jag behövde bara göra en omställning i IP-telefonburken som inte stod dokumenterat i deras beskrivningar på nätet så nu fungerar bredbandstelefonen och trådlösa routern samtidigt. Men dom borde komplettera dokumentationen, då hade jag inte behövt ringa dom. Eller så borde det stått att man ska ringa dom så hade jag sluppit hålla på och krångla och försökt själv.

Annars har jag lärt mig att ta det lugnt när man ringer efter support och undvika att komma med egna förslag, det brukar dom inte gilla. Jag lyssnar oftast snällt och kommer med lite dumma frågor i stället, och ställa dumma frågor är jag bra på.

Vad är konst?

Det var ett par märkliga installationer Konstfack-eleverna presterade senaste veckorna.

Först tjejen som gjorde konst av att hamna på psyket och sen nu killen som förstörde i tunnelbanan. Allt för konsten! De flesta ruskar väl på huvudet åt sånt här. Men studenterna fick visst godkänt av sina handledare.

Men vad som är konst eller inte har man ofta surrat om på kafferaster, alla har åsikter och det är sånt som ofta engagerar. Alla städer har väl utskälld offentlig konst, Pinocchio i Borås senast. Och i Västerås skällde alla en gång i tiden på en tjur i guld. Men det är glömt nu.

Ernst Billgren har en aktuell bok i ämnet som jag inte läst, så jag vet inte vad han tycker, men jag läste för en tid sen om en som tyckte att det som framställs och arrangeras som konst också är konst till skillnad från bruksföremål. Sen är det upp till oss i publiken att gilla eller inte och avgöra om det har något värde.

Jag lutar nog åt det hållet jag också, och i så fall skulle ju Konstfack-installationerna ha med konst att göra. Jaja, men då får jag väl i alla fall säga att det där tyckte inte jag var så bra konst.

måndag 16 februari 2009

Det bor en konstnär i våra kvarter

Han är nog nyinflyttad. De första åren såg vi inga spår alls efter honom.

Men nu gör han ofta små noteringar på husväggarna runt där vi bor. Inga landskapsmålningar, inga porträtt och inte ens några stilleben. Installationerna består mest av några spretiga svårlästa bokstäver, eller så stänker han bara ut lite färgfläckar på väggen. Och han är lite missförstådd och motarbetad av hyresvärden som brukar tvätta bort konstverken, men det är OK, han får väl fråga om lov först om han vill sätta ut sina verk.

Men det är helt klart en talang för Konstfack, jag såg examensarbetet som en av deras studenter gjorde på tunnelbanan. Minst 100.000 vill SL ha för konstverket, eller om det kanske var för reparationen, mycket pengar var det i alla fall

Nästa vecka börjar bokrean


Men redan nu kan man förhandsbeställa. Det ska jag göra den här veckan.

Jag köper alltid en skaplig kasse blandat godis på bokrean, men jag brukar alltid komma ett par dar försent till bokaffärn då mycket är urplockat. Men nu har jag kollat på nätet och beställer nog det mesta där. Stig Claesson-boxen blir det första på listan. Och Strindberg kostar 59 kr/st.

Sen kan jag komplettera i bokhandeln om jag hittar något intressant. Det blir alltid lite faktaböcker om något som verkar intressant. Förra bokrean blev det böcker om Einstein, elektricitet och Peking-människan bl.a. och jag har läst dom alla.

Några historiska böcker verkade intressanta: Arkimedes, Cesar och Kinas historia t.ex.

En bok med Bellman-historier kan jag köpa till äldsta barnbarnet, han är bra på såna, men boken "Konsten att få rätt" behöver jag inte, för det har jag alltid ändå.

söndag 15 februari 2009

Vilken sporthelg

En så här fin vinterhelg har vi väl aldrig haft tidigare här på Stentorpet.

Vi har promenerat, skidat och sprungit. Skidspåren på sjön var bästa tänkbara.

Och nu har jag sprungit och testat banan som jag ska ta nästa helg. Första varvet är förlängt till 13,1 km sen är varv 2, 3 och 4 12,3 km. Då får jag ihop 50,0 km.

Jag hade hoppas på runt sex timmar, men det är så svårsprunget med osandad snö och bitvis fick jag balansera i ett hjulspår så det blir nog snarare sju. Om jag nu klarar det över huvud taget.

Och sånt här gör man frivilligt.

Vikingarännet

I dag åker dom skridskor från Uppsala till Stockholm. 80 km.

I år är det väl perfekta förhållanden. Dom har ju fått ställa in så ofta.

Långfärdsskridskor verkar härligt, men det har jag aldrig provat. Staffan på jobbet tjatade på mig år ut och år in och jag var på ett infomöte i skridskoklubben en gång, men kom aldrig igång.

Och Uffe blir lyrisk när han pratar skridskor, det verkar hur kul som helst.

Sjöarna här runt Stentorpet är bra för skridskoåkning, isen lägger sig tidigt och entusiaster från Stockholm åker ofta hit för premiärturen. Och en 5km-bana är plogad på en av sjöarna.

Och nu har dottern skaffat sig skridskor, blir jag utmanad på Vikingarännet av henne får jag väl börja träna.

lördag 14 februari 2009

Melodifestivalen i Skellefteå

Ikväll blev jag lite impad på mig själv.

Måns Zelmerlöw satsade jag på och hårdrocken med H.E.A.T. och det gick ju hem. Första gången jag riktigt gillat en hårdrockslåt, eller det kanske inte var riktig hårdrock? Bra drag i alla fall. Och av Måns & H.E.A.T. så sätter jag nog hårdrockarna främst.

Trodde nog att countrytjejerna skulle slå Lili & Sussie annars blev det väl som man kunde ana, inga större överraskningar.

Markoolio var kul och Petra Mede är riktig bra, jag gillar folk med humor och som har lite självironi.

Var det Leksand nästa vecka? Eller var det Malmö? Vi får se.

Avslöjad


Snickarn som gjorde utbyggnaden på Stentorpet härom året var en riktig klåpare.

Han såg så trevlig och kompetent ut, men så blev det snövinter och istapparna från takrännan avslöjade honom. Den längsta istappen är två meter och går ända ner i backen.

Nu förstår jag varför elräkningen har blivit så hög och varför det går åt så mycket ved i kaminen. Och så fick jag lite dåligt samvete, inte trodde jag det berodde på mig (sorry, jag menar min snickare) att Maud Olofsson måste bygga fler kärnkraftverk.

fredag 13 februari 2009

Män som hatar kvinnor

Nu är det snart dags för den första filmen och visst ska jag se den.

Alla har väl läst böckerna, och nog var dom bra. Jag isolerade mig då här i fritidshuset och läste hela natten så där som man ofta gjorde när man var ung, och det är böcker man inte somnar ifrån. Mycket datateknik, men jag har läst att det mesta ska kunna fungera i verkligheten även om det var avancerat.

En bra sak med Stieg Larsson är den lättsamma dialogen, han skriver som folk pratar utan en massa krystade onaturliga formuleringar. Jag retar mig ofta på dialogerna i nästan alla nya svenska deckare, Camilla Läckberg, Åsa Larsson, Liza Marklund etc. som ofta kör med ett språk som inte känns som naturligt talspråk.

Men som alltid hakar jag upp mig på något: I dialogen skriver han ofta t.ex.: Jag mötte en kille vid namn Persson. Vem sjutton pratar så?

Men språkpoliser är odrägliga, erkänner.

Fin dag på Stentorpet

Minus 14 i morse och det gick väl upp till 3-4 som mest. En skön vinterdag.

Småfåglarna satt hungriga i morse, men nu är dom mätta och glada igen, och mössen har det fint under snön. Man ser spåren av dom under fågelbordet, men så länge dom håller sig utomhus är det OK.

Alla gångar är skottade och vägen ner till huset är också skottad. I år hade vi haft nytta av en snöslunga, men det är nog första året på 10 år minst. Jag kanske ska börja spara och köpa en om 10 år när det blir nästa snövinter. Jag ställer fram en spargris så får våra vintergäster hjälpa till med att betala entré här på Stentorpet, så kan man väl göra?

I morgon blir det skidor på sjön och lite lätt motion - det blir värre nästa helg, då gör jag ett seriöst försök på ett Ultra Marathon 50 km. Kallare än -10 vid start lämnar jag W.O. om det inte ser ut att stiga under dan. Det ska bli spännande.

torsdag 12 februari 2009

Bästa film alla kategorier

Dom visar den flera gånger i veckan (tror jag) på TCM, och nu har jag sett den igen.

Arlfred Hitchcooks I sista minuten med Cary Grant. Jag har snart sett den 100 gånger. Någon gång om året ser jag hela filmen från början till slut, men oftast blir det bara sista halvtimmen eller så när man suttit och zappat vid TV:n och råkat komma in i den.

Den har verkligen allt och moderna actions är närmast patetiska i jämförelse med en sån här film. Höjdpunkter är flygplansdramatiken ute i majsfälten, mordet inne i FN-skrapan och förstås avslutningen på Mount Rushmore. Jag börjar lära mig hur den slutar nu efter alla dessa år, men slutet är alltid lika spännande ändå. Nu blir det svårt att somna igen.

En åldersfråga

Nu fyller vår granne från nybyggartiden år - 70 år!

Vad är detta? 70! Han är ju bara några år äldre än mig?

När jag var 18 bockade en liten kille för mig och frågade: Vet farbror hur mycket klockan är?

På mitt första jobb, jag var väl 22, gjorde jag bort mig när jag sa att mina chefer, runt 35, hörde till en annan generation. Där rök mina framtidsutsikter.

När jag var 25 och jobbade med kunder över 50 var det segt. Erfarenhet? Ja, kanske men dom tänker ju så himla långsamt.

Vi hade åldersproblem då, och nu läser man ofta att det bara blir värre och värre. Över 40 börjar karriären gå i stå.

Men min gamle granne driver fortfarande eget företag och sitter ordförande i en räcka föreningar. Och själv lär jag mig nya språk och har hyfsade tider på mina marathon, så många ljus på tårtan behöver inte automatiskt betyda långvården.

Konflikt i motionsspåret

Det var några roliga insändare i lokaltidningen idag.

Snövinter = möjlighet att åka skidor. Med snöskoter och spårmaskin går det att göra fina spår och det är fint om man tänkt sig ett Vasalopp i år, och det är ju fint för oss andra också som vill lufta skidorna. Men spårläggaren här hemma var lite ledsen på hundrastare, promenerare och joggare som prompt måste hålla till just där i motionsspåren.

Bredvid i tidningen sitter ett bidrag från en promenerare som var upprörd över att han fått sig en skrapa av några skidåkare: Jag gick några hundra meter i spåret och skidåkarna har väl inte ensamrätt på motionsspåren skrev han.

Nä det är klart att alla har rätt att vara i motionsspåret, men här var det ovanligt lätt att välja sida.

Det klassiska är annars synpunkterna från joggare på hundrastare som låter hundarna springa okopplade i motionsspåren. Det är lika lätt att välja sida där!

onsdag 11 februari 2009

Nu gör jag som Michael Phelps


Det var ett intressant experiment i Musikministeriet i går.

Phelps laddar upp med musik och har ju fått en del framgångar får man ju säga, 8 OS-guld i Peking tex, och nu testade Josefine Lillhage också musik under ett träningspass och hon slog personligt rekord direkt. Hon blev själv förvånad, och hon skulle börja använda musik i träningen nu.

Jag har varit mot att lyssna på musik när jag tränar, det har räckt så bra att bara springa och tänka på lite av varje, men nu måste jag väl testa det här.

Min GPS funkar som MP3-spelare men har så dålig batteritid så den duger inte. Jag blir galen. jag vill inte ha fler grejer. Men jag får väl lov att kolla på en iPod och ladda med bra träningsmusik, och om den fixar personligt åt mig på nästa mara är det väl värt priset då. Men jag tar en billig en om det finns.

tisdag 10 februari 2009

Hur blir det med Iran?

Igår firade dom 30-årsminnet av revolutionen i Iran.

Visserligen var det väl bra att bli av med shahen den gången, han var ju inte nån demokrat och hans hemliga polis, Savak, var fruktad, men det som kom efter var ingen förbättring, så den här dan var väl inte mycket att fira.

Iran var på gång när Khatami var president, han ville reformera, men hur dom än gör så bestämmer prästerna till sist. Nu blir det val igen i sommar och Khatami vill ställa upp och utmana Ahmadinejad. Om han vinner kanske han lyckas bättre den här gången, och Obama vill ju börja prata med Iran. Hoppas det lyckas. För inte tänker väl USA längre på att börja bomba?

För iranierna är väldigt trevliga och är värda frihet. Jag besökte Iran för några år sedan, och folk på gatan jag pratade var otroligt öppna i sin kritik mot ledningen. Och gästfria: "Kom hem och bo hos mig" säger dom direkt när man pratat en stund på bussen.

Och artiga, jag hjälpte en ung iransk flicka tillrätta här på stan i Västerås häromdan, och hon tog i hand och tackade för hjälpen. Sånt är man inte van med.

Min nya dator

Jag har skaffat en ny dator.

Jag har haft den en vecka nu och allt fungerar och jag är riktigt nöjd. Jag sittter flera timmar framför datorn varje dag, så en snabb och bra dator behövde jag. Men det är mycket pyssel innan man får till allt som man vill, så här kommer jag att behöva sitta många timmar till.

Det är många delar på en plog och kan man nånsin verkligen lära sig en sån här?

Jag läser många teknikbloggar och bläddrar i datortidningar, men man kan ju bli knäckt av alla nya grejer, protokoll och förkortningar. Hjälptexter i all ära, men jag skulle nog behöva en 14-dagarskurs för att utnyttja min nye vän. Eller kanske kan hitta någon bra handbok.

Men idag fick jag i alla fall fart på mitt trådlösa nätverk - en korsad nätverkskabel hade ställt till det för mig så just nu är jag extra nöjd.

måndag 9 februari 2009

LSD är min grej

Long Slow Distance alltså - spring långt och sakta.

Det man tränar blir man bra på vare sig det är fiol, poker eller spanska, så tränar man LSD blir man bra på att springa sakta. Och långt.

Vill man bli bra på att springa lite fortare ska man blanda in tempo, backe mm men LSD räcker åt mig, jag tränar aldrig på annat sätt. Och det som är bra med LSD är att man lättare undviker skador.

Semesterotränad försökte jag en gång hänga med i ungdomarnas tempo, men då åkte jag direkt på min enda skada, knät svullnade som en mindre handboll. Naprapat Eddie Lanza knådade mig 5-6 ggr och efter 4 månader var jag OK igen. Sen har jag stukat foten 3-4 gånger, det tar uppåt 3 veckor att läka. Det är de enda skador jag haft.

Långturen idag var en riktig njutning - solen värmde för första gången i år. Och för några korta dagar toppar jag Västerås-listan på jogg.se-siten. Det var lite kul. Jag är enda 40-talist där.

Jag gillar min Buff


Den är genial så enkel den är. Jag ska skaffa ett par till.

Jag ska ha ett par stycken på löparrundorna och en mer till fint.

Nu har jag bara en, och den har jag fått i present. Innan dess hade jag ingen aning om att det fanns något så här smart. Och det tog mig ett bra tag innan jag kom på hur smart den är, men nu gillar jag den desto mer,

Kostar kanske en dryg hundring men kolla in tuffingarna på på bilden hur cool man blir, så där känner jag mig när jag har min buff på mig. Och så här kan man göra med den.

söndag 8 februari 2009

En kul hobby


Vi var på en geocachingträff på Björnön idag.

Det är en kul och spännande hobby som inte behöver vara så dyr och man kan lägga ner massor av tid om man vill eller bara hänga med ibland som vi gör. Frisk luft och motion, och det är enkelt att komma igång. Man behöver en GPS (bil-GPS:en duger till att börja med) och så lägger man upp ett konto på geocachingsidan, sen är det bara att börja.

Man letar 'skatter' som andra cachare har gömt och det är lätt ibland och ibland riktigt svårt. Mitt i stan ibland eller långt inne i skogen. Och nån gång en svår beräkning för att få fram skattens koordinater. Eller en klurig gåta.

Och när man väl hittat skatten så kanske det ligger ett suddgummi där som man kan ta i utbyte mot en nyckelring tex. Det är det hela. Man måste prova själv för att se om man gillar det.

Och i dag var det en utomhusträff med korvgrillning och cachingsnack. Trevligt. Några hade åkt över 20 mil till träffen.

Melodifestivalen igång igen

Som vanligt: Skandal, fiasko, lägg ner - har man hört den förut?

Inte för att det är så viktigt, men vi tittar gärna på dom här programmen när vi kan, och extra kul igår när vi fick dela chipsen och Coca Colan med ett par barnbarn. Och vi fyra enades om att Emilia skulle få vår röst.

Och det var skarpt av Petra Mede att hålla i programmet så bra. Men jag erkänner att jag inte hängde med riktigt på nya reglerna. Jag får väl läsa på till nästa vecka när cirkusen dra vidare.

Men nu är vi insnöade på Stentorpet. Det kom några decimeter nysnö i natt och det snöar fortfarande.

lördag 7 februari 2009

Bra vinter i år

Inte för kallt och skapligt med snö. Vi har nog uppåt 40 cm här på Stentorpet, kanske över

Skridskobanan på sjön är inte upplogad men det fixar dom nog till sportlovet. Men det var ett bra skidspår på sjön, säkert 5 kilometer långt och mycket folk som tränade eller bara slöåkte lite sakta.

Första året jag åkte Vasaloppet fick jag åka på konstsnö i Avesta för att få lite träning. På en 1,2 km-bana fick jag ihop drygt 25 km - 20-25 varv måste det ha blivit. Enformigt! Några mil i december blev det den gången , sen blev det den där eftermiddagen i Avesta, det var all träning jag fick ihop, men Vasaloppsåkarna i år kan inte klaga på ont om snö.


Men skidåkning är inte min grej, tekniken och stilen är för dålig. Däremot börjar barnbarnet få till en bra stil.

Age of Mythology

När man har hand om barnbarnen här på Stentorpet får man lära sig så mycket.

Nu har jag fått en ingående beskrivning vad som händer i det här spelet - ön där man bor sjunker och man måste hitta lösningar, när man försöker få fienderna att bli sams och tar hjälp av vikingen Skulke är han så lömsk så han bara luras, och man kan bli förvandlad till ett vildsvin om man inte passar sig. Spännande, lätt att förstå att ungdomarna tycker det kul med dataspel. Och med nya datorn kan jag också spela nåt häftigt, törs man prova Age of Mythology.

Men nu ska vi åka skridskor och skidor. Morfar och mormor hänger med fortfarande.

Och ikväll blir det till att chilla vid brasan så hoppas jag få höra mer vad som händer i mytologispelet.

fredag 6 februari 2009

Långlöpning

Lätt snöfall, ett par cm snö på backen. Tvekade lite i morse men nu känns det bra. 30 km blev det.

Och gott om tid att tänka, och det blev lite om kärnkraften. Jag hoppas verkligen att dom andra också tänker några varv till innan man börjar bygga en massa nya kärnkraftverk. Dom må vara säkrare nu än på 70-talet, men har man inte löst avfallsfrågan kan man ju inte bara klämkäckt säga 'Jag kan leva med kärnkraft'. Dom generationer som kommer efter oss ska leva 100.000 år med vårt avfall.

Men mest tänker man på löpningen när man springer långt och länge och långsamt.

Lidingöloppets 30 km (2.52) är rejält plågsamma på slutet med Aborrbacken, men en lång träningsrunda på 30 km (3.27) är något helt annat. Visst blr man trött, men jag är så himla nöjd att jag kan göra ett sånt här träningspass, duscha och sen ta en tur ner till stan utan problem. Telomererna (finns inne i cellerna) växer sig långa och hjärncellerna blir bara fler sägs det. Fint!

Men många undrar vad man håller på med. Johan Glans funderade: Man sätter fram en fot och så sätter man fram den andra, och så fram med den första igen osv. Hur kul är det? Och hur kan man göra tidningar som handlar om det (husorganet heter Runners World).

Filosofen Ingemar Stenmark har svaret: De' gå' int' å förklar' för den som int' begrip'.

Kärnkraft eller förnyelsebart

Jag såg alliansens presskonferens om kärnkraft igår.

"Världsledande", "Sverige tar ledningen" etc. Har nog aldrig hört större överord. Centern har bytt sida och ska trycka på JA-knappen fast man tycker som förut och 'kan leva med det' som är ett nytt redan uttjatat modeuttryck från Maud Olofsson. Byter centerväljarna fot lika lätt bara dom får sitta kvar i regeringen? Skulle tro att dom känner sig lite överkörda.

Men så dumt att låsa det här till en fråga mellan blocken. Jo, oppositionen ska få komma på möte och man kanske kan komma överens på något sätt över blockgränserna. Det behövs.

För här i gungstolen är det så lätt att se att det måste till långsiktiga lösningar, inte bara kortsiktiga lösningar inför nästa val som kan rivas upp vart fjärde år.

Och ska vi bygga ut kärnkraften ska vi bryta uranet själva också. Tycker jag. Och inte fega ur och inte ta hela ansvaret.

torsdag 5 februari 2009

Garageinbrott


Vi har har haft inbrott i garaget i natt, det var trist.

Och det märkliga är att dom var inne i garaget tre gånger. Först 2 gånger under dan, sen finalen mitt i natten. Lasse som har bilen bredvid min satt vakt till kl 1.00, så dom har dykt upp efter det. Det måste vara en nyckel på drift.

Det är 35 platser i garaget och Lasse fick bakrutan sönderslagen och en dunk med 10-liter bensin försvann.

Men värre var det för killen med BMW-n, hans sommardäck som kostat 50000 ligger väl ute på Blocket nu. Och kinesen och några till blev också av med sina sommardäck, men mina var väl för slitna så dom blev kvar. Eller så hade dom ingen Citroën att sätta dom på.

Jag blev kvar i garaget idag och surrade med Lasse nästan en timme, och det är klart att han hade synpunkter på hur såna här grabbar (för det var väl inga panschisar) ska behandlas. Jag skulle nog också blivit upprörd om jag blivit drabbad.

Och för säkerhetsskull flyttar jag bort mina sommardäck från garaget.

Granskande TV

Kalla fakta i TV4 har nåt väldigt upprörande och intressant på gång nu när dom granskar dunmarknaden.

Synd att sånt här förekommer, men när det nu gör det är det tur att det finns avslöjande TV-program. Grymt djurplågeri. Det blir nog ingen dunjacka på ett tag.

Blir det någon bättring efter det här? Gäller visst Ungern och Kina, hur gör dom i andra länder? Och girigheten gäller säkert andra produkter också. Det kommer flera avslöjanden.

Uppdrag granskning (?) hade några vidriga program för länge sen där man avslöjade handel med barn i ett skumt land för att roa sig med en kväll, sen var det OK att ta livet av barnet. Dom där programmen tänker jag ibland på fortfarande Förkommer sånt nu också, eller har pedofilpoliserna fått stopp på det? Men det avslöjas ju pedofilringar regelbundet fortfarande. Vidrigt.

Men granskande TV-program som dom här ser jag gärna, upprörs och hoppas på förändring. Och påven blev skakis nu i veckan när Richard Williamson avslöjades i SVT, och han fick sig en rejäl uppsträckning av Angela Merkel, så granskande TV påverkar.

onsdag 4 februari 2009

Ny dator

Nya datorn installerad. Och den ser bra ut. Visst är det kul med något nytt.

Dator HP, Bildskärm Samsung och 'riktiga' programvaror, inte kopierade längre.

Jag köpte allt på nätet som jag nästan alltid gör, det är ju så smidigt. Lätt att jämföra priser och prestanda, och hittills har jag aldrig haft problem med leveranser och sånt. Vet man bara vad man ska ha så köper jag gärna på nätet, eller borde man köpa mer i affärn hemma i stan? Men jag gör ofta det också.

Men äntligen en dator som är dubbelt så snabb som jag behöver, den här kommer nog att räcka ett bra tag. Och det var fler finesser än jag trodde, tackar (men det har jag ju betalt för förstås). Det enda som irriterar är allt lull lull som dom stoppar med, sånt brukar jag saklöst rensa, men nu tror jag svarade fel på någon fråga vid installationen så jag får väl en massa reklam ett tag.

Och nog kommer det att ta några veckor innan jag lär mig den här. Nu blir löpträningen lidande.

Sveriges värsta

Nu har jag åsikter om ett program jag aldrig sett.

Det har jag väldigt ofta tycker mina barn, men nu läste jag två kritiska inlägg i lokaltidningen om ett program jag inte trodde fanns, Sveriges värsta bilförare i TV4

Man har alltså gjort ett program där vi ska sitta och skratta åt folk som har körkort men inte kan köra, hur roligt är det? Kanske bara teater, men det ska väl verka riktigt så att dom verkligen kör så här dåligt och alltså leker med andras liv, vilka sponsorer kan TV4 fått till det här?

I den genren kan man ju hitta många programuppslag till programmakarna på TV4:

Sveriges värsta alkoholist: kul att se fyllon dratta på rumpan och säga dumma saker.

Sveriges värsta pilot: bilder på charterresenärerna som sitter och biter på naglarna.

Sveriges värsta skidåkare: Start uppe på Åreskutan i svarta pisten. Flest benbrott vinner.

Sveriges värsta programmakare verkar redan finnas på TV4

tisdag 3 februari 2009

Årets bloggningsmästare utsedda

Och många är skickliga med sitt skrivande, professionella yrkesmänniskor. Och så finns vi amatörer.

Så nej, jag blev inte nominerad den här gången.

Men av vinnarna och de nominerade har jag ofta redan läst flera i klasserna Nöje & Kultur, Sport & Fritid och Prylar & Teknik och jag ska se om det finns något mera intressant.

Marcus Birros sportblogg tex. Och jag som blandat ihop honom med storebror Peter fast jag sett Marcus i en TV-intervju. Pinsamt. Där höll jag på att göra bort mig.

Tommy Johanssons blogg om Datorer & Internet läser jag nästan varje dag, men nu ska jag följa några till, och klassvinnaren moderskeppet.se lägger jag till till min läslista direkt.

Mode och Livsstil känns inte som mina ämnen när jag skummat igenom några av bloggarna.

Politik & Samhälle hör ju däremot till mina intressen så där får jag hitta något.

Kategorin Vardag verkar efter en snabb titt vara mest trams så det är väl den kategorin jag ska hålla ett extra öga på om jag ska komma med i nästa års nominering.

Jag missade Super Bowl

Steelers slog Cardinals med 27-23. Men Cardinals ledde ett tag mot favoriterna. Dramatiskt.

Jag har ofta kollat en stund på finalerna i Amerikansk fotboll, men dom håller ju på hela natten så jag brukar jag inte orka se hela. Och i år missade jag den helt. Sjöng Janet Jackson i pausen? Det vågar väl inte amerikanarna längre.

Yngsta dottern bodde i Green Bay när Packers gick till final 1998, då var det spännande. Men dom fick spö mot Broncos.

Men när äldsta dottern 1988 bodde i Washington vann deras Redskins Super Bowl mot just Broncos. Då var det fest hela natten i Washington.

Och ett år var vi i Florida när Super Bowl spelades. Amerika skulle stå stilla sas det, men vi märkte faktiskt inget av det. Ingen stor sport i Florida kanske?

Västerås Roedeers börjar satsa igen efter några magra år och där var svärsonen med och spelade för några år sen, men det är ett tufft spel, så nu har han några skruvar i fotleden.

måndag 2 februari 2009

En ny bok om hälsa

Hur många böcker finns det finns det om att man ska motionera?

Helena Nyblom berättade i alla fall i dag om sin nya bok, Livskraft, och den verkade intressant. Jag ska köpa den. Jag är så lättpåverkad.

Jag har förut hört att telomererna blir långa och fina när vi motionerar så att man faktiskt håller sig yngre än vad personnumret anger, och här sitter en till och påstår att man kan hålla sig yngre med motion. Sånt tror jag utan vidare på.

Och om jag hörde rätt så sa hon t.o.m. att man kan få hjärncellerna att växa till sig genom att svettas lite i motionsspåret. Det tyckte jag lät så bra så det får blir en extrarunda i morgon.

Och en promenad ner till bokhandeln.

Afrikanska rytmer



Miriam Makeba sjöng på TV igår. Sköna rytmer.

Hon sjöng och uppträdde ända till sin död vid 76 år. Imponerande. Och hon kunde mycket mer än "bara" sin superhit Pata Pata.

Det är fint att ha rytm i kroppen, men det är en fördom att tro att alla svarta har det. Även om många svarta har gett oss gudabenådad musik så finns dom som inte har någon taktkänsla alls.

Nelson Mandela skulle klappa händerna i en liten enkel rytm: da da, di di di, di di di da, di da, men hur han än kämpade och skrattade blev det bara tok. Hans taktkänsla sitter på ett annat plan.

Och får jag säga det själv så är jag bättre än Mandela att hålla takten, men det är väl också det enda jag slår honom i. Han har även sprungit mer än jag - han löptränade varje dag i 27 år i sin cell på Robben Island. Hur klarade han det?

söndag 1 februari 2009

Kaffegäster på Stentorpet

Det var ju trevligt att få besök. Det är så tyst här nu när riksväg 70-trafiken går på andra sidan skogen så det är skoj när det händer något.

Och så här års är det är bara vi som bor i stugorna häromkring, så tomt är det. Inte ens grannarna som byggt en alldeles ny stuga uppe vid dammen vågar sig hit mer än korta stunder.

Men en ny sak i år som livar upp lite är snöskotrarna som brukar dra förbi uppe på grusvägen. Dom är inte så många som på bilden, men 2-3 stycken har vi sett, och fort gå det. På kvällspromenaden kunde vi tom gå en bit i skoterspåret borta vid nedlagda cafeterian och ta en liten genväg.

Annars känns det väl lite onödigt med skoter häromkring. Det är inte många dar på året man kan använda en sån härnere, så jag är inte spekulant på en skoter.

Fast det är klart - det ser skoj ut, och man kan ju åka på isen....

Gratis är bra

Musik gratis på Spotify är kanon, och film gratis på Joost är också bra.

Men inte tillnärmelsevis lika imponerande som Spotify. Dom har ju inte alls fått till nåt liknande utbud, mest gammalt, men det är rätt kul ändå.

I kväll har jag kikat på en riktig matiné-western som jag minns från söndageftermiddagsfilmerna på 50-talet när jag var 12-13 år. Roy Rogers införde lag och ordning i Tombstone och fick stopp på Shotgun Cassidy. Och när den vattenkammade Roy (eller använde han Brylcreme) blev skadad i en duell sjöng han en hurtig westernsång medan han blev omplåstrad av sin hjärtevän. Spänning och romantik! Såna här filmer görs inte nu för tiden (som tur är kanske...)

Men det finns en hel del westerndramatik kvar i Joost-biblioteket. Jag ska kolla fler och drömma mig tillbaka till det oskyldiga 50-talet. Hoppas jag hittar någon med Hopalong Cassidy, dom gillade jag allra bäst.