Men jag tar det inte så allvarligt. Tidens gång. Så här var det:
Jag börjar bli rätt haj på självscanningskassan nere i Konsum. Jag använder den alltid, och är så pass haj på den att jag lätt skulle kunna föreslå några förbättringar som skulle underlätta för folk att använda den. Det har ju varit mitt jobb i yrkeslivet, att få folk att använda datatekniken så jag tänker ofta på sånt man kunde göra annorlunda. Men nu är man passé.
Det händer att jag måste ropa på personalen när jag gjort något fel men dom vill aldrig förklara varför det blev fel, i stället rättar dom bara snabbt till felet och hastar vidare. Och kanske tänker nåt om gamla gubbar.
Det blev så idag, maskinen kom i otakt, tyckte rätt vad det var att jag hade för mycket varor i kassen, men kvittot var korrekt. Tjejen, 17-18 fixade felet och rusade vidare. Nästa vara samma sak, osten scannades men maskinen tyckte att det var för många varor i kassen när jag la ner den. Och en gång till.
Ropade på tjejen som fixade felet för tredje gången, men hon suckade tungt och skakade på huvudet: "Man kan inte hålla på och flytta på kassen så där hela tiden". Det är klart att det måste vara mitt fel, en seg gammal panschis. Jag skrattade bara åt'et, det är så här det är. Nästa blir väl "Ska jag hjälpa farbror över gatan"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar