Och nej, jag är inte med på listan. Jag var bara med som pacer, medlöpare, de två sista varven, 20 km. Men jag såg hur alla kämpade och slet, om inte förr så har jag nu en väldig respekt för alla dom som nu har fått det här fina märket att pryda sina medaljsamlingar med. Jag paceade Anders, och han kom in på 14:e plats bland killarna, många med lång erfarenhet av långlopp, så det var en riktigt stor prestation.
Inga löpare hade väl något riktigt löpsteg på morgonkvisten när jag var med och paceade. Efter 20 timmar spritter det inte i benen hos nån. Alla varierade lite trippande med att gå några minuter ibland . En kille & en tjej som sprang tillsammans, hade gett upp när vi sprang förbi dom på sista varvet. Dom hade tre-fyra varv kvar men nu promenerade dom armkrok lite uppgivet mot målet. Och vid målet höll en kille förgäves på med stretching för att få ordning på knät. Sen försökte han med att springa baklänges i nedförsbackarna ett tag, innan han fick ge upp.Hälften av löparna klarade sig i mål och dom har väl minst några veckor kvar allihopa innan dom är helt återställda, men för mig var det bara en skön morgonrunda och nu vet jag lite mer vad extremidrottande är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar