Jag kom till varvningsplatsen vid Ensta Krog i gryningen, strax efter fyra. Mörkt och kallt men fåglarna var redan igång.
Och det var löparna också som skulle avverka 100 engelska miles, en klassisk Ultra-Extrem-distans. Drygt 16 mil. Under 24 timmar ska man helst också komma. Jag skulle få vara med som Pacer några morgontimmar.
Starten gick kl 10 på lördag förmiddag, så nu på söndagsmorgonen hade man varit igång i över 18 timmar.
Segraren i herrklassen, Johan Buud, hade redan gått i mål på nytt svenskt och nordiskt rekord på en tid mellan 12 och 13 timmar, men de flesta var fortfarande ute i spåret, Anders också. Några få hade ett lätt löpsteg vid varvningen, men de flesta fick slita tungt. Och många passade på att bryta loppet med ömmande knän och ryggar eller nedkylda efter nattens strapatser.
Anders hade två varv kvar när han dök upp efter 19 och en halv timme, så jag fick vara med två mil under några sköna morgontimmar, som tur var i måttlig fart. Och med god marginal till 24-timmarsmålet (23.08) kom vi till målet och den för Anders hägrande bastun. 50 löpare var anmälda (40 killar och 10 tjejer). Hur många som kom i mål vet jag inte just nu, men drar man till med en klyscha så var alla som vågade ställa upp segrare. Så här var våra sista två mil:
14:e plats blev det. Bra att du flåsar i filmen - det får tempot att verka svettigare än det i själva verket var...snygg regi och produktion.
SvaraRadera// Anders