Jag springer nästan jämt ensam. Men idag hade jag en joggingkompis.
Det skulle varit fint att ha nån likasinnad så att man sparrar varandra, men det verkar som alla har nån krämpa att skylla på för att inte jogga. Eller så tycker dom bara att det är så himla tråkigt.
Men idag hade jag en joggingkompis.Vi sprang genom skogen till Svassla och vände vid hunddagiset, då blir det prick 5 km. Det var inte jag som drog upp farten, tvärtom höll jag emot så mycket som möjligt, så Casper fick lov att springa lite extra fram och tillbaka för att inte stelna till. Det blev nog minst 6 kilometer för honom.
Lerigt var det, men så skönt nu när snön försvinner men jag har så många träningsmil kvar innan Stockholm Marathon. Jag kommer inte att vara färdigtränad i år, men jag får skylla mig själv, jag har tittat för mycket på vädret och hoppat över så många träningar. 62 dagar kvar till formtoppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar