torsdag 15 april 2010

Min barndoms sten är sig lik

Kanske bara lite mer mossa, men ändå blir den aldrig någonsin densamma. Det var då för längesedan ..... etc

Jogggingturen häromkvällen gick genom min gamla skog där vi ungar alltid lekte för 50-60 år sen. Nu leker inte barnen i skogen längre. Inte som vi gjorde. Vi var där jämt.

Bergknallen låg helt skymd av busk och sly, där borde det röjas. Sen ska det springa ungar där så att det inte växer igen så där.

Stora Stenen var det bästa vi hade, den finns kvar men mossig. Högre än jag mindes den, och nu klarade jag inte att komma upp på den från svåra sidan, jag fick ta fuskvägen bakifrån. På toppen finns en grop i stenen där vi låg och spanade efter indianer. Nu leker inga barn cowboys längre, men man kunde ju ligga och spana efter monster, orcher eller dinosaurier, sånt som är modernt nu. Den bästa lekplats man kan tänka sig, men ingen använder den.

Nästa gång jag har barnbarna hemma ska vi gå till Stora Stenen så ska morfar/farfar lära dom tekniken för att ta sig upp från svåra sidan även om jag själv inte klarar det längre.

2 kommentarer:

  1. Har du koordinaterna? Är det på Ormberget?

    / Anders

    SvaraRadera
  2. Den mytomspunna Stora Stenen där så mycket spännande har hänt är väl värd att återupptäckas:

    RT90:
    X: 6610820, Y: 1540672
    WGS84:
    Lat N 59° 36′ 55″ Lon E 16° 31′ 32″
    Decimal:
    59.6155, 16.5257

    SvaraRadera