En vanemänniskas bekännelse

Jag gör det varje dag, ibland två gånger på samma dag och det finns dagar då det blivit tre gånger. Ibland gör vi det tillsammans Margareta och jag, men oftast gör jag det ensam. Och idag dokumenterar jag det hela, en ganska intressant berättelse.

Jag mätte upp avståndet idag ner till Coop Konsum i Igor, det var närmre än jag trodde,  410 meter, en promenad på lite drygt 5 minuter om jag räknar bort turen i hissen som tar ett par minuter bara den.

Rena men lite trista väggar

Det börjar med undergången som för dagen är rengjord från alla konstverk som regelbundet dyker upp igen så snart de tvättats bort. Nu ser väggarna rätt trista ut, så det bästa vore om konstnärerna fick göra sina konstverk som sen fick vara kvar, men det går ju inte. Det kommer ju hela tiden nya konstnärer som vill bättra på och åtminstone skriva sina signaturer och dra några streck. Synd, det vore bättre med lite färg som fick vara orört.

Så kommer man förbi balkongen där en herre i frack trampade rakt igenom golvet härom året. Och så ser man Rudbecksparken där ungdomarna borde börja med picknick i gräset så snart det blir lite normal temperatur. På biblioteket tar jag rätt ofta paus och läser några tidningar.

Engelbrektsplan

Slutmålet. Kvarteret Igor

Dom fula gula ringarna som ligger i vägen för cyklister blir jag alltid irriterad över. Kostade 300.000 och det är aldrig någon som ens sitter på dom. Dom förstör hela Engelbrektsplanen. Men om jag inte snubblar på dom är jag på andra sidan gatan framme i gallerian Kvarteret Igor med vår affär Coop Konsum och Clas Ohlson. 410 meter och fem minuter tog det. Och den här vägen går jag varenda dag, året om.
Det här var väl värt en redogörelse, men samtidigt visar det att jag har en besvärande skrivklåda så här i slutet av Blogg100.