Mina marathontider

Den här bloggen består av funderingar från en gammal gubbes horisont och är bland annat tänkt att skildra hur det fungerar när åren går allt fortare. Ibland övertydligt och ibland försåtligt mellan raderna brukar jag få in lite berättelser om hur så mycket förändras när man blir äldre. Men svansen är fortfarande på land (man måste vara lite skärpt för att förstå det uttrycket!) så det är som Malmsjö säger: Vår bästa tid är nu!

Starten på en mara är speciell

Men så är det det där med tiderna på marathon, där gäller inte Malmsjös sångtext om "vår bästa tid". För mina Blogg100-vänner i 30-40-årsåldern kan det vara av intresse att se hur marathontiderna kan förväntas utvecklas, så det här är på Jante-sätt speciellt riktat till er. Sämre tider väntar! Så här har det varit för mig:

På min första mara 1998 vid 54 år var jag för försiktig, min enda mara där jag sprungit andra halvan snabbare än den första. Så 1999 gick jag ut lite hårdare, mitt (hittills..) bästa resultat, 3.59.57 = en genomsnittsfart på 5 min och 40 sek/ km. Sen har tiderna oftast bara blivit längre och kilometertiderna sämre, spelar ingen roll hur mycket man tränar. Nu vid 68 år har dom hamnat på 7 min och 5 sek/km = 4.59.08 på senaste maran 2012. Det kommer jag inte att klara i år, blir nog som bäst 7.30/km = 5.15 eller så som sluttid. Som bäst.

Jubileumsmaran 2012

Lite ointressant sifferexercis, men poängen är att det bara går allt långsammare, så ev. yngre som ser det här, gläds åt era tider men här ser ni vart ni är på väg! Min bästa fart på en mara har ökat från 5.40/km till 7.05 och är på väg uppåt .... Men gränsen i Stockholm ligger uppåt 9 min/km så är det bara så att jag vill skulle jag kunna hålla på ett tag till.

På förmiddagen idag såg jag London Marathon. För att slå världsrekord måste man hålla 2.55/km sa dom och prissumman var rätt ansenlig så möjligen att jag ökar på träningsmängden av ekonomiska skäl.