Det är alltför sällan vi kommer iväg ner till lilla salen i Västerås Konserthus på tisdagskvällarna till Jazzens Vänner. Men i kväll har vi biljetter, Ronnie Gardiner All Stars Septet spelar.Vi är väl inte så överdrivet jazzkunniga vare sig Margareta eller jag, men mycket av jazzen är vår musik. Det finns sen så många stilar, och jag gillar nog det mesta, men gärna storband, och gärna sånt från 30-40-talet. I septetten i kväll är det extra fokus på trummisen, Ronnie Gardiner, 80 år! Ingen ålder för en jazztrummis.
Nästa tisdag är jag också sugen på att gå till Jazzens Vänner. Då är det i stora salen, Louis Armstrong i våra hjärtan. Musik varvat med berättelser och filmer om en av de allra största inom jazzen, vem tycker inte om Louis Armstrong? Jo, det blir nog en jazzkväll då också för oss.Som en parentes kommer jag i kväll att få ta emot 1:a pris i Claes Tillanders "Känner du igen mig"-tävling på Facebook som jag var snabbast på idag. En CD med Claes gode vän, Nat "King" Cole-tolkaren Larry Franco, har han utlovat. Jag tar en paus här och skriver några rader till efter kvällens föreställning. * Paus *
Så var vi hemma igen efter en svängig upplevelse. Fullsatt, det är det inte så ofta på tisdagarna, och det var allt det bästa programmet jag lyssnat på en tisdag hos Jazzens Vänner. Kvällen började bra direkt med Walkin' och Ronnie Gardiner är trots sina 80 år en av de bästa trummisarna i Sverige. Ödmjuk, det var inte förrän i extranumret Jeepers Creepers som han tog plats med ett eget solo.
Och jag gick hem med en Larry Franco-CD. En ovanligt fin tisdagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar