Justin Bieber. Been there, done that

Det går inte att undvika några tankar om  fenomenet Justin Bieber. Jag lyssnade på några av hans låtar på Spotify dag och han sjunger väl rätt bra och ser bra ut också, men det är det många som gör, så det är väl tillfälligheter och tuff marknadsföring som ligger bakom. Och allt med Youtube och Facebook underlättar. Men vi kunde vi också, så här var det förr i tiden:

Klart att Snoddas fick
svall på känslorna

Innan min tid fanns inga tonåringar, i alla fall ingen tonårskultur. Den idolhysteri som fanns stod lite äldre ungdomar för och t.ex. Harry Brandelius skapade väl lite masshysteri på festplatser vad jag har förstått. Och Snoddas i början av 50-talet. Men det var lite skillnad från Bieber.

Gullig tyckte flickorna 

Det var inte förrän med oss 40-talister som det blev en tonårskultur med rocken på 50-60-talet. Det var mycket skrik på flickorna när Tommy Steele var i Sverige i slutet av 50-talet, och jag höll allt på Tommy Steele framför Elvis då, och jag tror han lever än. Ja Tommy, alltså. Sen kom Beatles och flickorna (i alla fall mest flickor) skrek och svimmade då också. Som nu med Bieber. Beatles gillade jag men pappa Sven var upprörd över deras långa hår, men jag hade egentligen mest andra idoler. Vi gick bl.a. brandvakt i Stockholm, Margareta och jag, efter en kväll på Gröna Lund då vi lyssnat på, och kanske skrikit lite åt, Ray Charles. Men det var ingen musik för småflickor så nej, ingen svimmade, och det var väl det sista åt idolhållet för min del när jag varit riktig engagerad själv.

Helt klart gulliga

Jag minns inte vilka mina större barn, Annika och Anders, hade som tonårsidoler i Bieber-stil, men New Kids On The Block var riktigt stora när Elisabeth var i nedre tonåren.  När dom kom till Globen fixade jag biljetter åt mig och Elisabeth med två kompisar. Förband var Backstreet Boys, och från "nedsläpp" till att slutsignalen gick gallskrek 10.000 tjejer rakt ut. Om artisterna sjöng eller inte är det ingen som vet, det hördes inget från scenen, bara flickornas skrik.

Minns att jag provade jag också att gallskrika för att känna hur det kändes, lite ovant har jag för mig men rätt OK. Vi borde prova nåt sånt på nästa pensionärsmöte.