Gymnastikuppvisning i dag i Uppsala

Jag vill va' fri som en fågel...

Jag läste i veckan att det nästan är omöjligt att få in sina barn i gymnastikföreningarna nu, det är så populärt att platserna inte räcker till. I Örebro står 1000 barn i kö och Västerås får man inte ens ställa barnen i kö längre, locket är på. Och efter Johanna Adlertegs silvermedalj på EM har väl trycket ökat ännu mer.

Hur det ser ut i Uppsala vet jag inte, men Nelly har i alla fall kommit in i Gymnastikföreningen Uppsalaflickorna och idag var det första gången hon var med på en stor uppvisning i ett nästan fullsatt Fyrishof. Hennes åldersgrupp var luffare och uppträdde förstås till Luffarvisan.

Alla ungar gillar att visa upp sig, och vi har varit på massor av uppvisningar och tävlingar med barn och nu barnbarn. Alltid lika kul och väldigt varierat. Förutom luciatablåer och skolavslutningssånger har vi lyssnat på musik i blåsorkestrar, sett dansuppvisningar, tävlingar i gymnastik, fotboll, volleyboll, simhopp, joggingtävlingar.... fick jag med allt. Jo, scouter också och kanske något mer, och nu är det alltså Nellys tur med gymnastik. Väldigt roligt och föreningen har nästan 3000 medlemmar och 400 ledare tror jag dom sa, bland de största i Sverige.

Nu tänker jag - var jag själv nånsin med i nåt liknande som grabb? Nä, banne mig, det var jag inte, inget där man visade upp sig och fick applåder i alla fall. Inget att sörja över nu, men nog är det fostrande för ungarna med framträdanden, vare sig det är musik, teater, sport eller något annat, alla barn vill visa sig duktiga, och mormor och morfar tyckte att Nelly var riktigt duktig på sin första stora gymnastikuppvisning.