Det behövs inte så mycket för att man ska bli glad

Jag var väl redan på bra humör på stan idag när Margareta och jag gick på en liten stadstur. Varmt väder och mycket folk på stan.

Så här glad skulle man alltid va'

Det märktes att det var skollov och efter ett tag delade vi på oss så vi fick kolla våra egna favoritaffärer. Hon gick vidare och jag tittade in på Clas Ohlson utan att handla för en enda krona. Väl hemma kom jag ihåg varför jag gick dit, jag skulle ju köpa färg till skrivaren, men det får bli nästa gång.... Men dom är alltid trevliga där, jag tar gärna en sväng där och ser om dom fått in något nytt.

Nere på Konsum var jag på väg mot korgarna då en tjej bara hälften så gammal som jag kilar före och hämtar en korg åt mig, ger mig den och säger något trevligt åt mig. Tror jag. Med sin sydamerikanska dialekt förstod jag inte riktigt vad hon sa, men jag blir så smickrad när nån trevlig tjej lägger märke till en.

Så såg jag själv en äldre gentleman i min egen ålder som gick och irrade och inte hittade till kassorna. Var han lite "eljest" som Sara Lidman sa? Jag vet inte men han hade lite svårt för sig så jag gick med honom till kassorna och han blev så tacksam.

Inne på bibblan satt sen en bekant som såg lite vissen ut, kanske han har varit sjuk Han kom alltid cyklande förut, nu går han alltid lite långsamt tillsammans med sin fru på väg mot stan har jag sett. Men jag skojade lite med honom och då såg han i alla fall road ut.  

Och om jag bara kan klå Margareta i vårt första parti Wordfeud också kan den här dan bli riktigt bra fast det är en halvfastedag i vårt 5:2:ande.