Seniordag i Västerås

Katarina Hulting

Det var första gången vi var på den här infon som körs varje år, men det var två dragplåster på programmet som gjorde att vi tog oss dit idag.

Vid snart 70 har jag inga problem att gå på information som riktar sig till äldre med information om hjälpmedel, omsorgsfrågor, sjukvård och juridiska frågor om arv och sånt. Jag accepterar lugnt min ålder men är glad att jag är i bra form fortfarande så det där med hjälpmedel och omsorg behöver jag inte tänka så mycket på än på ett tag. Det kommer när det kommer.

Så all information tog vi lätt på men vi åt en hel del av karamellerna och frukten som serverades, Och så tog vi för syns skull några broschyrer om hemvård och sånt men tids nog får vi väl anledning att läsa sånt här lite noggrannare.

Nä, det som egentligen lockade dit oss var först föredraget av Karatina Hulting som pratade lättsamt och humoristiskt om att "våga leva, det är aldrig försent", nåt sånt var rubriken. Alla såna här föredrag är ju egentligen rätt lika, man ska vara positiv, man ska ta för sig och inte vara så rädd etc. men man får förhoppningsvis alltid med sig nånting när man hör folk berätta hur dom själva hanterat och tagit sig igenom sina egna problem. I hennes fall svårigheten att få barn och så bröstcancern. Och broderns dykolycka.

Och så avslutades seniordagen med en kort information om vår rockkör, Rock Everybody. Många satt kvar och lyssnade på en lite film vi spelade in på senaste träningen, Rock a Beatin' Boogie, som lät rätt bra. Vår körledare informerade lite kort och nu går nog de sista platserna i kören slut på måndag. Och som allra sista punkt på programmet bjöds det på gratis kaffe, men där var kön så lång så vi tog en kopp på Chantals i stället och gick hem.

Bekanta? Jodå, och av en slump var det bara gamla squaredansbekanta vi såg. Vi som var unga en gång när den dansen tog fart på åttiotalet är lite malätna nu. Men det är ju så det är, man ska vara glad ändå sa Katarina. Rock Everybody!