Biljettförsäljare ett tufft yrke

Det där att sitta i kassa hade varit lite för tufft för mig. Räkna pengar och hålla ordning. Eller blir man van? Tveksamt.

Fem biljetter köpte jag själv,
eller räknade jag fel?? 

Nu har jag haft hand om biljettförsäljningen till körens stora vårshow, och det var tufft nog. Internförsäljning till oss körmedlemmar, men som tur är har jag idag fått lämna ifrån mig biljetterna till en som har som jobb att sälja biljetter. Och dessutom har jag haft hjälp vid kassan och inga svåra uträkningar, 100 kronor per biljett, men ändå gjorde jag en och annan tabbe. Men det redde upp sig, kassan stämde precis och nu har kören fått ett rätt hyfsat startkapital till nya äventyr. Nu hoppas vi på en utsåld salong så att det blir bra tryck på Carlforsska!

Nu åter till det där att sälja biljetter, jag ser att det är väldigt lätt göra fel. Ibland kom två fram samtidigt, nån ville prata och skoja lite, nån ville lägga undan några biljetter och kila iväg och hämta pengar etc etc. Jag fick lägga in lite egna pengar ett tag också när det fattades växel och hela tiden skulle allt noteras så att vi kunde göra en korrekt redovisning efteråt. Ibland brukar vi kunder gnälla på expediter och kassörskor som inte har nån humor och som ser allmänt sura ut när vi kommer med nån putslustighet i kassakön, men dom har min sympati. Sitta i kassan kräver koncentration och är inte så enkelt som man kan tro, och på restaurangen är det väl ännu värre när vi ska betala maten. Allt måste stämma.

Nåt som slår mig också är att hur lätt det skulle vara för fingerfärdiga sedelväxlare att lura mig. Hur är det dom nu gör? Vill växla en femhundring, dribblar och ångrar sig växlar på nåt annat sätt och rätt vad det är går dom därifrån och har lurat till sig en massa pengar. Jag skulle gå på det hur lätt som helst.

Kvinnor sägs ju ha bättre simultankapacitet än män, är det därför man oftast möter kvinnor i kassan. Ja hur som helst är jag glad att inte jag valde det yrket.

Men jag hade tur, kassan stämde idag! Och nu tar jag inte på mig biljettförsäljning på ett bra tag.

Jag blir lite stressad av sånt där
som att sälja biljetter till en rockkonsert
nä, då blir jag hellre jagad av nån
fartfantom  på Stockholm Marathon

#blogg100 nr 72  

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Tre arbetsdagar och massor att göra. Listan är lång den här våren på Stentorpet.

Måla, elda, tvätta knutbräder, snickra, slänga etc etc. Och springa, det allra viktigaste för mig i år! Dessutom var arbetslusten och entusiasmen ovanligt hög!


Men så började det med ett av vårens värsta busväder. Första dagen klädde jag inte på mig förrän till lunchen då det blev en kort tur ner till Måns Ols buffébord dit jag kom lite för sent. Äta buffé mot slutet av lunchen är ingen höjdare, inte lika fräscht som i början.

Regnet strilade fortfarande när jag kom hem så jag hyrde en av världens bästa musikfilmer från Headweb som just nu fått stöd för Chromecast, funkade perfekt! Jag måste käpa en Chromecast hem till lägenheten också!

Så njöt jag passande nog av "Singin' in the rain" från 1951! Ett film som fortfarande håller med fantastiska melodier och otroliga dansnummer. "Good Morning", "Make'Em Laugh", "All I do is dream of you" - en av mina årliga filmer med oslagbara melodier.

Den här rishögen "is no more" Skönt.

Så till slut framåt kvällen kunde jag måla lite, men elda....

Andra dagen var bättre, men det tar tid för bänkspjälorna att torka. Måla var inte att tänka på. Elda, gick riktigt knackigt, men på em fick jag närmast professionell hjälp när scoutledaren Calle tog över. Tvätta knutbräder då? Ja, det va det enda jag klarade av idag, men det blir så kallt om händerna, inte bra för leder och sånt. Tippen väntar jag med, allt är för blött och löpningen fick också vänta.

Tredje dagen har just börjat. Idag ska jag äntligen kunna måla lite och sen blir det löpning med dopp i ån efteråt! Så har jag tänkt, men det är stor risk för regn.... Blir det som jag tänkt mig , eller?

Här i Sverige är vi vana,
Vädret rår man inte på
Bättre på Copacabana
När kan bussen dit väl gå?
    
#blogg100 nr 71

Eurovision Song Contest

Fin syn!

I kväll smäller det! Flaggor ska viftas, det ska hejas och skrikas! En internationell folkfest mitt i oroligheterna i världen och då inte minst i Europa med Ryssland och Ukraina.

Jag tycker att det bästa med ESC är just det internationella och samtidigt det nationella. Vi hejar på Sverige, andra hejar på sina länder men det är inte så himla allvarligt. Som internationalist tycker jag att är ESC ett riktigt riktigt bra arrangemang. Tävling och riktigt på allvar men ändå inte riktigt riktigt på allvar hur nu det går ihop. Jag hoppas att Melodifestivalen och ESC blir kvar länge länge än. Och här tävlar Ukraina och Ryssland i samma tävling.

Med lite humor skojas det om nationella egenheter och diverse fördomar och dom som inte har humor blir sura och tar illa vid sig och det kan dom gott ha. Politik då? Visst, allt är politik även ESC, men riktiga demokratier har råd med självironi. Värre är det med länder med diktaturfasoner som fuskar till sig segrar, dom ska ha smäll på fingrarna och borde få nåt disciplinstraff.

Musikaliskt då? Ja för mig är det sekundärt men så här är det: Sanna Nielsen var min andrahandsfavorit i svenska uttagningen, Busy Doin' Nothin' låg bäst till för mig. Ungdomlig med en fyndig text, flera fyndiga rim och bra och poppig melodi, men Undo  är en stark låt som borde komma högt upp. Österrike, kanon och utmanande! Och Holland t.o.m. lite åt min musiksmak. Jag får tänka lite mer under själva showen vilka låtar som jag tycker bäst om så får jag se om rätt låt vinner. Blir det Österrike - Sverige - Holland är jag nöjd.

När Sanna Nielsens Undo sjungs i schlagerfinalen
Det är då det blir högtryck i ESC-salen
Det skriks och det hejas och viftas med flaggor
Bra show men inget för småsura haggor!

#blogg100 nr 70


 

Jag känner mig hedrad, blir ett extranummer direkt!

Så här såg jag ut förra året

Jag fick ett samtal häromdan från en tjej som hade sett mitt namn på nätet! Hon hade läst min blogg och hört att jag varit nominerad till titeln Sveriges Modernaste Pensionär! Det är såna där samtal jag behöver mellan varven när man inbillar sig att i alla fall nåt av allt jag skräpat ner nätet med ändå borde ha nån väl dold substans! Hon ville veta vad jag tyckte!

Samtalet kom från TT! Tidningarnas Telegrambyrå, eller TT Nyhetsbyrån som dom heter nu! Efter en kort liten telefonintervju fick jag ett mail med mina svar så jag kunde kolla och korrigera, hur seriöst som helst. Och så skickades texten ut till TT:s alla kunder där jag redan idag, fredag ser att mina visdomsord dyker upp här och var över hela landet, Expressen, UNT, KK, SMP, Barometern... jag är djupt hedrad och ser nu min karriär ta en helt ny vändning. Det är till Utsiktsbloggen media vänder sig för att få svar på de stora frågorna. Vad det handlade om? Ja, åldrandet förstås, det enda jag nuförtiden kan uttala mig om med en viss pondus. Tryck här för Expressens artikel.  

Surahammars Folkets Hus. Riktigt fint! 

Dessutom satt jag i torsdags med på en heldag i Surahammars Folkets Hus och lyssnade på intressanta föredrag om "Kultur för äldre". Där var det egentligen inte meningen att jag skulle vara med, men jag hamnade där och fick tom en lunchbiljett, men tyvärr var det 2-dag då så den kunde jag inte utnyttja! Men det känns rätt bra att vara med på ett hörn här och var och lyssna på äldrefrågor och ibland även säga vad man tycker!

Efter lunchen (som jag alltså inte åt) stod jag och mina 82 kamrater från Rock Everybody på scenen för ett kulturellt inslag av yppersta klass: Elvis - Queen - Status Quo - Pugh etc. Är inte det ett bra exempel på "Kultur för äldre" så säg!

Som oraklet i Delphi har Utsikten svaret
Med dittan och datt man vänder sig hit
Som Reinfeldts problem med regeringsansvaret
Är Sagerska ledigt så flyttar jag dit!    

#blogg100 nr 69, extranummer!

Jag utmanar mig själv

12,5 grader 2013. I år då??

Nog är det väl så att man alltid vill förbättra sig. Bli lite starkare, minska midjemåttet, kanske få lite mer pengar på banken, plocka ännu mer kantareller, komma till nya resmål etc etc. Det finns så många mål att förbättra, små och stora.

I Stentorpet idag kom jag att tänka på en sak och nu har jag kontrollerat:

Den 16 maj 2013 skrev jag så här på Facebook:

"Premiärdoppet, 12,5 gr. Skryt förstås, men det är ju därför vi har Facebook." 

Så dokumenterade jag det hela med ett kort där det tydligt syns att jag befinner mig i Viksbergsåns vatten. Den bedriften skulle jag vilja förbättra. Bada ännu tidigare på året alltså.

Jag har visserligen många gånger andra år badat långt tidigare än 16/5, men det har varit odokumenterade bedrifter, nu är det den 16/5 som ska slås och dokumenteras. Jag har precis en vecka på mig! Och det har varit väldigt kallt sista tiden.

Väderprognosen för Stentorpet fram till fredag 16 maj är inte så lovande. Temperaturen verkar sakta, sakta sega sig upp, 5-10-11-13-14 men inte gör det mycket åt vattentempen. Men jag gillar utmaningar! Jag gör mig märkvärdig och utmanar mig själv till att ta ett dopp innan 16:e!

Världens Barn-galan
3 oktober

Nytt rekord på Stockholmsmaran kan jag inte lova, men bättre tid än förra året får det bli. Eller under 5 timmar får bli målet. Jag sticker ut hakan där också.

Det här är två tuffa mål och så ska jag nog komma på några fler mål också att malla mig över allt eftersom. Klarar jag bloggandet ända till 8 juni så är det också ett rejält rekord och ett tufft mål. Jag började redan 26/12 2013 så det blir alltså rejält över 100 blogginlägg i sträck, få se om jag ens klarar av att räkna ut det...

Min insamling till Världens Barn som jag kör i år kan jag inte sätta något mål på, det hänger ju så mycket på andra, men målet är i alla fall att det ska bli "en rejäl slant" till årets insamling, ett utmaning och ett mål så gott som något.

Men ska Utsiktsbloggarn bada?
Vad är det för dum idé?
Ja, det kan väl inte skada
Bryggsäsongen gör entré!

#blogg100 nr 69

Gräsänkling!

Så här tror hon det kommer att se ut.....

En ensam natt är avklarad och tre ensamma nätter är kvar. Det ska jag väl klara av!

Margareta är så sällan bortrest från mig så det känns lite ovanligt och det första hon tänkte på var hur jag skulle klara maten! Skulle jag behöva matlådor? Men Hallå! Vad tror hon om mig....

Men det är sant, min matlagningskapacitet är katastrofalt underutvecklad men det reder sig. Jag satsar nog på buffén på Måns Ols och kanske nån pizza. Däremot kunde jag inte låta bli att googla "gräsänkling". Kommer från några tyska ord påstås det och betyder att man är förförd och övergiven. Ojdå!

Men det jag undrar är om det är det en tillfällighet att resan gick till Köpenhamn just den här helgen när det är final i Eurovision Song Contest. Hon såg förvånad ut först när jag nämnde det och sa att det bara var en tillfällighet, men vad vet jag. Och det har man ju läst hur vilt det går till på efterfesterna vid såna där tillfällen, och det är väl ingen skillnad i Köpenhamn, och har hon hamnat på nåt innehotell så vet man aldrig.

Men hemma i Västerås och i stugan i Stentorpet blir det nog tämligen lugnt, inga vilda efterfester även om jag ska på rockturné idag till Surahammar med 70-80 rockiga damer. Vi skulle få kaffe efter showen, det blir man inte så vild och galen av, då är jag lite mer orolig för det där Köpenhamnsäventyret!

Utsiktsbloggen räknar ner
snart så finns den inte mer
Nu till Sura på turné
sjunger Pugh och Elvis P

#blogg100 nr 68    

    

Lära utantill är bra hjärngymnastik

Körsång bra hjärngymnastik

I vår kör är vi uppe i 11-12 låtar som vi kan tillräckligt bra för att sjunga vid ett framträdande, men gu' så svårt det är att lära sig dom utantill. Det låter bättre när man sjunger utantill så jag jobbar på't, och jag tror det är riktigt nyttigt för alla, men speciellt när man blivit äldre. Hur gör skådespelare och artister?

Det borde varas en baggis för oss i Rock Everybody-kören. Vi sjunger sånger som vi känner sen mer än 50 år sen, men ofta kan man ju bara en rad eller två, nu ska man kunna hela sången.

Koolmeister i vår
skoltidning, Kapris

Vi har nog tränat 25-30 måndagar och lite smått börjar våra sånger sitta, åtminstone dom 7 vi sjunger på torsdag på vår turné till Surahammar. Jag gör nog ett försök och sjunger utantill, det får bära eller brista! Sen kan det bli såna där missar som på genrepet i måndags när kören skulle vara tyst i två takter för att sen ta i med full volym på takt tre. Jag missade på genrepet och drog i redan efter en och en halv takt och sjöng solo, men sånt händer, det är bara att skratta och se glad ut. Men just i körsång är det ett lite pinsamt fel när man alldeles ensam tar i just under en paus för annars är det inte så farligt med ett ord fel här och där. Det hörs ju inte när alla andra sjunger rätt. Ja, jag provar att sjunga utantill i Surahammar!

I kristendomen för magister Richard Koolmeister på gymnasiet gick läxan ut på att lära sig ett stycke ur boken utantill och sen rabbla texten på förhöret, det var ju ett rätt meningslöst för inlärandet. Möjligen att det var bra för själva hjärngymnastiken, men det behövdes nog inte då när man var så ung, men nu i den här åldern tror jag det är nyttigt att traggla utantill. Och jag har några egna uppfinningar för hur jag ska tänka i några av melodierna.

Svårast hittills? Pughs "Finns det lite stolthet kvar". Han varierar några småord i refrängen, "Å om.., Ja om.., Nä låt.., Ja låt..", hur svårt som helst att lära sig. "Hooked on a feeling" har mycket och varierad text, också svår att memorera. Och några till är också extra svåra. Ingen sitter till 100 %, men jag kör utan skyddsnät på torsdag. Och sjunger jag fel är det bara att se glad ut!

#blogg100 nr 67

5:2 forever?

Det här får bli slutrapporten för mitt 5:2-ande efter att i mer än 10 månader exemplariskt hållit mig till den här livsstilen. Livslångt? Tja, man får väl se.

Nyttigt eller inte, men det kan väl knappast vara skadligt och det enda som får mig att lägga av är väl om vikten minskar för mycket men det är helt inom kontroll än så länge. Mitt BMI på 25,5 har minskat till 23,5 på 10 månader, helt OK, men under 22,5 tror jag inte jag vill hamna.

Kan det bli ätstörningar av 5:2? Jag har aldrig hört såna exempel, men jag förstår generellt nu hur ätstörningar kan uppstå av alltför intensivt bantande när man slår av hungerkänslorna. Även i den här metoden slår man delvis av hungerkänslorna på 2-dagen men då vet man ju att man får äta i morgon.

Vikten är ju det enda mätbara man har så jag väger mig nästan varje morgon och följer min BMI-kurva på väg neråt. Semester och jul när jag inte 5:2-ar ger tydliga utslag uppåt, jag har lätt att öka i vikt, men andra veckor går långsamt, långsamt neråt. Tendensen är tydlig, 5:2 är en bra metod att gå ner i vikt.

Tråkigt? Javisst är det trist ibland på en 2-dag när man sitter i solen och blir sugen på nåt gott men får nöja sig med en slät kopp kaffe och vetskapen om att sen när 5-dagen kommer (alltid i morgon) smakar det desto godare med bulle till kaffet och några extra äpplen som mellanmål.

Det bästa av allt: jag kommer att ha 6-7 kilo mindre att släpa runt på på nästa mara! 5:2 forever! Eller åtminstone ett tag till...

#blogg100 nr 66  

McDonalds rätt OK som en snabblunch

McFeast med mycket grönsaker

Det borde man väl inte erkänna, men Utsiktsbloggen drar sig inte för att stå för sin åsikt även om andra rynkar på näsan.

Ett par gånger i månaden kan det nog bli en burgare, oftast då på Stenby på väg till Sala, eller som i går i Stäket på väg till Natans 7-årskalas i Solna. Himla praktiskt att slinka in och ta en McFeast som har blivit vår favorit, 515 kalorier men vi har fått för oss att det är den burgare som har mest grönsaker så den blir det oftast. Med pommes och en cola. Kaloribomb men "no big deal" för en 5:2-are! Vi kan kosta på oss ett par såna här i månaden.

Några plus på McDonalds är t.ex. deras oftast välstädade toaletter och förstås just att dom ligger efter vägen så att det går fort och enkelt att få sig en snabblunch och få "lufta på sig". Sen finns det förstås också många minus. Kan t.ex. vara lite slabbigt runt borden, hög ljudnivå när det är mycket folk m.m. och jag vet förstås att det inte är bra att äta sån här mat för ofta och att man snabbt blir hungrig igen mm mm, men I confess! Jag tycker det är gott ibland att ta en burgare.

McDonalds kom till Sverige 1973 och det var lite sensation då. En av de första var den på Vasagatan i Västerås, och jag minns att vi på öppningsdagen köpte varsin Big Mac till mina föräldrar och åkte hem till dom och överraskade med nåt nytt och modernt från Amerika.

Sen kan man undra hur gick det med den där städningsskandalen som Uppdrag Granskning avslöjade på alla hamburgerrestauranger. Är det samma sak fortfarande eller har dom bättrat sig? Dom får kritik ibland för sin personalpolitik etc. Och det finns säkert en massa annat man kan säg om McDonalds, men just den här gången är jag bara rätt positiv till nån enstaka snabblunch.

#blogg100 nr 65    

Nu ska det trappas ner!

En knapp månad kvar till Stockholm Marathon, nu börjar nedtrappningen. Sista långträningen var igår.

Kyligt men inte regnsjukt, bra väder för en riktig kraftprov. Bra precis en halvmara i Salaskogarna blev det, det var jag rätt nöjd med. Den här vändan börjar så fint genom stugområdet vid Olov Jons Damm innan man försvinner in på skogsvägarna. Jag har sprungit där så ofta, och gillar bäst kända vägar där man känner varje kurva och varje backe. Två och en halv timme för sig själv ute på skogsvägar där man knappt ser en enda människa och bara möter nån enstaka bil. Jag förstår om vanligt folk inte förstår tjusningen med det här, och en sån här vända är ingen sinekur, tvärtom en rejäl kraftansträngning. Men kanske det är 5:2-andet och några tappade kilo som gör att det har gått så bra den här våren.

Ändlösa skogsvägar

Så nu ska jag alltså börja trappa av och finslipa detaljerna. Träna starter och målgångsgester brukar jag säga. Och så får det bli lite lagom långa löprundor på nån timme eller så för att hålla igång sin normalt rätt lata lekamen. Och efter ett sånt här träningspass kunde det vara skönt med lite avkoppling med ett "After Run".

Stackars häggen fick inte blomma i år

Men i går efter halvmaran var jag i extra bra form så det blev till att ta fram sågen och ge sig på häggen som hade blåst omkull. Och så måste jag ta mig an min dator som börjar bete sig konstigt, det var med nöd och näppe jag fick till det här blogginlägget.

#blogg100 nr 64

Jag har röstat i Let's Dance!

Första gången är alltid lite extra vad det än gäller. Och aldrig att jag trodde att jag skulle rösta i Let's Dance! Men det har jag alltså gjort för första gången.

Till o med har jag tittat på en massa program i år, säkert 7-8 stycken som jag nästan aldrig gjort förut. Allt är Gunhild Carlings fel.

Vi har kollat henne och hennes band på bra många konserter nu, den bästa var nog på Jazzens Museum den där sommarkvällen förra året när vädret var så skönt och stämningen var så hög. Och i år har vi kollat på Let's Dance och hållit tummarna för henne.

Det gick bra fram till i kväll då jag alltså tog och röstade på henne. Då gick det åt pipsvängen så nu blir det nog inget mer Let's Dance-tittande för mig. Men tack för underhållningen Gunhild Carling!



#blogg100 nr 64

Lunchpatrullen har varit på uppdrag

Testad igen...

Vi gör ju små nedslag och kollar kvaliteten på stans lunchställen. Nu kom jag på idag att det var längesen sist, jag tog en av våra vanligaste lunchställen i repris.

På väg till Sala brukar det bli en burgare på McDonalds eller husmanskost på Coop Forum. Coop har jag recenserat förr, nu blir det alltså en gång till. Den ligger så bra till för ett stopp när vi är på väg till stugan.

Margareta salladstallrik. Rätt OK och räckte till mig också. 

Dan efter en 2-dag var inte Margareta så hungrig, hon tog en salladstallrik med räkor, jag tog en fiskgratäng med champinjoner och purjolök. Jag tar nästan alltid fisk har jag märkt, speciellt efter en fastedag. Det var en enkel husmanskost, rätt normal, lite färglös och med lite obestämbart utseende. Maten hade stått lite väl länge i ugnen så mer än två köttbullar blir det inte. Jag är ingen gourmet men enkel husmanskost är absolut det jag allra helst äter och jag blev ju mätt så jag skulle väl kunna sträcka mig till två och en halv köttbulle.

Kung Jansson

Margaretas salladstallrik med räkor var fräsch men lite för normal för att det ska bättra på betyget. 2,5 köttbulle får det bli, men jag käkar gärna där fler gånger, husmanskosten rules!

Och uppe i stugan avslutade vi dagens ätande med den allra allra bästa  husmanskosten. En Janssons Frestelse som kvällsmat.. Finns det nåt bättre?

#blogg100 nr 63

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder....

Rena rama flosklerna, visst finns det dåligt väder.

Efter maten igår kväll tänkte vi oss en tur till en lämplig Majbrasa. En ny plats för i år med brasa var Stadsparken och det verkade bra. Eller så tänkte vi oss Djäkneberget, kanske båda. Men vi hade nätt och jämnt plockat undan disken innan regnet började.

Utsikt från balkongen på 1:a maj 2014

Jag antar att bra många tog sig ut till brasorna ändå i regnet och senare snöslasket, men det var skönt att vi hade det goda omdömet att hålla oss inne. Vi kollade i stället SVT:s Valborgsfirande i vackert vårväder i Lund, bra mycket skönare än att stå ute i kylan och huttra. Som jag gjort så många gånger när barnen var i den åldern att det inte var ett alternativ att ställa in.

Men hela Valborg fram till kvällen var fin. Min "Att Göra"-lista var lång och jag fick massor gjort så jag hade inget dåligt samvete för att stanna inne och titta på TV när regnet strilade.

Och nu får det bli en 1:a maj-promenad i stället när solen har kommit tillbaka!

#blogg100 nr 62

Träning är bästa medicinen mot ryggont!

Det säger jag jämt, och nu har det hänt igen.

Träna bort ryggont!

Jag har så många exempel. Tex i augusti för 35 år sen. Jag skadade ryggen i badet på Gotland, gick och åmade mig flera veckor med en värkande rygg och jag blev så trött på värken. Så hade vi fest i dansklubben och jag tänkte först tacka nej. Men OK då, och efter att kämpat med den värkande ryggen hela kvällen blev den bara allt bättre och innan kvällens sista dans var ryggvärken borta.

Musarm har jag haft 2-3 gånger. Minns att jag inte kunde lyfta Ellen, 2-3 år då, men samma sak där. Tränar man armen lite lagom fast det gör ont tar det inte lång tid förrän värken försvinner.

När ryggvärken var som värst nån gång sjukskrev jag mig minns jag och blev kvar i sängen, men det var nog dumt det. Jag skulle tränat ryggen i stället.

Margareta har en liknade historia om sin axel som hon sträckte så illa i höstas att hon fick ringa sjukvårdsupplysningen för att få råd. Men med träning på Actic försvann värken.

Och nu har jag ytterst sällan ont i ryggen, men i helgen knäppte ryggen till. Jag lyfte väl fel eller grävde på nåt dumt sätt, minns inte riktigt, men sen gick jag och åmade mig några dar igen.

Och så idag undrade Margareta om jag verkligen kunde ut och springa, men jag gjorde ett försök. Till och med i dom tunna, lätta skorna som inte är så dämpade. Nu ska ryggjäkeln få tänkte jag, och det är märkligt. Redan efter en kvart tänkte jag inte på ryggen och i mål efter en dryg timme var all ryggvärk borta!

V.s.b. som man skrev i skolan när man hade förklarat ett svårt matematiskt problem. Sen kan man ju åka på kirurgiska skador, men det är en annan historia.

#blogg100 nr 61

På Stentorpet inget nytt

Spjälorna ska bli en nymålad bänk

Mer än att vi jobbat bra där ett tag, mycket att förbereda inför sommaren. Det ryktas om en trädgårdsfest och då måste det se snyggt ut. Tom löpträningen har fått stå tillbaka.

Idag har vi skrapat och slipat spjälor till en trädgårdsbänk som ska få en hedersplats nere vid ån där vi ska sitta och titta när småbarnen (och en och annan av dom större också) badar från bryggan. Det blev gott om tid att tänka på lite av varje under slipandet och jag hamnade på mitt bloggeri, ett nödämne i #blogg100-utmaningen. Lite för internt, intressant bara för mig själv för att platsa här på Utsikten, men ändå:

Fastän jag höll på år efter år med min blogg var det nog egentligen inte förrän i samband med #blogg100-träffen på Historiska för precis ett år sen som jag riktigt förstod vad det här egentligen är. I föredragen från några drivna bloggare där Ebba von Sydow och Aftonbladets Karin Pettersson var dom mest namnkunniga, det var då polletten ramlade ner och jag förstod att det här med bloggar är mer än bara ordbajseri. Dey säger en hel del om vår samtid och det var det jag menade i radiointervjun efteråt minns jag men följdfrågorna drog åt ett annat håll.

Utsiktsbloggen räknar ner (40 nummer kvar), men idag vid slipmaskinen fick jag en idé:

Heureka!

Min nya stil

Efter den 8 juni (eller vilken dag det nu blir som är dag 100) blir det så här:

När mina Utsikts-bloggar nått sin resp. Nirvana byter herr bloggaren fot och stil och frångår sin nästan heliga princip att alltid förekomma öppet under eget namn på nätet. I höst blir det anonymt, ålders-och könsneutralt och kemiskt rent från alla panschis-ämnen. Det blir lite svårare för mig att hitta ämnen, och svårare för andra att hitta min blogg, men jag blir lite friare att skriva lite hur som helst när ingen vet vem jag är.

Inget pys mys, nej raka rör och öppet spjäll! Och anonymt.  

Förlåt för det här egotrippade blogginlägget!          

#blogg100 nr 60            

Dagens två suckar

Jag är alltför ofta likadan själv, men jag brukar mörka när jag är dålig att ta till mig information.

Information var jobbig förr, det vet alla som kämpat i föreningar. Vika informationsbrev och skriva adresser, stämpla "Föreningsbrev" och så iväg till brevlådan. Man satt halva natten ibland. Och när breven var klara och postade hade man alltid glömt en viktig information eller i värsta fall skrivit ett felaktigt datum. Men det var då det. Nu har vi hemsidor, och Facebook och epost, men ändå kan det gå trögt med informationen.             

På hemsidan står det: "Bussen går klockan si och så från busstationen", men för säkerhets skull blev det informerat muntligt också. Första frågan kom inom sekunder: "Går bussen härifrån lokalen?" "Nej från busstationen!" Suck! 

Jaja, muntlig info kan jag missa jag också med tankarna åt nåt annat håll, men då brukar jag mörka och teaterviska till den som sitter bredvid. 

Efter lite annan info kom en annan fråga. "Just det står på hemsidan, har ni inte läst det på hemsidan?" Dagens andra suck kom när en stor del, (en majoritet?) av församlingen unisont utbrast "Näää!"

För att uppmuntra till att aktivt använda vår hemsida och vår information på Facebook hade vi en infoträff härom veckan, men glest besökt och "Näää"-gänget var förstås inte med.

Så information är fortfarande svårt.  Ett par suckar blev det i dag men det blir nog bra med tiden. Om jag inte gett upp innan dess.

#blogg100 nr 59