Jag har åkt buss idag

Min första SMS-bussbiljett

Och jag klarade av att köpa biljett alldeles själv. Men det satt långt inne.

En gång i tiden kunde man lämna fram sin peng till chaufförn och få sin biljett, och jag vet förstås varför det ska vara kontantlöst på bussen nu, men helt enkelt är det inte. Idag var det första gången för mig sen det blev nya regler.

Enklast köper man biljett i en app stod det. Appen installerade jag på 10 sekunder men hur jag sen skulle köpa min biljett var värre. Jag provade allt i minst 20 minuter innan jag gav upp, jag klarade inte av det! "Söka resor" var lite roligt, jag fick upp förslag som Vänge, Sätrabrunn, Södertälje hamn, Torget i Vedevåg etc som förslag på hållplatser att resa till och från. App-programmeraren har fått några tips av mig nu för det var väl rena fel i appen utgår jag från.

Alternativt kan man köpa SMS-biljett nästan som förr, och det var väl först rätt OK. Registrera mobilen hos VL - inga problem och ange sen en kod för vilken biljett du vill ha och skicka iväg. Lätt som en plätt, men vilken kod? Jag provade och fick till svar "fel orderkod". Provade en annan - "fel orderkod" igen, letade efter "orderkod" hos VL men hittade inget på hemsidan, provade en tredje som jag fick för mig att man hade "förr i tiden" och nu fick jag min biljett.

Man ska väl inte överdriva problemen och man lär sig väl, men helt enkelt är det inte.

Och om ett par veckor behöver jag åka tunnelbana i Stockholm, hur gör man där nu. Det var ju så enkelt med en remsa men nu behöver man visst ett SL Access-kort. Jag har en kontakt med SL-bakgrund som kanske kan ge några tips för jag har läst på lite nu på em men fattar inte riktigt ändå hur jag ska göra.

Ska en vuxen karl behöva vänta på en lampa

Det var min arbetskamrat Staffan som sa så en gång när vi diskuterade cyklister och trafikregler. Han var en sån där som cyklade överallt: på trottoaren, mot enkelriktat och förstås mot rött ljus.

Medan jag är så där präktigt tråkig och argumenterade för att även vi cyklister är trafikanter och menade att trafikreglerna gäller oss cyklister också. Även om vi betraktar oss som vuxna karlar. Men ungdomarna på jobbet höll med Staffan den där gången minns jag.

Men det är lite lurigt med trafikljuset för cyklister. Det som fungerar så bra för bilister hakar rätt ofta upp sig för cyklister. Till och från jobbet lärde man sig i vilka korsningar det ofta var problem där man var var tvungen att trycka för gående för att ta sig över, men nu på morgonen efter att ha lämnat bilen på verksta'n kom jag på cykel till en för mig ny korsning. Så jag ställde mig för att plikttroget vänta på gönt.

Svisch körde ett par grabbar förbi mig och över vägen mot rött. Tvärnit mellan ett par korsande bilar, men dom kom över. Några andra på cykel stannade bakom mig men ett par andra grabbar körde också över mot rött. Själv hade jag inte så bråttom så jag stod kvar och väntade. Jag fick gott om tid att ta upp mobilen och dokumentera min rödljusstolpe och det gick ett par tre varv innan vi laglydiga fick grönt. En bagatell kan tyckas, men irriterande och skulle det fungera så här dåligt för bilister skulle det nog inte vara en bagatell.                    

Pensionärskaffe

Vi tog upp den här gamla traditionen för några månader sen men lite mer spartanskt nu.

Tyvärr har vi ingen
TV-kanna kvar

I vår ungdom var det alltid kaffe kl 19.30 framför TV:n. Kaffe med påtår och två bullar var. Det var väl framför allt på den där tiden när barnen var små och hade slocknat så där dags och vi pustade ut i soffan, och allt eftersom försvann den där fina traditionen.

Så gick det bra många år när vi sa att kaffe på kvällen kan man inte dricka om man vill kunna sova på natten. Så fel vi hade.

För så blir man allt äldre och börjar bli allt tröttare på kvällarna och rätt vad det var har vi på senare tid börjat komma in i den gamla trallen igen. Jag vet inte hur det började, men framåt sju börjar vi känna av suget och nu är det kaffe på kvällen som i gamla tider, oftast framför TV:n. Ingen TV-kanna som man hade en gång i tiden och som tur är sällan två bullar var nu för tiden, möjligen en liten chokladbit eller som ikväll en liten skopa glass som blev kvar sen vi senast hade barnbarn här. Och ingen påtår, en kopp får räcka.

Vi panschisar har väl ord om oss att hålla hårt på våra kafferutiner och det är väl bara att erkänna att det är mycket sanning idet. Kopp!

Ibland blir jag avundsjuk

Det är en hel del egenskaper jag saknar men skulle vilja ha. Tänk om man var lång och snygg, vältalig, musikalisk och en centralpunkt i sociala sammanhang. Men så blev man inte och det är ju lite patetiskt att gå och sukta efter det man inte blev, men en sorts folk är jag rejält avundsjuk på - dom där som inte är så glömska.

...och joggingskorna!

Man hade väl åtminstone kunnat fått ett normalt minne. På väg hem till Västerås efter en helg i Uppsala och Solna frågade Margareta: Tog du med dig joggingskorna hem. Jag tog en joggingtur i Uppsala. Dj-ar, tänkte jag, dom står ju kvar i hallen där! Precis samma sak hände sist vi åkte hem från Sala, inte hade jag packat ner joggingskorna. Och det är ju lite kinkigt nu i slutspurten inför Stockholm Marathon om skorna står på fel ställe.

Men idag liksom förra gången blev jag räddad av Margareta, hon hade förstås packat ner dom utan att tala om det för mig. Men hon hade väl kunnat låta bli att skrämmas så där!

Och i bilen får jag hela tiden hjälp av min co-driver när jag glömmer bort mig. "Du kör på fyran" när jag borde växla upp, "Det är nittio här" när det går lite för fort (eller för sakta). Hur kan en del komma ihåg och lägga märke till allting?

Jag pratade lite om det här med en spinningkompis häromdan som påstod att det bara är dålig koncentration, men så enkelt kan det inte vara, det är en egenskap bland alla andra som nån gång kan vara praktisk också om man t.ex. vill glömma sina tabbar, och jag glömde inte att skriva dagens djupsinniga inlägg här i Utsikts-bloggen och det var ju i alla fall bra. Bara sju dagar kvar nu i Blogg100-serien.        

            

Gymnastikuppvisning i dag i Uppsala

Jag vill va' fri som en fågel...

Jag läste i veckan att det nästan är omöjligt att få in sina barn i gymnastikföreningarna nu, det är så populärt att platserna inte räcker till. I Örebro står 1000 barn i kö och Västerås får man inte ens ställa barnen i kö längre, locket är på. Och efter Johanna Adlertegs silvermedalj på EM har väl trycket ökat ännu mer.

Hur det ser ut i Uppsala vet jag inte, men Nelly har i alla fall kommit in i Gymnastikföreningen Uppsalaflickorna och idag var det första gången hon var med på en stor uppvisning i ett nästan fullsatt Fyrishof. Hennes åldersgrupp var luffare och uppträdde förstås till Luffarvisan.

Alla ungar gillar att visa upp sig, och vi har varit på massor av uppvisningar och tävlingar med barn och nu barnbarn. Alltid lika kul och väldigt varierat. Förutom luciatablåer och skolavslutningssånger har vi lyssnat på musik i blåsorkestrar, sett dansuppvisningar, tävlingar i gymnastik, fotboll, volleyboll, simhopp, joggingtävlingar.... fick jag med allt. Jo, scouter också och kanske något mer, och nu är det alltså Nellys tur med gymnastik. Väldigt roligt och föreningen har nästan 3000 medlemmar och 400 ledare tror jag dom sa, bland de största i Sverige.

Nu tänker jag - var jag själv nånsin med i nåt liknande som grabb? Nä, banne mig, det var jag inte, inget där man visade upp sig och fick applåder i alla fall. Inget att sörja över nu, men nog är det fostrande för ungarna med framträdanden, vare sig det är musik, teater, sport eller något annat, alla barn vill visa sig duktiga, och mormor och morfar tyckte att Nelly var riktigt duktig på sin första stora gymnastikuppvisning.    

      

Senior ATC

Träning är ett populärt ämnen bland Blogg100-bloggarna, och nu blir det några rader igen om min träning, men sen ska det dröja ett tag, promise. Men jag provade en ny träningsgrupp idag på Actic, Senior ATC kallade dom den och rekommenderas varmt för alla seniorer, så då kan det vara värt några rader.

Riktigt jobbig cirkelträning på 8-9 stationer med ett par minuter på varje station innan man skulle iväg till nästa. Två varv hann vi med. Biceps, triceps, balans, kondition, axlar, ben och rygg, plankan och sit-ups = en riktig helbehandling. En sån tur att det var ett seniorpass, vi var 65-70-75 allihopa så vi var fler som inte orkade allt. Margareta hade kört det här passet hela våren så jag får allt kämpa för att komma ifatt henne.

Spurt i Hawaii Ironman

Vår coach för dagen, Fredrik, är en riktig slavdrivare, men uppmuntrande. Han tränar själv för Hawaii Ironman 2014 och man kan undra hur han ser på oss seniorer, men det är klart - det är ju vi som betalar hans lön så han har väl orsak att peppa oss.


Senior spinning för mig,  Senior Zumba för Margareta, och så senior ATC för oss båda. Så finns det senior stretching och senior yoga och kanske nåt mer, vi seniorer betyder allt en hel del för träningsgymmen och vilken tur att vi har vårt gym, Actic Kristiansborg  så nära.

Söndag jogg 11 km, tisdag jogg 16 km, onsdag spinning, torsdag jogg 20 km, fredag ATC och så blir det en rejäl jogg i helgen också, det är väl en rätt OK träningsvecka.    

Men nu är det alltså slutbloggat om träning på ett bra tag, men inte sluttränat, men vad betyder ATC? Den förkortningen hittar jag ingenstans.
   
          

Skrivklådan är svår. Det blev en tregångers idag!

Familjen Molander

Den här Blogg100-utmaningen gör att åtminstone jag blir mindre nogräknad. Så det blev en fundering till bara för att det är skoj att skriva lite. Tredje inlägget för dagen.

SVT gör nästan alltid kanonbra serier som nu senast Molanders. Intressant för tonårsfamiljer, men den  passade bra för oss också. Hoppas det blir en fortsättning. Svenska SVT-serier är och förblir favoriter.

3:e säsongen. Då vaknar vi....

Elaine har avancerat i Veep 

Men så sa vi häromdan att vi måste allt hänga med och se lite annat också och började lite lätt med danska Borgen som man hört så mycket om, och politiska intriger är ju alltid aktuellt. Och som av en händelse såg vi att Elaine från Seinfeld blivit vicepresident i USA i Veep, det måste man ju också se, politik det också alltså. Så vi slog på TV:n 22.15 i tisdagskväll, alldeles för sent för oss, men vad gör man inte för att hänga med. Rätt kul, men med en blixtsnabb dialog när man själv börjar bli kvällstrött så var det jobbigt att bara hänga med och hinna lyssna.   

Det var då det slog mig, vi har ju HBO, en filmkanal med alla amerikanska serier. Gratis! Eller ingår i vårt Telia-abonnemang i stugan om man ska vara noga, men jag fattade inte förrän i går kväll hur man riktigt kan använda den! Det är inte lätt att hänga med i allt nytt som prackas på oss stackars äldre konsumenter, men den här har jag ju inte betalt något för så det är väl OK.

Jag började direkt igår att kolla en gammal Monty Python-film och det finns många bra svenska filmer där också, och sen ser jag att Veep finns där också, precis vad vi behöver! Nu har vi chans att hänga med i den där reptilsnabba dialogen om vi kollar på tider vi är utvilade. Set finns en massa bra serier, Game of Thrones t.ex. verkar vara populär, få se om jag får tid att kolla den, men fantasy är inte riktigt min tekopp. När utbudet nästan är oändligt måste man vara lite mer selektiv, annars blir man väl hängande framför TV:n eller datorn för jämnan, och så mycket tittar vi inte på TV.

Men nu förstår jag till sist vad HBO är. Det tar lite för lång tid ibland innan poletterna ramlar ner.