En sliten slogan. Bildt stal den från Feldt och jag kör med den ibland också. En favorit i repris men det känns så ibland. Alla dessa dagar! Kalendern fulltecknad!
När jag lämnade min senaste förening tänkte jag att jag ska banne mig inte engagera mig i föreningar mer, inte stressa mer bara prioritera mig själv och Margareta. Men så blir det förstås aldrig, jag kan inte låta bli att lägga mig i. Var jag än hamnat genom åren har det blivit nån styrelsepost eller några andra förtroendeuppdrag och det är väl så det kommer att fortsätta. Det är fint att nån tycker att man gör nytta. Nu är jag med i två arbetsgrupper med möten och arbetsuppgifter och ger dessutom lite expertkunskap (det kan diskuteras) med IT-jobb. "Låt oss alla ta i i i" sjunger vi i kören. Stress, men mest positiv stress.
Jodå, det är nog så här jag vill ha't men jag har några privata projekt också som lätt kan bli lidande, jag borde prioritera dom ännu mer. På tisdag fm är en löprunda inplanerad och spinningen har jag hoppat av, nu är joggingen viktigast!
Jag stötte på min gamle chef och några gamla arbetskamrater på Festijazz i lördags, då tänker man också på Alla dessa dagar. Så som vi har kämpat tillsammans! Helger, sena kvällar och sånt, omöjliga tidplaner men vi skippade gammalt jobbsnack nu. Speciellt gamle chefen var kul att prata med, han är en av de få av mina vänner som verkligen är imponerad av mitt marathonlöpande så vi pratade bara motion och långlöpande, det var lite stärkande för min självkänsla. Han tappade hakan när jag nämnde New York och frågade intresserat, de flesta andra brukar snabbt byta samtalsämne när jag pratar löpning.
Alla dessa dagar och vi jäktar bara på. Vi tittade förbi i stugan idag och vi kände båda samma sak där vi lyssnade på vårfåglarna en stund, det är sånt som vi måste prioritera mer!
#blogg100 nr 38
#blogg100öw nr 69
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar