Nattsudd i natt

Vi har väl aldrig varit några riktiga nattsuddare, Margareta och jag, men igår kom vi hemrumlande i ett-taget. Ja, så mycket rumlande var det väl inte heller, men tiden stämmer och det är sent för oss.

Larry Franco och Gunhild Carling  avslutade kvällen.

Vi hade ett långt arbetsplats bakom oss då.  Vi stämplade in på Västerås Konserthus redan kvart i fyra på eftermiddagen och hämtade ut ytterkläderna kvart i ett! Vi var där när festivalen öppnades, vi var där när festivalen stängdes! Valuta för entrépengen!

Då var jag både trött och sömnig så vi var snabba till garderoben. Och fast vi ätit gott och rejält under kvällen var vi båda rejält hungriga också och nattmackan hägrade också. Det blev en snabb promenad genom stan på en tid vi aldrig är ute. Stökigt? Nej, det är väl för tidigt för det kanske, något gäng med ungdomar gick och sjöng i Rudbecksparken, det var allt. Och vi slocknade ovaggade efter nattmackan.

Laura Fygi - en världsartist!

En som var trött var nog också Gunhild Carling som hade sin Let's Dance kvällen innan och nu körde två pass, hur orkar musiker och artister köra så här hårt? Nattsudd är förstås deras jobb, men ändå...

En annan nattsuddare vet jag inte om han har gått och lagt sig än och jag törs inte ringa och fråga hur det gick, han kanske sover nu. Anders startade ett Ultra-marathon kl 24.00 i natt för att springa 7, 5 mil men efter en förkylning de senaste veckorna räknade han inte med att klara hela loppet. Det blev nog mer ett nattligt träningspass och jag hoppas att han ligger hemma och sover nu.

Ett nattsudd som jag som tur är är för gammal för att ens tänka på. Och i kväll lägger jag mig på vanlig tid, jag är ingen nattsuddare.  

#blogg100 nr 37
#blogg100öw nr 68