Androm till varnagel

Jag fick mig en läxa häromdan som jag gärna delar med mig av.

Margareta försöker idogt att lära mig att tänka på några viktiga vattenfrågor. Den första har jag blivit rätt bra på. "Har du tvättat händerna?" frågar hon alltid när jag har varit ute. Och det har jag lärt mig riktigt bra nu, och jag kan alltid (nästan) svara Ja! med gott samvete. Nej magbaciller vill man inte dra på sig i onödan.

Det andra hon tjatar om har jag haft svårare att ta till mig, men efter läxan jag fick häromdan är det bot och bättring som gäller. "Hur mycket vatten har du druckit idag" frågar hon också väldigt ofta. Lätt sarkastiskt för hon vet att jag slarvar så det är bara att erkänna. Jag som springer så mycket måste förstås vara extra noga med vattenbalansen men jag glömmer det jämt.

Idiotiskt att få vattenbrist i Sverige
vi som har så gott om bra vatten

Så häromdan tog jag en rejäl joggingrunda och svettades oceaner. Då är det säkert nån liter extra man behöver dricka, men jag var sparsam som vanligt. Det kom jag att tänka på precis innan jag somnade, men det var så dags då.

Så på morgonen skulle jag åka in till Västerås från Sala och fick känna av hur vattenbrist känns. Och det känns inte bra! Illamående och yr i mössan! Rejält vissen. Gick inte ens att bättra på vattenbristen, jag kunde inte dricka!

Var det till jobbet jag vore på väg så hade jag sjukskrivit mig men som panschis har man ju inte den förmånen så det var bara att skärpa till sig och åka in till stan. Och väl där så gick det bättre att dricka så jag bälgade i mig några rejäla glas vatten och sen tog det som tur var inte så lång tid innan formen kom tillbaka.

Det där ska jag inte utsätta mig för fler gånger, det var riktigt obehagligt. Jag ska göra som Margareta säger.

#blogg100 nr 49