Men jag hoppas att det med eftertryck under de här åren jag knappat på bloggen framgått att att det inte är något pessimistiskt undergångstema med det här att bli allt äldre, mera ett nyktert konstaterande då och då av vad det är som händer när åren går. Att mina marathontider kryper uppåt t.ex. Tidens gång.
Gustav är typisk stresstålig |
Vad jag gjorde är inte så viktigt, men det var sånt där lite tråkigt, repetitivt jobb där jag skulle hålla lite väl mycket i huvudet så att jag tog allt i rätt ordning. Samma sak 10-12 gånger. Lätt att glömma bort sig och göra fel. Man blir stressad. Jag som kunde ha hundra saker i huvudet samtidigt förr och var hur stresstålig som helst. Jodå, det blev rätt till slut det jag fixade vid datorn, men jag blev så trött att jag fick lov att ta sätta mig och skriva det här blogginlägget, det är lite avstressande.
Det är inte så att jag börjar känna mig stressad redan på måndan om jag har ett ärende på fredan men det kommer väl det också, sånt har man ju hört om äldre. Och av en händelse ser jag just nu att en FB-vän skriver om en sin stress i kön på Apoteket, så det här med dålig stresstålighet, det delar jag med många ålderskamrater. Jag är säker på att Margareta håller med mig.
Till sist läser jag ett intelligent påstående på en blogg i ämnet. En rätt ung tjej, Marie heter hon, polemiserar mot jobbannonsernas önskan om stresståliga medarbetare: "att inte tåla stress det är att vara i kontakt med sanningen, känslan, med sig själv, livet." skriver hon. Bra skrivet! Stressotålighet kanske inte är så farligt.
#blogg100 nr 40
#blogg100öw nr 71
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar