Den officiella #blogg100 startade 1:a mars och rullar vidare ett par månader och jag kommer antagligen att fullfölja den utmaningen ända till målgången 8:e juni. Då får jag också med tre för mig stora händelser som kan vara värda några kommentarer både för intresserade och för eftervärlden.
Själv började jag med dagliga blogguppdateringar redan 1 januari så i och med gårdagen är jag redan moraliskt i hamn, men antagligen knappar jag ner 58 inlägg till att jag även går i mål i det officiella racet. Men sen får det vara bra!
Jag satte upp sex mål i början av året, sex väldigt modesta mål för mina bloggar och mitt bloggeri, men då inget av målen ens är i närheten att nås så inser jag att det kommer heller aldrig att ske, jag har nått vägs ände! 2000 inlägg är nog som ett par tegelstenar av Dostojevskij och när nu bloggarna avslutas får alla inlägg ligga kvar på bloggkyrkogården till tidens ände och förmultna i skönhet som ett dokument över en äldre gentlemans väg in i DZ.
Inte för att jag skäms över mina bloggar när jag jämför med andra, inte ens dom som blivit förmögna på sina bloggar, får sitta som experter i morronsoffor eller blir stjärnor i Let's Dance, men jag vet: "Kortare inlägg och mer reklam" är det som gäller 2014. Jag som mer tänkte mig krönikor, episoder, kåserier att läsas på en minut eller högst två inser att det är omodernt. Kom och tänka på den där frasen "Så jag målar Donna Bianca ty det roar mig att måla så" vem det nu var som sa så, men poängen är man kan ju bara göra som man själv tycker är bra. Även om det blir lite väl långt ibland.
Nu i mina sista 58 skälvande blogginlägg kommer det bli en hel del favoriter i repris, jag börjar med mitt allra första blogginlägg, fördömligt kort och skrivet som en test av hur det där med en blogg fungerade. Så här skrev jag 4:e september 2008 och jag har några andra intressanta exempel från min bloggarkarriär som kommer att pytsas ut senare i lagom stora doser. Men här är alltså inlägg nr 1 från 2008:
"Stentorpet är min fasta punkt i det här så kallade livet. Där lever jag och min Margareta gott med god mat, arbete, avkoppling och fin natur och trevlig samvaro med de som besöker oss. Men oftast är vi ensamma så det är gott om tid att titta på utsikten över ån och fundera på tillvaron. Och av en händelse är vi den här helgen "utkörda" till lägenheten i stan - en av arvingarna ska ha kräftskiva för sina kompisar.
Men utsikten i lägenheten över stan är också fin - vi får väl unna oss ett restaurangbesök och kanske bio? Mamma Mia?"
#blogg100 nr 42
Avslutar med en passande truddelutt med en av mina favoriter.
It was great fun but it was just one of those things!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar