Långkörare på TV

Vi ser rätt mycket på TV, det erkänner jag. Men jag undviker långkörare, helst högst sex program i en serie om jag ska kolla en serie.

Ja, nu kan kan ju se TV på en massa andra sätt med t.ex. HBO och Netflix och jag ska väl testa SVT:s Flow när den kommer nu i veckan men jag föredrar nog helst det gamla vanliga sättet.

Babel på söndag, Korrespondenterna på tisdag, Uppdrag Granskning och Kobra på onsdag, Badhotellet på torsdag etc. Ja, nu har jag inte dagarna i ryggmärgen men vi hamnar ofta på t.ex. de där programmen när vi tar en TV-kväll (som vi gör rätt ofta). Allmänbildande!
 

Jag kom att tänka på det här idag när en FB-vän skrev en rad om den bästa TV-serie hon nånsin sett, en turkisk thriller som sänts varje dag om jag fattat rätt i 63 avsnitt och tog slut härom dagen! Hon hade inte missat ett avsnitt, och nu var serien alltså slut. Säkert bra, en succeserie i Turkiet läser jag, och fint att det finns annat än amerikanska serier, men skönt att man inte fastnade för en sån långkörare. Som man gjorde en gång med Dallas, Falcon Crest och Forsytesagan och några till, dom tog ju aldrig slut. Nej max 6 eller i värsta fall 10 program.

Vi har tom börjat tröttna på säkra kort som Mästarnas Mästare och Lillyhammer. Har noll koll där, vi har slutat titta. Däremot har vi sett en hel del av Let's Dance i år. Det är Gunhild Carlings fel.

Och så tröttnar jag aldrig på att kolla gobitar i Öppet Arkiv. Jag ska faktiskt ta mobilen och sätta mig skönt till rätta just nu och kolla "Ramel i rutan" från 1965 med bl.a. Monica Z och Sune Mangs. Såna program görs inte nu för tiden!

#blogg100 nr 52