Vi körde genom Uppsala på en 90-sträcka och bilkön höll nog 90 bra precis när bilen framför oss, en Audi, vek av till höger på en avfart. Men han ångrade sig och körde tvärt ut på 90-vägen igen och var nära att ramma oss.
Reaktionssnabb som jag är (?) hann jag både bromsa, göra en undanmanöver och inte minst viktigt ge en arg signal med tutan. Mycket arg signal. Jag kan nog göra såna där dumheter själv i trafiken, men då skulle jag nog skämmas lite och lägga mig långt bakom, men hr Audi blev sur för att jag tutat, drog gasen i botten, körde om och la sig framför oss.
Fint tänkte jag, då kan jag blinka lite också, så han fick lite helljus i baken också, och det gjorde väl inte saken bättre, men jag var fortfarande sur på hr Audi. Det kokade nog rejält inne i hans bil, en fräck Citroën hade synpunkter på körtekniken hos en minst dubbelt så dyr Audi... Så närmade vi oss rondell innan E4:an när hr Audi helt enkelt tvärbromsade och stannade till, kanske i hopp om att jag skulle köra på honom?Nämnde jag att jag är reaktionssnabb? Så det blev ingen krock och för säkerhets skull lät jag hellyset vara den här gången, jag var rätt ointresserad att trappa upp konflikten. På E4:an försvann sen hr Audi söderöver i en ryslig fart och kanske var han lycklig över sin demonstration mot min reaktion, och i så fall blev ju slutet gott, för jag blev glad att få ett bra ämne till min söndagsbetraktelse. Vänner i trafiken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar