Träning är bästa medicinen mot ryggont!

Det säger jag jämt, och nu har det hänt igen.

Träna bort ryggont!

Jag har så många exempel. Tex i augusti för 35 år sen. Jag skadade ryggen i badet på Gotland, gick och åmade mig flera veckor med en värkande rygg och jag blev så trött på värken. Så hade vi fest i dansklubben och jag tänkte först tacka nej. Men OK då, och efter att kämpat med den värkande ryggen hela kvällen blev den bara allt bättre och innan kvällens sista dans var ryggvärken borta.

Musarm har jag haft 2-3 gånger. Minns att jag inte kunde lyfta Ellen, 2-3 år då, men samma sak där. Tränar man armen lite lagom fast det gör ont tar det inte lång tid förrän värken försvinner.

När ryggvärken var som värst nån gång sjukskrev jag mig minns jag och blev kvar i sängen, men det var nog dumt det. Jag skulle tränat ryggen i stället.

Margareta har en liknade historia om sin axel som hon sträckte så illa i höstas att hon fick ringa sjukvårdsupplysningen för att få råd. Men med träning på Actic försvann värken.

Och nu har jag ytterst sällan ont i ryggen, men i helgen knäppte ryggen till. Jag lyfte väl fel eller grävde på nåt dumt sätt, minns inte riktigt, men sen gick jag och åmade mig några dar igen.

Och så idag undrade Margareta om jag verkligen kunde ut och springa, men jag gjorde ett försök. Till och med i dom tunna, lätta skorna som inte är så dämpade. Nu ska ryggjäkeln få tänkte jag, och det är märkligt. Redan efter en kvart tänkte jag inte på ryggen och i mål efter en dryg timme var all ryggvärk borta!

V.s.b. som man skrev i skolan när man hade förklarat ett svårt matematiskt problem. Sen kan man ju åka på kirurgiska skador, men det är en annan historia.

#blogg100 nr 61

På Stentorpet inget nytt

Spjälorna ska bli en nymålad bänk

Mer än att vi jobbat bra där ett tag, mycket att förbereda inför sommaren. Det ryktas om en trädgårdsfest och då måste det se snyggt ut. Tom löpträningen har fått stå tillbaka.

Idag har vi skrapat och slipat spjälor till en trädgårdsbänk som ska få en hedersplats nere vid ån där vi ska sitta och titta när småbarnen (och en och annan av dom större också) badar från bryggan. Det blev gott om tid att tänka på lite av varje under slipandet och jag hamnade på mitt bloggeri, ett nödämne i #blogg100-utmaningen. Lite för internt, intressant bara för mig själv för att platsa här på Utsikten, men ändå:

Fastän jag höll på år efter år med min blogg var det nog egentligen inte förrän i samband med #blogg100-träffen på Historiska för precis ett år sen som jag riktigt förstod vad det här egentligen är. I föredragen från några drivna bloggare där Ebba von Sydow och Aftonbladets Karin Pettersson var dom mest namnkunniga, det var då polletten ramlade ner och jag förstod att det här med bloggar är mer än bara ordbajseri. Dey säger en hel del om vår samtid och det var det jag menade i radiointervjun efteråt minns jag men följdfrågorna drog åt ett annat håll.

Utsiktsbloggen räknar ner (40 nummer kvar), men idag vid slipmaskinen fick jag en idé:

Heureka!

Min nya stil

Efter den 8 juni (eller vilken dag det nu blir som är dag 100) blir det så här:

När mina Utsikts-bloggar nått sin resp. Nirvana byter herr bloggaren fot och stil och frångår sin nästan heliga princip att alltid förekomma öppet under eget namn på nätet. I höst blir det anonymt, ålders-och könsneutralt och kemiskt rent från alla panschis-ämnen. Det blir lite svårare för mig att hitta ämnen, och svårare för andra att hitta min blogg, men jag blir lite friare att skriva lite hur som helst när ingen vet vem jag är.

Inget pys mys, nej raka rör och öppet spjäll! Och anonymt.  

Förlåt för det här egotrippade blogginlägget!          

#blogg100 nr 60            

Dagens två suckar

Jag är alltför ofta likadan själv, men jag brukar mörka när jag är dålig att ta till mig information.

Information var jobbig förr, det vet alla som kämpat i föreningar. Vika informationsbrev och skriva adresser, stämpla "Föreningsbrev" och så iväg till brevlådan. Man satt halva natten ibland. Och när breven var klara och postade hade man alltid glömt en viktig information eller i värsta fall skrivit ett felaktigt datum. Men det var då det. Nu har vi hemsidor, och Facebook och epost, men ändå kan det gå trögt med informationen.             

På hemsidan står det: "Bussen går klockan si och så från busstationen", men för säkerhets skull blev det informerat muntligt också. Första frågan kom inom sekunder: "Går bussen härifrån lokalen?" "Nej från busstationen!" Suck! 

Jaja, muntlig info kan jag missa jag också med tankarna åt nåt annat håll, men då brukar jag mörka och teaterviska till den som sitter bredvid. 

Efter lite annan info kom en annan fråga. "Just det står på hemsidan, har ni inte läst det på hemsidan?" Dagens andra suck kom när en stor del, (en majoritet?) av församlingen unisont utbrast "Näää!"

För att uppmuntra till att aktivt använda vår hemsida och vår information på Facebook hade vi en infoträff härom veckan, men glest besökt och "Näää"-gänget var förstås inte med.

Så information är fortfarande svårt.  Ett par suckar blev det i dag men det blir nog bra med tiden. Om jag inte gett upp innan dess.

#blogg100 nr 59   

Det är inte olagligt att vara dum i huvudet, men ...

Här står Volvon och surrar.
Och jag går utanför och surar.

Igår var vi på en liten utflykt.

Parkerade bilen och passerade Volvon som stod där på tomgång. I tätorten är det väl bara tillåtet att låta bilen surra en minut eller så, men nu var vi en bit ut på landet så där finns väl inga såna regler. Men jag tyckte det såg väldigt dumt ut.

Så lekte jag lite med småtjejerna en stund, vi klättrade på berget och gungade i gungorna. Och efter 15-20 minuter råkade jag gå förbi Volvon igen. Som fortfarande stod och surrade!

Man blir ju så irriterad! Ingen satt i bilen - vad var detta? Jag anade ett ämne för ett blogginlägg, tog upp mobilen för att ta ett kort och då kliver det ut en gubbe från baksätet som jag inte sett och sätter sig i framsätet, men bilen surrar fortfarande. Jag var sugen att säga till gubben men vågade inte, och det är ju inte olagligt att vara obegåvad. Och gubben var kanske starkare än jag.

Färdigsurrat. Nu åker han hem.

Så jag fortsatte att leka med tjejerna tills det var dags för oss att åka hem efter nästan 45 minuter, och ta mig sjutton, Volvon surrade fortfarande! Helt obegripligt! På tomgång i 45 minuter! Synd att jag inte har sånt civilkurage att jag vågade säga ifrån, och det är ju inte olagligt att vara dum i huvudet. 

Samtidigt som vi åkte hem var hans gumma också klar så dom också kunde åka hem, och då var väl bilen rejält uppvärmd i alla fall. 

#blogg100 nr 58
 

Min bästa tid är nu

Rudbecksparken

En sliten  titel men jag kom inte på nåt annat i en hast, jag har kört med den lite väl ofta tidigare också men vi barnvaktar en 3- och en 5-åring nu, då är det inte mycket tid över att tänka, jag kör en gammal repris.

Lite passande också. Med bara en dryg månad kvar av sextio-talet måste man hålla humöret uppe. Ja, jag tycker förstås alltid att "min bästa tid är nu" och det har jag nog alltid gjort i alla tider och det blir nog bra efter 70 också, men nu tänkte jag egentligen mest på det fina vädret.

Svartån

Hemma på gården

Fredagens joggingtur, var inte det "min bästa tid" så säg! Ja, kanske inte mina kilometertider, men en sån här fin vår - "min bästa tid!" Sommarn har kommit till västkusten och är snart här också, det blir väl om möjligt "en ännu bättre bästa tid". Hösten brukar vara rätt skön den också när allt lugnar ner sig, det blir också "min bästa tid" tids nog, och blir det inte alltför  kallt i vinter så blir den tiden rätt bra den också. Eller man kanske kommer  iväg på en solresa, då blir det absolut "min bästa tid"-varning!

Ja, poängen med dom här raderna är väl egentligen bara att vädret har varit ganska fint ett tag och då blir man som härdad svensk lite lätt till sinnes. Min bästa tid är nu!

#blogg100 nr 57

Hänt i natt

På natten efter en 2-dag vaknar jag ofta till och ligger och vrider mig nån timme eller så. Inte för att jag är direkt hungrig även om det är dagen efter en fastedag men det hänger väl ändå ihop på något sätt.

Alea lacta est!

Nån gång tar jag en nattmacka och kanske det är lättare att somna om då, men i natt blev jag kvar i sängen med en hjärna på högvarv. Fint om man kunde meditera lite då och gå ner i varv och låta bli att tänka på allt och ingenting, men det klarar  jag inte. Jag fastnade först av någon anledning i en fundering om vad "Tärningen är kastad" kom från. Ceasar visste jag, till slut fick jag ta fram mobilen och kolla. 49 f.Kr. gick han över Rubicon och sa det där som kanske egentligen betyder "Spelet kan börja".   

Så hamnade jag på årtal dom där årtalen som sitter som en smäck. Varför minns man  en del oviktiga årtal och vad hade man som år noll innan vår tideräkning, det ska jag ta reda på när jag vaknar tänkte jag. 

"Även du min Brutus" och Ceasars död 44 f.Kr., Slaget vid Hastings 1066 (vad var det för slag?), juldagen 800 när Karl den store blev kejsare (vad var det för en gubbe?), några årtal som man aldrig glömmer men som jag inte vet något om. 1968 med Bob Beamons 8.90 i Mexico är naturligare att man minns.      

Några andra årtal fladdrade också förbi och en massa annat oviktigt också och några andra berömda citat. Men när jag kom till  "I huvudet på en gammal gubbe" (Hasse & Tage 1968) så var det dags att släppa taget.

Och nu tar jag mig min morgonjogg, det brukar var lika förvirrade tankar i motionsspåret.

#blogg100 nr 56

       

Mitt sämsta köp

Åtminstone ett av mina sämre köp var min batteridrivna motorsåg som nu gått till skroten.

Extrapris på Coop Forums Byggmarknad för några år sen. Ordinarie pris 1600 nedsatt till 800!!! Det var klart att jag slog till. En liten nätt motorsåg den skulle jag ha stor användning för tänkte jag.

Ett dåligt köp

Ja, jag har nog sågat ner några små kvistar med den, men det är bara de allra tunnaste som den klarat av. På lite grövre sly har den bara skavt lite i barken, sen har jag fått ta fram bågsågen. Den enda vinsten med den här sågen var att batteriet också passade till vår batteridrivna trimmer.

Bara det att trimmern nog är vårt näst sämsta köp. Den kostade väl 12-1300 eller så men är nästan värdelös. En batteriladdning räcker 5-10 minuter, sen ska batteriet laddas i 8 timmar innan man kan använda den igen! Den går nog till skroten snart den också.

Allt samlas i
snickarboden

Sen är väl boden där dom här dyrgriparna förvaras bland det sämsta jag byggt, men det skäms jag inte över. Den enkla boden kom upp i all hast under en tid då jag jobbade lite för mycket och där skulle vi förvara lite av varje var det tänkt, verktyg, spik och skruv mm. Jag hade nog tänkt bygga om den lite rejälare senare när jag fick bättre med tid, men det får man ju aldrig och med tiden har vi tryckt in mer och mer där, trädgårdsgrejer, bil- och cykelvård, fiskeredskap, campingutrustningar etc. etc. Den har nog kommit "to the end of the road" nu. Högt på listan över nya projekt på Stentorpet står nu en ny snickarbod. 15 kvm är OK att bygga redan nu, men hur går det med förslaget att tillåta 25 kvm? Jag blev sugen att sätta igång direkt och 15 kvm räcker bra.

Idag var det lite dramatik där när Margareta skulle tvätta fönstret på boden (jag skulle aldrig ens tänka tanken att tvätta ett fönster på en snickarbod...). Men tur var det, där låg en död fågel inne i boden bakom en klumpig bänk jag släpat in där. Och när jag efter stort besvär lyckades komma åt fågeln för att slänga bort den så ta mig sjutton! Pippi började flaxa och med ett visst besvär lyckades jag få ut den, den hade helt klart legat kvar där bakom bänken och dött på riktigt om inte Margareta fått för sig att tvätta fönstret.

#blogg100 nr 55

Fett eller socker?

Det måste bli en rad till om att äta nyttigt eller onyttigt, att motionera eller inte motionera. Och en kommentar till TV-programmet om fett eller socker.

Fett eller socker?

Herr Västeråskrönikören Anders Lif skrev i gårdagens Vlt att grönsaker och frukt ville han inte äta och motion var det inte tal om. Sen blev det en livlig debatt på hans Facebook, jag kan inte se att någon av hans krönikor blivit mer debatterad. Han är på goda grunder populär här i stan, skriver lättsamt, intressant och trevligt. Tyvärr har han tappat farten på sina bloggar, senaste inlägget skrevs i juni 2013, han borde varit med på #blogg100.

Det mest intressanta var kommentarerna på Facebook. Nästan alla håller med: äta onyttigt och undvika motion är det rätta för det är så dom lever. Nån kanske skojar, men jag känner några och dom har en väl tilltagen volym som pekar på att dom nog lever på samma sätt som herr krönikören. Sen är det några stycken som tvärsäkert missionerar för just sin linje som den enda rätta. "Modifierad LCHF" föreslår några som det självklart enda rätta, "äta frukt" är gränslöst dumt tycker någon som påstår att det är ju bara socker och fick medhåll av några. Men jag är misstänksam mot alla som är kompromisslöst tvärsäkra.

För det är nog inte så enkelt, om sånt här är jag sällan tvärsäker. I Vetenskapens Värld i måndags gjorde man tester om vad som är värst, fett eller socker och det blev många oväntade resultat. T.ex. blev det bättre aktieaffärer med sockerdieten, men det blev förstås seriösa resultat också. Större viktminskning med fettdieten men man tänkte klarare med sockerdieten t.ex. Många intressanta resultat.

Ta några äpplen till!

Och för några veckor sedan läste vi om effekten av att öka den dagliga dosen av frukt. Ta ytterligare två frukter, sa man. Det ger minskad risk att dö i förtid och sånt väljer jag gärna att tro på.

Det ska vara gott också, och frukt är gott, äpplen bäst. Jag skulle nästan kunna bli frukterian, men mycket annat är också gott.

Jag är rätt nöjd med mina okomplicerade matvanor att äta varierat och lagom mycket av både fett och socker. Men vad är lagom? Och motionera lite drygt det som det flesta tycker är lagom.

#blogg100 nr 54

En populär åsikt

Man stöter på det rätt ofta på Facebook och nu hade stans store krönikör också tagit upp det ämnet.

"Vår" Anders Lif, några år under 70, skrev i dagens krönika om hur han inte gillade frukt och grönsaker, om att vikten började öka och att träna på gym var det inte tal om. Roligt skrivet och hur man vill sköta sin kropp är förstås en privatsak, men lite för lättköpt populistisk åsikt i min smak. Herr krönikören fick mycket beröm på Facebook idag, men han kan bättre. Det fick han ett försynt påpekande om av mig.

När jag för 4-5 år sen tog över 40-talistgruppen på Facebook frågade jag det första jag gjorde där lite försynt: "Hur har ni det med motionen?" . Det blev många putslustiga skämt om att "jag vattnar blommorna, jag tar med en kopp kaffe ut på balkongen, jag går ut med hunden etc etc". Det är klart att alla varken kan eller vill motionera och sköta kroppen sin, men jag är lite fascinerad av alla negativa åsikter om motion och bra kost.

Så för ett par dag sen i samma grupp gick det runt en sån där skämtsam text om hur dumt det var att motionera och äta rätt och jag roade mig då med att som vanligt försynt undra varför folk är så negativa och allergiska mot att se om sin kropp och fick alla de vanliga synpunkterna om vad som räcker: kratta löv på tomten etc. Men för en gångs skull var det ett par damer som la sig i diskussionen och erkände att dom gick regelbundet på gym, körde zumba mm, men de flesta var alltfort negativa till att bli svettiga. Och jag missionerar inte, säger bara vad jag tycker.

Det är alltid trevligt att läsa herr krönikörens alster, men när nu stans store krönikör tog ställning för den här populära åsikten att motion och att äta nyttigt är mer åt pest och pina-hållet så var det såklart min skyldighet att upplysa herr krönikören. Till den nytta det nu må ha.

#blogg100 nr 53
                    

Extra Extra, Read all about it!

Bra plats på vagnen inför resan ut i älglandet

För att klara #blogg100 under påskhelgen blev alla inlägg skrivna i förväg och utportionerade med ett per dag. Här är ett extranummer på annandan med en summering och några kompletteringar.

Vi har träffat alla barnbarnen, två på älgsasfarin, dom andra i Stentorpet. Vi har som i hela Sverige den här påsken haft ett riktigt sommarväder mest hela tiden. För mycket mat förstås, men nu på annandan är det en "2-dag" och det var ju bra.

Påskkärring har vi haft och mycket påskgodis, obligatorisk äggletning för dom lite mindre och det var imponerande att tom se vår 16-åring vara med och leta efter sitt ägg, han var solidarisk med sina småkusiner.

Påskaftonens lunch. Alla skärmmössor kom fram!

Maten åt vi ute, kortärmat och med solkepsarna neddragna över ögonen. En rekordpåsk lovar gott inför sommaren. Min joggingrunda var i kortärmat och i kortbyxor, men det är inte helt ovanligt. Det brukar ofta vara i början av april jag har premiär för den utstyrseln. Och då går det alltid minst 10 % fortare, det kan man ju fundera över vad det beror på.

Och så hade vi stor dramatik på skogspromenaden efter maten. Tjalle Tjäder gick och kluckade i eftermiddagssolen där längs med Gruvdammsrundan och när Calle var lite för intresserad och närgången gick Tjalle till attack. Calle föll och Tjalle hoppade på Callle, flaxade med vingarna och skrämdes rejält, småflickorna blev rädda och mamma Elisabeth blev rädd om Nelly som var närmast. Stor dramatik! Vi tuffa killar gick upp i skogen igen och stötte på Tjalle igen och fick en liten film där herr Ornitologen på berget hade en uppgörelse med Tjalle. Så här spännande har vi inte haft på Stentorpet sen jultomten sist var där.


 #blogg100 nr 52, extranummer

Långkörare på TV

Vi ser rätt mycket på TV, det erkänner jag. Men jag undviker långkörare, helst högst sex program i en serie om jag ska kolla en serie.

Ja, nu kan kan ju se TV på en massa andra sätt med t.ex. HBO och Netflix och jag ska väl testa SVT:s Flow när den kommer nu i veckan men jag föredrar nog helst det gamla vanliga sättet.

Babel på söndag, Korrespondenterna på tisdag, Uppdrag Granskning och Kobra på onsdag, Badhotellet på torsdag etc. Ja, nu har jag inte dagarna i ryggmärgen men vi hamnar ofta på t.ex. de där programmen när vi tar en TV-kväll (som vi gör rätt ofta). Allmänbildande!
 

Jag kom att tänka på det här idag när en FB-vän skrev en rad om den bästa TV-serie hon nånsin sett, en turkisk thriller som sänts varje dag om jag fattat rätt i 63 avsnitt och tog slut härom dagen! Hon hade inte missat ett avsnitt, och nu var serien alltså slut. Säkert bra, en succeserie i Turkiet läser jag, och fint att det finns annat än amerikanska serier, men skönt att man inte fastnade för en sån långkörare. Som man gjorde en gång med Dallas, Falcon Crest och Forsytesagan och några till, dom tog ju aldrig slut. Nej max 6 eller i värsta fall 10 program.

Vi har tom börjat tröttna på säkra kort som Mästarnas Mästare och Lillyhammer. Har noll koll där, vi har slutat titta. Däremot har vi sett en hel del av Let's Dance i år. Det är Gunhild Carlings fel.

Och så tröttnar jag aldrig på att kolla gobitar i Öppet Arkiv. Jag ska faktiskt ta mobilen och sätta mig skönt till rätta just nu och kolla "Ramel i rutan" från 1965 med bl.a. Monica Z och Sune Mangs. Såna program görs inte nu för tiden!

#blogg100 nr 52

Gårdsjö Älgpark

Det måste bli en kommentar till om älgparken i Morgongåva som vi besökte igen häromdan.

Vi var där i slutet av mars också och jag skrev då ett blogginlägg om det, och redan har vi alltså gjort ett återbesök, den här gången med Clea och Natan och deras mamma Anna medan pappa Anders var upptagen på annat håll, Istanbul. Men hade han varit med i Morgongåva hade han fått se en rätt häftig show med 12 intresserade älgar och en entusiastisk älgskötare, Leffe.

Jag blir imponerad och nästan lite avundsjuk på människor som Leffe, hur törs dom. Mitt i livet satsa allt på ett kort och starta om med en livsdröm som lika väl kan gå rakt åt pepparn som att det
kan fungera.

Sover ute i skogen med de nyfödda kalvarna, simmar med älgar, lever dygnet runt för sina älgar, inget vanligt jobb alltså. 15.000 besökare förra året. Besökare från över 150 länder har varit där, på långfredan var det folk från Mexiko, Australien, England, Tyskland och Danmark, chansningen har väl gott hem.

Åk dit och kolla, men för oss dröjer det väl ett tag nu, men vi kommer tillbaka om några år igen och ser hur det går för Leffe och hans älgar.

#blogg100 nr 51

                 

Halvtid i Blogg100

Jag tänkte avstå från den där rubriken idag, den kör väl alla andra Blogg100-bloggare med idag. Men jag gör det lite enkelt för mig och kör med den rubriken i alla fall.

Första halvleken firades med After Work i både Stockholm och Göteborg, men varken i Västerås eller Sala blir det något direkt sånt firande men i kväll på påskaftonen, då jag ska ta mig ett par extra karameller ur godisskålen. 50 inlägg kvar!

Och så här i halvtid gör jag det lite enkelt för mig också med inlägget, tar några exempel från halvtid i min bloggarkarriär också. En spinoff av bloggeriet är absolut att det är kul för en själv att titta tillbaka och scanna av vilka ämnen som var aktuella då, vad höll jag på med?

Just den där tiden efter tre års bloggning var det förstås en del gamla vanliga ämnen men återträffen med barndomsgänget var extra kul. Synd bara att jag inte fick med mina kompisar på Facebook så man tappar ju kontakten. Inte sitter i alla fall jag och ringer till kompisar runt om i Sverige och surrar, men ett Hej! på Facebook skickar jag gärna iväg. Men gamla hundar är svåra att lära sitta och det finns så många fördomar mot Facebook och Sociala Medier.

En annan kul sak för tre år sen var en surströmmingsfest vi hade, bara Margareta och jag för oss själva som en test. Det var inte så märkvärdigt med surströmming, rätt gott faktiskt. Det gör jag gärna om.

Jag lämnade den hösten in ett fotobidrag till Moderna Museet, jag testade reklam på bloggen ett tag och vi barnvaktade i Solna, det var fullt upp på den tiden också. Och så såg vi Spamalot på Oscars - var det verkligen så länge sen vi var där? Kors vad tiden går.

Nu ska jag ut och leta påskägg och vi blir 10 stycken till maten. Glad Påsk!

#blogg100 nr 50

Androm till varnagel

Jag fick mig en läxa häromdan som jag gärna delar med mig av.

Margareta försöker idogt att lära mig att tänka på några viktiga vattenfrågor. Den första har jag blivit rätt bra på. "Har du tvättat händerna?" frågar hon alltid när jag har varit ute. Och det har jag lärt mig riktigt bra nu, och jag kan alltid (nästan) svara Ja! med gott samvete. Nej magbaciller vill man inte dra på sig i onödan.

Det andra hon tjatar om har jag haft svårare att ta till mig, men efter läxan jag fick häromdan är det bot och bättring som gäller. "Hur mycket vatten har du druckit idag" frågar hon också väldigt ofta. Lätt sarkastiskt för hon vet att jag slarvar så det är bara att erkänna. Jag som springer så mycket måste förstås vara extra noga med vattenbalansen men jag glömmer det jämt.

Idiotiskt att få vattenbrist i Sverige
vi som har så gott om bra vatten

Så häromdan tog jag en rejäl joggingrunda och svettades oceaner. Då är det säkert nån liter extra man behöver dricka, men jag var sparsam som vanligt. Det kom jag att tänka på precis innan jag somnade, men det var så dags då.

Så på morgonen skulle jag åka in till Västerås från Sala och fick känna av hur vattenbrist känns. Och det känns inte bra! Illamående och yr i mössan! Rejält vissen. Gick inte ens att bättra på vattenbristen, jag kunde inte dricka!

Var det till jobbet jag vore på väg så hade jag sjukskrivit mig men som panschis har man ju inte den förmånen så det var bara att skärpa till sig och åka in till stan. Och väl där så gick det bättre att dricka så jag bälgade i mig några rejäla glas vatten och sen tog det som tur var inte så lång tid innan formen kom tillbaka.

Det där ska jag inte utsätta mig för fler gånger, det var riktigt obehagligt. Jag ska göra som Margareta säger.

#blogg100 nr 49                    

Lögastrand börjar ta form

Vilken joggingbana!  

På årets hittills skönaste joggingrunda hamnade jag passande nog mot slutet på stans finaste joggingstråk längs med Mälaren och kunde kolla in bygget av vårt nya bad i Västerås, Lögastrand.

Det ser kanonfint ut, tänk om man hade haft tillgång till nåt sånt här som grabb. Ja, nu var ju inte baden på Björnön eller "Joberg" så dumma heller och dit fick man lite cykelmotion på köpet, men ändå... På Lögastrand blir det fina Beachvollybanor med läktare för publik, lekplatser och stora gräsytor och generösa utrymmen på trädäck och bryggor vid vattnet, det här såg riktigt riktigt fint ut! Här kommer det att vara fullt med folk fina sommardagar.

En ny bro är snart klar

Och så har vi det nya badet vid Gäddeholm och Björnöbadet får också en upprustning i år. Skulle klimatförändringen fortsätta kan vi i alla fall svalka oss på många ställen i Mälaren.

En fråga som upprör känslorna på insändarsidorna är om det ska finnas palmer eller inte där vid badet. Ja, inte planterade förstås, i krukor som tas in för vinterförvaring under vintern i så fall men det är illa nog för en del. Men jag promenerar gärna där i sommar under palmerna. Invigning lördagen den 7:e juni, men tyvärr är jag upptagen just den dagen för en viktig angelägenhet som jag precis hinner kommentera här innan Utsiktsbloggen stänger ner den 8:e juni.

Och i badet 

Nu hoppas jag bara att slitaget på Lögastrand kommer att hålla sig inom rimliga gränser. Det är klart att det kommer att vara gott om ungdomar där under sommarkvällarna och sommarnätterna också, och det sliter förstås. Trädäcken och bryggor får väl sina märken, bara det håller sig inom rimliga gränser. Jag håller tummarna! Lögastrand såg fint ut.

#blogg100 nr 48

Sova på soffan

Mitt rum i stugan blev upptaget ett par nätter, det blev soffan för mig.

Anything goes!

Hemma i stan sover jag gärna på soffan ibland om det behövs, men det behövs inte så ofta. Det var värre förr när jag snarkade, då blev jag "utkörd" från sovrummet ibland när det var som värst, men med regelbunden motion sover man tystare. Nu är det mest om jag åker på en förkylning som det kan vara skönt att ligga på soffan och hosta för sig själv.

Men i stugan i helgen blev det alltså soffan, Clea och Natan sov över hos oss. Det enda jag ångrar från vår ombyggnad av stugan för några år sen att vi inte såg till att ha några fler fasta sängplatser inne i stugan, åtminstone borde vi haft en bäddsoffa i stället för vår svängda Brunstad-soffa. Men gjort är gjort, och soffan var lite för dyr för att det ska kännas bra att sälja den på Blocket för en tusing och skaffa en bäddsoffa i stället, och nu börjar jag kunna sova riktigt bra på den.

Lite speciellt är det att sova i en kort, svängd soffa. Man får ligga som en banan och hålla sig ganska still, men då går det riktigt bra, och det är tur att jag inte så himla lång. Luftmadrass på golvet går ju bra, eller så har vi en sittkudde som går att vika ut till en riktigt bra sovplats på golvet, men jag håller mig ändå till soffan.

Jag har tom legat skavfötters med nåt av barnbarnen nån gång innan jag tänkte på att det faktiskt går att sova riktigt bra i våran Brunstad. En natt eller två i soffan, nemas problemas!

#blogg100 nr 47                      

Gamla bloggminnen

Nu när Utsiktsbloggen för varje dag räknas ner fortsätter jag med några gamla blogginlägg från min bloggarkarriär. Ett par inlägg från de allra första veckorna var intressanta.

Redan det 5:e inlägget var mitt mest framgångsrika inlägg. Jag kommenterade en bok och den här lilla texten nedan gav intryck på författarna eller förlaget så att det hamnade på bokens hemsida och gav rätt bra skjuts på besökarantalet till bloggen ett tag och det har jag märkt några andra gånger också när jag kommenterat aktuella böcker. Den här boken har jag läst två gånger, nu tar jag fram den igen. Så här skrev jag:

"Ted Harris & Ann Lagerström berättade i TV om sin bok 'Konsten att leva innerligt' som bygger på Sören Kierkegaards filosofier om att det inte räcker med kunskap, det behövs visdom och innerlighet också för att använda kunskapen. Det där gick jag på som den värsta reklamslogan så nu ska jag ut i boklådorna och leta."

Andra inslag från de första veckorna var en del om min löpning där jag tydligen hade haft en svacka men spottade i nävarna med nya tag. Vi sprang och gick Riks70-loppet den där veckan också, hela klanen var med i tävlingen på nya Avestavägen, minns speciellt Casper, då 10 år, som kom bland de allra första på milen. Sen började jag redan första veckan älta om pensionärsskatten, senare ett ofta återkommande ämne över en orättvisa som vi pensionärer fått för våra synders skull.

Redan efter 10-12 inlägg började jag få en del kommentarer på inläggen, kanske det var enklare då med lite färre bloggar och bloggare. Jag skrev om Einhorns "Snällboken" där jag uppskattade hans sågning av några floskler och även uppskattade några geniala slutord i boken skrev jag i ett av mina allra första inlägg. Det blir till att plocka fram den boken också och läsa om den. Jag blev nyfiken på vad det där geniala slutordet kan ha varit.

Det här var ett urval av några inlägg hösten 2008 och det blev några "javisst ja" när jag scannade igenom den första höstens inlägg. Jag ska fortsätta att scanna och kommentera ett och annat av mina gamla inlägg innan jag slår igen butiken.

#blogg100 nr 46 - 54 kvar!

Spännande TV

London Marathon har jag aldrig sprungit och det blir väl heller aldrig av men däremot skulle det var kul att stå där i publiken.

Jag förstår om folk tycker man är prillig om man sitter klistrad vid TV:n och kollar en drygt 2 timmar lång löptävling, men det är för mig bland de bästa man kan se på TV. Spännande att se vem som orkar hålla ut längst och när börjar spurten? Och sen är det alltid så fina bilder också, helikopterbilder över vackra städer. Stockholm Marathon är ju spektakulärt vackert med sol och vatten, bara det att vi svenskar är ju så vana med Stockholm att vi inte riktigt kan ta till sig hur vackert det är där.

Och London i går var så fint det också. Det var länge sen vi var där, men nästa år står jag i publiken, jag ska höra med Margareta om hon har tid att hänga med. April 2015 i strålande väder.    

Dramatik var det gott om när folk ryckte och andra tröttnade och det mest dramatiska var när en av favoriterna, OS-mästarinnan, Tiki Gelana, blev påkörd av en rullstol. Men det var värdiga segrare ändå, både i dam och herrklassen.

Kom att tänka på Paris Marathon när Margareta och tjejerna (Annika o Elisabeth) härom året var en helg i Paris utan att ens märka att det pågick ett marathon där. Ja, dom var väl mest på Galeries Layette kan jag tro. Inget sinne för kultur...  
    
#blogg100 nr 45

Instagram låg nere igår! Flera timmar!

Inte att lita på igår

Jag som hade så mycket att meddela världen, men så satt jag där isolerad med bara Facebook och Twitter. Det var tufft igår. Instagram låg nere!

Jag hade t.ex. tänkt visa en bild på Margareta när jag vi rekordtidigt skickade in våra deklarationer. Kanske också visat en bild på smörgåstårtan vi firade med när vi såg att varken Margareta eller jag skulle få kvarskatt i år. För mig var det första gången på 6-7 år utan kvarskatt så jag hade mer än gärna visat en bild på hur glad jag var. Men Instagram låg nere.  

Eller så hade det blivit en bild från Stentorpet när jag grävde ner Separett-tunnorna från 2013. Ja, det kanske inte är så lämpligt att visa på Instagram förstås, men det är en viktig händelse för mig och vi hade en ovanligt stor skörd som blir bra för våra växter om något år. Men Instagram låg nere.

Sen var vi och snyggade till på graven hos pappa Sven och mamma Karin, men det blev ingen Instagrambild där heller. Det hade ju i alla fall varit intressant för mina syskon, vi som planterade så fina penséer. Eller det var mest Margareta som planterade men det hade varit värt en bild på Instagram, men Instagram låg nere.

OK, jag erkänner! Jag blir lite stressad när jag inte kan utnyttja alla mina kanaler. Men beroende? Nä inte jag va? Men nu är krisen över, Instagram is up and running! Puh!

Instagram - Facebook - Twitter och så bloggen, allt måste vara igång för att jag ska må bra. Och förstås Skype - Whatsapp - Hangout och sånt också. Att Swedbank hade haveri igen i torsdags är inte lika allvarligt.

#blogg100 nr 44

Minnena ljuger

Jag brukar dra till med ett citat ibland för att låta lite bildad. Som igår när jag skrev: "Så jag målar Donna Bianca ty det roar mig att måla så". Ett citat som jag trodde jag mindes från en teckningslektion när vi talade om konst. Men vem var det som sa så? Jag trodde jag visste sammanhanget och letade på nätet, och jag hade kommit ihåg fel! Det här är bara ett exempel på hur fel man kan ha.

Utsiktsbloggen skrev för 4-5 år sen om Kjell Espmarks "Minnena ljuger" där man kunde läsa om hur man över tid förvanskar minnen, och här har jag alltså ett praktexempel. Eller var det min teckningslärare som hade sagt fel, ja det kan jag ju inte veta, men nu har jag kollat hur det ligger till (tack internet!) och det är bara att inse att dom där gamla minnena är inte mycket att lita på hur 100%-igt säker man än är.  

I mitt minne var det en konstnär som målat två versioner av en tjusig tjej, en version med kläder och eń väldigt lättklädd. Tom extremt lättklädd, och för att förklara den senare versionen hade han dragit till med det där citatet sa mitt minne. Jag hade lätt kunnat satsa en tusing på att det var så.

La Maja vestida - Den klädda Maja 

Men så här är det: Goya målade två versioner av Maja (ingen Donna Bianca alltså) och här visas endast den barntillåtna versionen. Han fick lite problem under inkvisitionen för de där målningarna läser jag, men det står ingenstans om något som liknar mitt citat, det hade inget alls med Goya att göra.

Det kommer däremot från Fröding och Carl J. L. Almqvist! "Det hade jag ingen aaaaning om" (ett annat citat, Palme & Hans Alfredsson)

Poängen med det här inlägget är dels att visa att hur säker man än är på en sak kan man ha fel, och dels att med det här internetet kommer man aldrig undan, på några minuter blir man överbevisad nu att man har fel vad det än gäller. Då var det enklare förr när man kunde skarva hur mycket som helst.

#blogg100 nr 43           
   
       

Dag 101 idag och jag har bestämt mig.

Den officiella #blogg100 startade 1:a mars och rullar vidare ett par månader och jag kommer antagligen att fullfölja den utmaningen ända till målgången 8:e juni. Då får jag också med tre för mig stora händelser som kan vara värda några kommentarer både för intresserade och för eftervärlden.

Själv började jag med dagliga blogguppdateringar redan 1 januari så i och med gårdagen är jag redan moraliskt i hamn, men antagligen knappar jag ner 58 inlägg till att jag även går i mål i det officiella racet. Men sen får det vara bra!

Jag satte upp sex mål i början av året, sex väldigt modesta mål för mina bloggar och mitt bloggeri, men då inget av målen ens är i närheten att nås så inser jag att det kommer heller aldrig att ske, jag har nått vägs ände! 2000 inlägg är nog som ett par tegelstenar av Dostojevskij och när nu bloggarna avslutas får alla inlägg ligga kvar på bloggkyrkogården till tidens ände och förmultna i skönhet som ett dokument över en äldre gentlemans väg in i DZ.

Inte för att jag skäms över mina bloggar när jag jämför med andra, inte ens dom som blivit förmögna på sina bloggar, får sitta som experter i morronsoffor eller blir stjärnor i Let's Dance, men jag vet: "Kortare inlägg och mer reklam" är det som gäller 2014. Jag som mer tänkte mig krönikor, episoder, kåserier att läsas på en minut eller högst två inser att det är omodernt. Kom och tänka på den där frasen "Så jag målar Donna Bianca ty det roar mig att måla så" vem det nu var som sa så, men poängen är man kan ju bara göra som man själv tycker är bra. Även om det blir lite väl långt ibland.

Nu i mina sista 58 skälvande blogginlägg kommer det bli en hel del favoriter i repris, jag börjar med mitt allra första blogginlägg, fördömligt kort och skrivet som en test av hur det där med en blogg fungerade. Så här skrev jag 4:e september 2008 och jag har några andra intressanta exempel från min bloggarkarriär som kommer att pytsas ut senare i lagom stora doser. Men här är alltså inlägg nr 1 från 2008:

"Stentorpet är min fasta punkt i det här så kallade livet. Där lever jag och min Margareta gott med god mat, arbete, avkoppling och fin natur och trevlig samvaro med de som besöker oss. Men oftast är vi ensamma så det är gott om tid att titta på utsikten över ån och fundera på tillvaron. Och av en händelse är vi den här helgen "utkörda" till lägenheten i stan - en av arvingarna ska ha kräftskiva för sina kompisar.

Men utsikten i lägenheten över stan är också fin - vi får väl unna oss ett restaurangbesök och kanske bio? Mamma Mia?" 

 #blogg100  nr 42

Avslutar med en passande truddelutt med en av mina favoriter.
It was great fun but it was just one of those things!