Vilken tandkräm är bäst?

Är det nån skillnad?

Nu är det dags för ett seriöst blogginlägg igen, det var ett tag sen. Håll andan: jag ska byta tillbaka till min gamla tandkräm!

"Hur otrendigt är det inte att köra med Apotekets tandkräm" tänkte jag för någon vecka sen när vi var till Coop Forum. Så jag botaniserade en stund vid tandkrämshyllan men vad skulle jag välja. Några märken har ju hur många varianter av sin tandkräm som helst, men det är klart att det är precis samma smet i varenda tub. Colgate är värst, dom har 15-20 olika varianter och det gör dom förstås för att få större utrymme i affären för sin tandkräm. Dom har jag bojkottat just för den anledningens skull tidigare, men nu slog jag till med en Colgate-tub. Wild and crazy säger man ju, varför inte prova. Deras reklam gav äntligen utdelning för dom.

Vi fortsätter med Apoteket

Priset på en tandkrämstub är ingen stor sak för oss med bara två i hushållet men jag blev påverkad av en kund som kollade och tvekade en bra stund innan hon valde en speciell sort och samtidigt sa hon något som jag tolkade som något positivt, en rödvit Colgate-tub bland alla andra rödvita Colgate-tuber.

I vår tub var tandkrämen blå och väldigt kletig, vad blandar dom i den? Jag ser att det finns Sorbitol i tandkrämen, sötningsmedel, det låter väl skumt. Att det finns en massa sånt i barntandkräm har jag misstänkt, men i tandkräm för vuxna.... Det kanske ska va så och kanske Apoteket också kör med sötningsmedel, men det kommer jag att undersöka pronto! Och redovisa när det finns något att redovisa.

Två tuber köpte jag, dom ska det av ekonomiska skäl borstas slut på, men sen blir det allt en tur till Apoteket och återgång till gamla vanor.

Vi handlade på Erikslund idag

Några av gubbarna i bastun sa idag att till Erikslund, vårt stora köpcentrum med IKEA och massvis av andra affärer, åker dom nästan aldrig, En hade bara varit en gång på IKEA. Det var där vi hamnade idag.

Från Biltema
Ergonomisk!

Vi är inte där så ofta vi heller, men idag skulle vi titta efter några småsaker som Margareta inte hittade på förmiddagens runda nere på stan. Och jag tänkte passa på att köpa några nya vattenflaskor till gymmet.

Men jag har blivit så petig, jag letade vattenflaskor både på Stadium, Intersport och Clas Ohlson, men ingen dög! Felet på de flesta var att dom var för stora, på ett gympass behöver man ju inte en hel liter vatten, hälften räcker. Jo det fanns en, men den var för dyr. 80 kr för en vattenflaska som jag kommer att glömma på gymmet innan året tagit slut, det var för mycket.

Så det blev lite småkrafs på IKEA och förstås lite extra småkrafs också. Och en snöskyffel från Biltema också. Visst kan man väl ta en tur till köpcentrumet ibland om man inte gör det för ofta. Jag såg en rubrik om ett förslag att förbjuda köpcentrum utanför stan, men läste inte mer om det. Var det i Sverige? Var det ett seriöst förslag? Parkeringskostnaden är det som folk hakar upp sig på när man väljer köpcentrumet framför stan men att det kostar bensin och bilslitage för att ta sig ut dit mörkar man med.

Riktigt mycket trafik var det på de smala gatorna på Erikslund och det var inte så trivsamt att trängas där men inte går det väl att förbjuda köpcentrum. Vi tar oss en och annan sparsam tur ditut utan att skämmas men köper det mesta någon krona dyrare här nere i city. Det blir bäst så.

Och på IKEA blev det några extra flaskor Äpplemust, en av bastugubbarna tyckte den var så bra. 3 flaskor för 50 kr, det slog vi till på.

Drömgränsen passerad - blir det en Bannistereffekt?

Vem minns inte Roger Bannister? Bannistereffekten! Grundläggande allmänbildning.

3.59.4

Löparna på den tiden hade försökt hur länge som helst att gå under fyra minuter på en engelsk mil men misslyckades år efter år med tiondelar av sekunder, men när Bannister så klarade det så klarade "alla" sen drömgränsen, en engelsk mil på fyra minuter. Jag har kämpat med min drömgräns nu i månader.

Nu blir det intressant om jag, liksom Bannister och hans kompisar en gång,  nu också parkerat mig under min drömgräns, en vikt under 68 kilo. Det var ett långsiktigt mål med min 5:2-metod och idag hände det! 67,8!

Förra veckan pekade min BMI-kurva uppåt så rekordet kom oväntat, är det ett sensationellt resultat av körsjungande? Körsång både i söndags och i går, måndag. Sensationella rön om det är positivt för vikten. Widmarkeffekten.

Rockin' to the rythm of the Rock-a-beatin-boogie 

På tal om körsången på Stora Torget råkade vi ut för en annan effekt som jag inte har något namn på. Vi hade rejäla högtalare och vi hade tom körmickar, men vi som stod där i kören och sjöng hörde mest oss själva, musiken och allt ljud bara försvann rakt ut i världsrymden. Med 120 i kören blev det nog lite si och så med takthållningen när man inte hade något att hålla sig till. Kanske 120 varianter? Ska bli intressant att se Youtube-filmen som visst är utlagd, men som jag inte hittar nu och får återkomma till. Ja den kanske av sanitära skäl blev refuserad av Youtube-redaktionen, vad vet man. Vi hade proffsfotografer på plats så det kommer fina bilder senare på vår Facebook-sida. Passa på och "Gilla" den! Och vårt nästa framträdande kommer att låta bättre!

Våga säga nej!

Det var ett av mina största problem i arbetslivet en gång, det där att aldrig säga NEJ! Och nog har jag mer än en gång köpt grejer jag inte velat ha när vältaliga säljare övertalat mig. Tagit på mig uppgifter som inte passat mig etc etc. Och så vidare, listan är alltför lång.

Och det var nära i mobilbutiken idag, men jag stod emot, jag har blivit bättre på att säga Nej Tack!

Ingen padda idag, tack

Jag hade ett kort ärende dit idag och blev bra bemött av en ung kille och jag hade ett ovanligt trevligt samtal med honom, så trevligt att två andra expediter anslöt och jag fick lite bra gratistips av dom. Nästa steg var ju självklart, ja dom hade ju varit dumma annars.

Nu till julen hade dom fina kampanjer sa dom. Kanonkampanjer! Billigt, billigt! Men inte tillgängligt för alla, jag fick visa mitt leg först och vilken lycka för mig! Jag hörde till dom som skulle kunna få ta del av de fina priserna! Köp billigt och ge bort som julklapp tyckte dom om du inte behöver en surfplatta till. Det var en sån dom tyckte jag skulle ha. En till alltså. "Frun behöver väl en surfplatta hon också!"

Jag stod emot och blev erbjuden nån extra rabatt också men jag stod ändå emot. Jag fick mig några visdomsord till dels av en av säljarna men jag stod fortfarande emot. Jag vacklade till när jag tänkte på ett annat visdomsord som säger att "flest grejer vinner" när vi är framme vid pärleporten. Några surfplattor till kanske vi skulle ha plats för,  men så kom jag att tänka på Margareta.

Tids nog kanske hon också vill ha en egen surfplatta men absolut inte än och absolut inte idag, vi har lite väl mycket skrot redan. Så det var lätt att stå emot, och de tre säljarna suckade lite men var inte alltför besvikna, en tog till och med i hand när jag gick precis som han tackade för matchen.

Intressant ur diskussionen var när jag frågade vilka som köper Nokia nu för tiden så svarade han att det är dom som vet vad dom vill ha!      

Kopp på er! Nu blir det reklam!

Kommer att ta oss till Afrika?

Det är bara att hoppas på turen, men jag känner på mig att mitt favoritkaffe kommer att ta oss på en fantastisk resa, varför inte till Afrika för att kolla in kaffeplantagen där dom odlar mina kaffebönor som stärker oss flera gånger om dan!

Det är inte ofta jag samlar kartongflikar, men när Zoéga nu haft en kampanj så hakade jag på. Fem paket ur deras sortiment ska man köpa, det är det hela. Och det var ju lätt, vi kör ju alltid med deras kaffe.

För en kaffeälskare är det fint att det nu finns så otroligt många varianter av kaffe att välja mellan, och i kaffeshopen på stan kan det vara kul att prova lite olika sorter. Står det "Utbildad barista" på bröstet på expediten känns det dumt att bara ta vanligt bryggkaffe.

Många sorter finns det!

Men det ska smaka kaffe, inte bara mjölk. Cappucino är rätt bra men Latte är för mesigt. Dubbel Espresso är fint, gärna en Cortado, och en Macchiato tar jag gärna bara för att det låter så tufft och världsvant att säga, och Melange tog vi ofta i Provence. Ja, det är väl ungefär dom sorterna jag känner till. Inget att skryta med och på semestern så fegar jag ur lite väl ofta och bara tar en Americano.

Och hemma kör jag bara med vanligt bryggkaffe, Zoégas Hazienda: "En blandning med bönor från Östafrika, Central och Sydamerika. Den mörka rostningen gör kaffet friskt med en välbalanserad fyllighet, med toner av blå plommon och nötter. 100% Arabicabönor". 55.000 kr är förstapris, få se vart det priset tar oss.

Och lämpligt nog är det kaffepaus just nu. En välbekant doft av Kravmärkt och Rättvisemärkt Hazienda drar från köket! Kopp på er!

Västerås är en bra stad att bli gammal i

Bra beläget mitt i!

En FB-kompis i ett litet brukssamhälle suckade uppgivet häromdan om hennes situation och det magra kulturutbudet på orten där hon bor. En virkningsträff med några tanter på församlingshemmet skulle hon roa sig med den dagen och kanske sjunga en psalm om pärleporten också skojade hon om. Humor är alltid bra!

Det hade nog med åldern att göra också, en bit upp i 80-årsåldern när krämporna börjar bli påtagliga är man inte i farten så mycket, men visst är det skillnad på den lilla bruksorten och en stad som Västerås. Och den är rätt lagom stor känns det. Det kan bli lite väl trångt och för mycket folk i ännu större städer.

Den här veckan är vi lite extra kulturaktiva, några exempel:

Min körsång i måndags med nästan tvåhundra sångare är upplyftande t.o.m. fysiskt som man visat vid Sahlgrenska och som jag skrev om häromdan i bloggen. Och stan är tillräckligt stor för att det ska finnas många andra körer att välja mellan.

Vad blir det för typ av musik?

Så i tisdags blev det teater. Lunchteater är rätt vanligt i min pensionärsförening och vanligt i min förra pensionärsförening också. Här är utbudet förstås lite mer begränsat, men Stockholm är ju bara en timme bort om man vill se teater som inte kommer till oss.

Motion är också kultur och i dag har det varit spinning där det finns en uppsjö av grupper att välja mellan och så nu på eftermiddan har pensionärsföreningen ett möte följt av "mingel med tilltugg" och en musikföreställning som presenterar Vladimir Vysotskij. Skådespelare, sångare, poet. Död sen länge och ingen som jag nånsin hört talas om men vilken förmån att få lära sig lite om en ryss som blivit frimärke. "Trio Kontrast", tre unga tjejer spelar.

Vi har också bra förspänt med filmer på Filmstaden och så Elektra för lite smalare filmer. Vi har gått på bio rätt ofta ett tag, senast för en vecka sen och vi har 3-4 st på "Att Se"-listan. Varje tisdagskväll har Jazzens Vänner ett arrangemang på Konserthuset där Margareta var och lyssnade på Anders Linder och Lill Lindfors i går kväll. Och i vår kommer Laura Fygi! Pensionärsuniversitetet har intressanta föredrag varje måndag.

Men bäst av allt: På söndag står jag själv och kören Rock Everybody för kulturen i vårt första framträdande, så kvaliteten på kulturen här i Västerås bara stiger!    

Att sjunga i kör

"No je ne regrette rien" som Edith Piaf så fint uttryckte det, men ändå, kanske lite... Jag skulle väl både ha börjat springa lite tidigare och även börjat med körsång några decennier tidigare. Men så heter det ju också "bättre sent än aldrig!" Så det var lite tur också att jag köpte joggingskor i 50-årsåldern och började i kören innan 70 i alla fall.

Min stränge musiklärare

Sen är det ju skillnad på körer och körer. I seriösa körer - förlåt, det här är ju i högsta grad också en seriös kör - men med stämmor och notläsning och sånt menade jag, där kanske jag inte platsar, men det finns ju hur många andra körer som helst där där det är lite lättare. Och i "min" kör har vi ingen uppsjungning som inträdesprov. Däremot minns jag de årliga uppsjungningarna i skolan där Werner Wolf Glaser satt vid pianot och suckande avbröt sjungandet redan efter 3-4 takter. Så fick man sitt B i betyget, dvs nätt och jämnt godkänt. Jag sökte aldrig in till skolkören.

Men nu har hämningarna släppt och nu, redan efter 7-8 träningsveckor är vi mogna för ett första framträdande. Med solist (nej konstigt nog inte jag), inspelad musik och en entusiastisk körledare känner vi oss rätt säkra inför söndagen, både jag själv och säkert hela kören. Orosmoment? Ja, vi är utomhus - hur kommer vi att höras? Och på is! På isbanan mitt på torget! Kommer vi att kunna hålla balansen när vi rockar loss?

En alldeles färsk studie på Sahlgrenska visar intressanta fakta på den fysiska nyttan av att sjunga i kör. Kolla filmen och kom loss i närmsta kör! I vår kör, Rock Everybody, är vi killar i sammanhanget en liten exklusiv skara, det går nästan 10 tjejer på varje kille, hur ska vi klara oss på julfesten som avslutar premiärsäsongen?

Projektet igång igen

Kolgrillen är ett populärt ställe

Mitt gamla projekt har gått i stå, idag har vi haft återuppstartsmöte.

Projektet som jag började för evigheter sen är en  test av stans lunchrestauranger, Jag höll 

på med det i flera år och nu har det tillkommit så många nya matställen så jag kör ett varv till. En gång i veckan, minst, testar jag nu lunchmaten på stans matställen. Bara inom 5-600 meter hemifrån oss har vi minst 25 olika matställen att välja på så det här kommer att ta sin tid!

Två grillspett och pommes frites

Vi började idag på en gammal kär bekant, Grekiska  Kolgrillsbaren. Populär, det brukar vara mycket folk där, men idag var klockan över ett när vi kom dit och då var det lugnt. Men det här är ett ställe jag ofta går på när jag ska luncha med min laktosallergiske kompis, här är allt säkert för honom säger han. Och jag brukar alltid bli nöjd.

Salladsbuffén är aldrig så fräsch när man lunchar sent, men den var rätt OK ändå, och strax efter att vi försett oss så såg jag att dom kom med nytt. Och maten är alltid OK, idag också. Jag tog två grillspett, ett nötfärs och ett med fläsk, med pommes frites till och Margareta åt ett med kyckling och ett vegetariskt. Inga sensationer men helt OK. Lite torra möjligen, men då var pommes fritsen desto bättre. Ingen hälsokost direkt och lite för mycket mat för oss 5:2-are men vår projektuppstart får betyget "med utmärkt beröm godkänt", dvs AB enligt det enda rätta betygssystemet.

89 kronor verkar vara ett normalt lunchpris i Västerås. Så dyrt det har blivit sen min tid, vi betalade väl bara en 50-lapp på sin höjd. Men det är klart, folk i farten har ju sina jobbskatteavdrag, så det känns väl dyrare för oss pensionärer med pensionärsskatt.

Kaffe och kaka som avslutning, sen vinglade jag hemåt, mätt och belåten men lite väl tung i magen. Återkommer oregelbundet med nya rapporter om lunchmaten i Västerås.

Som om inget har hänt

Passar bra till spinning också

Jag hade för mig att nån bok hade den titeln, men så var det visst inte. Jag hittar bara att Mikael Wiehe har använt den titeln på en sång som jag nog inte ens har hört men, nån boktitel hittar jag inte. Men det var dom orden jag kom att tänka på på spinningpasset igår. "Som om inget har hänt".  Jag är kvar i min gamla musik.

På spinningen tränar vi mest till 50-60-talsrock. Kanske nån enstaka från 70-talet och ännu mer sällan någon efter det.

Men igår började vi spinna loss till Lili & Sussis "Oh Mama" klart 80-tal. Och i ett lugnt mellanspel hade vi "Ein bisschen Frieden" som vann Schlagerfestivalen 1982, men sen var det gammal rock och nån country för resten. Jag inte kan alla artister, men t.ex. Johnny Cash o Beach Boys spinner vi till och som avslutning brukar det bli "Do you wanna dance". Med Cliff Richard tror jag, tidigt 60-tal. Och var vi inte så svettiga och det inte var så ont om tjejer på spinningen så hade det varit ett bra sätt att avrunda spinningen, men nu tar vi en kopp kaffe i stället. Samma sak på ATC-träningen:  50-60-talsrock. Med stretching till Pat Boones lugna "Bernadine".

Premiär söndag 24 november

Så till programmet i PRO-kören: Naturligtvis rock från 50-60-talet! Bill Haley, Jerry Williams, The Beatles mm. Det finns ju en ocean av gammal fin musik att ösa ur. Jag kommer inte vidare från min ungdomsmusik. Ingenting har hänt med min gamla musiksmak.

På radion har jag så några stationer inställda med "Goodies from the old days", tom den där engelska kanalen med 40-talsmusik, skamgränsen passerad? Rat Pack, Ella, Basie, Ellington jag är kvar där och med Spotify och Tunein och allt annat kommer man ju åt allt! Darin? Javisst Bobby Darin är fin!  

Men Margareta ser som tur är till att det blir lite nyare musik också mellan varven.

Vicken dag, tur att det inte är så här så ofta

Vi vaknade rätt tidigt. Margareta skulle till gymmet så jag gick upp jag också. Vad skulle jag göra idag då?

Springa? Nej, jag var inte så sugen idag, men en promenad till stan kanske, det är alltid kul. Jag skulle bara kolla en sak på datorn... Så jag kom inte längre innan Margareta kom hem.

Lite Jansson var positivt

Kaffe med påtår och en macka, och sen tänkte jag äntligen gå ut en stund, men då började det regna. Så jag blev kvar i fåtöljen med några tidningar i stället. Och surfplattan. Sällan jag läser böcker på dagtid men vi har många tidskrifter som passar bra att läsa på dan.

Lite Jansson från kylen blev en lättlagad lunch och så var det dags för tvättstugan. Fyra maskiner. Och mellan varven var det kaffe igen förstås. Och surfplattan. Och datorn.

Och så gick den eftermiddan tills det blev dags för Margareta att fixa kvällsmaten. Jag tror inte hon egentligen vill att jag ska hjälpa till med det så jag höll mig undan, jag fick ta disken i stället, så jag läste lite till och knappade lite till på datorn, surfplattan och mobilen....

Som tur är är det rätt ovanligt att vi har det så här, det är rätt trista dagar om man ska vara ärlig. Som sen avslutas med ett par timmar framför TV:n....

Lycka till Ankan! 

Det positiva är väl ändå även på såna här dagar att man har lite elektronisk kontakt med yttervärlden. Några mail blev besvarade och så fick jag ett SMS från Ankan i "Per Angusta Ad Augusta"  Lite stil på ungdomarna som har latinska namn på sina lag i dataspelsvärlden.

Inte skäms jag för en och annan sån här dag också, det har man väl rätt till som pensionär, men det får inte bli alltför många. Och i morrn är det jag som ska till gymmet, det blir en bra start, och sen kommer det att bli en riktigt aktiv dag hela dan som ger uppslag för en massa intressanta blogginlägg! Helt klart!

En stor dag, Facebook ska bli kul sa dom!

Jag missionerar inte men i de cirklar jag rör mig nuförtiden föreslår jag ofta: Ska ni inte vara med på Sociala Medier? Facebook är enklast. Och nästan alltid säger dom Aldrig i livet! utan att ens reflektera eller ställa en enda fråga.

Kapernaum 

Men så idag var jag inbjuden på ett möte för att visa vad man skulle kunna ha för nytta av en sida på Facebook. Och dom tyckte det skulle vara kul att synas på Fejan! Och dom till och med insåg nyttan med det! Kors i Kapernaum!  Vad nu det uttrycket kommer ifrån men här är i alla fall en bild från Kapernaum som var en stad vid Genesarests sjö står det i Wikipedia - gratis allmänbildning.

Annars är det oftast Facebook som får ta allt negativt i den här aktuella debatten om vad NAS och FRA och säkert en massa andra säkerhetsorganisationer också eventuellt håller på med. Häromveckan läste jag t.ex. nåt om NAS som fått tillgång till 400.000 transaktioner på Yahoo, 250.000 epost-transaktioner och 120.000 statusuppdateringar på Facebook. Men i den svarta rubriken stod det förstås "Facebook lämnar ut uppgifter". Det var ju korrekt förstås, men ändå lite snedvridet... Mina ålderskamater, det är i dom cirklarna jag oftast rör mig numera, läser mest rubrikerna.

Rock Everybody

Visst blev det lite morrande i dag också, men det går snart över när dom ser vilken nytta vi kommer att ha av det. Nu kommer det stå "Gilla oss på Facebook" när det skrivs om PRO:s Rockkör!

Nu blev jag också motiverad bearbeta mina studentkamrater från 1963 en gång till. Vi har börjat träffas ett par gånger om året, och med Sociala Medier kan ju dom som inte bor här i Mälardalen också vara med och ta del av träffarna. Men med sina fina akademiska examina och sina fina välbetalda jobb i framgångsrika karriärer är det en riktig tuff utmaning att komma överens med mina gamla klasskamrater! Dom tog hem första ronden i våras, men jag har laddat för returmatchen.

5:2-metoden efter nästan fyra månader

Det går utför för mig...

Och lite om att ljuga med statistik fast man är ärlig.

Vi håller fortfarande igång vår nya livsstil i 5:2-takt och har kört i fyra och en halv månad nu. Och i kurvan till höger ser det ut som det gett ett otroligt resultat.

Halvfastedagarna går nästan alltid hur bra som helst, man tänker knappt på att det är en halvfastedag. På torsdagarna under hösten har vi t.o.m. varje vecka kollat ett entimmes matprogram på SVT, och då har det väl kurrat lite extra kan jag väl erkänna. Om det varit en 5-dag hade det blivit en kvällsmacka, men nu på 2-dagarna när vi har sett "Nicklas mat" så har vi tagit ett glas vatten och varit nöjda med det.

Det är väl  inte lika hypat nu som det var i somras, men nog ser man en och annan rubrik nu också om folk som gått ner kanske 15 kilo på sin 5:2, men jag undrar... Antingen har dom haft en väldig övervikt eller så är det tjyv och rackarspel med vid invägningen. Några såna siffror är det inte tal om för mig. Och som tur är, sån övervikt hade jag inte när vi började. Men kolla in kurvan hur mitt BMI sjunker vecka för vecka!

Siffrorna är sanna och visar även den dramatiska inverkan vår Sardinien-semester hade på vikten, men kollar man lite noga så är det inte mycket som hänt, knappt 25,3 har sjunkit till drygt 24,7, inte värt några feta rubriker i tidningarna precis. Sant men lite grann oärligt ändå? Det ser ju ut som mitt BMI rasar rakt neråt.

Men det här måste väl vara den allra bästa formen av viktminskning, sakta och säkert, lugnt och metodiskt. Jag läste i veckan att vi svenskar blir allt tyngre, fint att min egen kurva pekar åt annat håll.

Ett boktips - eller tre!

Jan Guillous senaste bokprojekt är absolut det bästa jag läst av honom. I hans nya svit har han tänkt täcka hela 1900-talet. Hur många böcker det blir har jag inte hört än, hoppas det blir uppåt 10.  Jag ska läsa dom alla.

Ettan kom

Tvåan kom

Tre böcker har hittills kommit och jag har förstås läst dom alla tre och nu är han och böckerna framme vid krigsutbrottet 1939. Läser jag bokrecensioner är nog alla positiva, 4 av 5 brukar betygen bli,  men de flesta måste förstås lägga in lite reservationer om att han är ytlig eller så, men jag har fallit pladask. Jag har lärt mig en massa fakta om tiden i början av förra seklet och man blir imponerad vilken grundforskning han har gjort om allt det han skriver stämmer.

I första boken, Brobyggarna, var det mest Afrika och Norge, i andra boken, Dandy, var det mest England och nu i den tredje boken, Mellan rött och svart, har det mest rört sig om Tyskland och Saltsjöbaden i Sverige. Så det är inte bara olika tider han skriver om, det är så många olika länder också, ambitiöst.

Trean kom

Det jag gillar med den här bokserien är hur Guillou beskriver folk och hur han låter dom prata och tänka, dialogerna. När man ser gamla journalfilmer från 1900-talets början är det lätt att tro att folk då var väldigt annorlunda än vi som är moderna och vet så mycket mer, och ja, vi har ju våra smartphones, men inte är vi då så mycket smartare och förståndigare än dom som levde i början på förra seklet.

Nej, inte ger jag mig i nån riktig recension, men jag säger bara att det är en lättläst, spännande och lärorik bokserie och jag hoppas att hr Guillou skriver flitigt på nästa volym som jag skriver dit överst på min julklappslista om han nu hinner skriva färdigt den innan dess.

Fyran, femman och sexan o.s.v. kommer så småningom!  

Nyheter i våra gamla jaktmarker

Vi rör oss inte så ofta på väster längre, det blir nästan bara när vi är på vårdcentralen.

Mycket gott att välja på
hos Restaurang Indigo

Som idag när vi vaccinerade oss mot årets influensa. Vi har visserligen aldrig haft riktig influensa, men dels är det gratis, dels är man mer mottaglig som äldre och dessutom så skulle man bli sjuk så tar det längre tid att bli bra nu när man är äldre. Vi tog en promenad till vår vårdcentral där vi förra året stod i kö nästan två timmar, i år köade vi inte just mer än fem minuter. Så vi fick gott om tid att promenera lite sakta hemåt.

Restaurang Stadsparken

Det har hänt mycket i våra gamla kvarter sen vi rörde oss där dagligen. Nya affärer och nya matställen. Framför allt blev vi intresserade av Restaurang Indigo, tapasbaren. Så här på en fastedag i 5:2-livet blev man extra sugen, vi gör ett besök där asap. Nere vid Svartån börjar också en ny restaurang ta form. Det är på tiden, den gamla revs 1971. Blir den nya klar till våren? Hoppas det, men det kommer så mycket nya matställen hela tiden så vi hinner inte med att prova alla.

Sen skulle jag ha nya handskar och hittade några riktigt fina och sköna. Bruna eller svarta funderade jag på innan jag såg prislappen, 699 kr. Nä, så dyra handskar har jag aldrig köpt och det skulle vara riktigt dumt att göra det. Aldrig att ett par handskar överlever en hel säsong för mig, jag lägger alltid ifrån mig dom nånstans och glömmer dom. Så det fick bli ett par för 249 på Kapp-Ahl i våra nuvarande jaktmarker, Kvarteret Igor.

Tapasbaren hade en läcker meny, så det blir väl en runda snart igen i våra gamla kvarter. Och nyvaccinerade kommer vi att hålla oss friska i vinter.    
  
 

Teknikens under - min lille vän mår bra igen

Allsång på Skansen med Egon 1963

Jag erkänner villigt att jag har en lite halvt pervers faiblesse för kablar, knappar, program och sånt, allt som hör till det här med data alltså. Men lite väl ofta "hellre än bra" som Egon Kjerrman en gång sa. Jag skulle rätt ofta behövt några i generationen efter mig på närmre håll att fråga.

Igår kröp jag först ner under grannens skrivbord för att bl.a. koppla om hans högtalare. Välstädat bland kablarna, han hade dammsugit själv sa han, men inte fick vi det att fungera ändå. Det var rätt kul och ja, något lite blev bra, men en del annat blev sämre. Lite komplicerad installation med en del grejer utöver det vanliga, en utmaning! Få se om jag får nytt förtroende att inspektera städningen under hans skrivbord.

Min lille vän är frisk och kry

Sen ägnade jag eftermiddagen åt "min lille vän", min Nokia Lumia 920. Med risk för att bli tjatig upprepar jag igen att det är en väldigt bra telefon, väl så bra och på många sätt bättre än Android-telefoner och Iphone. Det är märkligt att den inte säljer bättre i Sverige, men orsaken är nog att grabbarna och tjejerna i butiken inte kan den. Jag skulle kunna extraknäcka där som support så skulle det nog bli fart på försäljningen. Nu har jag ett tag haft några problem, men INGEN i affärn har kunnat hjälpa mig!

Tre fel har jag haft, två var oviktiga och ett bara irriterande, och jag visste vad som orsakat problemen men dom har inte riktigt velat lyssna på en gammal gubbe, i stället har telefonen varit inne på verkstan två gånger för standardåtgärder, ladda om telefonen, hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Men så igår kom min lille vän tillbaka i gammal god form! Verkstan hade inte lyckats, men min sista uppdatering som jag gjorde själv igår gjorde susen! Det var inte jag som varit gnällig, det var säkert ett problem som fler haft som det nu fanns en rättning till!

Men lite fånigt är det kanske att bli glad bara för att det går att "vicka" på en telefon, det var det irriterande felet min lille vän har haft. Att inte det gick alltså.

Fredagsmyset inställt

Vi får åtminstone hitta på ett alternativ. Vi fick inte plats till fredagsträningen, vi fick bara platser i reservkön.

Vi får skylla oss själva. ATC-passet, cirkelträningen på Actic, har blivit så populärt att det alltid blir fyllt till sista plats fast dom har ökat ut passet med två platser. Seniorpass, men rätt tufft ändå. Jag är säker att många yngre skulle ha väl så tufft som vi andra på ett sånt här pass, man kör ju efter vad man orkar själv, men nu var vi för sena att boka plats.

Han hade aldrig missat

"Rubba inte mina cirklar" var det sista Arkimedes sa innan han blev dödad. Så allvarliga konsekvenser blev det inte för oss, men när vi brukar boka nästa veckas pass direkt efter aktuellt pass så blev våra cirklar lite rubbade den här gången och på helgen hade vi annat för oss, så vi missade bokningen. Som tur är glömde vi bort oss båda två så vi kan skylla på varandra.

På de här korta åren vi tränat på gym har det bara blivit allt mer populärt med gruppträning verkar det som så det är fint att man kan boka plats i förväg. Även om någon surmule hoppade av "i protest" när vi blev tvungna att knappa på datorn för att få vara med. Jag fick som tur var plats på veckans spinningpass, men det brukar bli fullt där också så det var nog på håret.

På fredag får jag ta en joggingtur i stället, spåret i Rocklundaskogen blir aldrig fullt, bara obokade platser.      

Nu tar vi alltid första klass!

Vi tar väldigt gärna tåget, och det blir ju bara allt mer populärt vad jag förstår. Som i lördags. Det var tjyvtockt på stationen när vi skulle ta förmiddagståget till Stockholm där vi den senaste tiden har vi alltid åkt första klass. Vi har haft 50% rabatt på förmiddagstågen med platsbiljett inkluderat, en bra förmån som vi pensionärer haft en tid. Men nu är det slut med den förmånen.

2:a klass 1956! Bättre förr? 

Vi trodde inte att så många skulle upp till Stockholm den här lördagen. Det var ju en röd dag så vi tänkte att folk håller sig nog hemma så vi köpte biljetter till 2:a klass utan platsbiljett. Men så på perrongen stod vi flera hundra och väntade och på tavlan stod det att plats 1-40 i vagn 2 var obokade platser. Var resten bokade platser? Och hur hade folk lyckats med det när man inte ens kunde boka plats på nätet?

Tåget rullade in men var var vagn 2? Det var bara att tränga sig upp på tåget och jaga upp en plats. Fullt på nedre våningen men Margareta fick en plats en trappa upp där jag satt en stund på armstödet tills jag senare såg en ledig lucka en liten bit längre bort, sen var hela övre våningen fylld. Och säkert hela tåget.

Hem var både vi och tåget på plats i god tid och vi fick plats utan problem, men det blev helt fullt i den vagn vi satt oss i så dom som kom sent fick jaga runt och leta.

Nu har vi bestämt oss. Som pensionärer "typ WHOPs" som det heter (Wealthy Healthy Older People) får vi allt kosta på oss första klass även om vår gamla rabatt är borttagen, men då behöver vi inte slåss för att komma med på tåget.

Men lite tragiskt är det att notera att vi är inga riktiga WHOPs. Enligt definitionen gäller det generationen efter oss, 45-64 står det i Wikipedia. Vi är bara OPs men vi kommer att kosta på oss första klass till Stockholm ändå. Kollar jag prislistan är det inte så himla mycket dyrare.    

A goal of my life

Vilket tempo! Hur orkar han?

"Mitt enda liv" med Jonas Gardell hade jag höga förväntningar på som med råge överträffades. Pendlar mellan gapflabb och djupaste allvar. Fina texter, redan på första sidan i programmet skriver han "Här är allting som jag vågade de dagar modet räckte till" och det är en massa andra fina ord i hans fina sånger. Mycket att ta till sig.

Och så idag är det prick ett år kvar till New York City Marathon 2014, det finns en massa bra rader i Gardells texter jag ska tänka på under det här året. Som är till hjälp när man tränar i regn och rusk, snö och kyla, men i sol och varmt och skönt väder också.

First Avenue 2002. Lite skräpigt.

Vilken himla tur att jag kom med, det här var ju ett stort mål för mig, just att springa igen som 70-åring, och jag hoppas verkligen att allt går i lås. Jag står på listan och anmälningsavgiften är betald, vad kan gå fel? Ja första gången jag stod på listan kom en flygplansattack emellan, och förra året kom Sandy emellan, Superstormen som förstörde så mycket att loppet ställdes in. Men då var inte jag drabbad, inte anmäld, men nu hoppas jag allt funkar inför 2014 med själva loppet och så all förberedelse på vägen dit. Håller knäna?

GO Sweden GO!

Det är så långt kvar så jag ska inte börja älta så mycket om det här redan nu här på bloggen, men nog kommer vi, Margareta och jag, allt att surra en hel del om det internt under det här året. Och Margareta får det svettigt nu, hon kommer nog inte undan att börja löpträna själv, det inser hon nog. En höjdpunkt på den här resan är nämligen "Friendship run"  dan innan själva loppet. Samling nationsvis vid FN-skrapan för tal och utdelning av diverse priser till marathonvärldens allra största namn, sen har man en joggingtur genom NY som avslutas uppför femte avenyn till Central Park för en gemensam frukost där på Tavern on the Green. En 5km-tur med 10-15000 deltagare är en fin morot för att börja löpträna.