Nattliga bestyr

Kl 3.11 kom morgontidningen i brevlådan. Fyra timmar tidigare än normalt en lördagsmorgon. Det var ju fint.

Jag hade legat och vridit mig flera timmar i sängen och stört nattsömnen för Margareta och nu låg jag och vred mig på soffan istället med en trave pappersnäsdukar för min täppta näsa. Jag hade frivilligt lämnat min vanliga sängplats för att få hosta och väsnas för mig själv och kanske ha lättare att somna om, men det gick inge' vidare. Men nu kom i alla fall tidningen.

Specialist på nattliga
ommöbleringar

Det är nog inte bara den här envisa förkylningen, det är nog också så att alla vi äldre över huvud taget sover lite sämre än yngre. När mamma Karin var i min ålder var hon uppe några timmar varje natt och roade sig ofta med att möblera om! Det vore bättre om man man sov till fem tex, då kunde man ju studsa upp och börja dagen, men kl tre känns lite väl tidigt.

Nu läste jag tidningen, kollade en stund på datorn, åt ett par nattmackor och drack ett par rejäla glas med avslagen julmust, hur mysigt som helst.

Men jag möblerade inte om och efter några timmar gick det riktigt bra att somna bara det att sen är man ju närmast medvetslös när det väl är dags att kliva upp. Nej, nu ska jag inte med ett ord mer beröra min snuva innan den är Putz Weg, det är den inte värd.      

Förkylt

Hjälper till att håll takten

Det är så segt med dom här förkylningarna nu när man blivit äldre. Så här var det aldrig förr. En febertopp, däckad en dag högst och ibland bara några timmar, sen var man OK igen.

Men nu har jag gått och snutit näsan hela dagarna sen nyårsafton. det är klart man blir trött och hövve känns som en degklump. Jag vågar inte springa, men i morrn tar jag allt ett spinningpass på Actic med en stärkande bastu efteråt. Det syns inte att jag maskar lite under själva spinningen, och det är nog bra att röra på sig lite.

Men nu förstår jag att man har inte samma motståndskraft mot baciller och sånt vid mogen ålder, jag ska göra som Margareta och börja käka vitamintabletter. Pappa Sven höll sig länge uppe med "Fervin B"-tabletter, men det finns inte kvar längre. Det var en svensk produkt som tog tillvara överskottsjästen från öltillverkning, först som djurfoder men sen fick man till det så att det passade människor också. En stor glasburk med gula Fervin B-tabletter stod alltid framme hemma hos pappa Sven.

Jag litar på min gamle far, och för den skull även på Margareta. Hon har länge kört med vitamintabletter, Mitt Val 55+, som jag inte litat på tidigare. "Bortkastade pengar" har jag min dumbom tänkt,  men nu kör jag igång. Hade Fervin B funnits kvar hade jag börjat med det, men nu börjar jag med att tulla i Margaretas burk. Ja, jag har redan tagit mitt första piller, nu bara väntar jag på resultatet.

Morgonrusnig till jobbet

Jag skjutsade Elisabeth till jobbet nu på måndagsmorgonen, och just den här stunden är inget jag saknar från arbetslivet. Bilköer i mörkret, från busshållplatsen vällde det fram påbyltade figurer med matlådorna i väskorna och några tappra vinglade fram på cykel där i mörkret. Dagis var stängt idag, så ungarna fick vara hemma med mormor och morfar, men jobbet var öppet. Som tur var förstås, alla unga både vill och behöver jobba, men just den här stunden på dagen när man stressar i sig en frukost och kämpar med barnen är väl det man saknar minst från arbetslivet.
 
Bilen var inte heller så sugen att ge sig ut så här tidigt, signalerade något fel med katalysatorn, men den är ju van att stå i varmgaraget och gotta sig så den blir nog nöjd när vi kommer hem till Västerås  igen. Det har inte varit så kallt nu över helgen men kanske tillräckligt fuktigt för att nån indikator i bilens dator ska trilskas. No big deal.

Men nästa måndagsmorgon packar jag väskan jag också och tar mig till jobbet för nästa kurs för seniorer på Medborgarskolan, det ska bli kul, det är min kontakt med arbetslivet nu för tiden, en förmiddag i veckan. Men det skulle jag kunna göra mycket oftare än de  här måndagsmorgnarna 2-3 månader innan jag får semester igen.

Mitt ämne "Sociala Medier" är så intressant så det var lite trist att det här dök upp så sent, när jag slutade jobba 2004 hade jag aldrig hört ordet! Nu har jag läst en massa experters tankar för 2013, och det kliar i fingrarna att sätta upp avancerade kurser och kasta sig ut i diskussioner i ämnet åtminstone i mina seniorkretsar, men det är nog kört, vi gamlingar är för försiktig och de flesta av oss tycker bara det är larv. En föreläsning i "Sociala Medier" för vanligt folk blir det i alla fall i vår, jag får vara glad för det lilla. Och det blir en kvällsföreställning så jag slipper morgonrusningen.

Nu har jag kollat Barnkanalen och nu är det dags för morgonkaffet, och det är nog dags för fika på jobbet också för dom som tagit sig dit. Kaffepausen med lite diskussion hör till det jag kan sakna från jobbet.         

          

Ungdomens fagraste vår

Klanen fick en ny 15-åring härom dan, en härlig tid? Jodå, men mest jobbig om jag själv kommer ihåg hur det var.

Puch från 1960

Just min 15-årsdag var annars mitt livs lyckligaste dag brukar jag säga, som slår barnafödslar, giftermål, examen och annat med hästlängder. Pappa Sven kom hem med en begagnad, oväxlad NV Autoped med remdrift som han köpt för 50 kronor. Sen bodde jag på min moppe i flera år fast den väl hörde till den töntigare sorten, en Puch eller Zündapp med kickstart, växel och limpa skulle det vara förstås. Men min NV hade en maxfart uppåt 35 km/tim så jag åkte ofta ifrån mina kompisar, så jag blev aldrig retad. Vart tog du vägen sen, min gamle vän? Hamnade du på skroten? Minnet sviker, men den blev nog slutkörd så mycket som jag körde med den. Och jag har inte ett endaste kort på min då käraste ägodel.

Så här såg nog min NV ut.
Fast risigare

Sen har det väl gått lite upp och ner med moppeintresset bland ungdomarna, minns aldrig att det var intressant för mina egna barn i 15-årsåldern och om det hade varit det så hade nog inte en gammal begagnad oväxlad sak dugit. Mopparna blev allt finare och just nu verkar det inte heller vara riktigt inne bland ungdomarna, i alla fall har inte Casper pratat om'et vad jag har hört.

Mopparna nu är ju så påkostade och snygga nu och kostar förstås en hel del, men vilken frihetskänsla det var som ung att ta sig runt i stan, varför är det inte inne nuförtiden? Dom stjäls ju rätt ofta vad jag hört, det kanske bidrar till att avskräcka, nu lockar en bra mobiltelefon mer än en moppe, det har jag lite svårt att förstå. Skaderisker, hjälmtvång, körprov mm gör kanske att det är några hinder, vad vet jag. Ungdomen nu har väl andra planer nu och tider förändras förstås. Men jag skulle gott kunna skaffa en själv.    

2013 startade med en förkylning

Satsade på karriären

Nu har dom duggat lite väl tätt, mina förkylningar. Jag blir visserligen bara lite småkrasslig, längesen jag låg däckad. Men ändå, det här måste jag få stopp på. Så nu har tankarna gått lite:

Kör jag för hårt och stressar för mycket? Kan tänkas, jag närmar mig ju 70... Det är nog inte så dumt att dra ner på tempot lite och "satsa på sig själv" som SAF körde med på 80-talet. På den tiden skulle man slå sig fram i karriären, men jag tänkte mer på att mata duvor, sitta med en bok i sköna fåtöljen och sånt. Men det är ju så roligt att leka med barnbarnen, inte kan man prioritera ner det. Och mina datakurser för mina ålderskamrater får väl rulla på ett tag till, tror jag.  

Min träning ligger så dåligt till, ja den borde jag absolut satsa lite mer på. Bästa sättet att hålla sig frisk. Löpträningen har jag slarvat med men också styrketräningen, där har det knappt blivit ett enda pass på hela hösten.  Den här våren är kritisk och helt avgörande hur min träning ska fungera framöver!

Mitt nyårslöfte från 1996 har jag skött så noggrant fram till den här sommaren, nu förkunnas en uppryckning! Men har jag inte skrivit så lite väl ofta i mina bloggar?  Det hade förstås varit lättare med en träningskamrat, men vilken förnuftig människa i min ålder tränar 150 mil om året?

Jo i alla fall jag! Mina förkylningar ska väck!

Årsredovisning av 2012

Vi är gärna solokvist på nyåret så vi kan summera gamla året i lugn och ro. Nu har vi varit hemma och solokvist sen i går kväll efter en intensiv Stentorpsvecka och här är min summering över året som gick:

2012 var väl "helt OK", inget utmärkande åt något speciellt håll, mer rullat på som vanligt. Åren går bara alltför fort nu i utförsbacken.

Färdigmålat

Sommaren i Sala var lite regnig men ändå rätt OK. Vi både badade, solade och cyklade alldeles tillräckligt. Och Margareta gjorde en massa målningsarbeten och jag gjorde lite annat. Grävjobb, markisolering mm. Listan över jobb på stugan under 2013 är också lång, men det är året också, så vi ska nog hinna en hel del.

Två marathon var OK, ja riktigt bra, och det kunde lätt ha varit tre, men jag blev alltför snuvig till Yours Truly i februari så det fick jag ställa in. Sen har jag helt klart sprungit för lite, motivationen börjar avta. Jag får ta en funderare hur framtiden ska bli, men Stockholm Marathon är betald. Däremot blev jag snuvad på "mitt livs mål" New York City Marathon 2014. Men äh - så himla viktigt var det inte. Det går visserligen inte flera tåg 2014, men det går ju andra tåg. Varför inte ett eget marathon i Salaskogarna Allhelgonahelgen 2014? Det blir precis lika långt som i NY! Så får det bli.      

Våra resor har varit skoj och kanske det är dags nu att planera en ny. Vi har några funderingar, men det är inget vi direkt prioriterar. Fram i vår kan det kanske vara dags att packa resväskan igen om vintern varit för kall, vi får se. Eller så blir det till hösten. Eller till vintern. Eller....

Ekonomiskt var det ett lite trist år med en rejäl restskatt som vanligt, men det ska jag försöka slippa 2013 så nu satsar jag för fullt för att fylla på skattekontot och statskassan varje månad så mycket jag orkar så att andra kan få lukrativa avdrag. Vi svenskar får solidariskt hålla ihop när det är lågkonjunktur.        

Det bästa för året är annars att både vi och alla andra i familjen fått vara friska, och det är ju sånt man i första hand hoppas på för nya året.

Och till sist: Ett Gott Nytt År önskar jag alla som råkar läsa dom här raderna!              

 

Omkörd och frånåkt

Margareta tog över Annikas "åldersstigna" mobil idag. Nu kör hon Samsung Galaxy SII. Way beyond min gamle trotjänare  Sony Ericsson Xperia Mini Pro. Så nu är jag både omkörd och frånåkt.

Men det är helt OK, det är kul att hon kommer igång med en Smartphone så här helt oplanerat. Hennes nygamla mobil har en mycket modernare Android än min gamle vän med helt andra möjligheter än vad jag har, och jag var lite vilsen först när jag tittade igenom den. Hur skulle jag kunna hjälpa henne med den här? Jag förstår att lillebror Lars-Erik var lite förvirrad förra hösten när han köpte en sån här Samsung, för helt lätt är det inte, men när jag fipplat en stund och fått lite goda råd av Ellen (som förstås också ligger way beyond me) så efter en stund ramlade poletten ner, jag förstår ungefär hur den fungerar.

Det lilla jag gjorde med hennes mobil var att rensa bort de appar som jag inte tror att Margareta behöver och så sorterade jag om lite grann i menyer och på skärmarna, och nu är det upp till Margareta att jobba vidare för att lära sig allt och lite till om sin nya Smartphone.

Och jodå, jag byter väl min jag också om inte alltför länge. Men det är rätt löjligt att det blivit så här att en mobiltelefon hör till livets nödtorft och dessutom måste bytas åtminstone vartannat år, ja de flesta byter nog ännu oftare.

Men en funktion saknar jag på ALLA nya Smartphones och det är ett riktigt tangentbord. Det lilla tangentbordet jag drar ut på min mobil har distinkta tangenter och är suveränt när man ska skriva lite längre texter, men man vänjer väl sig med det låtsas-tangentbord som alla mobiler har nu. Och jag kommer nog att låna Margaretas Samsung när hon inte ser och träna lite så går det lättare för mig när turen kommer till mig för en ny mobil.

    

Allmänbildande filmer

Palme - en 'måste'-film

Jag har några aktuella filmer på gång för att öka min allmänbildning. Den viktigaste har jag redan sett i höstas på bio, men nu visas den redan på SVT och självklart ser jag den igen. Filmen om Palme borde alla se, den är för viktig för att välja bort. Kanske lättast att se för oss som var med under 60-70-80-talet, men svensk historia i sån närtid borde även yngre orka titta på, väl så viktig att lära sig som någonsin kungalängder och historia i dåtid.

Min DVD-hög, 11 skivor! 

Men sen har jag haft luckor - Sagan om Ringen-trilogin, Harry Potter och Star Wars tex. Här är det väl kanske inte så viktig allmänbildning, men det är sällan ökad kunskap tynger så nu ska jag titta ifatt.

Sagan om Ringen finns gratis på Netflix. Att Frodo är en hob och att Gandolf är en trollkarl visste jag, men det var inte så mycket mer. Min arbetskamrat Bosse läste dom där Tolkien-böckerna på 60-talet och berättade så ofta om den där konstiga världen så jag hade hört en hel del, och nu vet jag mer. Men mer än första filmen blir det inte. Rena sagoberättelser verkar inte vara "min grej" (Margareta orkade bara halva filmen) men nu är jag sent om sider uppdaterad om Sauron, Mordor och Legolas i alla fall. Fina naturbilder var det.

Harry Potter har jag inte heller sett. Min dotter Annika hade hela serien på DVD. sju filmer,  och hon tror jag ska gilla den, och klart jag ska ge den en chans. Utspelar sig i internatmiljö i England är vad jag vet. På en trollkarlsskola, men är det bara Harry som kan trolla på riktigt? Och finns det fiender till Harry som försöker skada honom? Rör dom sig bara runt skolan, eller hamnar dom ute i stora världen också långt bortom bygatan? Så dåligt allmänbildad är jag här, klart jag måste kolla Harry Potter. Kanske inte alla sju, men kanske ändå. Det beror på hur engagerad jag blir. Och om Margareta också blir tagen av Harry Potter.

Star Wars  är den jag skäms lite för att jag inte sett tidigare. Darth Wader och Luke Skywalker har jag hört talas om, men vem är snäll och vem är dum? Och är filmen i en framtid om 1000 år eller så, eller är det en rymdfilm i nutid? Hamnar Luke och Darth nere på jorden ibland också. Frågorna hopar sig! Jag fick låna tre DVD:er plus en med extramaterial av Annika för att uppdatera mig. Den här historien fastnar nog Margareta för, hon är lite äventyrlig.

Sagan om ringen, klart. Del 2 o 3 struntar jag i.
Harry Potter, 7 DVD:er á 2 tim(?)  = 14 timmars filmtittande ska planeras in.
Star Wars,  4 DVD á 2 tim(?) = 8 timmar, totalt alltså över 20 timmar framför skärmen. Här ska allmänbildas!                                          

Så blev det julstämning!

Man får banne mig bjuda till lite själv, och nu har vi bjudit till, nu känns det att julen är här. Dan före dan. Mycket hänger på maten. Vi har tjuvsmakat på julmaten nu några dar!

När fjärde ljuset tändes,står julafton på glänt....

Det började en kväll med lite julkorv och rödbetssallad. Kokt potatis och lite julöl till, då började julkänslan vakna till lite. 

Sen köpte vi en liten skinka. Visserligen den minsta vi kunde hitta men lagom för oss två. Och så hade vi en liten jultallrik igår med skinka, rödbetssallad, Brysselkål, köttbullar mm. Och lite julöl då också. Och nu till lunchen, dan före dan, rundade vi av tjuvsmakandet  med en liten Jansson, så nu har vi grundat på ett alldeles utmärkt sätt. Julkänslan är äntligen här och vi är riktigt riktigt sugna på det riktiga julbordet i morgon som avnjuts i samvaro med hela klanen i Sollentuna! Hoppas tomten hittar dit.

Julkort har vi fått, julklappar är köpta, julkalendern har vi följt till 100%, julmaten har vi börjat smaka på, snö ute och julstressen har vi också känt av - jodå det blev julkänsla i år också!   GOD JUL!    

        

I mångas julpaket

Zlatans bok ligger säkert i mångas julklappspaket och då får dom lyckliga en intressant läsning.

Senaste målet igår kväll. 18:e i årets franska liga

Vi köpte den boken, "Jag är Zlatan" för några veckor sen och jag läste ut den nu i veckan. Först när den lanserades tyckte jag det verkade ointressant, men den var riktigt bra, ja den blev ju tom nominerad för Augustpriset. Uppväxten i Rosengård med trassliga hemförhållanden var speciellt intressant att läsa om, hur det formar en människa och sånt där. Hur han målmedvetet och med revanschlust blivit den han blivit. Tveklöst den bästa svenska fotbollsspelare som funnits i Sverige.

Alla känner till Zlatan, alla har åsikter om Zlatan och alla borde ha nöje av att läsa den här boken vare sig man är fotbollsintresserad eller inte. Tom Margareta, som inte vet mycket om fotboll, nästan sträckläste den. Vi som känner till några namn från fotbollen kan måhända ha lite mer utbyte av den sista halvan av boken, men annars är den läsvärd för vem som helst som vill bli lite allmänbildad.

Boken sträcker sig fram till 2011, hoppas det blir en fortsättning om några år. Skulle var kul att läsa mer om hur det gick till när han lämnade Milan för PSG. Det verkade lite vara ett nerköp först, men han verkar än så länge bara bli allt bättre. Besserwissrarna som bara gnällt över Zlatan och alla negativa tyckare i Jante-stil är lite tystare nu. Och århundradets mål mot England har redan visats hur mång gånger som helst i TV, vi ska vara glada att vi har en sån här idrottsprofil i den absoluta världsklassen och det var intressant att läsa lite mer om honom.                                

Julkänsla?

Dan före dan före dan för dopparedan  idag men ska jag vara riktigt, riktig ärlig så har jag ingen riktig, riktig julkänsla än.

Så här ska det väl se ut?

Det behövs nog att man är i arbetslivet och går på sin julledighet för att det ska kännas. Eller som barn när man fick jullov och räknade ner dagarna till julafton, nu i pensionärslivet  är det mer som vanligt. Går man i varuhusen kan man kanske ryckas med lite grann med allt bjällerklang och White Christmas i högtalarna, men dom stackars expediterna måste väl må riktigt illa till slut efter att dagarna i ända behöva jobba till den där musiken.

I går var det väl också lite julkänsla då vi var hos grannarna på glögg, och då bjöds det också på bakgrundsjulmusik på Spotify, Jöback och The Real Group m.fl. Och snön i år gör väl sitt till också, det har ju hänt att det regnat ända fram till julafton, men i år blev det en vit jul, det var ju fint.

En klassiker i juletid

Julpyntat har vi gjort förstås och adventsstake har vi där vi tänder 4:e ljuset på söndag, och på julafton blir det förstås rejäl julkänsla när vi samlas runt gran och julbord i Sollentuna, men just nu är det ungefär som vanligt hemma i Västerås. Jag gör ett försök men den där gamla "Ett päron till farsa" med Chevy Chase. Dom har den på Netflix och jag har bara en vecka kvar på mitt gratisabonnemang där. Jag passar på och kollar den, då får jag nog garanterat till den där rätta julkänslan.

Till nästa år ska jag nog utnyttja det nya BoT-avdraget (barn o tomteavdrag) som Grönköpings Veckoblad lanserade. Regeringen älskar ju avdrag på skatten så dom hänger säkert på GV-förslaget som förhöjer julkänslan för de som inte har egna barn hemma.            

      

Gångfartsområde

Sturegatan  är det senaste
Gångfartsområdet

Ett ganska nytt vägmärke, Gångfartsområde, har börjat dyka upp allt oftare i Västerås, men det är jag lite tveksam till. Sala är allt som oftast en föregångsstad, och där har jag sett det flera år, men nu har vi det alltså i Västerås till allmän förvirring.

Tanken är att det är ett område med gångtrafik men där biltrafik kan blandas med gångarna. Gående har företräde men jag tänkte kolla nu i vägmärkesförordningen vad som egentligen gäller, och det är närmast obegripligt att förstå vad som menas. Sunt förnuft räcker kanske långt, men om det blir en tvist, vad gäller då när man inte begriper riktigt hur man ska göra. Det behöver inte finnas en skylt där gångfartsområdet upphör, det ska man förstå själv, så står det i reglerna.

Olycksfritt hittills vad jag vet

Och det verkar inte som det behövs finnas nån skylt där gångfartsområdet börjar heller. På min väg till stan passerar jag ett litet torg som är ett gångfartsområde men som saknar skyltar. Diagonalt över torget går en diffus bilväg där vi gångare har företräde. Diagonalt från ett annat håll kommer en cykelväg som korsar den diffusa bilvägen och mitt i alltihopa har man placerat tre stora, gula puckar som kostade 300.000 kr. Där är det tänkt att folk ska sitta och njuta av solen, men det har inte folk förstått, jag har i alla fall aldrig sett någon sitta på dom, dom är bara i vägen för cyklister, bilar och gående. Och nu efter 2-3 år börjar dom bli så smutsiga så det är nog ingen som vill sitta där heller.

Cyklar från ett håll, bilar från ett annat och gångare från ett tredje och mitt i alltihopa sittande folk, jag vet inte vad man ska säga om tanken.          

   

Min tinnitus och jag

Vi har hängt ihop ett bra tag nu och vi börjar bli allt mer fästa vid varandra. Nu är vi oskiljaktiga.

Att hela gänget får plats!

Allt började en junidag för 12 år sen, lite trevande i början men vi utvecklade bekantskapen allt eftersom. Min tinnitus flyttade in i vänstra örat och i samma veva flyttade den tidigare hyresgästen med normalhörsel ut. Nu är jag noga med att inte hyra ut det högra örat till någon ny tinnitus, där får normalhörseln bo kvar.

Min tinnitus har blivit lite extra kaxig sista tiden, han är ju snart tonåring. Nu har han allt som oftast hela orkestern på besök, men det har sina fördelar också. Det är ju aldrig helt tyst, för visst var det väl lite småtråkigt ibland när det var så där tyst och trist. Nej nu har vi fullt ös på orkestern, min tinnitus och jag. En annan fördel är att man kan ta tidningen och dra sig undan i ett hörn ibland utan att skämmas så vi kan vara lite för oss själva.

Min tinnitus har annars inga större problem att umgås med folk, men dom där som skrikpratar med hög gäll röst (inga namn) är han inte så kontant med. Då öppnar han bakdörren och all skrikprat går som ett vasst spjut rakt in utan minsta filter. Dom med djupa bastoner gillar han inte heller, där är väl dörren snarast stängd så ingenting slipper igenom. Men alla däremellan samsas han hyfsat bra med men överlåter hörandet åt kompisen på andra sidan huvudet, högra örat.

Vilar han aldrig? Jo i bilen tror jag att han kopplar av och också när TV-n står på rätt högt, annars håller han outtröttligt igång. Vi trivs bra ihop nu, min kompis tinnitus och jag. Antagligen i ett livslång förhållande.                                                                   

Simhopp och En Julsaga

Vi hade en heldag i går. Snöovädret skulle dra in så det var osäkert om det skulle bli nåt av med det över huvud taget, men vi hade tur - det blev både simhopp i Eriksdalsbadet och En Julsaga i Sala.

Cleas dyk inledde hoppandet

Vi började med Cleas julavslutning på Eriksdalsbadet, Stockholmspolisens IF. Det var ett  mycket större och mycket finare bad än jag kunnat tro med en egen bassäng för hopparna. I min tanke var det rätt gammalt och kanske slitet, men oj vad fel jag hade. Och det var också mycket fler barn och ungdomar som hoppade än jag trodde innan, speciellt många unga flickor tror jag. Anna Lindberg-effekten?

På Cleas trampolin, 3-meters, fick Clea själv äran att inleda och dök snyggt - en fullpoängare. Sen var det strömhopp av flickor och pojkar som hoppade, och dom som kommit längre hoppade och dök från högre höjder. 10 meter skulle jag nog inte våga gå upp på ens, och jag skulle absolut inte våga vare sig hoppa eller dyka från Cleas 3-meterssvikt, det är en tuff sport men kul att vi fick vara med och titta.

Boris och ett av barnen

Så åkte vi vidare till Sala för att se 15-föreställningen av "En Julsaga" av Charles Dickens. En stor ensemble på 20-25 personer varav hälften barn gjorde en riktigt bra framträdande, man tänker inte alls på att det är en amatörteater. Cameleonterna har funnits så länge så det finns teatervana förstås, men att dom var så här bra, vem hade kunnat ana det?

I stort sett fullsatt varje kväll, föreställningar 3-4 ggr i veckan ända fram till nyår! Boris Fastlund hade vi extra koll på, ja det var väl för hans skull vi var där om jag ska vara ärlig, och han har pondus med en bra röst. Och såg pampig ut i hög hatt och svarta kläder. Ett teaterämne! Cameleonterna ska vi kolla fler gånger.
  

 

Jag mötte chefen på bibblan

På väg till stan sätter jag mig ofta en stund på bibblan och läser tidningar. "PC för alla" läste jag idag.

Påminde mig om min gamle chef

Där satt också gamle chefen, ja det var väl 25 år sen kanske som han var min chef, och jag kom direkt att tänka på Downtown Abbey när jag såg honom. Ett populärt TV-program jag inte följer men en trailer man ser varje kväll nu passar lite på min gamle chef. Gamle chefen har ett ovanligt vackert namn och jag gillade honom rätt bra som chef och arbetskamrat på den gamla goda tiden. Han är rätt speciell och också en av mina Facebook-vänner och skulle han läsa det här och undra vad jag menar så berättar jag det gärna för honom, men för övriga läsare säger jag bara som upstairs-donnan från TV-trailern: "Forgive, perhaps - forget, never". Inte går jag och ältar gammal dynga, men...

Nu berättade han att en arbetskamrat till oss dött häromdan. Cancer. Och för några veckor sen var det frun till en annan arbetskamrat som dog. Det var inte så kul att prata om sånt så här i jultider, men det är ju så det är. "Mina marathontider börjar gå upp" beklagade jag mig sen för honom för att lätta upp stämningen lite.

Sen köpte jag nya jeans, 501:or för första gången, och några julklappar och lite annat krafs. Kollade mobiltelefoner, men dom börjar nästan bli lite väl stora nu. Galaxy SIII som ser så fin ut i reklamen är lite väl stor tycker jag. Jag väljer nog nåt annat när det blir dags. Men allt sånt känns lite oväsentligt en sån här dag. 

PRO Kultur

För många av mina vänner har PRO en lite dålig klang. Många tänker på rollator, allsången "Kulligulla koko som en gök" och bingo säger dom. Lite orättvist tycker jag.

PRO Kulturs väl bibehållna styrelse

Men rollator kan man väl råka ut för en gång och allsång har jag inget emot, så för mig låter PRO bara som en förening för oss som är lite till åren och den avdelning vi nu gått med i, en nystartad PRO-avdelning med kultur på programmet, är långt ifrån den kanske allmänna uppfattningen. Vi var på den första träffen idag, på Västerås Teater.

Teaterchefen där berättade lite om sig själv och hur hon såg på teatern i Västerås som har krisat ett bra tag. "En utmaning" brukar det heta när man ska få styrfart igen i en verksamhet med problem, och teatern i Västerås är rätt fin så det är bara att hoppas att hon lyckas. Vi ska väl bidra vi också med att bli flitigare publik där, vi har varit frånvarande där ett tag.

Ordföranden och hennes syster bor båda här i vårt hus, och ett par till i styrelsen och flera bland medlemmarna är gamla bekanta, så det är klart vi ska vara med här. Och det var ett digert program: Jazz och teaterresan till Helsingfors lockade speciellt men det var mycket mer.

Och igår kom Aktiva Seniorers program för våren med massor av intressanta programpunkter. Hur ska tiden räcka till? 

Vad är det för nytt med Instagram?

Ett av de vanligaste sökorden på Google är "Vad är Instagram" läste jag, det ligger på femte plats. Men jag undrar mer "Vad är det för nytt med Instagram". Min smartphone är för gammal för Instagram så jag har inte kunnat prova det än men undrar om det inte bara är min idé dom snott. Royalties?

2009-04-18. Mitt första inlägg på bildbloggen 

Jo, egentligen är det nog min idé dom har snott. Vardagsbilder blandade med fotografiska mästerverk publiceras på nätet för allmän beskådan och bedömning. I Instagram kan man visst frisera bilderna enkelt och sen sitter man och hoppas på att få många "Likes".  Men Schulman show drev rätt rejält med Instagram idag, motiven är visst rätt lika varandra.

Får man ha så här vågade
bilder på Instagram?  

Min bildblogg "Utsikt från mobilen", har jag drivit sedan våren 2009, och den är ju precis det som Instagram är, eller...? Jag tittade igenom mina bilder idag, vardagsbilder med mobilkameran, precis som Instagram. Bilder på mat, precis som Instagram. Bilder på fötter precis som Instagram. Några bilder är rätt bra och intressanta, men de flesta mer ointressanta, precis som Instagram. Men min bildblogg ger i alla fall en bild över hur livet levs som pensionär, ett tidsdokument om man så vill. 

Typiskt på Instagram. Intressant.

Kameran har man ju alltid med sig, och i digitalkameran tar man ju hur mycket bilder som helst. Jag har hyfsad ordning på mina bilder på datorn, men det som oftast saknas är en lite kommentar till bilden, vilka är med, var är bilden tagen etc. Jo GPS finns förstås, men lite utförligare beskrivning saknas, det lägger i alla fall inte jag in i våra bilder, men på bildbloggen blir det nästan alltid en liten kommentar, blir det det på Instagram också?

Jag måste väl lära mig Instagram också, eller är det bara en fluga? Om jag byter mobil lägger jag kanske ner bildbloggen och satsar på Instagram i stället.

Väderkaos

Övervakningskamera på Stentorpet?

Här i Västerås är det väl inte så farligt, men det är visst värre i andra delar av Sverige. Flygplan är inställda på Arlanda och det är diverse problem i bil o tågtrafiken. Hoppas bara vi kan ta bilen till Uppsala i morron.

Och min tankspriddhet har gjort att vi måste ta vägen via Sala och ta oss ner till stugan. Men det är rätt bra också så får vi se hu mycket snö som har kommit. Jag glömde mina bankdosor där när jag var där förra veckan så det är därför jag måste ta mig ner till stugan.

I morrn hinner jag inte skotta, det får bli nästa gång, men nu slår det mig en tanke - visst vore det bra med en webkamera där i stugan för att hålla koll på snöläget så man ser när man behöver skotta. Och kanske en som visar när småfåglarnas mat har tagit slut. Nu fick jag något nytt att tänka på.
             

Vilket maratonintresse!

Jag förstod att platserna skulle gå åt fort. Och jag visste att platserna skulle släppas nu i december men jag hade inte koll på vilket datum.

Här hade jag tänkt bo
Upper West side

Men det var i dag 3/12 kl 00.01 som Springtime öppnade bokningen till New York City Marathon den första november 2014. Och nu på morronen kl 6.47 var det slutsålt! Nästan två år i förväg!

Det har ju varit ett stort mål för mig att en gång till stå där på startlinjen vid Verrazanobron på Staten Island, men samtidigt har jag varit lite tveksam senaste tiden, kostnaden har dragit iväg så väldigt att det egentligen inte är något för en maläten panschis längre, bara startavgiften går lös på 4.500!

Men som tur är är Margareta alert vid datorn och hon såg en blänkare vad som hänt och nu har jag i alla fall ställt mig på väntelistan till 2014. Kan tänkas att många som bokat i natt ångrar sig när räkningen kommer.

Även om jag hade avskrivit det här pga kostnaden hade jag nog tänkt att fundera ett varv till när det var dags att anmäla sig, men nu gick det ju så fort att jag inte hann med. Men nu står jag på väntelistan i alla fall.              

Lätt att bota sin höjdrädsla.

Höghöjdsbanan i Högbyn är visst nedlagd nu. Ungtupparna vågar sig inte på sånt här.

Vi var på en middagsbjudning igår, andra helgen i rad och det är inte vanligt för oss. Trevligt, god mat och mycket snack. Vi som är lite till åren har ju varit med om en hel del både roligt och tråkigt, så det är aldrig några problem att hitta samtalsämnen. Men inga gamla lumparhistorier, tack.

Men ett intressant inlägg (om jag i all blygsamhet får säga det själv) var mitt minne från Högbyn i Fagersta ungefär 1995-96 då jag testade höghöjdsbanan och på köpet blev av med min höjdrädsla, eller i alla fall lindrade den rätt rejält. Åtta meter upp i luften balanserade vi på stockar, repstegar och hängbroar. Hoppade från tallegren till tallegren, tog oss fram längs klätterväggar etc. Åtta meter upp i luften. Flera av dom där yngre "snackpåsarna" passade på att smita undan, medan jag, drygt 50, gick i täten. Och på köpet blev jag av med min höjdrädsla.

Vi avhandlade semesterminnen, en och annan sjukdom, vattenskador, skönhetsoperationer. Nåt TV-program också men sånt var ju enklare förr när det bara fanns en kanal så alla hade sett samma program. Jag försöker oftast komma lite strategiskt så det passar mitt enda öra jag hör något med, det misslyckades igår men det gick riktigt bra ändå, jag missade nog inte så mycket.

Taxi hem i kalla vinternatten var rätt skönt, det åker vi nästan aldrig, men nu delade vi på en bulle hem till Karlsdal.