Jag hjälpte alltså en kille som svimmat (kanske han fått en "tia", en liten stroke?), men i dramatiken var all min fokus på honom, jag glömde nog tom att ha koll på lilla Clea ett tag tror jag, det känns så nu efteråt när jag tänker på vad som hände. Om killen hade varit en skojare och allt bara varit båg är jag säker på att en ev. medhjälpare kunnat plocka av mig plånbok och allt annat jag hade i fickorna när jag försökte hjälpa till.Det klassiska är ju att man blir nedstänkt av något, tex kaffe, och nån kommer fram och ska hjälpa till. Då måste det vara jättelätt att bara ha fokus på sin nedfläckade jacka och bli av med pluskan av nån skummis.
Jag har råkat ut för annat några gånger när man blir så där stressad och bara har fokus på det akuta och inte alls gör som man egentligen borde, då har jag skämts lite att jag blivit för stressad. Banne mig att man borde träna på sånt här. Det gör förstås poliser och såna där som inte får vara enkelspåriga utan måste klara av akuta kriser.
Stressad blev jag inte igår, men jag hade bara fokus på killen som blivit dålig. Jag är nog inte sämre än nån annan, så jag är säker på att de flesta lätt får dålig överblick om det blir lite dramatik, men jag hoppas nu att jag lärde mig nåt av gårdagens incident så kanske jag har bättre koll på läget nästa gång.
