torsdag 22 september 2011

Ett nytt bevingat ord

Efter träningen igår satt jag kvar en stund och pratade med Gunnar och hans fru. Bl.a. pratade vi om ungar.

Skolbarnen har badhuset för sig själva på förmiddagarna för simträning så vi som tränar på gymmet får vänta till framåt lunch om vi vill simma, men just idag var det tomt på ungar. Skollov? Alldeles tyst. Men mens vi satt och pratade så vällde det in några klasser med badsugna ungar och ljudnivån gick i topp direkt.

Inte för att det stör mig, men Gunnar och hans fru som alltid jobbat med barn, stora grupper ibland på kanske hundra ungar, dom suckade lite. Dom hade efter alla år blivit lite trötta på höga ljud från barna, ljud som bara verkar bli allt högre för varje år sa dom. Jo, barnen måste höja sina röster för att höras läser man ibland och det kanske är så, vad vet jag. Men var vi verkligen mindre stimmiga när vi var små?

Tider förändras och barn tar, mest på gott, mer plats nu tror jag, mer än bara när våra egna barn var små, Höga ljud och stoj och stim har jag normalt rätt hög tröskel för, och i badhuset ska det stojas, men visst kan jag bli irriterad på alltför stimmiga ungar tex på restaurangen eller på tunnelbanan om det inte är dom egna barnbarnen som stimmar förstås..

Ibland är jag gammeldags och tycker att barn verkar få bestämma väl mycket själva nu, men nog är det är bra att  dom är mer frimodiga nu än förr och törs säga ifrån. Jag tänkte på det i en diskussion jag hade häromdan. När jag fick veta att "Jag är faktiskt elva år så jag vet" så var diskussionen förlorad för mig. Det blev ett nytt bevingat ord som jag samlar på från mina barnbarn,          

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar