Äntligen fick jag betala för mycket!

Beviset!

Vad var det Emils pappa sa till Emil, "Vanvettsaffärer!" eller nåt sånt där när Emil köpte en brödspade för 25 öre. Jag fick betala 80 kronor för mycket, men är glad ändå. Det fick det vara värt för en gångs skull.

Sen flera år tillbaka har jag ett projekt på gång hos min frisör. Jag har förstås alltid sagt till om att jag vill ha pensionärspris på klippningen men så för ett par år sen provade jag att inte säga nåt. Skulle dom fråga själva tänkte jag. Men , nej, det har dom aldrig gjort hittills, bara gett mig pensionärsrabatten ändå alldeles automatiskt.

Jag har träget kämpat på med mitt projekt medan fårorna i pannan blir allt fler och djupare, hela ansiktet allt skrynkligare. Men så idag var jag till Klippstugan i Gallerian igen. Elin E klippte mig och hon har klippt mig förut vet jag. En väldigt sympatisk tjej.

Klippningen gick bra och så skulle jag betala, och jag såg direkt att hon inte slog in pensionärsklippning. Skulle jag säga till, tjäna några tior men sabba mitt projekt? Valet var ju självklart. Jag betalade såklart ordinarie pris, sträckte på ryggen och gick visslande ut i vårsolen. Eller det var visserligen mulet, men nog kändes det som att solen sken!

Nyklippt igen för 380 kronor!

Nu hör det till saken att jag trodde pensionärsrabatten var 30 kronor och det var inte förrän jag kom hem som jag insåg att jag betalde 80 kronor för mycket, inte 30 kronor.

Äh, gjort är gjort, projektet är avslutat och jag kommer alltid säga till om pensionärsklippning i fortsättning och stå beredd med legget för säkerhets skull.

Men Elin på Klippstugan är värd dagens ros!

#blogg100 nr 41
#blogg100öw nr 72

Stresstålig

Den här Utsiktsbloggen handlar ju en hel del om pensionärslivet. Eller över huvud taget hur det är att bli gammal, det är en röd råd som lyser igenom i de flesta inläggen även om det inte är så påtagligt som idag.

Men jag hoppas att det med eftertryck under de här åren jag knappat på bloggen framgått att att det inte är något pessimistiskt undergångstema med det här att bli allt äldre, mera ett nyktert konstaterande då och då av vad det är som händer när åren går. Att mina marathontider kryper uppåt t.ex. Tidens gång.

Gustav är typisk stresstålig

Jag har ju haft tur så här långt att hålla mig hyfsat frisk, tinnitus och dålig hörsel på ett öra är inte mycket att deppa över och att man blir lite stel i leder och inte är så smidig längre när man klättrar i träd är inte heller mycket att säga om. Men en sak som jag tror jag delar med många äldre kände jag igår på eftermiddan när jag hade lite jobb vid datorn. Man är inte så stresstålig längre. Mera stressotålig.

Vad jag gjorde är inte så viktigt, men det var sånt där lite tråkigt, repetitivt jobb där jag skulle hålla lite väl mycket i huvudet så att jag tog allt i rätt ordning. Samma sak 10-12 gånger. Lätt att glömma bort sig och göra fel. Man blir stressad. Jag som kunde ha hundra saker i huvudet samtidigt förr och var hur stresstålig som helst. Jodå, det blev rätt till slut det jag fixade vid datorn, men jag blev så trött att jag fick lov att ta sätta mig och skriva det här blogginlägget, det är lite avstressande.

Det är inte så att jag börjar känna mig stressad redan på måndan om jag har ett ärende på fredan men det kommer väl det också, sånt har man ju hört om äldre. Och av en händelse ser jag just nu att en FB-vän skriver om en sin stress i kön på Apoteket, så det här med dålig stresstålighet, det delar jag med många ålderskamrater. Jag är säker på att Margareta håller med mig.

Till sist läser jag ett intelligent påstående på en blogg i ämnet. En rätt ung tjej, Marie heter hon, polemiserar mot jobbannonsernas önskan om stresståliga medarbetare: "att inte tåla stress det är att vara i kontakt med sanningen, känslan, med sig själv, livet." skriver hon. Bra skrivet! Stressotålighet kanske inte är så farligt.    

#blogg100     nr 40
#blogg100öw nr 71    

Memories

Det är inte så ofta jag har kavajen på mig men jag har i alla fall några stycken. Den jag oftast har är rätt ny och i helgen luftade jag den igen.

Antikrundan?

På Festijazz i Konsertsalen kändes det fint med kavaj och i bröstfickan hittade jag en liten trofé som har hängt med i mina kavajer sen kanske tjugo år tillbaka. Jag blir alltid lite nostalgisk när jag fingrar på den. Memories!

En simpel tändsticksask som jag vann i en kunskapstävling om vårt gamla företag, IBM, på en återträff med gamla arbetskamrater en gång. Vi hade "Tjugo frågor om IBM" och där satt chefer och diverse specialister, men herr Widmark tog hem spelet! Det sved nog lite för en del den gången och även om priset bara var en liten tändsticksask från det då sen länge nedlagda och länsade presentförrådet så var äran desto större. Det är därför jag vårdar min klenod så ömt, inte ens om någon vacker dam skulle fråga efter eld skulle jag aldrig ens tänka tanken att erkänna att jag har tändstickor i bröstfickan. Och dessutom är det dumt att röka.  

Själva tändsticksasken var ett museiföremål redan när jag sopade golvet med mina gamla arbetskamrater. Stor sensation 1979 när IBM lanserade världens första färgterminal! Hur skiljer man en mogen banan från en omogen? lyder en reklamslogan på tändsticksasken och så står det en text om hur fint det är med färger. Terminalen var hutlöst dyr och man kunde välja på fyra eller sju färger! Memories!!

Vi i Sverige hade det året fått hem EN bildskärm som fraktades runt mellan kontoren i en trälåda. Det tog över en minut att ladda ner testbilden till bildskärmen. Bilden föreställde ett gammalt hus från engelska landsbygden minns jag och vi stod och förundrades vad man kunde göra med datateknik. En färgbild! Memories!!!

Så det är klart att jag vårdar min klenod ömt och köper jag en ny kavaj nån gång så kommer min klenod att få flytta vidare för att hålla nostalgikänslan vid liv.       

#blogg100 nr 39
#blogg100öw nr 70

Alla dessa dagar

En sliten slogan. Bildt stal den från Feldt och jag kör med den ibland också. En favorit i repris men det känns så ibland. Alla dessa dagar! Kalendern fulltecknad!

När jag lämnade min senaste förening tänkte jag att jag ska banne mig inte engagera mig i föreningar mer, inte stressa mer bara prioritera mig själv och Margareta. Men så blir det förstås aldrig, jag kan inte låta bli att lägga mig i. Var jag än hamnat genom åren har det blivit nån styrelsepost eller några andra förtroendeuppdrag och det är väl så det kommer att fortsätta. Det är fint att nån tycker att man gör nytta. Nu är jag med i två arbetsgrupper med möten och arbetsuppgifter och ger dessutom lite expertkunskap (det kan diskuteras) med IT-jobb. "Låt oss alla ta i i i"  sjunger vi i kören. Stress, men mest positiv stress.

Jodå, det är nog så här jag vill ha't men jag har några privata projekt också som lätt kan bli lidande, jag borde prioritera dom ännu mer. På tisdag fm är en löprunda inplanerad och spinningen har jag hoppat av, nu är joggingen viktigast!

Jag stötte på min gamle chef och några gamla arbetskamrater på Festijazz i lördags, då tänker man också på Alla dessa dagar. Så som vi har kämpat tillsammans! Helger, sena kvällar och sånt, omöjliga tidplaner men vi skippade gammalt jobbsnack nu. Speciellt gamle chefen var kul att prata med, han är en av de få av mina vänner som verkligen är imponerad av mitt marathonlöpande så vi pratade bara motion och långlöpande, det var lite stärkande för min självkänsla. Han tappade hakan när jag nämnde New York och frågade intresserat, de flesta andra brukar snabbt byta samtalsämne när jag pratar löpning.

Alla dessa dagar  och vi jäktar bara på. Vi tittade förbi i stugan idag och vi kände båda samma sak där vi lyssnade på vårfåglarna en stund, det är sånt som vi måste prioritera mer!

#blogg100 nr 38
#blogg100öw nr 69

Nattsudd i natt

Vi har väl aldrig varit några riktiga nattsuddare, Margareta och jag, men igår kom vi hemrumlande i ett-taget. Ja, så mycket rumlande var det väl inte heller, men tiden stämmer och det är sent för oss.

Larry Franco och Gunhild Carling  avslutade kvällen.

Vi hade ett långt arbetsplats bakom oss då.  Vi stämplade in på Västerås Konserthus redan kvart i fyra på eftermiddagen och hämtade ut ytterkläderna kvart i ett! Vi var där när festivalen öppnades, vi var där när festivalen stängdes! Valuta för entrépengen!

Då var jag både trött och sömnig så vi var snabba till garderoben. Och fast vi ätit gott och rejält under kvällen var vi båda rejält hungriga också och nattmackan hägrade också. Det blev en snabb promenad genom stan på en tid vi aldrig är ute. Stökigt? Nej, det är väl för tidigt för det kanske, något gäng med ungdomar gick och sjöng i Rudbecksparken, det var allt. Och vi slocknade ovaggade efter nattmackan.

Laura Fygi - en världsartist!

En som var trött var nog också Gunhild Carling som hade sin Let's Dance kvällen innan och nu körde två pass, hur orkar musiker och artister köra så här hårt? Nattsudd är förstås deras jobb, men ändå...

En annan nattsuddare vet jag inte om han har gått och lagt sig än och jag törs inte ringa och fråga hur det gick, han kanske sover nu. Anders startade ett Ultra-marathon kl 24.00 i natt för att springa 7, 5 mil men efter en förkylning de senaste veckorna räknade han inte med att klara hela loppet. Det blev nog mer ett nattligt träningspass och jag hoppas att han ligger hemma och sover nu.

Ett nattsudd som jag som tur är är för gammal för att ens tänka på. Och i kväll lägger jag mig på vanlig tid, jag är ingen nattsuddare.  

#blogg100 nr 37
#blogg100öw nr 68

Kontinentala stilen

En selfie igen. På mina nya skor.

Vår svenska stil när det gäller skor inomhus är rätt ovanlig har jag läst. Jag har rört mig så lite i hemmiljö utomlands så jag är inte säker men nog är det väl rätt ovanligt det här att ta av sig skorna inomhus i de flesta andra länder.

I förra lägenheten hörde man när sonen var på besök i lägenheten över oss. Bosatt i Belgien gick han förstås med ytterskorna på inomhus när han var hemma hos föräldrarna. Klick, klack, klick, klack. Vad mamma Barbro tyckte om det kan man ju undra.

När jag kommer hem med nya skor, som idag, tar jag ofta en kontinental kväll och låter dom nya skorna sitta på hela kvällen. Jag får väl erkänna att jag tycker det är riktigt skönt, skulle gärna gå med skorna på lite mer, men nog drar man in en massa grus och skräp om man alltid stövlar rakt in utifrån med skorna på.

En annan sak är när man är på fest, då tar jag gärna med ett par inneskor och byter till dom. Nån gång har jag gått i strumpfötterna när alla andra har skor på och visst känns det lite fånigt, då känner man sig lite för avklädd. Men på Bettans 35-årskalas på söndag duger nog strumplästen.

Jag har ett svagt minne av att min pappa på 40-50-talet ofta hade skorna på inomhus, kan det ha varit så? Och i så fall har vanor, traditioner, regler eller vad man kan kalla det ändrats rätt rejält sen dess. Och kanske kan ändras tillbaka? Ikväll behåller jag i alla fall skorna på, men i morrn är väl allt som vanligt igen tills vi mer allmänt blir mer kontinentala med våra skovanor.  
   
#blogg100 nr 36
#blogg100öw nr 67

Flugan med Selfies

Årets ord 2013 var "Selfie" och nog har jag tagit några selfies, mest på mina fötter kanske men även på min vackra nuna ibland. I veckan tog jag min första gruppselfie.

Produktionsgruppen har roligt på sina möten!

Den ultimata selfiefotografen såg jag i Kobra i onsdags, killen som tagit en selfie VARJE DAG i 15 år tror jag (lite osäker) med genomgående samma ansiktsuttryck och satt ihop bilderna till en 3-minutersfilm på Youtube, vilket genialt projekt! Se hur han åldras 15 år på 3 minuter!

Så har inte jag gjort, men när jag föreslog en Selfie på senaste mötet i Rock Everybody var alla med på det. Kent hade längst armar och fick sköta kameran och så här blev det.

Ta ton till en Cole Porter-melodi:

Oscarsvinnarna gör det, TV-redaktionerna gör det,
Även Barack på Mandelas begravning gör det, Let's do it! Let's take a Selfie!

Man vill ju hänga med och vara modern! Jag kan passa på att visa bilden på Rock Everybody också, bilden som vi ska ha till Facebook, hemsidan och våra affischer :

Men här har man väl med råge passerat Selfie? Groupie? 

  
#blogg100 nr 35
#blogg100öw nr 66

Det årliga klädinköpet

Jag skrev nåt om kläder här i bloggen i går i nån bisats, och det gav upphov till en hel eftermiddag idag i klädaffärerna när Margareta idag tyckte att jag skulle snygga till mig.

Min jeansleverantör

En hopplös uppgift på många sätt, men det är klart att man behöver bra kläder och att man även behöver köpa nytt ibland, men jag bara tycker att det är himla tråkigt att gå runt i klädaffärerna. Men nya jeans behöver jag så OK då, vi tittade in på Levi's.

Dom hade massor av reajeans, 50% och 70%. Och skjortor. En entusiastisk ung tjej plockade fram halva affär och skickade in mig i provhytten för att prova, men där kom först en fundering. Det var en OK provhytt, rätt rymlig och med spegel förstås och även en liten pall att sitta på men inte en enda krok att hänga kläder på! Det måste väl vara en tanke med det, men vad kan tanken vara? Jag fick lägga mina gamla på stolen och krångla med nya kläderna så gott det gick.

Den glada erfarenheten var att sen att tjejen fick ta tillbaka alla brallor hon plockat fram åt mig att prova. Dom var helt enkelt allihop för vida i midjan, jag hade gett henne mitt vanliga midjemått utan att tänka på 5:2! Jag fick gå ner en hel tum i midjan!

Min andra klädleverantör

Sen efter att ha svettats och provat blev det både nya jeans, 504:or tror jag det var, och en ny jeansskjorta från rean. Jodå, visst behöver man  nåt nytt ibland, och bra jeans håller ju så länge.

Sen blev det en tur till Dressman också där Margareta direkt plockade fram en skjorta som blir snygg till kavajen och  FestiJazz på lördag. Hur gör tjejerna, inte skulle jag kunnat ha hittat den där skjortan så direkt?

Två skjortor och nya jeans, nu klarar jag mig det här året.

#blogg100 nr 34
#blogg1900öw nr 65

Inga impulsköp, tack!

Jag verkligen försöker undvika onödiga impulsköp. Men hela tiden är det nåt som är bra att ha.

Går jag i klädaffären är det inga problem. Det har väl aldrig nånsin hänt att jag impulsköpt mig nåt klädaktigt utan att grundligt tänkt igenom vad jag verkligen behöver. Den där tröjan t.ex.? Nej, jag köpte ju en bara för ett par år sen. Aldrig att jag skulle komma hem med ett par nya skjortor bara för att jag sett nåt snyggt, men nya skor måste köpa nu till våren. Planerat inköp då dom gamla är ganska slitna så det blir inget impulsköp.

Däremot när jag ser nån kul elektronik, då har jag inte samma trösklar, det rycker lite i armen som vet var kontokortet ligger även om jag försöker rätt bra att avstå från onödiga köp.

Men inte alltid. Margareta undrar t.ex. ibland varför jag köpte den senaste Bluetooth-högtalaren som jag aldrig använder. Men den var ju så billig och "kan vara bra att ha". Kanske. Surfplattan var väl inte heller helt nödvändig och inte helt billig, men om bara Margareta börjar använda den lite mer så blir nog den godkänd. Praktisk i alla fall, ligger ju alltid lättillgängligt framme.

Jag kunde inte låta bli

Nu idag blev det ett nytt impulsköp, men den var så billig, precis på gränsen där jag kan handla bara för att prova. 395 och uppåt är dyrt enligt mig, 325 och nedåt är billigt däremellan gäller från fall till fall. Den här grejen kostade 310, klart på rätt sida. Eller med frakt blev det 329, men det var rätt OK ändå.

Praktisk grej till TV:n i Sala som jag måste testa. Med en Chromecast ska jag kunna skicka bilden från datorn, surfplattan eller mobilen direkt till TV:n utan att lägga ut långa kablar över golvet. Det var väl tillräckligt för att jag skulle kunna köpa? Tycker jag i alla fall. Praktisk och nu är jag sugen att åka upp till Sala och testa asap. TV:n hemma är för gammal, där funkar inte det här, men ett impulsköp av en ny TV hemma i stan är inte aktuellt, så viktigt är det inte. Däremot var ett impulsköp till stugan för 329 kronor rätt OK tycker jag.

Funkar det bra är det värt en krönika här i Utsikten, för det här är väl nåt alla går och funderar över.

#blogg100 nr 33
#blogg100öw nr 64                

Vilken tur. Riktigt, riktigt roligt!

I mailboxen idag låg en inbjudan till en kommitté som kallar sig Svenska Bloggarförbundet. Och jag har blivit utvald till styrelsen!

En typisk bloggpristagare

Jag är lite oklar än över vad förbundet gör mer än att man bl.a. har aktiviteter för att trygga återväxten inom bloggeriet. Man jobbar mycket mot skolor för att få in bloggarkurser inom skolverksamheten har jag läst tidigare och det har jag redan diskuterat med svärsonen Andreas, rektor i Uppsala så där räknar jag med att få in en fot i yrkeslivet igen. Åtminstone för att utbilda några lärare i Uppsala har jag fått klartecken av rektorn själv, men att stå framför högstadieelever i min ålder kanske är för stor utmaning och kräva väl stora risktillägg.

Så kan man undra varför just jag blivit utvald. Ja, jag är väl inte dummare än att jag inser att det har med kvotering att göra. Dubbel kvotering.

Lite extra glans till
prisceremonin
Årets Bloggare

Merparten av alla bloggare är kvinnor, det är den första kvoteringen. Tittar jag bland populära bloggare så är minst fyra av fem tjejer och även i nuvarande styrelsen är det nästan bara tjejer, rätt välkända namn som det ska bli roligt att lära känna och inspireras av.

Sen är ju nästan alla bloggare så himla unga. Tjejer, 15-30, är det vanligaste så det här blir den andra kvoteringen, gubbe runt 70. Jag sväljer förtreten att jag är inkvoterad på grund av ålder och kön, själva styrelseplatsen i sig är så glassig så att jag tackade ja direkt med vändande post.

Den glassiga delen i det här jobbet är förstås den årliga utnämningen av Årets Bloggare som förbundets styrelse har hand om. Prisceremonin har jag sett bilder på och den ser rätt högtidlig ut och bevakas åtminstone av kvällspressen, men fracken kan man lämna hemma än så länge som tur är, men vem vet? Om hundra år kanske det här är lika stort som Nobelpriset, men då har mitt förordnande sedan länge gått ut.

#blogg100 nr 32
#blogg100öw nr 63                                

Lokaltidningen

Jag vaknade till i morse när lokaltidningen, Vlt, damp ner på hallgolvet. 4.38 stod klockan på och jag somnade om direkt.

Vi försökte ett tag med tanken att bara läsa tidningen på nätet men det är inte samma sak. Ungdomar väljer ofta bort tidningen har jag hört men nog missar man en hl del då. Ja även bekanta i vår ålder hart slutat med morgontidningen så utan någon minsta detaljkunskap tror jag att de flesta lokaltidningar har lite överlevnadsproblem. Börjar bli lite dyra, men det känns fint med den där dunsen på hallgolvet i gryningen, jag blir kvar som trogen prenumerant. Och snart nog är det dags för en sommarprenumeration på Sala Allehanda igen när vi flyttar ut till stugan.

Rikstidningarna, DN och Svenskan försöker ofta att få oss ute på bygden att ta dom också, men det är en alldeles för dyr extrakostnad. Riksnyheter får man ju på radio- och TV-nyheterna.

I Vlt idag läser jag om misstag i vården, om lokala evenemang på Frimärkens Dag mm och lokal sport (ja den kunde man just idag vara utan när VIK fått stryk av Örebro igen). Och så skrev dom om fruktträden längs med Svartån där det är OK att gå och palla helt lagligt. Var ska man läsa lokalnyheter om inte i lokaltidningen? Såg en annons om TBE-vaccinering, det är dags för oss i år att förnya den impregneringen.

Nu sov jag lite länge just idag så jag hann inte läsa så noga, jag läser lite noggrannare i eftermiddag.

#blogg100 nr 31
#blogg100öw nr 62

         

Gårdsjö Älgpark

Turen blev helt fullsatt

Älgpark i Morgongåva, lite töntigt har jag tänkt när jag sett skyltarna. Älgar ska man väl se i skogen. Och det är väl riktigt, men det här var en upplevelse på lite annat sätt, absolut inte töntigt och absolut värt ett besök.

Leffe har förverkligat en idé som ingen trodde på i början, berättade han, men på Gårdsjö Älgpark har man nu på några år visat älgar för tiotusentals besökare från hundratals länder och han har några alldeles egna koncept för att hantera älgarna. T.ex. när älgkon har fött en ny kalv bor Leffe tillsammans med kon och kalven ute under bar himmel i tre nätter för att kalven ska lära känna honom nästan lika bra som mamma älgkon!

Holger är filmis. Han var älgen i "Torka aldrig tårar..."

Älgarna har gott om plats, 25 hektar i 5 hägn, med både skog att ströva i och vatten att bada i. Men när vi besökare kom in på området kom alla älgarna lufsande från alla håll och var uppspelta och nyfikna och Leffe (det var bara så han presenterade sig) var uppspelt han också och berättade entusiastiskt på mixad svenska och engelska om sina älgar och frågorna haglade från oss vetgiriga besökare. Bara på den här turen var det besökare från Frankrike, Italien, Belgien, Danmark och Thailand och kanske något ytterligare land.

Dom kom sättande från alla håll

Det är klart att älgar är ännu mer exotiska för utlänningar, tyskar framför allt, men även för oss svenskar är det mäktigt att komma djuren så här nära. Ja, inte hade jag klappat en älg tidigare.

Om jag tyckt det varit för dyrt tidigare här i älgparken så har jag ändrat mig nu, det är värt pengarna. Leffe och folket runt honom har skapat nåt fint här som jag gärna säger nåt positivt om här i bloggen. Och man kan man tom övernatta i ett torp i älgskogen om man törs...!
    

#blogg100 nr 30
#blogg100öw nr 61

Idag händer det många viktiga saker

För säkerhets skull satte jag klockan idag så jag inte missar nåt viktigt.

Kl 20.30

Dagen kommer att avslutas med Earth Hour, men effekten är inte så påtaglig här i Stentorpet där det väl som vanligt är tomt i de flesta husen, men det spelar ingen roll, det kommer att vara släckt hos oss ändå. En viktig insats för att visa sitt engagemang för miljön.

Kl 17.00

Och några timmar innan dess sitter jag på spinningcykeln på Actic där vi seniorspinnare ställer upp med 2,5 lag för att cykla ihop pengar till Barncancerfonden. Alla cyklarna hos Actic på Kristiansborg är inbokade och vi får tillsammans ihop nästan 40.000 där. I hela Sverige blev det över 3 miljoner till Barncancerfonden. En viktig insats för att visa sitt engagemang för sjuka barn.

Morgongåva

Och så det som gör att vi måste ställa klockan så att jag är uppe så här tidigt. Vi har sett reklamskyltarna så många gånger på vägen till Uppsala så nu har vi tänkt oss en älgsafari i Morgongåva. Det ska bli intressant och eftersom det tar 20 minuter med bil dit från Sala så är det bäst att vara uppe tidigt, som pensionär vill man vara ute i god tid! Klockan ringde punktligt. Det här blir en bra dag.

Men tyvärr blir natten till söndagen lite kort. Sommartiden börjar ju i morgon just efter en så här intensiv dag då jag kanske i stället hade behövt lite extra nattsömn.

#blogg100 nr 29
#blogg100öw nr 60          

Déjà vu

Jag hade en stark känsla av igenkännande där jag låg och tyckte synd om mig i natt och hade svårt att sova. Jag tänkte på Marie Göranzon.

Finns i mitt DVD-arkiv

När man 5:2-at i 9 månader har magsäcken blivit en bra bit mindre, det är ju en av poängerna med den här livsstilen. Men hjärnan har inte fattat det, så hemma från morgonens joggingrunda var jag vrålhungrig och vräkte i mig maten sådär ohyfsat som man gör när man är just vrålhungrig. Magen fick en chock men jag bara fortsatte att lassa in och så gav magen mig en läxa och värkte rätt skapligt hela dan.

Filmen Skenbart har jag sett flera gånger. Gustav Hammarsten som misslyckad men hjälpsam författare på resa med tåg efter krigsslutet 1945. Bra film med otrohetsaffärer, mordplaner och diverse dramatik och så några scener med nunnan Marie Göranzon i en liten biroll som hjälper några krigsdrabbade hem till Sverige från Berlin. Då kommer Gustav och ska vara snäll och bjuder på apelsiner och choklad till dom där stackarna som levt på vattvälling i flera år. Det blir ju katastrof för magarna och det blir bara värre och värre och den stackars nunnan ger till slut upp och överger sin kristna tro har jag för mig. Sitter hon inte till slut där och halsar på en flaska renat? Det är dags att se om filmen förstår jag, det var så många dråpliga scener i den med  Peter Dalle som konduktör och Robert Gustafsson som olycksdrabbad soldat. Och Marie Göranzon gjorde störst intryck på mig som nunna.

Annars är det väl magstarkt (!) att jämföra min för en gångs skull krånglande mage med några hemvändande krigsfångars kaskader, tanken bara slog mig i natt, men nu har jag lärt mig en läxa! Små tuggor och äta som en liten fröken, det är min nya stil.

#blogg100 nr 28
#blogg100öw nr 59

Nytt utseende på Facebook

Jag skulle bara kolla in på datorn en stund medan telefonen laddade upp för att räcka till ett par timmars jogging, och så ser jag att även jag fått nya layouten på Facebook, det var på tiden.

Jag har sett en del kommentarer från FB-vänner tidigare från dom som redan fått den nya layouten, både plus och minus, och det är bara att konstatera att Facebook engagerar. I ärlighetens namn är det ingen större skillnad den här gången, inte direkt värt ett inlägg på det här fina forumet, men ändå. Här är några reflexioner:

Det här mediet, nätt och jämnt 10 år gammalt är så älskat och hatat att en liten layoutförändring kan vara orsak till känslor, både upprörda och hyllande. Jag skulle tro att Facebook själva skulle vilja göra snabbare och större förändringar, men med 1,2 miljarder användare får dom allt ta väldigt små steg i taget för att inte skrämma bort användare.

Och så blir jag imponerad över hur bra allt fungerar nu för tiden. Bara sisådär är en ny layout införd, allt man skrivit tidigare finns nu i den nya layouten och inga fel ser jag. Tänker på när vi införde nya versioner av datasystem på jobbet en gång i tiden. Driftstopp, parallellkörningar och felrättningar...

En ny layout på Facebook må vara en bagatell, men det berör ju så många och jag ser direkt en del som blivit bättre, Margareta har just nu kvar den gamla layouten så det var lätt att jämföra. Även Twitter är visst igång och ska ändra layouten har det ryktats, och jag är barnsligt förtjust i nyheter så det ser jag fram mot, deras layout är 7-8 år gammal, börjar bli mossig! I den här tiden måste det hela tiden hända något nytt.

#blogg100 nr 27
#blogg100öw nr 58
  

Bra TV på SVT

Igår såg vi ett par riktigt bra TV-program, SVT rules. Så mycket man får lära sig.

Börjar tidigt i USA

Det började med Korrespondenterna och skönhetstävlingar i Venezuela och i USA. I Venezuela är det självklart att tjejer (kanske killar också, men det sa dom inget om) skönhetsopererar sig och ser till att alla följer samma mall. Det var så självklart för alla som blev intervjuade och lika självklart är det för mig att tycka att det är helknasigt. Skulle man tycka annorlunda om man var född i Venezuela eller USA? Antagligen, så det är väl dumt att moralisera, men dumt är det. Riktigt riktigt dumt.

Transportcykel från Detroit

Så var det Kultur i farozonen, den här gången  ett charmigt program från USA om en kille som lämnade ett bra jobb i New York för att flytta till Detroit för att bygga cyklar. Enkelt och anspråkslöst, det mesta var ideellt. Grabbar på glid fick vara med för att bygga sina egna cyklar som dom aldrig skulle ha råd med annars och dom samlade över 1700 cyklister i Detroit för gemensamma cykelturer i en Slow Ride varje vecka genom öde och avfolkade områden i konkursdrabbade Detroit där cyklandet är viktigt i det ohållbara samhället som behöver börja om.

I kväll är det Uppdrag Granskning och i morgon ser jag fram mot Raskortet som ska handla om hur det är att vara svart i Sverige, jag hör fortfarande folk insistera på att det är OK att säga "neger" som vi alltid har gjort så det är säkert ett angeläget program. Och senast i går gjorde ju Sheraton bort sig med att mota ut en romsk frukostgäst från hotellfrukosten.

Det är så mycket bra program hela tiden på SVT så jag hinner inte se allt jag skulle vilja se.

#blogg100 nr 26
#blogg100öw nr 57                          

En fundering över vikten igen

Jag försökte med en huvudräkning idag på joggingrundan - helt omöjligt! Den funktionen verkar sitta så till att den blir blockerad under joggingturerna.

Jag tänkte annars på det där med vikt och hur många som har svårt att kontrollera sin vikt får slita hund för att släpa runt med sin övervikt. Och bara 55 gram kan göra en himla skillnad märkte jag tydligt.

Det är så fint längs med ån. Och nerförsbacke! 

Jag sprang med mina lätta skor idag, Adidas 55 gram lättare än min vanliga skor Acics, och det går väldigt, väldigt mycket lättare och fortare med den där lilla skillnaden. Även för mig alltså som en riktigt gammal gubbe utan löpsteg, det trodde jag inte när Anders frågade mig om jag ville överta ett par av hans skor .

Så här försökte jag räkna: På en mil tar jag kanske 15.000 steg. Och varje steg lyfter jag upp 55 gram mindre vikt = 15.000 * 55 gram = 825 kilo!  På dagens runda lyfte jag upp 825 kilo mindre än om jag hade haft mina vanliga skor! Hoppas det är det rätt att räkna så här för då är det lika lätt att räkna ut att på en mara kan jag tjäna mer än 4 gånger så mycket - 3,4 ton!!!! Jag ska höra med Anders, min skoexpert, vad han tror om att ta nästa mara i så här lätta skor.

Men allvarligare är det för dom stackarna som släpar runt på 10-20-30 kilos extravikt eller mer för jämnan. Jag hade 12-15 extravikt själv för 15-20 år sen, dom vill jag inte ha tillbaka!

#blogg100 nr 25
#blogg100öw nr 56

Vilken tur att vi sparade den här målarburken.

Jag är oduglig på att måla, det har jag bevisat så många gånger, i stugan och i villan på sin tid. Däremot är Margareta pedantiskt noga med färger.

Riktigt snyggt målat

Tom fick jag bakläxa den gången jag köpte en burk med färg som jag tyckte skulle passa till verandaräcket i stugan, inte ens det blev godkänt. Då fick jag lov att ställa undan min burk och i stället köpte vi hem samma röda färg som huset är målat i. Sen satt Margareta i 3-4 dagar just när den sommaren var som varmast och målade och målade utan att spilla en enda droppe! 

Men idag fick jag i alla fall användning för min burk jag en gång hade tänkt ha till verandaräcket. Färgen hade stått oanvänd några år i källaren i stugan, men nu kom den till pass. Inte för mig men för Margareta förstås. Den blev perfekt för att fräscha upp våra IKEA-plattor vi har på balkonggolvet här hemma i lägenheten.

Rätt jobbigt att måla dom här plattorna också, men det var bäst att jag höll mig borta från målandet, jag hade säkert vickat burken så att all färg runnit ut, det har hänt mig alltför ofta. Men Margareta stretar på, i morgon är nog alla plattorna klara så får jag i alla fall äran att lägga dom på plats. Och burken räcker till att fräscha upp våra balkongplattor en gång till om några år.  

#blogg100 nr 24

#blogg100öw nr 55  

Problem är till för att lösas

Och det är vi rätt bra på. Rätt mycket gick fel den här helgen, men allt löste sig så bra. Här är några exempel:

Till exempel batteriet jag skulle byta på syster Gittans Skoda, jag var millimetrar från att ge upp. Det var nåt konstigt med sladdarna som det tog sån tid för mig att fatta, och en bilmek har jag aldrig varit. Det tog nån timme extra, men sen var hennes nya batteri på plats så hon slipper ladda batteriet vareviga dag.

Så tänkte jag slå på utevattnet till trädgårn och till toan i lillstugan, tjälen är ju borta. Tar normalt bara fem sekunder. Ett vred som ska öppnas, och det gick ju fint men ajaj! En koppling på toan släppte så vattnet bara forsade ut på golvet. Tog en himla tid att fixa, man har ju aldrig rätta verktygen men när det till sist var klart hade en koppling i källaren också fryst sönder så det sprutade där i stället. Den här milda vintern borde väl alla kopplingar ha klarat sig.

När sen trädgårdsslangen som hängt över våra cyklar i källaren skulle fram blev det rena cirkusen, Cyklar ramlade och fastnade i varandra. En chans på miljonen att det skulle hända just så och dom satt stenhårt fast i varandra. Vi fick släpa ut cyklarna på gården och montera bort stödet från Margaretas cykel innan vi kunde få loss dom. Där gick det nån timma till och då var jag så trött att jag inte orkade ta dagens joggingrunda. Satsade på att skifta däcken i stället, jobbigt det också.

Men det var det enda som gick problemfritt  och då blev jag så glad att jag tog en sommardäckstur ner till stan för att köpa några vårblommor! Det är väl sånt här som man blir härdad av.

#blogg100 nr 23
#blogg100öw nr 54

Nu är Bagar Bengtsson död

Bilden lånad från Ångbageriets Facebook

Jag tänkte på den där barnramsan igår men jag var tvungen att googla efter fortsättningen: "Han har bränt sig på ett bröd, och här ligger han begraven i en limpa.... etc". Jag tänkte på den ramsan när jag såg bröddisken hos Bagar Johansson. Den var rätt tom, jag är lite orolig över Bagar Johanssons hälsa.

Lånat från en blogg. Tack Towe

Vi skulle ha lite gott bröd till fredagsmiddan men vi fick gå vidare till Sala Ångbageri i stället. Vi åker förbi där så ofta men har handlat där så sällan. Kanske bara ett par gånger per år, men nu ska det bli skillnad med det. Vi köpte lite småbröd och några bullar och det är ju så otroligt gott! Och ångbagaren är precis så där glad som på bilden.
Nu har vi gillat Ångbageriet på Facebook, både Margareta och jag och vi kommer allt att ta den där svängen så ofta vi kan i fortsättningen. En kardemummabulle och ett lite småbröd har vi kvar till lördagsfrukosten.

Sala Ångbageri rekommenderas!

#blogg100 nr 22
#blogg100öw nr 53