Garantin gick precis ut

Hur många gånger har man inte varit med om det där - precis när garantitiden är slut går prylen sönder.

Nu var det dags igen, igår dog trådlösa tangentbordet. Batteriet slut? Nej den här gången var det allvar.

215 kronor - inte så farligt

Så försöker man se om man kan laga nåt, men det kan man ju aldrig nu för tiden. Jag skruvade loss 14 (!) skruvar under tangentbordet och tittade in i det, men såg inget skumt. Jag blåste lite bara - kunde väl vara en brödsmula eller något från lunchen vid datorn som ställt till problemet, men det blev förstås inte bättre av det. Och alla gamla tangentbord från gamla datorer har jag för länge sen slängt, så jag fick använda skärmtangentbordet ett tag, det går ju det också.


Ett enkelt tangentbord kostade lätt en tusenlapp för 20 år sen, men det är ju helt andra priser nu, så det här var verkligen No big deal - på NetonNet här runt hörnet köpte jag ett billigt och riktigt bra tangentbord för 215 kronor. Med sladd visserligen, men med massor med smarta funktioner. Man kanske ska byta upp sig varannat år med tangentborden också, dom hittar ju alltid på nya saker.

Men det otroliga är att idag började trådlösa musen också krångla. Fungerar, men den har blivit bångstyrig - och visst ja, den var ju också med i samma köp för två år och en månad sen, så jag får väl pallra mig ner till NetonNet igen, och en bra mus är ju inte heller så dyr. Värre om själva datorn skulle börja krångla, men den håller stilen än.

Vi tog en liten tur

Kul saker som barnbarnen säger spar jag på, det här är en: Jag tog en liten tur.

Natan, 3 år, hade smitit från farfar i affären och var lite moloken när jag hittade honom och sa till på skarpen vad jag tyckte. Han var nog lite skraj själv också och ångrade sig säkert, men det var en avväpnande kommentar han kom på, det gick inte att vara arg då. Jag tog en liten tur. Och i dag tog vi en liten tur. Med bilen.

Rätt fint utanför stan, vi började med Asköviken. Det är nog några veckor för tidigt än, men sen är det ett eldorado för fågelskådare där. Fågelarter är vi inte så bra på, men vi kommer tillbaka senare  och kollar talgoxar i alla fall, och stolpen med fågelholkar blev jag imponerad på - den skulle jag vilja kopiera på Stentorpet.

Strömsholm är alltid fint, dit kommer vi också gärna tillbaka till när snön är borta och det börjar bli grönt. Vi har så fina minnen från Strömsholm och har ofta gjort utflykter dit. Det roligaste minnet var nog när vi var med som dansare i en fullsatt musikföreställning en sensommarkväll på 80-talet. Det var nog rysligt vackert att titta på...

Sen kom vi till Hallstahammar för att kolla in Thore Skogmans plats. Men vi hittade ingen lunchrestaurang där runt torget så vi drog hemåt för en buffélunch på Wärdshuset Gaggeskagården - ärtsoppa och pannkaka.

Det var dagens lilla tur.                  

     

Politik

Egentligen är allt man skriver och gör politik även om det inte är direkt partipolitik, tom att mata småfåglarna kan man se som en politisk handling, som C-H Svanberg skulle sagt: I care about the small birds

Direkt politik skriver jag väl inte så ofta, men två frågor som känns mer politiskt politiska ser jag att jag återkommer till rätt ofta.

Pensionärsskatten är det ena som väl inte intresserar andra än oss pensionärer och det var länge sen nu som jag skrev något om det. Ett av barnbarnen visste varför den fanns, "Det är dom som gör nytta för samhället som ska ha lägre skatt". Så var det med, så OK då.

Kärnkraften är det andra jag kommenterat några gånger, och som nu så trist blivit aktuellt igen. Ja, jag är skuld till den själv, jag röstade på "Ja, men med förnuft" i folkomröstningen 1980 och tyckte nog att Nej-sägarna inte riktigt begrep frågan, men det var jag som inte begrep, det är klart jag skulle röstat Nej. Och alltsedan Centern bytte fot har det varit aktuellt att kommentera det här ibland, nu är det inget tryck på  energieffektiviseringen, inget tryck på förnybar energi osv. nu har vi ju kärnkraften.

Idag var ansökan om slutförvaring i Forsmark klar, och det är väl bra att vi tar hand om soporna, men det ska hålla i 100.000 år! Hur ser garantin för det ut? Vad säger Plus-redaktionen? Det är över nästa istid - svenska språket är för länge sen utdött - finns människorasen kvar? Vem ser till att man inte gräver en grop i Forsmark i framtiden när ingen längre förstår varningsskylten? Men det är klart, det är ju inte vårt problem...

Släck för en ljusare framtid!

Samtidigt som jag blivit mer negativ har nog kärnkraften i gemen blivit mindre ifrågasatt senaste tiden, rentav populär, och Centern trodde nog dom var smarta när dom pratade om "Sverige tar ledningen, Jag kan leva med kärnkraften etc". Så drev dom igenom en nystart på kärnkraften med minsta möjliga marginal den 17 juni 2010. Opinioner svänger snabbt, men soporna blir kvar i 100000 år. Det är dumt.

Lördag 26 mars är det Earth Hour, kunde inte ha kommit lägligare. Energieffektivisera mera! Och hoppas det går bra i Japan.
      

Då skulle man varit med

Det var rubriken på dagens träff i jazzcirkeln hos Pensionärsuniversitetet i Västerås. Musik från dom där höjdarkonserterna. Claes Tillander hade gjort ett urval.

Duke Ellington i Newport 1956 var visst något alldeles extra liksom Konserthuset med Ellington och Alice Babs 1973. Ella Fitzgerald i Berlin 1960. Det finns många konserter man skulle velat ha varit på. Varför inte Woodstock 1969?

Men jag får vara nöjd med det jag ändå varit med om, det som varit höjdarkonserter för oss, både mig och Margareta. Count Basie i Västerås Folkets Park t.ex. Och en riktigt ung Paul Anka var i Västerås och flera andra världsstjärnor har vi också sett där i parken, så enkelt och anspråkslöst det var då ända långt fram på 60-talet. Och nu finns väl inga folkparker kvar längre.

Jerry Lee Lewis var kul att se en gång på en superhäftig countrygala (Johanneshov 82-83 tror jag det var) och Leonard Cohen härom året på Globen var en suverän konsert. Bara för att ta några. Men Frank Sinatra missade vi på hans sista turné tyvärr.

Och för den delen finns det så många fina konserter hela tiden med bra musik även om dom inte går till historien som det där alldeles speciella. Men varenda tisdag bjuder Jazzens Vänner på bra jazzmusik i Västerås Konsterhus och ibland på andra kvällar också. Vi är där ofta, men ändå för sällan.

Lita inte alltid på tekniken

Jag är tvungen att visa mitt slutvarv på Yours Truly-loppet härom veckan.

Jag slog på GPS sista varvet för att dokumentera ett varv - 17,4 km hade jag mätt upp det till, men mitt mätprogram, Jogtracker, fick till något helt annat, det ser rätt kul ut.

Den röda linjen stämmer i princip, men nog ser det ut som jag virrat och vinglat lite väl mycket. Och så ser man att bara slutvarvet mättes upp till över 38 kilometer med en medelhastighet på 15,8 km/tim, det är nästan världsrekordfart och så fort sprang jag inte. Och inte så virrigt heller. Men tiden var korrekt.

Just idag kom det en ny app från min träningssite, Jogg.se, men bara för Iphone än så länge så tills vidare får jag fortsätta med Jogtracker. Jag får se om tekniker Lasse som är lite specialist kan lösa det här problemet, för jag sprang varken så virrigt eller så fort som den här rapporten visar:

Bästa köp jag gjort på länge

Jag är såld - min Sony Ericsson Xperia X10 Mini Pro var det bästa jag köpt på länge.

Om jag valt bästa pris och bästa abonnemang har jag ingen aning om, det kanske finns bättre mobiler också, Det bara blev det som det råkade bli med den här, det var inte ens riktigt planerat. Men när det här abonnemanget går ut om två år ska jag vara lite mer på hugget och jämföra, men det här blev bra ändå. Nu har jag haft mobilen i två månader och börjar kunna den riktigt bra.

Det där med appar var obegripligt först, men det är ju helt enkelt suveränt. Visst är det bra om man kan ringa med en mobil också, men det är ju programmen som är det roliga. Och det finns hela tiden nya att ladda in, och jag letar hela tiden nya som jag kan prova.

Margareta blir väl lite irriterad mellan varven när jag bara sitter och knappar på telefonen, men nu har jag lärt henne en hel del, så hon sa nyss: Jag måste nog ha en sån där jag också. Det var när vi kollade in den senaste appen från Coop som till och med hon blev imponerad. Coop-appen ska vi köra ofta när vi är och handlar.


Vad ska vi ha för mat till i kväll?  Lätt som en plätt:  titta in i Coop-appen och få ett bra förslag på något gott, kanske rentav Dagens rätt duger, eller sök bland dina egna recept du kommer åt dom också. Eller följ matlistan du har förberett, det går också. Och man har förstås också koll på hur mycket pengar man har kvar på kontot, om det blir löjrom eller falukorv.

Text-TV är en av de mest nedladdade apparna, snabbaste sättet att få nyheter och appen med stjärnbilderna, Google Sky,  gillar jag också lite extra. Och väder-appen med många fler. Jogtracker.

Ett spel har jag också laddat ner, Hamster Homie, men det var för svårt för mig, jag kommer ingen vart. Det får jag låta något av barnbarnen hjälpa mig med.

Ensamma på söndagspromenaden

Det var så kladdigt på vägarna runt Stentorpet idag så vi tog promenaden Downtown nere i Sala City.

Paradgatan, Norrbygatan

Vädret var väl inte det bästa, men ändå. Det var otroligt så tomt det var. Digerdöden?

Men så pratade vi lite om'et och kom fram till att det nog är så här det ser ut i alla småstäder, inte bara i Sala. Och inte bara i Sverige.

När vi varit på semester och gått runt i små landsortsstäder har det nog varit precis likadant. Jag minns tom att vi en gång gick alldeles ensamma i en landsortsstad i det tättbefolkade Holland en söndagseftermiddag i skön sommarvärme. Vi hade en spöklik känsla av digerdöden där också, minns jag . Så det är orättvist att rynka på näsan bara åt  Sala. Och dom små semesteridyllerna, dom är nog bra tomma dom också när säsongen är över.

Stora Torget

Och för den delen kan det vara rätt tomt en söndagskväll i Västerås också. Vi käkar ibland ute på söndagskvällen när vi kommer hem till stan och sitter ofta nästan ensamma på restaurangerna där.

Men i mataffärn var det fullt med folk som vanligt.            

Aktuellt igen

Nu är det dags igen. Tyvärr. Hur blir det nu med Alliansens kärnkraftssatsning. En får väl se. 

Veckan är slut

Det är konstigt att man har så mycket att göra hela tiden fast man inte ägnar 8-10-12 eller fler timmar per dygn åt det som kallas lönearbete. Nu har det gått en vecka igen. Tiden går så fort.

Ändå gör vi inget speciellt just nu, promenerar mycket och motionerar på andra sätt också, läser böcker, går på kurser och tar en matbit nere på stan ibland. Rätt skönt, men nu har vi nog tagit det lugnt tillräckligt länge, det känns så nu när solen kommit tillbaka. Vintervilan är slut,  nu ska det bli fart igen på oss gamla panschisar.

Solen börjar värma, snön börjar smälta, vilken härlig årstid.    

Mitt projekt att bevaka herrarnas ombyggda bastu på Kristiansborgsbadet går vidare. I onsdags var en bräda borta vid bastuaggregatet, redan på fredan var det fixat. Bara det att brädan var slarvigt tillsågat med dålig passform.  Och hårt iskruvad den här gången, det var ju bra, men så hårt att brädan var sprucken direkt. Tre skruvar och tre rejäla sprickor! Det är spännande varje gång jag går in i bastun.

              

Trendsetter

Jag har det i svart på vitt - vårens trender i trädgården är redan gamla och genomförda på Stentorpet. Det står i dagens tidning.

Fågelholkar ska det vara - och det har vi många av. Och fler ska det bli. Några är personligt målade, en är som en liten stuga, andra är mer neutrala, men i alla kommer det att födas fågelungar framåt sommarn. Och i kaprifolen och björkhäcken får vi fågelbon hoppas jag, det är nog också trendigt.

Så ska det vara ljudanläggning i trädgården till grannarnas fasa. Det har vi förstås också, men bara trådlösa högtalare för 599 kr från Clas Ohlson, Arkon, men dom är helt OK. Då kan vi sitta i pergolan på kvällarna i sommar och lyssna på fin musik från Spotify på datorn inne i stugan när alla fåglar gått och lagt sig i bon och fågelholkar. Trendigt.

Till sist ska det vara slitna möbler, gärna lite hopplock. Det klarar vi med råge, speciellt runda bordet med sina stolar. Dom faller nästan ihop, och varje år sneglar jag åt brasan, men så spar vi dom alltid ett år till, och nu när dom är så trendiga var det ju tur att vi inte eldade upp dom i höstas. Bordet är tom lagat med packtejp, det om något är väl trendigt.

Så det vi hittar på framåt sommarn 2011 på Stentorpet går att läsa nästa år som 2012 års trender, det är så det fungerar för oss trendsetters.    

Träningsrapport vecka 10 2011

Nu är jag igång igen efter året första mara, det ska bli tre stycken i år. En och en halv vecka har jag vilat.

Spinning idag var en bra mjukstart, och jag kände direkt att jag var i bra form idag, det var så lätt att stå och trampa och jag kunder dra på lite extra tungt idag - bra träning.

Nästan fullsatt i träningslokalen och bra stämning, det måste vara kul för vår coach Ulrika att träna ett så positivt och träningsvilligt gäng. Den 26 mars ställer vi upp med ett lag i insamlingen för Barncancerfonden - Spinn of Hope - heldagsspinning från 7-19, men jag missade att anmäla mig, och nu är det fullt. Det var kul att vi fick ihop ett lag som samlar in pengar till barn som behöver allt stöd. 1500 kronor kostar det att anmäla ett lag, men jag kommer inte att kunna få ihop ytterligare ett lag från oss seniorer så jag bara avstår och kommer igen nästa år. Men jag kan ju skänka lite pengar ändå till fonden även om jag inte cyklar. Det ska jag göra.

Barncancerfonden 90 20 90-0  

Det är spännande varje onsdag att se hur det ser ut i bastun och pinsamt också att se hur badets snickarmästare lappar och lagar en bräda i taget. Sist var det hyfsat reparerat men nu var en bräda borta igen på räcket runt bastuaggregatet. Det är säkert dum åverkan av några unga grabbar (fördomarna säger det) men spikar man med tunn listspik som lossar bara man rycker lite i brädan så är det som att be om att det ska gå sönder. Snart tar jag med mig skruvdragarn in i bastun och fixar det själv. 

I år har vi syndat

Fettisdagen idag, och vi brukar hålla oss till  idag, den riktiga premiären, men i år har vi redan ätit 2 semlor var - ja jag har i förtid klarat av två och en halv.

Dom första frestade Margareta med när hon slutade sitt jobb, dom andra köpte vi gemensamt för att fira vår lilla Selmas ankomst en tisdag för några veckor sen. Storasyster Nelly orkade bara en halv, så där fick jag en halv extra. Och hur blir det idag?

Jag var på plats tidigt i morse för att traditionsensligt köpa i Chantals fettisdagsbulleutomhusgatustånd, men dom hade visst försovit sig så det blev två Konsumbullar från Igor i stället, iordningsställda med omsorg inne i butiken. Dom var nog hyfsat mycket billigare än Chantals (10 kr st) och smakar säkert lika bra. Nästan tomt i affärn, jag köpte nog dagens första semlor.

Och chansen finns att jag får en och en halv idag också - Margareta var hos tandläkarn i morse och verkar inte riktigt matfrisk än - vi får väl se. Sen brukar vi faktiskt inte äta semlor förrän vid sista tisdagen före påsk. Men nu är det ju ingen ordning på nånting - semlor vilken dag som helst verkar det som. Det gillar vi inte, vi vill ha lite ordning på den här kulturtraditionen!    

En av våra bästa helger i Stentorpet

Jag vet inte hur ofta vi sagt det när vi åkt hem därifrån, men ofta är det, nästan "Hver gang". Och det här var en extra fin helg - mycket TV-tittande från Holmenkollen och Vasaloppet och utförsåkning och skidskytte och hockey och....

Men framför allt mycket utesportande också, det måste bli några rader om vår söndagsskidtur till Helgonmossen. På ishala bilvägar tog vi oss Järndammen i skogen nån mil utanför Sala. Där tog vi spåret genom en gles tallskog mot Helgonmossen. Mötte nästan genast ett ungt par som just sett tre älgar passera spåret, synd att vi missade det, men det tar vi igen på älgsafari framåt sommarn.

Lite trög skidåkning med mycket barr i spåren - det hade varit bättre att åka en liten omväg på sjön och myren. Men det var så fint i skogen och jag hade svårt att hålla Margaretas tempo, hon är en mycket bättre skidåkare än jag med ett naturligt driv, jag får kämpa mycket mer. Hade hon bara velat hade hon lätt tagit mig i Vasaloppsspåret.

Så kommer man ut på Helgonmossen som egentligen är en sjö, tror jag. Riktigt riktigt vackert i marssolen. Några skoterspår går över mossen (sjön?) och ett skidspår går runt hela härligheten. Vi såg på håll en skidlöpare och ett sportflygplan åkte sakta över skogen, annars var vi alldeles ensamma. På andra sidan mossen tog vi den obligatoriska apelsinpausen, drack lite vatten och njöt en stund i solen.

Ligger snön kvar några veckor så måste vi ta oss tillbaka hit och köra lite mer på Helgonmossen.

  

Jag fick in en insändare i lördags

Efter snart 3000 inlägg i bloggen, Facebook och Twitter var det dags att skriva en vanlig insändare förra veckan.

Triggad av ett Studio Ett-inslag om Malmöpågen Stig Bergstrand, 79, och hans bloggande tyckte jag det passade bra att dra en lans för bloggandet här i lokaltidningen också, och jag fick ihop några rader som nästan ograverat togs in i lördagstidningen.

Jag har ofta tyckt att språket i insändarna är förvånansvärt bra och jag förstår nu att redaktörn gör sina ändringar för att bättra på grammatik och stavning. Men här på bloggen vill jag ha en lättsam ton - jag skriver t.ex. sånt inte sådant, nåt och inte något. Och jag sätter gärna citationstecken när jag vill markera nåt speciellt, och så hade jag skrivit i mailet, men allt sånt var ändrat - 'sådant' och 'något' ska det heta. 'Dom' får man inte skriva. Fint ska det vara.

Däremot hade redaktörn (redaktören ska det väl heta) fixat till en "sär skrivning" på slutet fast jag är allergisk mot det. Och ett par tre rader var borttagna, men det var OK. Däremot var jag inte nöjd med bilden som redaktörn hade kompletterat mitt inlägg med. Gubben såg lite väl spattig ut.

Vlt lägger inte ut insändare på hemsidan, men den som vill läsa en intressant artikel kan trycka här.

Vasaloppet från TV-soffan

Vilket  fint väder dom verkar ha, man skulle varit med.

Men det är skönt att se det här från TV-soffan också - klockan var ställd och nu är jag på plats och väntar på starten. Det här är ju lite mer hajpat än ett Yours Truly-lopp som jag sprang i Sala förra helgen och det här är helt enkelt roligare än ett sololopp i Sala-skogarna. TV-bevakning - intervjuer - reportage - historia, nog sneglar man åt de gamla vasaloppsskidorna.
  

Men jag är rätt nöjd att ha varit med två gånger fast jag är så dålig på skidor, det är fint att tänka på en sån här dag. Det jag möjligen ångrar är att jag aldrig försökte i min ungdom, det här var väldigt uppmärksammat när jag jobbade på IBM som bjöd på lediga dagar och andra förmåner, men då tänkte jag inte ens på att jag skulle kunna klara av Vasaloppet. Men jag tog det senare vid mogen ålder, så jag är i alla fall glad att jag har kört det några gånger nu så jag kan kolla på TV med expertögon.

Det jobbigaste  med Vasaloppet är annars det där med valla och utrustning, då var det enklare förra helgen med Yours Truly-loppet då man bara kunde sätta på joggingskorna och springa. 

Jag hade tänkt dokumentera det med en film men det blev inte som jag tänkte. Batteriet i kameran gick slut och målgångsfilmen hade fel på ljudet, men en liten sekvens blev det som jag gärna bjuder på. 

Så här förvirrad är en äldre gentleman uppåt 70 efter ett marathon (42,195 meter) med 8 tunga kilometer kvar till målsnöret:
  

Skidhelg i Sala

Inte kunde vi hålla oss hemma i stan en så här fin helg - skidor i Sala lockade.

Men idag var det så blåsigt, så vidderna vid Helgonmossen får vänta tills i morgon, och Margareta tog en promenad i stället, men jag tog skidorna hemifrån stugan och hoppades att inga grenar skulle blåsa ner i huvudet på mig på en tur genom skogen.

Första skidturen på riktigt i år för mig, jag har bara kört rundbanan här på tomten 5-6 varv tidigare, nu började jag skoterspåret i skogskanten bortåt bonden i Viksberg. Annika, Calle och ungarna, ja Margareta också har alla provat ett nytt skoterspår in i skogen, nu var det min tur att prova det för första gången. Kanonfint i skogen där blåsten inte kändes alls. Några intressanta skyltar såg jag.

Först kom jag till 'Vilde Gunnars Verk' . Vad kan det ha varit för stordåd som han gjorde där 1999? Gott om djurspår såg jag - räv? varg? lo? Inte kan jag sånt, bara spåren efter harar är jag säker på.

Lite   längre in i skogen kom sen nästa skylt "Ringgatan". Och en markering som visar att det här är ett gammalt skidspår som tyvärr inte underhålls längre. Där i bakgrunden såg jag Grossmossen och i backen ner mot mossen gick det så fort så jag fick sätta mig på rumpan. Dramatiskt!

Så nere på mossen kunde jag välja två skoterspår, åt norr eller söder. Jag tog mig söderut, men efter ett tag drog spåret iväg åt fel håll, och då var jag lite trött så jag vände hemåt, men det är fint att vi har så fina skoterspår på så nära håll runt stugknuten. Nästa gång ska jag fortsätta ner över mossen och se var man hamnar, men i morgon när blåsten lagt sig ska vi köra vi till Helgonmossen. Det är så många fina skidspår här runt Sala - rena vintesportorten. Och fritidshuset får vi väl kalla sportstuga.  

Debatt på SVT är ett favoritprogram

Jag såg det i gårkväll som vanligt och i de ämnen som diskuterades i går är jag nog lite av moralpolis.

Först diskuterades Big Brother från TV11 som har psykat ner och knäckt några deltagande. Jag har sett tillräckligt av det programmet för att tycka att det är ett vedervärdigt program. Vill folk se sånt och det inte är olagligt så får dom väl göra det, men aldrig att jag spiller bort min tid på sånt. Visst kan det vara intressant att se hur folk klarar isolering, men det är ju en annan sak. Och det har funnits i över 10 år och sänts i 70 länder så det lockar ju tittare. Men vad är det för folk som tittar och varför?

Så var Kissie där. Bloggfenomen, får man väl erkänna, med Sveriges största läppar. Men det fenomenala är väl egentligen att hon har 150000 läsare om dan (om det nu stämmer) som läser om hennes sjuka ideal - tex att äta barnmat och förstora tuttarna. Fenomenalt också att sponsorer satsar så på henne, men det är klart att med 150000 läsare kanske det inte är så konstigt. Och nu när jag skriver det här kommer jag knappt in på hennes blogg, det är väl mångdubbelt läsare idag så hennes blogg är väl nedlastad.

Kissies blogg har jag tittat in på ibland, och alltid blivit förvånad hur dåligt skriven den är och ändå så populär. Nu hade hon för några dar sedan skrivit nåt nazistiskt i sin blogg (jag har inte läst det själv) och jag trodde det var det som skulle diskuteras, men det tog dom inte upp alls, men det räckte ändå med allt om barmaten t.ex.

Och hennes läppförstoring såg tragisk ut. Alla andra ungdomar i panelen såg fräscha och snygga ut, ja det gjorde alla medelålders och gamlingar också som inte var opererade. Så satt fröken Kissie där med ankläppar som en förebild för småflickor och något för en gammal gubbe att förfasas över.

Det är skönt att bli gammal, att vara ung var för jävligt, skrev Hjalmar Söderberg (?) en gång. Det håller jag kanske inte riktigt med om, men nog tror jag det är jobbigt för ungdomarna med Big Brother och Kissie som ideal.   / Sign. Moralpolisen   

En summering, det värsta är nog över nu

Jag tänker på vintern och elen.

Det kanske är för tidigt att pusta ut - mars kan ju bli kall den också, i alla fall kalla nätter, men jag chansar och påstår att den här vintern inte blev lika kall och dyr som den förra - med lite tur blir den en tusenlapp billigare. Men jag ser att det gått åt mycket mer mer ved i år - vi har nog eldat lite mer, då går det förstås lite mindre el också.

Det har varit minst lika mycket snö, men jag har skottat mycket bättre i år så vi har haft lättare att ta oss ner till stugan i år. Mycket jobb har det varit men så har det varit skönt också med mörka vinterkvällar med en kamin som sprakar, så det är nog värt jobbet.  

Men så funderar man - elen en vinter är en hyfsad semesterresa för oss - vad ska man prioritera? Stänga i november och öppna till påsk? Men vad ska man då göra med dom mörka vinterkvällarna - inte vill vi gå i Thailand och dra ett halvår. En månad i Spanien möjligen, men inte hela vintern.

Det tål att tänka på, stänga eller inte stänga över vintern. Vi har haft vinteröppet i 5 år nu, det blir nog svårt att  ändra på det. Till helgen är jag sugen på en skidtur till Helgonmossen. Det är rätt fint med vinter också när den värsta kylan släppt.          

Idag känns det bra igen

Ont i musklerna efter ett långlopp har jag nästan alltid, men aldrig så mycket som efter söndagens Yours Truly 50 k, min tredje ultramara.

Jag kunde inte lyfta benet mer än en decimeter över golvet på söndagskvällen, behövde hjälp av något tjänstvilligt barnbarn för att komma upp från fåtöljen och låg och kved halva natten så Margareta inte kunde sova. Så eländigt har det aldrig känts förut efter ett långlopp.

Men jag förstår, jag var lite för dåligt grundtränad så det var nog inte så farligt ändå. Och så idag, onsdag, efter tre dagar känner jag absolut ingenting av söndans strapatser om man inte räknar ett skavsår på högra pektån. Nu skulle jag lätt kunna ge mig ut och lubba igen. Det enda som känns är ett skönt krypande i benmusklerna, vad det nu kan vara. Jag räknar med att det är musklerna som håller på att bygga upp sig.

Efter en bra förberedd mara kan man vara lite stel dan därpå och sen OK, efter Vasaloppet kändes det i armarna och bröstet 3-4 dar och efter Vansbrosimningen var det väl nacken jag var lite stel i, men så mycket mer är det inte. Några dars vila så är man bra igen.

Och nu ska jag unna mig långvila den här gången. Jag tar inte upp träningen förrän på spinningen nästa vecka men då ska det vara full fart igen. Och på söndag förmiddag blir det Vasaloppet i TV-soffan. Då blir det skönt att bara sitta och kolla alla andra som sliter även om ett Vasalopp är lite mesigt jämfört med 5 mils löpning i Salaskogarna          

Musarmens dag

Hemma i stan efter 4-5 dar i Stentorpet har jag läst ikapp tidningarna jag missat och ser nu att vi missade att fira musarmens dag igår. Det var lite synd.

Och jodå, jag har haft musarm två gånger, så jag borde ha firat. Båda gångerna kurerade jag mig själv och bjuder gärna på mitt tips att komma över det:

Senaste hände det 2002 då Ellen, då 2 år, plötsligt blev för tung för mig att lyfta. Gör så här:

1. Kör musen med andra armen - vänster för mig. Det är väl självklart, kanske,   att man börjar med det. Det gör nog alla. Så nästa tips är nog viktigare.

2. Jobba rätt hårt med högra armen på gymmet, med hantlar t.ex. Så där lite lagom mycket så att det gör så där lite lagom ont också. Så orkar man lite mer nästa gång, och lite mer gången därefter osv samtidigt som värken bara blir mindre. För inte tror jag man ska vila bort värken - mitt tips är det bästa. Efter någon månad eller så är det OK igen. Så kan du bubba på ungarna igen!

Nu är det alltså 9 år sen sist, och jag kör väl inte så mycket med musen längre och kanske kan slippa det i fortsättningen, men dagen till ära passade musen på att lägga av här hemma, så dagen till ära har den i alla fall fått ett par nyladdade batterier.