onsdag 30 maj 2012

Mitt nedbrytande projekt


Bortom tallen finns min favoritgran
Det var för drygt två år sen jag började mitt projekt att se hur snabbt toapapper bryts ner i naturen. Det går inte fort.

En tall hade ramlat ner över spåret i vinterstormen men min favoritgran klarade sig precis, och jag tittade in där idag bakom granen och hoppades att inte se ett spår av pappret som legat där sen i maj 2010, men den här vintern har inte tärt det minsta på det där pappret. Visst är det intressant att mer än två år inte är tillräckligt! Det här ska jag fortsätta att följa varje år.

 Det ger ju en extra tanke att man inte ska slänga nåt i naturen. Ja produkten som hamnade där bakom granen samtidigt som pappret är ofarlig, den är borta redan på några dar. Ett äppelskrutt eller nåt liknande är väl också OK. Bananskal ska visst vara tveksamt, men jag tycker dom försvinner fort dom också. Plast och plåt är ju självklart att man inte lämnar efter sig i skogen, men lite toapapper kan man tycka är OK, men nu vet jag bättre. Göm det åtminstone under mossan!

Nu tar jag emot vadslagningstips. Hur länge dröjer det innan pappret från maj 2010 är borta? Jag satsar en femkrona på att det dröjer tre år till. I maj 2015 ser jag inte pappret längre. Nån som törs sätta emot?

Och sens moralen är att gräs och mossa är ett miljövänligt alternativ om man måste huka bakom en gran.                 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar