Ingen tur nu heller men det blir FestiJazz ändå

"Ella Fitzgerald tog över en jazzorkester 1939 där hon blev en ung orkesterledare, vem ersatte hon?"

Det var frågan i Västerås Tidning härom veckan och 20 vinster lottades ut, inträdesbiljetter till helgens FestiJazz hos Jazzens Vänner i Västerås.

Lätt som en plätt, det är klart det var Chick Webb. Folk tror nog det var Count Basie tänkte jag så både Margareta och jag skickade in rätt svar och efter en säker vinst skulle biljetterna ligga i brevlådan igår räknade vi med. Men otroligt nog var det tomt! Det kan jag inte förstå. Varför vinner aldrig vi? Vi köper nån lott ibland, skickar in rätt svar på en fråga och har några gånger bidragit med fyndiga slogans, men ta mej sjutton, nån vinst blir det aldrig!

Min kompis Stig vann två hockeybiljetter till kvällens match mellan Vik och Södertälje, men som Vik spelat senaste tiden blir det nog bara ett långt lidande, där var det nog tur att vi inte vann några biljetter.

Och FestiJazz-biljetter finns i parti och minut att köpa i luckan, så vi blir inte utan biljetter. Världsartister blandat med de bästa Sverige har att bjuda på, och höjdare för oss blir allt Carling Big Band, deras program är så suveränt att när man lyssnar på dom så känns det som högsta vinsten fast vi betalt biljetterna själva.

Take it, Gunhild Carling!

Jag ett modelejon!

Moderiktig tröja

Bäckis var "damfotbollslandslagets Erik Hamrén" på 90-talet och han är också, liksom Hamrén, rätt modemedveten. Kanske inte i Three-Piece-Suit direkt men snyggt brukar det vara.

Nu hade han nya träningskläder idag på onsdagsspinningen i snygga vårfärger, T-shirt och byxor i matchande färger, orange och grått. "Snygga kläder" sa jag och Bäckis kontrade med att påpeka att det inte var konstigt att just jag kommenterade kläderna, "du är ju alltid så snyggt klädd" fick jag höra. Det var ju kul, men i ärlighetens namn är det Margareta som ska ha beröm, jag har nästan aldrig köpt kläder på egen hand. Jo, mina senaste Levis och tre par Levis-strumpor köpte jag för några veckor sen. Men skjortorna på Dressman valde Margareta ut.

Jag har åldrats 10 år sen bilden togs,
 men skjortanhåller stilen!

Annars är det flera som brukar komplimentera min gula träningströja, tröjan som Finisher i 2012 års Stockholm Marathon. Det klargula färgen bryter av alla svarta och mörkblå tröjor som vi gubs och gums annars har på spinningen. Och i år blir det mycket färg, det har jag hört trendspanare sia om på TV så Bäckis och jag är rätt ute. Våga bära färg! Även gula accessoarer är trendiga i år, det kommer jag tillbaka till i vecka sju.

Sen måste jag nämna att Bäckis lagt ett bud på min rutiga favoritskjorta med tryckknappar jag bara bär vid högtidliga tillfällen. Köpt för kanske 10 år sen (!) har den fortfarande sin plats i garderoben, men jag säljer inte förrän priset år det rätta.

Premiär för en förmiddagsvals

Trio Galanta

Förmiddagskonsert idag. Trio Galanta, "tre galanta damer" som dom kallar sig spelade blandad musik, och en hel del var rätt dansant musik. Månadsmöte hos Aktiva Seniorer i Västerås.

Argentinsk tango, musik av Lars Gullin, folkvisor och verkligen lite av varje fick vi lyssna på den här förmiddagen. Fullspikat i Växhuset, 160 pers var det visst. En bra start på dagen med skön musik.

Så var det det där med dansant. Visst ryckte det i benen under föreställningen, men inte vågade man väl dansa. Och Margareta var förresten inte med, hon var på Actic med dansant Zumba-musik.

Men så som extranummer föreslog hr ordförande Kjell att tjejerna skulle spela en liten vals för danssugna och jag fick tag i en tjej och tog en svängom mellan bänkraderna. Trångt var det, men det gick! Det här var premiär för mig med en dans så här tidigt på dagen!

"Du dansar bra! Kan svänga åt båda hållen" sa min danspartner.   

  

Ett ointressant ämne för hermeliner

Utan att ha nån koll alls på bloggarna i #blogg100 bara utgår jag från att jag är katten, i det här fallet en gammal panschis bland hermelinerna, alla ungdomar. Och dagens fundering för mig, pensionen, är nog tämligen ointressant för de allra flesta, den dagen den sorgen.

Men det är dumt. Dagens unga borde åtminstone vara lite oroliga så inte hela pensionssystemet blir omöjligt att rädda när dom själva blir panschisar. Det som är på tapeten just nu är att gapet mellan pension och inkomsten på några korta år har blivit så stort och gapet bara ökar. Även om man har 25 år eller mer kvar till pensionen borde man nog vara lite orolig eller i alla fall intresserad.

Det fina med dagens pensionssystem är att fem partier blev överens för 15 år sen, S + Alliansen, för pensionssystemet  bör vara långsiktigt över olika regeringar, men det dumma är att "Bromsen" som var tänkt att slå till i undantagsfall nu slår till stup i ett. Det hade man inte räknat med.

Efter ett par år med rejäla Broms-sänkningar, över sju procent sänkning, går det upp fyra procent i år innan Bromsen slår till igen tre år i rad verkar det som 2014-15-16. Varje år lite mindre i pension. Medan hyran går upp varje år och löner ökar för vanligt folk. När Bromsen slår till minskar också pensionsinbetalningarna på inkomster så det påverkar ju direkt alla yrkesverksamma också även om man är hermelin.

Det blev lite tokigt det här med Bromsen, nu är alla pensionärsorganisationer igång och föreslår förändringar, och ni hermeliner, tänk på att det är för er skull också det borde bli förändringar så häng med i debatten!

Eller så kan man gäspa och tycka att det här var lite ointressant, det är minst 25 år kvar....

En fundering om ålderskriser

Att vi är åldersfixerade i Sverige är väl känt och idag är jag på 40-årskalas - åldersnoja?

Ett dubbelkalas tom, både Anna och Anders blir 40 samtidigt, men jag har inte märkt någon större kris hos dom. Det var längesen, men hade jag själv nån 40-årskris den där gången för snart 30 år sen. Nej, inte vad jag minns och sen blev nog 40-årsåldern en av de bästa perioderna med massor att göra både på jobbet och fritiden, och barna började bli stora. Så 40 var inga problem.

50 då? Nä, det var förr när det var silverkrycka och utförsbacken började som det kunde vara lite dramatiskt, men nuförtiden är det inget märkvärdigt. Men det är väl fortfarande då som arbetsgivaren uppmärksammar lite extra men en Orrefors, eller är sånt på väg bort? Ja, det går väl förresten inte att köpa en Orrefors längre, så det försvinner väl automatiskt.

60 var i så fall lite mer dramatiskt för mig då det det var Tack och Ajö från arbetslivet. Men ålderskris? Nix Pix! Det är så mycket och göra så inte kan man gräva ner sig för att man är passé. Men jag förstår att det kan vara svårt för dom där som tror sig vara oumbärliga på jobbet och tror allt faller ihop utan dom.

Men nästa decennieskifte, 70, känns kanske lite tristare. I ärlighetens namn har man väl framtiden bakom sig då, men samtidigt sviktar omdömet lite grann så det verkar inte infinna sig någon ålderskris nu heller. Jag får väl framleva mina dagar som bloggskribent, och värre kan man ju ha. Och nu ska jag ta en koll på hur 40-åringarna klarar krisen.                                2/100  

      

  

En intressant utmaning #blogg100

Det är klart att jag måste vara med i den här utmaningen, #blogg100. Jag behöver bara anstränga mig en aning mer än jag redan gör. Ett blogginlägg om dagen i hundra dar är väl en Piece of cake. Mitt snitt ligger väl annars på 5 inlägg i veckan eller så, så det här kommer att gå bra. Och räknar jag mina andra 4-5 bloggar så är väl snittet på över 10 inlägg i veckan. Men nu är det den här bloggen det gäller, Utsikt från torpet.

Gult är fint

Och det är mycket på gång nu de närmaste veckorna så det finns lätt ämnen fram till i början av april åtminstone, och sen klarar jag nog resten av de 100 dagarna också. Det som i första hand är aktuellt och som tar lite för mycket av min vakna tid just nu är förberedelserna för min föreläsning jag tackat ja till i vecka sex, att prata en timme om Sociala Medier. Egentligen "no big deal", men jag är verkligen inte van med sånt här så nog kommer jag att vara lite skärrad innan det blir plats på scenen.

Idag gjorde jag sista ändringen i PowerPoint-presentationen, man kan ju fippla hur länge som helst med detaljer, men nu får det vara bra. En öppen föreläsning i Hörsalen på Stadsbiblioteket - äh, det ska bara bli kul.

Sen hörde jag igen alldeles nyss ett trendtips inför våren som jag kan bjuda på: det blir mycket färger iår. Gult är visst extra populärt. Det får jag anledning att återkomma till i kommande blogginlägg, vecka sju tror jag.

Klart slut för blogginlägg 1 av 100. Jag läsa reglerna lite mer noggrant Asap - det kanske är mer att tänka på för att inläggen ska räknas.

**** Fusk? En ändring i efterhand. Jag noterar några dagliga inlägg som "Blogg100" fastän jag egentligen började idag, 26/1. Jag skriver ju i stort sett alltid ett inlägg om dagen och hade redan skrivit den 22:a-25:e även om jag inte kände till utmaningen då. Men i ärlighetens namn kommer jag att räkna 5 maj som min sista dag, 100 dagar från idag, fastän jag som alla andra som klarar av'et har skrivit 100 dagar i rad redan 2:a maj. ****