tisdag 10 december 2013

En minnesvärd lunch

Godkänt
Här har jag ätit jobblunch många gånger, och lunchkollen gjorde ett nedslag här igen på restaurang Hong Kong där det serveras vanlig kinamat i en vanlig lunchbuffé. Inga sensationer, men vi som lunchade där idag satt kvar och åt så länge att lunchbuffén till slut plockades bort och lunchpersonalen gick hem, men vi satt ändå kvar och tog en kopp kaffe till. Maten smakade som vanligt där på Hong Kong, godkänt, och 79 kronor för en lunch är billigt, men det var inte därför det var minnesvärt.

Det var däremot samtalet med min lunchgäst, min gamle "bästis" från gymnasietiden. Vi var båda överens om att vi kanske inte hade tagit tillvara på skolåren fram till studenten på bästa sätt, vi var lite ofokuserade och omogna då om man så säger och vi prioriterade annat, men som "late bloomers" fixade det sig ändå och vi hade mycket att avhandla av det som hänt under de 50 år som gått sedan vi lämnade skolan. Våra storheter kom efter studenten, båda på varsitt håll "bäst i klassen" för att nå sina absoluta toppar just nu 2013-14, han som trubadur och jag som körsångare. Vi kanske skulle ha satsat på showbusiness lite tidigare så vi fått vara med i Stjärnorna på slottet eller Så mycket bättre nu som aktade, äldre gentlemen i nöjesbranschen.        

Vi kom att surra lite om vad som påverkar en under livet, ofta rena tillfälligheter. Vi hade massor av exempel som t.ex. för mig när mamma Karin råkade se en annons i lokaltidningen som sen avgjorde hela yrkeslivet för mig. Vi hade massor av andra exempel, positiva exempel.

Som när jag blev påverkad en dag för nästan på dagen exakt sjutton år sen. En gammal arbetskamrat vräkte ur sig "Fy fan va' tjock du har blivit" när han såg mig. Jag hade kunnat bli sur, men han hade ju rätt så jag tog till mig det, blev påverkad och gjorde nåt åt det.

Hoppas bara att jag själv någon gång har påverkat någon på ett positivt sätt, det var kontentan av dagens minnesvärda lunch med min gamle bästis.       

1 kommentar:

  1. Lars Håkansson11 december 2013 16:01

    Hej, det var jag - Lars Håkansson - som var "den hemlige gästen". Instämmer att vi hade verkligen trevligt under lunchen, så korkat bara att det ska behöva ta nästan femtio (50!) år mellan gångerna, trots att vi hela tiden bott i samma stad!!! Nu väntar vi nog bara till strax efter jul till nästa gång.

    SvaraRadera