Jag och min fransyska

Kostade på dyraste
programmet

Det är lite fräckt av mig att kalla vår bil för "min" och det är lite barnsligt att kalla den för "fransyska" men det har bara blivit så och Margareta har inte verkat ta illa upp. Och så brukar jag prata om "min lille finske vän" också när jag knappar på mobilen. Barnsligt? "Det är synd om människorna" sa Strindberg i en pjäs och syftade nog på dom som inte har barnasinnet kvar, så jag skäms inte. Att vara barnslig är en fin egenskap.

Men hur som helst fick hon sig en skönhetsbehandling i dag på OKQ8, och som vanligt tar jag ett kort på henne mens jag väntar på att hon ska bli klar. Det är lite synd att man inte längre gör som i gamla tider och sköter den här behandlingen för hand. Då hade jag omsorgsfullt gnuggat henne på alla ställen i stället för att låta en opersonlig maskin göra jobbet. Ja, vi gör det fortfarande ibland hon och jag i värmen och solen uppe i sommarstugan, men det blir alltför sällan, tom så sällan att Margareta tjatar på mig att ta hand om henne.

Vad kan det bli av en Mustang och
en Cittra? En lite moppe kanske?

Och på måndag ska hon få specialistvård. Hon börjar bli lite slapp på sina ställen, ska bli lyft och få ett implantat, rena föryngringskuren.

I väntan på måndagens inre behandling står hon nu, min lilla fransyska, skönhetsbehandlad och väldoftande nere i garaget i trevligt sällskap av ett riktigt fullblod, en kraftfull Mustang, det är nästan så att jag känner mig lite svartsjuk.