Halvtid i Melodifestivalen

Samma rubriker som vanligt, samma tugg på löpsedlar, Twitter och ställen där folk tycker. Melodifestivalen ska sågas, "uselt, trist" ska man tycka, det hör till. Så har det alltid varit och så kommer det väl alltid att vara. Mina FB-vänner med "sinne för kultur" engagerar sig och dissar. Jag körde också den stilen en gång i tiden och var oftast neggig över Schlagerfestivalen som man sa då. Men det har gått över.

För jag tycker det hör till att kolla det här. De flesta låtar är väl inte "min musik" men jag är inte så låst att jag bara måste lyssna på Frank Sinatra och Ella Fitzgerald. Hela det här jippot med Melodifestivalen är ju inte bara musik, det är en allsidig lite hypad underhållning med ett tävlingsmoment och en massa nya artister som man ser för första gången blandat med en del gamla rävar. Rätt varierad och OK lördagsunderhållning framför TV:n tycker jag.

I går var det tom en hel del låtar som jag tyckte var riktigt bra. Sanna Nielsen brukar jag inte gilla, men hon var bäst igår och flera andra var också riktigt bra. Låtar som man snabbt glömmer visserligen, men all musik man hör kan man ju inte bli evergreens. Det var en rätt bra kväll igår.

Sigrid, bäst igår 

Och så ska man gnälla på programledarna och deras manus, det hör också till. Alla skämt är väl inte klockrena, men Anders Jansson är ju så driven och Nour El Refai är kanonduktig som programledare, hur kan dom hålla sig så lugna? Och hur kunde lilla Sigrid, 7 år, hålla sig så lugn och komma ihåg alla svåra ord i den lilla sketchen med Nour? Sigrid blir säkert en framtida programledare för Melodifestivalen om 15-20 år sådär.

Och på lördag sitter vi och kollar igen om det händer nåt som kritikerna som vanligt kan dissa.

#blogg100 nr 13 - 87 to go