Ålderskriser

I Sverige är vi ju fixerade vid åldrar. "Lasse 55, Stina 77, Bosse 28" så där står det ju jämt i tidningen. Utsikts-bloggen har också lite åldersnoja, men det är ju själva drivkraften för min blogg och den nojan har ofta dykt upp här i bloggen och har av naturliga skäl extra bäring just den här våren inför decennieskiftet den 31/5.

Här räknar min kompis in 70:årsdagen

På måndagsträningen i kören kom ämnet upp i ett samtal med ett par av killarna. En av dom åker till Kap Verde nu för att vaka in 70-årsdagen och vi var alla överens att av alla decennieskiften är det nog 70 som svider mest.

30-årskris, 40, 50, 60 där är det ju egentligen bara "business as usual", allt tutar ju på som vanligt. På jobbet blev man visserligen undan för undan frånåkt av ungtupparna som trodde dom kunde allt och dom egna ambitionerna sa allt mer att det fanns ett liv utanför jobbet. En sund utveckling, och ska jag vara ärlig har jag aldrig haft ångest inför att gå in i ett nytt decennium, inte nu heller men helt klart låter 70 otroligt mycket mer än 69.

Jag minns finnen, över 90, som funderade i ett TV-program. Han hade fått en fjälla (vem under 60 kan det ordet) i Tyskland, skulle han åka och hälsa på henne funderade han? "Det hade varit annorlunda om jag varit 60, då hade man ju hela livet framför sig" sa han. Hoppas han tog sig en friartur, det finns så många klyschor och floskler att ta till: Det är aldrig försent, Lev i nuet, Fånga dagen....  

Ingen av oss körsångargubbar deppade inför 70-årsåldern, man har ju inget val. Och vi bestämde oss för att försöka ta oss igenom den här zonen 70-90. Får vi bara hålla på med vår körsång så... Enligt Hasse & Tage börjar ålderskriserna redan vid 33:
   
  

#blogg100 nr 5
#blogg100öw nr 36