Vad kostar det?

"Varför skriver du alltid vad allting kostar?" frågade Margareta i går. Jo, rätt ofta brukar jag göra det på bloggen, och det är faktiskt en baktanke. Inte förstås för att visa hur mycket eller lite pengar jag har eller hur snål jag är, men lite på skoj som en krydda ibland och ibland lite med den där baktanken jag har. Rätt tänkt, det  fick jag bekräftat på #blogg100-mötet i maj.

De här för det mesta ointressanta, ibland förvirrade och någon enstaka gång intressanta inläggen på den här och alla andra tusentals bloggar kommer för all framtid finnas kvar på något sätt, det konstaterade vi på mötet i maj och de kommer att vara en guldgruva för forskare i en avlägsen framtid hur folk levde och tänkte under de här åren när samhället så radikalt förändrades och vi fick helt nya möjligheter att vara sociala. Och om man kommer att sitta och analysera inlägg (naturligtvis maskinellt med avancerade dataprogram och helt nya tekniker som vi inte har en susning om än) så tror jag seriöst att det är bra med lite fakta som t.ex. priser. Är jag ute och cyklar?

Skrev tjocka böcker

Nä, tror inte det. Jag bidrog med en text till Tekniska Museet, för 6 år sen nu, som skulle användas för framtida forskning om de filurer som hamnade i datasvängen när den slog igenom på 60-talet, där drog jag också till med en hel del fakta som kanske kan vara matnyttiga. Och jag är nästan säker på att dom här första 10-15 årens bloggar på något sätt kommer att analyseras och användas på något sätt, och kanske att fakta som priser kan komma att vara intressant en gång. Löjlig tanke? Det kan man tro, men tom Twitter-inlägg sparas för att analyseras, så det är nog inte så löjligt som det låter. Säger en besserwisser.

Alla mina blogginlägg ända från 2008 finns kvar och åtkomliga, 15-1600 inlägg, det blir ju ett par tre Dostojevskij-tegelstenar. Med bara visdomsord och fakta. En guldgruva för en forskare när historien ska skrivas om 100 år, och kanske jag skulle ge ut blogginläggen som en tegelsten jag också. Kioskvältare?