Alla blir så jämlika i bastun, ingen är finare än nån annan där vi sitter lättklädda och svettas tillsammans. Det är nog därför man har så lätt lägga sig i vilken diskussion som helst.
Idag var det helt nya gubbar i bastun, jag kände ingen, men vi halkade in på IBM, min gamla arbetsgivare, det var både kul och lite oväntat.
Det var iranierns dotter som var IBM:are. I Iran finns inget kvar av IBM längre. Dottern hade nyutbildad jobbat några år på Irland som är stort i datavärlden, men just kommit hem till Sverige. Jag får erkänna att det högg till i hjärteroten, jag har så fina minnen från när jag själv som ung och nyutbildad stämplade in på IBM.
Men det var då det, nu nöjer jag mig gärna med gubbarna i bastun, och på väg ut blev det några ord med Stefan, gamle grannen från villaåldern. Han var sig lik även om jag aldrig sett honom så lättklädd förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar