6:e juni 1944 var rätt lång, jag minns den som igår fast jag bara var en knapp vecka gammal då. Och den här dagen kändes lika lång. Att en enda timme kan göra sån skillnad.
Vi var väl uppe rätt tidigt som vanligt fast vi hade jobbat så intensivt hela dagen i går med att plantera 100 häckplantor. Och tittade man på klockan så hade man ju tjänat en timme direkt innan vi ens kommit ut på gården, vilken bra start på dan.
Sen kändes det som vi hann så himla mycket hela dagen. Jobbade på några timmar sen blev kafferasten lite tidigare än vanligt. Lunchen också. En timme tidigare än vanligt. Hela dan låg vi en timme före. Så här skulle man känna det jämt.
Vännen Lars G brukar propagera om att övergå till 25-timmarsdagar, det tycker jag också är ett ovanligt bra förslag som man lätt borde kunna komma överens om över partigränserna. Den här 25-timmarsdagen hann vi så mycket!
Lyssna gärna på Paul Anka till dramatiska bilder från 1944:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar